N O R S K R I F T
Redaksjon:
Bernt Fossestøl, Gudleiv BØ, Asfrid Svensen Kjell Ivar Vannebo,
rom C236, Wergelands hus C316,
C318, C230,
Manuskripter kan leveres direkte t i l disse eller sendes t i l :
NORSKRIFT
Institutt for nordisk språk og litteratur Postboks 1013, Blindern
OSLO 3
Manuskriptene bør være skrevet på maskin i A4-format, med linjeavstand l~, marg ca. 4 cm. og med reine typer på et godt fargeband.
NORSKRIFT er et arbeidsskrift og er fØlgelig beregnet på artikler av forelØpig karakter. Ved eventuelle henvis- ninger t i l disse bør det derfor på en eller annen måte markeres at det dreier seg om utkast. Artiklene kan
heller ikke mangfoldiggjøres uten tillatelse fra forfatterne.
In11hold
I
Arild Linneberg:
Anle lolelberg:
Debatt:
II
titteraturkritikkhistcrie, Om noen av problemene med å skulle konstruere en tradisjon •••••••••••• a 4 lolenighet og allmånhet, , • , , • , , , .•• , , , , , , • , ••• , , , , s 19 Det litteraturkritiske materialets ert og omrang Kritikkprosjektets hietoriesyn •.••.•••••••.••••• s 33
Irene Iversen: Noen metodiske problemer ved studiet
av kvinneorrentligheten, , • , . , , , , , , , , • , , • , , , , • , , • 5 44 Bjerte Birkeland: Sentrum og perireri i den
nynorske delorrentlegheita •••••.••.••••••••••••• s 51 Debatt: Offentlighetsbegrepet i lys av den kvinnelige
kritikken og den nynorske litteraturbevegelsen,,s 57 III
Atle Kittang:
Edvard Beyer:
Debatt:
Litteraturens, litteraturhistoriografiens
og litteraturkritikkens historie,,., •••••••••••• s 68 Kritikkhistorie og littereturhistorie •••• ,,,,,,,s 75
Litte~eturhistoriens og kritikkhistoriens skrivemåter Historieprcblemet lurtes på nytt, •••.•. ,.,,,,,,,s 83
Deltakerliste• .. • • • • • .. • · • • .. • .. • • • ... s 94
Illustrasjoner og vignetter: Janneken Øverland
Disse seks innleggene og debatten om dem er hentet fra et seminar på Sundvolden 4. - 5. mars 1983 om forskningsprosjektet "Dan norske litteratur- kritikkens historie fra l83o - l94o". Seminarets hensikt var å få belyst problemene m.,d å skri ve "litteraturkritikk ens historia" ut fra historie- skri vningens og li_tteraturhistorieskri vningens problemer. Men dessuten skulle noen av resultatene fra prosjektarbeidet så langt legges fram til
diskusjon~ Det var derfor innledere både "innenfra'1 og 11utenfran prosjektet, og dat var invitert deltagere fra de nordiEke og litteraturvitenskapelige instituttena ved universitetene i Bergen, Oslo og Tromsø og andra høyere læresteder.
Vi vil benytte anledningen til å takke Bjarte Birkeland, Atle Kittang og Arne Melberg for profilerte innledninger, og vi vil takke også de øvrige deltekerna for den store debattvilligheten som gjorde seminaret vellykket.
Norges almenvitenskapelige forskningsråd fortjener også star takk far at de gjorde det økonomisk mulig å avholde seminaret.
Til slutt vil vi få takke Morten Moi, som har nedlagt et stort arbeid med referater, sammendrag og redigering av det hele.
Edvard Beyer (prosjektleder)
Oslo, 6.februar 1984
Irene I vsrs•m Arild Unneberg
Alle illustrasjoner
Janneken Øverland og vignetter er ved der ikke annet er nevnt
I
A r i l d l i n n e b e r g
l i t t e r e " u r k r i t i k k h i s t o r i e O m n o e n a v p r o b l e m e n e m e d å s k u l l e k o n s t r u e r e e n t r a d i s j o n
- 5- Arild Linneberg:
Litteraturkritikkhistorie. Om noen av problemene med å skulle konstruere en tradisjon.
(Hele dette innlegget er blitt satt i parentes. Jeg er blitt offer for til- feldighetens ubønnhørlige styring av menneskenes liv i den tekniske tids- alder. Jeg er blitt utsatt for en avvisning fra Den Andre som har overlatt meg til mitt eget språks ensomhet i erindringens smerte: jeg er blitt vraka av en taperecorder! Innlegget mitt fra Sundvollen er hviska ut av en ond mikrofons hese skurr. Det er en skjebne verre enn døden: å skulle skrive ut et innlegg holdt uten manus for åtte måneder siden •.• på basis ev noen spredte punkter på et ark som nå håner meg med hvitt. I den klagende klangen fra Ingentings Bjeller har jeg forsøkt å mane fram en fjern tankens ordlyd, som oversatt til skriftens tale kan tydes sånn):
Onde tunger sier at en nå avdød norsk litteraturforsker var verdensmester i innholdsreferat. Jeg trur ikke det er sant, Men jeg trur det er sant når jeg sier jeg veit hvem som har norgesrekorden i litteraturkritikk. Arne Garborgs anmeldelse av Ibsens K~jser og Galilæer fra 1873 var på hele niogseksti
- 69 - sider, og det var en bokomtale som sto i ~Aftenbladet, der den gikk som "Føljetong".
Personlig gjør jeg store auer når jeg ser noe sånt. Det sier liksom så mye om noen helt avgjørende forskjeller mellom litteraturkritikken de og nå. Det peker i retning av det hermeneutiske grunnproblemet for prosjektet vårt, nemlig det å skulle forstå, Forklare og beskrive en fortidig · situasjon ut fra en nåtidserfering som er fundamentalt forskjellig.
For det er ikke bare lengden på kritikkene fra dengang som forbauser meg.
Jeg blir mer og mer forbausa over å se at litteraturen den gangen hadde en så helt annerledes og sjølsagt betydning. At dikt på avisenes førstesider var et dagligdags fenomen. At dikt kunne være at naturlig innslag f.eks. i konklu- sjoner på politiske artikler. At litteraturkritikken var førstesidestoff i avisene, også når det gjaldt bøker som i dag ikke lenger gjelder for noe. Osv.
Kort sagt: det litterære livet Fra datida (i mitt tilfelle spesielt fra ca. 1845 - 187o) er ikke det livet litteraturen lever i dag, og det er avgjort problematisk å skulle beskrive det.
Noe av det mest problematiske synes jeg er omfanget av dette litterære livet. Da tenker jeg ikke på antallet av utgivelser og/eller kritikker. Jeg tenker på det litterære livets og litteraturkritikkens kompleksitet. Med til denne kompleksiteten hører et vell av litteraturkritiske former, og jeg stiller et direkte spørsmål, spesielt til seminardeltagerne, hva skal vi gjøre med
det?
En ting er sikkert: de tradisjonelle litterære begreper og dagens begrep om litteraturkritikk, fanger det ~ inn,
Problemet er et generelt historieskrivningsproblem, slik bl.a. Michel Foucault har diskutert det: Problemet med å konstruere tradisjonslinjer ut fra forestillingen om en kontinuitet, der elt faller på plass ut fra et begreps- system som er gitt på forhånd, Foucault spissformulerer det bl.a, slik:
"Man må frigøre sig fra et helt begrepssystem, som knytter sig til postulatet om kontinuitet" ("Diskurs og diskontinuitet", Strukturalisme, red. Peter Madsen, Københ. l97o, s.l45- 163, sit. s.l5o). Han fortsetter: ",,,således begrepet tradition, som dels tillader os at lokalisere enhver nydannelse i et permanent koordinatsystem, dels netop giver en gruppe konstante fænomener gyldig status".
