Namibia - mISSiOn och kyrka
AV RAUHA VOIPIO
Under de senaste aren har namnet Namibia afta fOrekommit i massmedia. For m!mga ar det likval bara ett av den hedje varl·
dens' lander, dar det ar mer eller mindre oroligt. For en del ar ock- sa det nytt, att Namibia ar det land som annu fOr nagra ar sedan kallades Sydvastafrika. Namnet amibia anvandes forst bara av SWAPO och broket av det namnet inom landets granser kunde innebara en rcsa lill fangelscl. Nu har namnet dock godkantsforall-
ffianl bruk.
Till Namibia hor ett drag sam gor del sarskilt illlress311l tOross nordbor. Det ar det mest lutherska landet i Afrika; over halften av landets invanare hor till den lutherska kyrkan. Och om man danill beaktar de ovriga kyrkorna. markerman att Namibia
aT
ctt av de land i Afrika, dar kristendomen fatt starkt fotfaste och dar dess in- Oytande stracker sig till alia omraden i livet.I Inledning a) lnvdnare
Namibia ar ett ston land (ca 820 000 km'), men glest bebott. En·
ligt 1979 !Irs statistik uppgar invanarantalet till 961 522. I norr ar bebyggelsen l~itarean isoder. oeh over halften av landelsinvanare (ca 443 000 i Owambo, 65 000 i Kavango och ungefar 65 000 bus- hman) bor i non. Mera i soder bor damara- (ca 85 000) och nama- stammen (ca 43 000), sam tahu samma sprak samt hereTO (ca 62000). Annu bar de fargade och invanarna· i 6st-Caprivi och Kaoka-bergen omnamnas (ca 59 000). Vidare bor i landet ca 110000 vita. Namibia ar fOr manga av dem narmast en tillfallig arbets· och boplats.
b) Niiringar
Namibia ar ett kargt lanel. Odlingsbar mark finns bara i landets
nordliga delar oeh pa det eentrala hiiglandet, som ligger mellan Namib Deh Kalaharioknarna. Pa de karga betesmarkerna i landcls sydliga delar trivs karakullfaren.
Namibia ar libal ett rikt land. Oess rikedomar giimmer sig i jor.
den. Gruvorna ger diamanter, kappar Deh zink. Urangruvan nara Swakopmund anses sam en av varldens rikaste. Manga av gruvorna ags av utlandska bolag, skatteintakterna tillfaller staten. Den fart mecl vilken mineralerna grayS upp Deh fOrs ut ur landet under en tid, da man vantar pa landets sjalvstandighet, har vaekt bittra kanslor hos mangen namibier. - Storfisket vid kusterna oeh in·
laggningen av fangsten vid konserveringsfabrikerna biir oeksa om·
namnas.
c) Dell statliga utvecklillgell
Namibias granscr harstammar fran kolonialtiden. Gransen i norr ar helt konstruerad, dragen med linjal av tyskar oeh portugiser. Oet tyska kolonialvaldet straekte sig fran ar 1884 till fiirsta varldskrigel.
Oa Tyskland fiirlorade sin koloni, blev Sydvastafrika ett mandaI under Nationernas Fiirbund; styret iiverlats at Sydafrika. Nar Nati·
onernas Fiirbund uppliistes, biirjade sydafrikanska regeringen med·
vetet fiirverkliga en politik i omradet, som syftade till ett