Hvorfor mener Foucault at "de forbindelser, hvis gyldighed fastslås på for- hånd, må forkastes"? Jo, de begrepene og de sjangrene som styrer f,eks.
litteraturhistoriske framstillinger, er ikke sikre nok til å garantere ade- kvate beskrivelser:
Hverken retorikkens store diskursive typer eller de kanoniske genrer (videnskab, litteratur, filosofi, religion, historie, fiktion) kan god- tages som sådanne. Grundene springer i øynene, Vi er ikke engang selv sikre på brugen av disse distinktioner i vor egen diskursive verden, (s.l5l) Å innse dette, er - etter min mening - likevel ikke det samme som å måtte gi avkall på enhver historisk framstilling. Jeg synes Christa BOrger setter fingeren på det vesentlige, når hun bl.a. skriver at "der kanonen inntil nå har gjort krav på ubestridelig gyldighet", der må vi i dag være klar over at
"vi bevisst konstruerer tradisjoner" ("Høy og lav litteratur", ~ 3/82, s.44- 49).
I dette ligger det at også tidligere overleveringer av litteraturhistorie er tradisjonskonstruksjoner som er gjort ut fra bevisste (eller ubevisste) forestillinger om historisk utvikling og ut fra et bestemt litteraturbegrep
(eller om vi vil: ut fra et "koordinatsystem•).
La meg presisere hva problemet består i, for prosjektets vedkommende, slik jeg ser det. Når vi kommer "ned til kildene• i litteraturhistorie, slik vi gjør det i prosjektarbeidet, så ser vi snart at "litteraturhistorie" f.eks. i
"perioden" fra 1845 - 1870 består av en stor - svært stor - mengde mer eller mindre "usammenhengende fakta". Ut fra dette amorfe materialet skal vi konstru- ere "litteraturkritikkens historiske utvikling", Hvordan gjør vi dat?
Jeg skal nå forsøke å peke på noen mulige svar. Jeg skal antyde noen mulige tradisjonskonstruksjoner - semt peke på noen av problemene med å
- ? -
foreta dem.
Den litteraturkritiska institusjonens
normative ramme i den idealistiske estetikken
Jeg vil ta utgangspunkt i det forrige århundrets ledende litteraturkritiker, Marcus Jacob Monrad. Det estetiske systemet hans har som kjent f'ått form i Tolv Forelesninger om det Skjønne fra 1858. Men grunnlaget for det er allerede lagt i hans ~ fra 1851, og i en viss forstand er etikken vel så viktig, for her situeres estetikken og kunsten (og litteraturen som høyeste kunstform) som særegne områder i samfunnslivet.
I sin ~ regner Monrad opp tre områder, som han kaller "objektive makter og institusjoner i samfunnet":
Kunsten
dan aabenbarede R~ligion
IJidanskaben
Det ar spesielt i kapitlet om "Raligionen som objectiv Magt og Institution"
at Monrad diskuterer Kunsten. Kirka regner Monrad som "den høieste Form af det egentlige verdslige Samfund" (s.51). Dette er det verdt å merke seg, for det gir også kunsten en høy status som sosial institusjon. I Monrads filo- sofiske system er det nemlig bare dan rsligiøse institusjonen som rangerer høyere enn kunsten. M.a.o, underordnes kunsten det religiøse området, men som en agen sfære og institusjon nesten på linje med den religiøse instituF sjonen.
Vi må her huska på at Monrad foretar denne teoretiske situering ev kunst- institusjonen samtidig med at det faktisk er i ferd med å danne seg en litte- rær og littereturkritisk institusjon i det norske Embet&~annssarnfunnet. Denne
"materielle" sida av saka kan jeg ikke gå nærmere inn på her. Istedet lar jeg meg friste til å sitere hva sa~ ifølge Peter BOrger kjennetegner fram- veksten av kunstinstitusjonen i de moderne, vestlige samfunn:
Monrad utdyper synet sitt på forholdet mellom kunsten og religionen allerede i sine anmeldelser av Wergelands Den engelske Lods og Jødinden (Morgenbladet, 1844). Monrad kritisersr f.eks. "Lodsen• slik:
( ... l
Vor Fordring paa dat eiendcmmeligt-christelige falder sammen med Fordringen af en fuldstændig Forsoning. Og en saaden finde vi at mangle i "den engelske lads". (Norsk litteraturkritikl< l77o- l89a, rad. Tom Christophersen, Oslo 1974, s.BB- lab, sit. s.9bj
Monrad fordrer en naiendammeligt-christeligtij og "fuldstendig Forsoning"' i kunstverket" Man~ fortsetter han: "dette indslutter ikke, at man skulda bevæge sig i de ::ædvanlige Andagtsfo:rmler•. For til tross for likhetstegnet mellom det estetiske og det religiøse, skiller Monrad fortsatt mellom kunst og kirka: "Fuldendelsen, den virkelige Forsoning gives først i Kirken, i Ordets Forkyndelsew,
Monrad sidestiller kunst og religion, men som to likeverdige områder.
Det kommer også fram i hans syn på publikum: "Publikums( .•• ) rette Stand- punl<t er ( ••• ) en æsthetisk Religion. ( ••• ) ligesom pae det religiøse Gebet, er det ogsaa her ~Element, der skal gjøres gjældende".
Hva mener Monrad med "æsthetisk Religion"? Det beste svaret har hen anta- gelig gitt i sin ~· Kunst, Videnskab og den eebenbarsde Religion dsfinere.s har som tre ulike former for Det Guddommeliges Aebenbaring: "I Kunst, Aaben- bering {Kirke) og Videnskab fremtrædar det Guddommelige selvstændigt, for sig bestaeende" (min uth.). Kunsten er m.a.o. en særskilt framtredelsesform for den høyere verden, for dan gudd~~me~ verden. Kunsten "river Aanden ud af Hverdagslivets Folder og aabner Udsigten til an høisre Verden", som Monrad også formulerer det (anm. ev "lodssn", s.9o). Den "æsthstiske Tro" består da i å "tro ds Syner, der herfra skimte ned, tro på Skjønheden og Kjærlighsden"
(s.st.).
I denne tilordninga ev kunst og åpenbaring ligger også kilden til den idealistiske filosofiens autonomiestetikk. Som et •selvstændigt, for sig bestaaende" ledd av det 9'.<ddcmmeliges åpenbaring, blir kunsten at sg et, auto- nomt erkjennelsesområds. Dermed·"frigjøres" kunsten også fra hverdagens virkelighet, (som dere nettopp hørte: den "river Pandsn ud af Hverdagslivets Folder og aabner Udsigten til en høiere Verden").
Kunsten som et eget område, som en opphøya sfære i kontrast til virkelig- heten og som en ny type "religiøs" forsoning, det er det også Christe BOrger mener kjen·netegner den "autonome litterære institusjonen".Hun beskriver dannelsen av denne institusjonen bl.a. slik:
I det borgerlige, kapitalistiske samfunnet som nå vokser frem, sr det et rasjoneliseringspress, som i stadig økende grad legger de forskjellige områdene for menneskelig vin<sornhet inn under prinsippet om formålsrettet- het. Samtidig mister det religiøse verdensbildet sin gyldighet. Dermed oppstår det behov for endre muligheter til helhetserfaring, til et menings- fylt verdensbilde. Som en opphøyet sfære kommer kunsten til å stå i skarp kontrast til virkeligheten. I en verden preget av inautensitet, framstår den pr, definisjon som noe helt annet og bedre. Som en ny type forsoning kammer kunsten til å erstatte religionen( ... ) Bare i kunsten er dat nå
Marcus Jacob Monrad som Fanden i eventyret om
"Fanden i Nøtten'; tegnet av Otto Sinding til ,'\sbjørn- sens Folks- og Huldre-Eventyr i utvalg, København 1879.
Monrad protesterte, og boka ble supprirno.:.~t.
- 9 -
mulig å arrere dan meningsfylte helheten virkeligheten mangler.
(Ch.B., op.cit., s.46-7)
En derinisjon av den autonome kunsten også som en negasjon av dan praktiske rormålsrettetheten, hører inn under ~~nrads kunstbegrep. Det er bl.a. i denne retninga han utvikler sin autonomiestetikk i anmeldelsen av Jødinden:
"Den sende, rene Kunst har sit Formaal i sig selv; kun det i sig selv Skjønne og Poetiske kan være Poesiens Øiemed" (op.cit. 1 s.loo, min uth.).
Denne autonomiestetiske kunstforståelsen er en ekskluderende estetikk:
hverdagslivets realisme, politisk engasjement, sosial tendens blir pr. defini- sjon noe ikke-estetisk som ikke vedkommer kunsten. Som et rormålsløshetens rike kan kunsten ikke tjene praktiske formål. Monrad avviser derfor Jødinden som s~<sinnlegg, ettersom:
dette Formaal ikke er naget poetisk d.e. i Digtene selv liggende, men et ydre, et praktisk, hvortil Digtene nedsynke til Midler. "Jødinden" er et Indlæg i JødesaJen; den er saaledes ikke naget reent æsthetisk Produkt (siste uth. min •
Han gir derinisjonen prinsipiell rekkevidde, bl.a. med å si:
Hvor et Digt træder frem for at virke for en Sag, hvor altsaa dets Ide ar en praktisk, udenfor Digtet selv IIggende; der intræder netop hiin Dualisme, der er Kunsten fiendsk (s.lol).
Naturlig nok definerer han da også forholdet mellom politikk og poesi på denne måten:
ar Di_gtaren er det et Frafald, at han nedlader sig til at tjene Poli- tikeren; dat er et Forræderi imod ~~sen, at hendes Gaver ofres i fremmede Guders Tjeneste (s.st.).
Monrads litterære vurderinger danner et hierarkisk_verdisystsm med den
idealistis~a filosofiens autonomiestetikk som normativ ramme.
Estetikk og kritikk:
Monrads verdihierarki
På toppen av dette hiera.vKiat kommer den norske embetsstandens husdikter og Kunstner med stor K, Andreas Munch, Han tilfredsstiller Monrads krav til kristelig rorsoning i kunsten. Men når hans "christelig(e) Tragødie" Lord William Russell rangerer øverst, skyldes det også at tragedien som den øverste form for drama (som igjen er den øverste form for litterær kunst) tilfreds- stiller kravet om den forsonte kunst i rilosofisk forstand: som Hegel ser Monrad dramaet som den sjangeren der det subjektive (lyris~e] og det objek- tive (episke) er dialektis< forsont.
Ordna etter rorrattere- og dels etter ulike kriterier som verker, sjangre,,
- l o -
m.v., fortoner Monrads verdihierarki seg omtrent sånn, fra Andreas Munch og nedover:
A.Munch: ••••••••••• Lord William Russel!, kristelig tragedie, ideal forsoning Wergeland: ••••••••• romantisk poesi,(Men uten ideal forsoning)
Ibsen: ••••••••••••• Brand, idddikt,(men abstrakt idealisme) Th. Kjerulf: ••••.•• seinromantisk poesi
C.Collett: ••••••••• "Fortællinger",(men for sterk tendens)
Eli. Schøyen : ••••• historisk skuespill
Bjørnson: •••••••••• Synnøve Solbakken (idealiserende bondefortelling) Aasen: ••••••••••••• Ervingen, folkelige idyller
Vinje: ••••••••••••• maalforfatter Janson: ••••••.••••• maalforfatter
E.Bøgh : ••••••.•••• vaudeville, "lavkomisk sjanger•, underholdningslitt •
•••.•••.•••••••••••• religiøs populærlitteratur
Dette skjemaet er sjølsagt svært ufullstendig og vil bli utdype i en seinere prosjektrapport med et mer fullstendig aksesystem. Her bare noen korte tilleggskommentarer. Når det gjelder f.eks. Ibsen, har Monrad en for- holdsvis klar rangering også innafor forfatterskapet. ~ stilles klart over Kongsemnerne som igjen står høyere enn Kjærlighetens komedie og Gjen- gangere. Kunstverkene faller i kurs proporsjonalt med at samfunnsengasjementet stiger.
For Bjørnsons vedkommende, er det nok bare Synnøve Solbakken som får godkjent karakter - som poetisk-realistisk, idealiserende bondefortelling.
De Nygifte, KongSverre og En Handske utgjør i nevnte rekkefølge stadig lavere verdier på en vertikal forfatterskapsakse.
Vi ser at f.eks. Camilla Collett får en positiv plassering. Monrad regner henne som en svært dyktig forfatter, men han tar forbehold for den sosiale tendensen i diktinga hennes (slik vi har sett at han også gjør det med Werge- land).
Jeg synes at noe av det mest interessante og karakteristiske er vurderinga av Ivar Aasens Ervingen, Monrad roser Aasen for en "egte genialsk Undfangelsa"
av "Folkesprogets egen Genius•, og han fortsetter:
det tilhører den sende æsthetiske Dannelse ialfald momentant at kunne sætte sig tilbage paa naivere Standpunkter, og at det dannede Publikum iblandt maa kunne finde sin Glæde i blot at væra Folk.
(Norsk Tidsskrift for Videnskab og Literatur, VII, 1854-551 s.355 - 377, sit. s.3681 de øvrige sitatene om Aasen fra s.st.)
Her er det innebygd ei rottefelle, som rammer Aasen over nakken. For Monrad roser Aasen, han roser bonden og han roser bondens språk. Men han plasserer dem der de hører hjemme - på et lavere nivå:
- 11 -
Bondens Liv har, ethisk og æsthetisk betragtet, - ligesom hans Sprog - endnu et Træk af Umyndighsd; det er ikke modnet frem til fuld afgjørende dramatisk Spænding, det tilhører væsentlig Idyllen.
Derfor er nu ogsaa detta Livs Anvendelse i Kunsten afhængig. Det har der, liga saavel som Sproget - og maaskee i end høisra Grad - sin fuldt beret- tigede Plads; thi Aanden finder stedss medrette an Vaderkvægslse i momentant at dvæle ved det Enkle eg Eenfoldige, som den realiter er skrsden udover.
Men hint lavere Folkeliv er derfor ingenlunde den høieste Kunstgjenstand, end sige- som Nagle synes at mene- den eneste. [min uth.J
M.a.o.: Aasens Ervingen er berettiga nok, slik folket og alt folkelig er det, så lenge det vel og merke ikke.gjør seg til mer enn dat er, eller streber høyere enn det bør. Og så lenge det ikke framstilles i sin heslige hverdags- lighet: Det må, for å tåles, fremstilles i idealisert skikkelse, - og det gjør Aasen, mener Monrad. "Maal-strævemaw, Vinje og Janson, er derimot helt uakseptable for Monrad, de representerer det uskjønne folkelige.
I Monrads verdihiererki er det bare underholdningskunsten, spesielt den kristelige populærlitteraturen som rangerer lavere enn 'maalforfettarne.
Den idealistiske filosofiens autonomiestetikk rommer altså et litteratur- begrep som innebærer an gradert evalueringsskala. Dels utgranses noe som ikke-litterært, dels blir en del fenomener bestemt som fenomener av lavere ert. I begge tilfeller er det sosialkritiske eg/eller folkelige former som rammes. Monrads estetiske verdisystem skjuler en hierarki$ samfunnsmodell den norske embetsmannsstatens egen sosiale lagdeling.
Systemet peker derfor mot motsetningens• i det norske samfunnet på denne tide. At disse motsetningen~ var til stede i påtagelig grad i litteraturen og i litteraturkritikken får vi en anelse om dersom vi f.eks. tar for oss Vinjes omtale av det skuespillet Monrad setter høyest. Om dette sKriver Vinje bl. a.:
"William Russell" av Andreas Munch gikk mange gange over scenen for fullt hus, og publikum likte det så godt at der endog fortelles at en dame var koiMlst på Gaustad av alle sine drømmer om skafott og kvinneskrik. For så vidt var all ting så godt som noen dikter kunne ønska, og enr,u bedre ble det da en filosofisk skribent i Morgenbladet gjennam 4 eller 5 avsnitt godtgjorde at Russell var et ganske utmerket stykke arbeid. Under filo- sofiens gutta-perka-begreper fikk han alt utmer~et inn i stykket, og han gjendrev med seirende makt noen svake tvil om stykkets godhet i et annet blad. Altså var stykkets seier fullstendig, kvinnfolk ble galne av det, og en filosof rettferdiggjorde denne galskap.
(Dram~ens Tidende, 1858, no74)
l'utonomiestetil<kens videreutvikling
Jeg trur vi kan snakke om en tradiajonsutvikling når dat gjelder den idea- listiake filosofiens autonomiestetiske littsraturbegrep. Hos Lorentz Dietrich- son finner vi nMonred" i ~ mer verdsliggjort, rasjonalisert og moderert
form. Kunsten blir hos Dietrichson i større grad "frigjort" fra religionen, samt desto sterkere definert som et eget, autonomt område.
I avhandlinga Læredigtet i Nordens Poetiske Literatur (186o) snakker Dietrichson om kunsten som "rummenda det Eviges Aabenbarelse". Begrepet om det universale har altså skifta kara~ter fra "det Guddommelige" hos Monrad til det nEvigen~ Det representerer en sekularisering av kunsten, og det er et
ikf<a ubetydelig skritt i retning av univarsalienes rasjonalisering.
Den autonomiestetiska definisjonen av kunsten er videre eksplisitt: "gjen- nom Ordet ( •••
J
skal /Digtet/ fremstille det Skjønnes l'abenbarelse i Verden, blot for dets egen Skyld, som skjønt~ (min uth.).Nå kan jeg ikke gå grundigere inn på Lorentz Dietrichsons estetikk her.
Men to ting må sies. For det første er det ~n viktig modifikasjon ved både Monrads og Oietrichsons autonomiestetikk. Begge, men spesielt Dietrichson, ser kunsten som ledd i utviklinga av en nasjonal bevissthet. Kunsten er en autonom sektor - (men) av den nasjonale organismen~
For det andre er også Dietrichsons litteraturbegrep ekskluderende. Avhand- linga om lærediktet er egentlig en snedig avvisning av den didaktiske poe- sien (og opplysningstidas litteraturbegrep) som en nå tilbakelagt bølgedal i de skjønne kunsters historia. Det er også en avvisning av sosialkritiska og venstrepolitiske tendenser i litteraturen. F.eks. får Dietrichson av den grunn
"problemer" med Bjørnson som han i motsetning til Monrad er en stor beundrer av: han skiller dikteren Bjørnson helt fra politikeren Bjørnson.
Med slike ekskluderingsregler fikk det autonomiestetiske litteraturbe- grepet sjølsagt ikke stå uimotsagt. Jeg har nevnt Vinje som Monrads motstan- der, eg jeg vil nevne Fredarik Bætzmann som en betydningsfull opponent mot Lorentz Dietrichson.
Magdalene Thoresens anonymt utgitte Digte af en Dame fra 186o avfødte (i Aftenbladet) en prinsipiell debatt om litteraturkritikken, der Dietrichson og Betzmann var hovedaktørene, etter at de først i samme avis hajda levert hver sin svært forskjellige omtale av diktsamlinga. I denne debatten inntok Betzmann en posisjon med direkte front mot autonomiestatikken. Han sl< reiv b.La.:
vi regner os det selv til Ære, at vi ikke har lukkat Øjnene for elt andet end Æsthetiken, at vi ser Kunsten og Poesien ikke som en Smags- sag eller en Forlystelssssag for fine Sandser, men for Naget, der staaer Forbindelse med Nationens og In di vidernes personlige liv, at vi fram-- deles paa.staarr; at Kunsten og Poesien ikke bør danne et uafhængigt Rige,
- 13-
hvis Indvaanere sidder i stolt Fornemhed •. , (Aftenbladet, no l9o1 l86o, min •Jth.)
Og han fortsatte: "Spørgsmaalet reducerer sig derhen: Er enhver digterisk Tendents tilladt, eller med andre Ord: Er Tendentsen i en Digtning en uvæsentlig Ting?~ Bætzmann svarer selvsagt nei på sitt eget retoriske spørsmål, for kunstverket:
gjenspeiler sin Tids ethisks og filosofiske Tankeindhold1 Egenskaber, der ikke tilhører Poesien i og for sig, men kun da kommer med i Betregt- ning, near men mealsr den fra det kulturhistoriske Standpunkt. (min uth.) I sitt svar til Bætzmann definerer Dietrichson først Bætzmanns kritiske prinsipper som vilkårlig subjektivismz:
der gives an hel klasse af Smagens Kritici og Recensenter, der bevæger sig i den uforgribelige Tro pea, et Dommen over et Kunstværk eller et Digt er ganske og aldeles afhængig af deres egen subjektive Opfatning.
(Aftenbladet, no 196, l86o)
Deretter avfeier han danne typen kri tikk som nuvidenskabelig", fordi den ikke er forankra i estetikkens objektive universalbegreper. "Æsthetiksn er an Videnskab, hvis Sætninger hviler pas absolute bestemte Love", sier den idealistiske filosofen, for "det Skjønnes Verden[ ••• ) har sine evige Loven ..
I den idealistiske autonomiestetikken blir kunstens sannhets- og skjøn~
hetsgehalt fundamentert i almenbegreper med universell gyldighet. I Bætz- menns "subjektive meningskritikk" blir det derimot den sosiale tendensen, det kulturhistoriske innholdet og den individuelle (ikke universelle) sannheten som blir det vesentlige i kunsten.
Alt tidlig på l86o-tallet her vi altså kritis<e kontroverser mellom idealismens og realismens estetikk. Dvs. allerede på dette tidspunktet en kime til "det moderne gjennombruddet"s litteraturkritiske paradigmeskifte?
Frederik Bætzmann er iallfall en tidlig representant også for den venstze- opposisjonsn som skulle komme til å stå så sentralt nettopp under "gjennom- bruddet"s tid.
Diskurs og diskontinuitet
Hittil har jag holdt mag til det vi også i dag ville regne som "en normal littsraturkritisk diskurs". Men jeg begynte jo med å peke på forSkjellen mellom nda og nå" når det gjaldt litteraturkritikkens kompleksitet, og jeg skal avslutte med å peke på noen av de helt andre typene "litteraturkritikk"
i det samme tidsrommet, Det dreier seg om alternativs litteraturkritiske diskurser, som "ødelegger" den li 1;tereturkri tiske tradisjonsutviklinga, slik
jeg har forsøkt å etablere den ut fra "en normal l i tteraturkri tisk diskurs".
Jeg fristes til å si det slik: den konstruerte kontinuiteten bl.ir dekonstru- . ert av en faktisk di~~ontinuitet.
I 1848 utga Claus Pavals Riis (forfatteren av suksesskuaspillet
1l!
~) ei bok med tittelen Litterær Polemik - for øvrig under sitt vanlige pseudonym "Crispinus" • Jaha, tenkte jeg, da jeg så tittelen, dette må vel ha med litteraturdebatten i l84o-Bra å gjøre? Og det hadde det jo - men på en helt annen måte enn jeg hadde tenkt meg.
Litterær Polemik her undertittelen "Angrebet paa Parnas, et Streifetog i
Litt~raturen", og det viste seg å være et skuespill, en kometii@ om den litteraturkritiske debatten og om kampen om det litterære hegemoniet i Norge i 184o-åra. Hovedaktørene er "Røveranfører Junghans" og "hans Banda", som har inntatt Riddersalen på Pernas. Antagonistene er de andre som mer eller mindre forgjeves forsøker å kcrnme inn på parnasset, først og fremst "onde Rolf" og '' Mdreasa1 ~ men også "Conrad1Q, "Nilshl, "Christian Kometr~ og "Hugo Schwarz" med mange fler. Urokkelig og trygt på tronen sitter derimot "Sebas- tian" - bare Apollo og Musene står over han.
Bak navnene skjuler det seg lett gjenkjennelige litterære størrelser:
f-'.enning Jungh~>ns Thue, Rolf Olsen, l'ndreas Munch, Conrad Nicolai 6chwach, Nils Nilssøn Dahl, Christian Monsen, Hanna Winsnes, Welhawen m.fl.
Men først kort om tumultene. Alt i prologen forkynner stykkets herold (som ar "Dan skandinaviske Boghendling i Kj øbenhavn" "klædt som Herold i norsk Kostume") at det kommer til å gå hardt for seg. Og riktignok, det hele ender i net grueligt Blodbad"! Det avgjørende slaget står mellom røver- fører Junghans og "onde Rolf". Cnde-Rolf kommer med et lynangrep på Junghans som overrumpler denne, for som Junghans sier: "Slag jeg Dig ikke ihjel i Johan Dahls Litteraturtidande?" Avslutningsscenen, etter blodbadet, foregår på ~En Kirkegaard", der hele "Oen norske Anthologie" (!)av Thue ligger gravlagt, og der skrekkslagne forbipasserende hører "kor af usynlige Aender"
synge om Thues og det litterære parnassets sørgelige endelikt. (Men "onde Rolf" har overlevd slaget l)
Rolf Olsen og Henning Junghans Thue- begge ledende forfattere og kritikere i perioden - hadde da også ganske riktig utkjempe et litterært bikkjeslags- mål. Prinsipielt sett var feiden an strid om Heibergestetikkens stilling i Norge, en estetikk Rolf Olsen sa ubetinga representerte. Dette kan nok betraktes som en av de viktigste litterære debattene i l84o-åra. Rolf Olsen og Henning Junghans Thue skulle dessuten komme til å innta en dominerende rolle på hver sin fløy etter 1848: Rolf Olsen som oppvigler i Morgenbladet i avisas mest ytterliggående radi:<:ale fase~ TJ-..ue som redaktør av ,.regjerings~
organet" Den norske Rigstidende på samme tidspunkt. "Angrebet paa Parnasu
tlf
l
i • '""
!
/
l , ...
l
- 15 -
har altså klara referanser til de viktigste brytningene både i litteratur og politikk i datida. Slik sett blir skuespillø·t~ ti ttal mangetydig. ~
rær Polemik handler om den litterære polemikken i 4o-åra, men stykket er også sjøl ett, for ikke å si flere, innlegg i polemikken. Med en usedvan- lig vittig penn går Crispinus til angrep både på leilighetspoetene, heiberg- ianerne, Thue-kratsen (der Monrad var med), romantikkens vemodspoeter (Munch) og nasjonalromantikkens skalder (Welhaven).
Faktisk er det også en overordna tendens i den litterære polemikken til Crispinus. Men denne tendensen kommer enda tydeligere til uttrykk i den gvdelinga med l i tteraturkri tiske dikt som avslutter U tterær Polemik' (og som gir boka enda en ny dimensjon som litteraturkritisk dokument). I bckas nEftarskrift, Til Filisterne" står bl.a. versene:
Trods Welhaven, trods Munch, i Sangen har Wergeland dog Første-Rangen.
Claus Pavels Riis holder altså Wergeland opp imot de øvrige. Han holder også Wergeland opp mot Welhaven, som han gir en litterær kritikk av bl.a, i det litteraturkritiske diktet "Welhaven og Huldren", som jeg gjengir her:
Da monne han Huldren træffe en Gang, Da tænkte han: "Hun skal ind i min Seng, Nu er af Heine jeg træt og kjed
Og det er sikkerlig Publikum med.
Vel seer r.un hæslig og venskabt ud, Men hun skal klædes i Alfeskrud;
Naar hun har lært en Smule bon tan Kan r.un sig vise i hver Salonw.--- Nu gjorde Poeten stormende Cour.
Nu skrev hen mangen Billet d'emour, (De st~ae i hans Digtes andet Bindj Der kunne I sea hvor han var blind • Men Huldren er et satirisk Skarn, og Nissen er hendes Sødskenbern, Det er deres kiæreste Tidsfordriv At gjøre Fortred og vække Kiv.
Hun agtede ei hans høflige Buk, Hun spottede kun hans forelskede Suk;
Hun hevde Frihaden altfor kjær Og vilde ei lære den fine Maneer.
Hun vilde ei bytte sin Vedmelsdr,.gt Med fremmed Moder og Stads og Pragt, Det voldte hende en bitter Tort At han vilde klippe Halen bort.
Vel morer det hende mangen Gang Naar Vinteraftnen er kold og lang, At sidde i Fjeldet ved Arnens Fyr, Og læsa i Asbjørnsens Æventyr.
Hun holder og lidt af Jørgen Mo, Men disse er' nok de eneste To;
Og høre paa Hegels Filosofi,
ttNei Tak", sagde Huldren, nmaa jeg være fri!"
Hun legede med Poeten Tagsat, Man smuttede fra ham i Busk og Krat;
Tidt greb han efter den Hale lang Hun "drilled" ham dog hver eneste Gang".
Spørsmålet er: er dette "litteraturkritikk"? For å svare på dat, må vi se på litteraturkritikkens sjangerutvikling. De "avvikende" sjangrene Crispinus anvender, var neppe "avvikende" den gangen han anvendte dem.
"Litteraturkritikk" på dikts form var en ganske utbredt sjanger langt ut- over i det forrige årrrundret. Dikta kunne være polemiske innlegg, "tekst- kritikker", verkimpresjoner, "forfatterportretter", litterære kommentarer.
"Skuespillforrnen" var riktignok ikke noen utbredt form for "litteraturkri- tikk". Men den parodierende, vittig-kritiske kommentaren til både forfattere, verker og litterære retninger var •etter høva" en vanlig form. Det er også danne "sjangeren" Crispinus har brukt i komedien sin.
Også litteraturkritikken i avisene og bladene kunne ha slike former. I
~dseren, som Dietrnar Meidell redigerte og som var forløperen for ~
blade~finner vi f.eks. "kortkornedier" med titler som "Vaar-Idyller i Skovan", der nasjonalromanti~ken parodieres, latterliggjøres og kritiseres. Vi finner andre originale fiksjonsformer for litterær kritikk også, som f.eks. "Uddrag af 'Parnassets' Politiprotokol": her må samtidsdikterne stå strafferett for dan litterære justis - og inn kommer "Delinkventene" den ene etter den endre, P.A.· Jensen, Bernhard Olrik (pseudonym for Bernhard Roggen), Ganger-Rolf (Rolf Olsen), Paul Stop (6tub j og Krispinus (denne gang med "l<"). Dommeren er - i dette tilfellet, det finnes andre - politimester Aristofanes, som utgjør retten sammen med de "p.t. Tilforordnede" Shakespeare, Lord Byron og Calderon de la Barca.
Et annet eksempel er "diktanmeldelsen" "Lurtoner, lyrL,,'<e Anstrængelsar af Peder Madsen; digtet, samlet, sat, tr;kt, udgiv~t, forlagt, kjøbt og k.ritiseret af Forfattersn11 e Den står i spalta 11Literaturu - som var den vanlige overskrifta for litteraturkritikkspaltene i avisene i 185o-åra.
Men det er jo ikke noen "regulær" bokomtale det dreier seg om i dette til- fellet. Innholdet holder hva den lattervekkende tittelen lover: "Lurtoner"- omtalen er et vittig bidrag til den litterære debatten i 185o-åra.
Nå er dette seminarinnlegget allerede blitt for langt. Men jeg vil av- slutte med å peke på ytterligere ett fenomen som gjør eller iallfall bør gjøre det problematisk å konstruere den norske litteraturkritikkens tradi-
- 17-
sjonslinjer ut fra vårt nåværende begrep om litteratur, kritikk og tradisjon.
Dette "fenomenet" er et særskilt fenomen; det litterære livet i Arbeider- foreninaernes Blad ("for Oplysning, Frihad og Brød"), avisa til Marcus Thrane og Thranerørsla som utkom fra 1848 - 1854.
Avisa har sågodtsom ingen bidrag eller omtaler av "seriøse" forfattere.
Man det litterære livet i avisa blomstrer i en rik flora. Her finnes lassa-.
vis av leilighetsdikt, ikke minst cm politiske saker og personer. Her finnes også episke bidrag av typen "Hvad 1-'.alvor Munken troer og tvivler" (et versa- epos), arbeidererindringer og dialoger.
Blant mengden av litterære bidrag er det også atskillig "litteraturkri-
tikk~. Et originalt eksempel ar spelte "Stats-Theatret", som introduseres
sånn~
Paa en Tid, da Sandsen for den dramatiske Kunst er stegen saa græsselig høit her i Landet, at men kan tasla at sa sea trekantede Skuespillere som Bo~tius og Thornam optræde uden at give dem et Drag i Nakken, paa en Tid, da den æsthetiska Theaterdirekticn er kammen til den Overbeviisning, at dramatiske Værker eg optiske Bedragerier are to ~len af Eat Stykke, paa en saadan Tid føle vi, at det er vor Pligt at bidraga til den cphøiede Kunsts endnu høiere Ophøialse, eg have derfor indrettet et Theater, Stats- Theatret keldet. Det er 5.75o geografiske Kvadratmile stort og grændser-- mod Nord til Nordiishavet, mod Vest og Syd til Nordsjøen eg mod Øst til Sverige og Rusland.
Dan elegante, sarkastiske, ironiske introduksjonen gir en pekepinn om den i videste forstand litteratur-kritiske bakgrunnen for spalta. Det som serveres her, forsterker inntrykket: det er "alternativ litteratur" av typen "Maven i Trillebøren", en vaudeville og lignende komedier med ut- gangspunkt bl.a. i politiske artikler i "Arbeiderbladet" (som avisa blei kalt).
Ost er likevel en annen "li tteraturkri tisk" sjanger som peker seg ut;
parodiene på de nasjonalpatriotiske dikta. Parodiene er en politisk fundert kritikk av en litterær sjanger som aleine nesten utgjorde en hel litterær tradisjon, og parodiene fyller sjangeren med et nytt og motsatt innhold.
Typiske eksempler er "Tanker om Tiden, fremstillet under Motto: Nutidens Naticnelsang", et 16 strofers dikt etter "Sønner af Norge":
Sønner af Norge det ældgemle Riga, Alle, som føder den fiinklædte Mend, Enig og mandige frem lad os stigs, Udtale Nøden, som trykker vart Land!
Hyppig brukt er "For Norge, Kjæmpers Fødeland". Her åpninga på et dikt med mange strofer:
En Arbeidsmand har haarde Kaar, han meget Ondt maa døie;
vi Dag for Dag og Aar for Aar maa friste Slid og Møie.
Noe plumpere er "Hvor daarligt er vert Fødeland", dikt til stiftelses- dagen for Kongsberg arbeiderforening, "forfattet af en af Medlemmerne•.
Første strofes første halvdel går sånn:
Hvor daarligt er vert fødeland - Det sea tilsmørte frie Norge - Beviser Mur og faste Borge, Som gjemmer mangen ærlig Mand.
Det er altså liten tvil om et Arbeiderforeningernes Blad r~~er en rik, alternativ litteratur som målbærer kritikk av den nasjonale litteratu- ren, dvs. en "litteratur-kritikk".
Spørsmålet er om det er grunn for oss til å regne med et slikt marginalt litteraturhistorisk fenomen - som er behørig marginalisert i tidligere over- leveringer fra perioden.
Ser vi historisk på det, og det gjør vi jo, så kan det imidlertid ikke uten videre avfeies som margfenomen. F.eks. kunne det være gr'Unn til å nevne noen opplagstall. En ledende og normsettende kritiker i utviklinga av den
"seriøse kritiske tradisjonen" som Marcus Jacob Monrad, skreiv hovedsaklig i Morgenbladet. Ifølge Wasbargs pressehistorie hadde Morgenbladet et opplag på 35o i Christiania i l85o. På samme tidspunkt hadde Arbeiderforeningernes
~ 5.ooo: I 1851 hadde Morgenbladet ikke særlig mer enn året før. ~
derforeningernes blad var nå oppe i et opplag på 21.120, utsendt via Christi- ania postkontors distrikt.
Går vi tilbake til Krydseren, var det bladet - med sine alternative litteraturkritiske former - ifølge Wasberg et av de mest leste bladene i 185o-åra, i motsetning til Monrads Morgenblad. Går vi til Litterær Polemik, så blei det "bare• (ville vi i dag si) oppført i studentersamfunnet og trykt for samfunnets medlemmer; men studentersamfunnet var etter alt å dømme en svært viktig dannelsesinstitusjon og litterær offentlighetsform på det angjeldende tidspunktet.
Jeg vil derfor til sist stille spørsmålet mitt på nytt: må ikke de
"marginale" formene for "litteraturkritikk" betraktes som viktige elementer i konstruksjonen av den norske litteraturkritikkens tredisjonsutvikling?
Litteraturkritisk sjangarutvikling, opplagstall og offentlighetsformer m.v. tatt i betraktning, er svaret mitt ja.
Dat betyr ikke et vi ikke kan velge å svare nei - dersom vi foretrekker å se bort fra alt detta.
A r n e M a l ~ a r g
M a n i g h e t o c h a l l m i n h a t
f!lol<loi!Oollllll•
~··"l,,,," .. , ...
jll 1' ' " ' " ' ' ' ' ' ' ' "
11 , 11111 111"'"
,,
1l 111,r•·~
oiiH 1 ,t\[,1110 11,~
''''''11•••"'''''''
Arne Melberg:
Menighet och allmanhet.
Det jag nu kommer att forsOka saga blir ett litet sven~~t exampel ur kritikhistorien, och jag skall forsoka dra några mycket losa slutsatser ur det. Dom blir ungefar lika problematiske som dar Linneberg borjade, alltså hur man skall bare sig åt med att hentere det svåra historiske materialet. Exemplet skall handla om den svenske kritiker som jag skulle vilje kalla for dan forste svenske litteraturkritikern: Johan Henrik Kallgren, som verkade på 1780-talet.
Året 1764 ar ett mBrkesår i svensk litteratur overhuvudtaget, och också i svensk litteraturkritik. Det har året skrev Kellgren en srtikel i Stockholms-Posten, dår han var radaktor, en artikel jag skall återvanda till senere. Kellgren hede vid det har laget blivit en ganske etablerad litterår personlighet. Han satt med i att littarårt siUlskap som hette "Utile Dulce", nytta och noje. ~utile Dulce" var en slags fi:lregångere till Den svenska akademien som inråttadas 1786, och som se att dem ville utmårkes ev snille och smek. Det tycker jag kanns som en historia~ ironi, for vad Kellgrens
r~storia illustrerer, ar just precis att snillet bi:lrjar skilja sig från smaken. Smak tillhor den g&~la typen litteraturkritik, snillet tillhi:lr den nye. Akademien ville hålla ihop dom, med vaxlande framgång.
"Utile Dulce" utlyste 1784 en litterar pristavling. Den har pris- tåvlingen her blivit kand for att inte forste pris, men bare andra pris gick till an my~~et ung man som hede skrivit en jattelik dikt. Den unge mannen hette Thorild, och diktan hatte "Passionerne". Hen blev så forfarligt arg over att hen inta fick forsta pris, att hen stertade en litterar fejd som riktada sig bestamt mot just Kellgren. Det kan men utnamna till den
f~rsta litteråre striden i Sverige overhuvudtegat. Thorild ver energisk, skeffede sig anhangere, och hen starteda en egen tidning han kellads Den ~a
Granskeren. Dar ferde han littsrar debatt under 17SD-talet. En debatt som var hamningslos i sine ordvel, och som kritiserade Kellgren och ellt det Kellgren da stod f5r.
Kellgren stod flk nån sorts fransk orientering ooh fransk smak. Vad hen saknede i dan hår diktsn utav Thorild, "Passionerna", det var ved han kallede "smak", och det var också fornuft. Han menade ett Thorild i den har diktsn som var inspirerad av Dssian, inte holl sig till dom allmant erkanda legeme for hur dikt'<onst skall bedrivas. Thorild, som hade låst modern
- 21 -
engelsk och tysk l i ttsratur mena ds forstås att dom har allmant e:rkanda legema, dom ar e:rkanda bare i Frankrike. Det finns inga allmant erkånda lager. Det finns bare en lagstiftare i snillets rike, och det ar geniet sjålvt. Dat finns inga lager ovarhuvudtaget, det finns bare natur, och den naturen skall man f1ilja. Mot Kellgrens smak, fornuft och lager, stallde Thorild snille, geni och natur.
Skall man fors1ika oversatte det har till några mer moderne litteratur- historiske termer, så kan man saga att Kellgren har representerer den frans<- klessiska smaken. Den som såg litteraturen som ett tillgangligt system av genrer, styrd av retorikans leger. En slags skattl<ammare, an slags repertoar- system som man skulle anvanda sig av efter basta konstnarliga formåga. For- fatteren var en slags 6vers!lttare i forhållandet till dom klassiske textarna.
Madan i gengåld Thorild stod for dom moderne signalerna. Han signalerade subjektivitet,subjektivitetens personlige uttryd<. Han signalerade det som vi senere har ko~~it att kalla for litterar autonomi.
Man skulle alltså kunne se den har svenS<a kortversionen av grålet mellan gammalt och nytt som i Frankrike pågick i hundra år, som en overgång till moderniteten inom litteraturen. Åtminstone som dom forsta signalerna på danna 1ivergång, Och i danna overgång blir då kritikern sn mycket central och representativ gestalt. Overgangen till moderniteten och kritikerns nya roll marl<eras i Sverige av en litterår strid och en skarp rivalitet.
Tillbal<a till Kellgren sjalv. Han hede det besvarligt under sin litte- rara bana. ~an var kanslig for tidens stromningar, och han stod i en over- gangstid, på modernitetens trllskel. Han kunde aldrig riktigt bestamma sig for vilken fot han a~ulle stå på. Skulle han vara den gamla typen srnakdomare, eller skulle han vara den nya typen kritiker? Han våxlade faktiskt mårl<bart mellan både rollerna. Han akriver diametralt olika saker cm samma verk vid olika tilfallen.
Kellgran har två huvudroller. Det ena ar som en slags "skald" av d3n gamla akolan, som ar nåra knuten till hovet, som hj!llper Gustav III med att versifiera, som fårsBker sig på dom hoga genrerna med dålig framgang. Och som sysslar mycket med vad man då kallede ~versattningar. Han skriver i Horatius' anda, och dom franaka upplysningstånkarna med Voltaire i spetsan år hans favoriter.
Å andra siden prover han faktiS<t ut en annan roll som klinger mycket mara modem, som den forsta kritikern. Han gick alltså in tidigt i den på dan tiden egantligen enda oberoende tidning som fanns, Stockholms-Posten.
Och han gav dsn snabbt en ganska bestårnt litterar inriktning. Det tillhår
kanske litteraturkritikhistoriens kuriosa, men kan vara vårt att nåmna, att just Stockholms-Posten efter 1789 blev den forsta litteråra tid$<riften i Sverige. Det berodde helt enkelt på att efter 1789 blev inta bare inrikes- politisk diskussion fBrbjuden i tidningar, utan då blev också utriksspolitisk diskussion forbjuden. Det återstod så att saga ingenting annal.; ett skriva om an litteratur. Kellgren blev då hu•Judredaktar for tidningen, och skapade på några år cm den till ett primart litterart organ,
Och dar, som kritil<er på 179D-talet provar Kellgren att vara kritiker av modernare sort. Hen år inte langre smakdomara, han kaller sig far granskere i st!lllet. Hen. narmar sig det som vi i dag skulle kalla for en uttoll<are av texter.
Kellgren inter olika positioner. Som jag forsaker se honom har i borjan av den modema litteraturens period, kan man kanske saga att han provar ut, eller prefigurerar moderne kritiker- och forfattarpositioner. Och det gor hen just når hen forsBker distansere sig från dom traditionalla positionerna.
Och skalen till att han distanserer sig från dom traditionella år dels att han ogillar att arbeta tilsammans med hovet, dels att han tar intryck av den kritik scm dem unge, representerad av figurs Thorild, riktar smot honom.
Nu skall jag n~~na tre exempel på artikler dar Kellgren diakutsrar kri tikerns roll. Den for sta, som han kaller f!lr "Om Vitterhetsakademiar"
skrev ha!l 1782. Dår kan man saga att han provar sig på att staka ut ett autonomt område for forfattere och kritiker. Han her namligen gjort den obehagliga erfarenheten ett fortjgnst spelar en ganske liten roll i Sverige nar det galler att bedoma litteratur, Det som galler ar enbart rangen.
Kellgren uttrycker det så hår:
Ingen ting beviser battre av vad ringa varde den svenska nationsn anser personlig fortjanst, an cumgangelighaten for envar att aga rang och titler om han vill vinne någon aktning i det allmana umganget.
Ni må fritt aga så my~~et snille som ni behager, ni må skriva vers som Voltaire och vara valtalig som en Thomas, forfatta historien som en Bossnat. Allt detta ar ej nog att skaffe er anseende i varlden.
Detta retar honom. Hen hede sjalv ingen rang, han hada ingen titel, han tillhorde inget bestamt stånd. Man han ville garna slå sig fram på sin duglighst, det han kallede FOrtjanst.
Begreppet fortjanst på svensl<a har två distinkt skilda meninger. Å ene siden bstydar det kvalitet, å andra siden bstyder det penger. Kellgren går i artikeln in på det har med pengarna. ~an inser att &~all dan personlige rortjansten varderas hOgre an rangen så måsta man skaffe forfatterne någon form av levebrBd som inte gor dom till nådahjon i dom hogas tjanst. Det
- 23 -
recapt han fOreslår ar att man skall inratta akademier. flkademierna skall utlyse pristavlingar och på det sattet få frem vilka som
ar
fortjanstfulla forfattere. Till dom fOrtjanstfulla forfattarna skall dom ge en livslBn som år av'~ika storlek med en hederlig åmbetsmannalon", skriver han.Va_~från pengarna skall komma till det, dat har han lite diffuse f5re- stallningar om. Han hoppes på donatorer och liknende.
Det år tydligen viktigt for honom att den akademi s~~ skall utdele livsloner till fOrfattere och kritiker skall stå fri från Bverheten, fri från kungahuset och hovkulturen. "Under maktens aga", skriver han, "mister snillet den narv, det forlitande på sig sjalvt
som
ansam spenner det till hoga utbrott". Det ar odkså viktigt for honom att den har akademien, som så att såga skall vara sammanfattningen av en modem litterår institution,s~all vara offentlig till sin karakter. Den skall vara Bppen, den skall inte vara något slutet sållskep. Den skall hålla sammenkomster, skriver han,
"Bppna ftlr hela allmanheten av både kl:ln".
Skall man dra några slutsatser av det har, så kan man tanka sig att Kellgren drammer om att uppratta an vardegsmenskap kring litteraturen, En vårdegemenskap som vi kanske vål snabbt Bversatter till bagreppet autonomi, litterår institution o.l. Den har vardegemenskapen i Kellgrans version skall vara reglerad av litterara kritiker som han kaller far~· Och man skall alltså agna sig åt att granska och kanna och syssla med varandras litteratur.
Detta var Kellgrens lilla utopi, hans forhoppning om att kunne få en sjålvstånctig roll som kritiker och forfattere. Två år senere skriver han en artikel som handler om' allmanhet och menighet, och som bl:lrjar med Horatius- orden: "Jag har aldrig sGkt folkets tvivelsktiga bifall".
Når Kellgren skriver den
har
artikeln två år efter den forsta*, då har han provet på att vara i allmanhetens tjånst några år. Han her skrivit i tidningar, men det har han blivit besviken på. Lågg mårke till att det år just når den litteråra fejden med Thorild pågår, dår han får så mycket hugg, som den har artikeln skriva. Han undertecknar också den hår artikeln med fullt namn, vilket år synnerligen ovanligt vid den har tidens offentlighet.Och efter den har ertikeln gick han over i kungens tjånst. Han arbetade med det i några år, sen trottnade han på det och gick tillbaka och pr6vade en radikalere hållning.
Men hår sågar han:
Allmanheten råcker ints till far att ga forfattere utkcmst och sjålv- standighet. Det
ar
det svenska konungahuset som framlockat, uppmuntrat*art.er gjengitt nedenfor.
och belcnat svenska snillen. Vsm gav stiftning och fond åt en vitter- hetsakademi i Sverige? Vern kallede Delin till heder och lyc~a, vern uppreste hans minnasvård? Var det svenska menigheten?
Nej, dat var det inte, svarer forstås Kellgren. Det var kungahuset som var det enda man hede att hålla sig till i dessa bistre tider. Dch Kellgran provar alltså på att hålla sig till kungahuset. Men det blev inte hans slutliga stAndpunkt, fOr han ger aldrig upp den vackra dr~~men om en sjalv- standig litterar gemenskap av meningsfrånder der man kan fritt utbyta kritik med varandra och vara ka~nars allihopa.
Den tredje positionen, som kommer långt senere,
ar
når han på 1790- talet går in i Stockr~lms-Posten och utformer den till ett litterart organ.Den positionen skulle jag vilje kalla "frender". Då vill han vara beroende av en ellmanhet, men i dan egenskapen vara emot overhet så vill som dat han hår kellar f!lr menighet. Men framfor ellt amot averhaten. Han har då insett att frondoren, den skarpe kritikern, måste ha någon form av social grund att stå på. Och den sociala grunden ar, trots all den kritik han har riktat emot den under 1780-talet, publiken, allmanheten. Han skriver så hår, på
1790-talat:
En auctor verker aj på regeringen, utan formedelst en upplyst allman- hets hogsta rått. Forfatteren år en anklagere, en referent. Det till- hBr honom att framdraga och utrede målet infBr allmanrstans domstol.
Dar danna saknes år anklageren en frondBr, och referenten en narr som andragar for vaggarne.
Utan allmanheten blir men en fribytare, en utstlltt. Legg mårke till met:"'"
foriken. Den littarara kritiken fr2mstålls i tarmer av domstolsforfarande.
Det år långt vid det har laget ifrån dan tidigare vardegemenskapen. Nu handler det om ståndratt.
Jag antar att ni kan se att det hår materialet !lr latt att oversatte till dam termer vi har vant oss vid att anvånda genom det som man brukar kalla offentlighetsteori. Å ana sidan har vi en statsmakt, den kaller Kellgren fBr det masta fOr hovet. Å andra siden har vi, mot hovet, en allmanhet. Och allmanheten deler hen i två deler: allmånhet och menighet.
Allmanheten och menigheten tilsammans år vål det som vi numera kaller offentlighet.
Det intressanta hår, det ar Kellgrens distinktion mallan allmanret och menighet. Termen menighet ar aldre ån allmanhet. Menigheten
ar
det som prasten talar till i kyrkan, menigheten år folket, så att saga. Men Kellgran anvender termen inta riktigt i den innebllrden. Hen gor en våldigt bestamd tuctelning mellan allmånhet och menighet. Allmanhetenar
"adel", sager han.Men det
ar
definitivt inte menigheten. !Ulmi'lheten år upplyst. Allmanheten- 25-
ågnar sig åt granskning. Allmånheten år entusiastisk, men menigheten agner sig åt ovett, vanvett, raseri, utsvåvning, fenatism, pedanteri. I allmån- hetens tjånst kan man granska varandras verk, då kan man vara litteratur- kritiker. Men genast dyker menigheten upp med sine nycker, f~rdomar och sitt allmåna elånde. Då kommer striderna.
Vilke år den hår allmånheten egentligen? Han ~rsOker sig på någon sorts definition: "Så våntar jag ett dBmas av en v~rdnad allmånhet, av upp- lysta lasere, av folk som åger insikter, smak och råttvisa." Det ar folk som åger insikter, smak och råttvisa som utg~r allmånheten. "Deres granskning her jag underkastet mig", sågar Kellgren. "Deres dom år det jag hilgaktar, och det i samme mån som jag anser en oådel, oupplyst och obillig menighets omdilme med kallsinnighet." Klyftan år stor mellan menighet och allmånhet.
Mellan kritikem, ~rfattaren och allmånheten råder en sorts b~dra
skap. I allmånheten år nog alla kritiker och f~rfattare egentligen. Det år ett b~draskap dår man kan tala fritt med varann. Det år en sorts borgerlig utopi, , om ni så vill. Framf'Br all t år det ett brtldraskap dår man taler ~
varann. Menigheten dåremot år något man taler ~· Menigheten ågnar man straff och predikningar.
Menigheten år som jag sa en aldre term. Det år så att saga den som karaktåriserar ovarhetens rorhållande till folket i den filrmoderna tiden.
Från bilrjan hede jag tånkt att med hjalp av dom har texterna illustrere hela den dramatiske fOrandringen av det området som på den hår tiden garna kalles f~r res publica, alltså den offentlige angelågenheten. Den omvandning som kort och exemplarisk går ut på: från menighet till allmånhet. Men efter att ha låst mara av Kellgrens framstållning av det hår tycker jag det upp- står ett problem. Det problemet nåmligen att den menighet han ·taler om och karakteriserer med det ursinne som han anvender, det år inte samme menighet som den gamla menigheten, den man talade till i kyrkorna. Det hår år en ny menighet.
Det år den tidningslåsande menigheten som dyker upp hår. Den år en sorts obehaglig skugge bak det vackra b~draskapet dår man taler med var- andra. Så fort man taler ~ någon, så dyker det upp någon som lyssnar in- till, som man taler
!!!l
istållet. Bakom den moderne upplysta allmanheten deljer sig en oupplyst menighet. Det år alltså ett nytt fenomen som uppstår, den nye menigheten. Den som vi i deg kanske ger mer abstrakta termer som marknad, publik etc.Jag år benagen att tycka att Kellgren i hela sin verksamhet, i sitt tidiga utprovande av olika tånkbara litteraturkritiska positionar har en
f~rbluffande stor insikt i den fundamentale dubbelhet som ligger i offent- lighetsbegreppet och i f~rfattarens f~rhållande till sin lesekrets. Det finns en sanning i den har texten som jag her lite svårt att komma åt att uttrycka. Jag skall ~rseka med att anvanda ett citat av Walter Benjamin:
"I dom områden som vi nu har att g~ra med, så finns kundskap bare i blixtar.
Texten ar den åska som mullrar efter sanningsinsikten." Jag har en kånsla av att Kellgrens text år ett sådant rasende åskmuller som mullrar efter en insikt av sanning. Fast jag år kanske rådd att jag i f~rhållandet till Kellgrens text beter mig som något slags råddningsmanskep som reder ut elendet som blev av blixtnedslaget.
Slutligen skall jeg lite tesartat sammenfatte mina problem inf~r den hår texten. Problem som handler om att jeg inte bare vill reducere den till en social- och kritikhistorisk plansch, en illustration till något som vi reden visste, namligen uppkomsten av en ny typ av litteratur och en ny typ av offentlighet. Dch skall jag f~rseka anvånda Kellgren på det såttet, så skulle jag vilje anvende honom som en kritiker mot det harmoniserende och
fremf~r allt evolutionåra begreppet som vi har kommit att f~rknippa med offentlighet. Det som vi har hårlett ur den Kantska och Hegelska traditionen bakom det begreppet. Namligen att vårlden går framåt, och att det sker med ett slags mål i sikte. Och målet år denne upplysta allmånheten, denne kritiske gemenskap av likesinnede.
Kellgren uttrycker en fundamental kritik av det. Hen har ju det målet sjalv, men han inser med den hår artikeln att det målet inte går att uppnå. Det år sanningen som gommer sig hår. Allmånheten skuggas alltid av menigheten. Ytterligere ett Benjamin-citat pessar har: "Den historiske materialisten måste ga upp historiens episke element. Materialismen sprenger epoken som den sysslar med ur dens tingslige kontinuitet. Den sprenger också upp epokens homogenitet. Oen genomsyrar den med samtid, med nutid,"
Jag har funderat på om man inte skulle genomsyra den hår historiske lesningen med lite nutid. Om danna konflikt mellen en adel upplyst ellmånhet till vilka vi taler, till vilken jag låtsas tala nu, och som jeg taler till når jag skriver som kritiker. Om den inte hela tiden skugges av danna rasende menighet som missf~rstår ellt jag sågar.
Den modema kritikern, som Kellgren alltså år den f~rsta i Sverige som f~rsBker att vara, år den gestalt som på något vis signalerer mBjlig- heten av ett fritt meningsutbyte. Han år så att sage den offentlige personen som f~rhåller sig lika fritt från stat som allmånhet, och som fBrmedlar dom private insikterna mellan dom olika nivåerna i samhållet. Och han år så att
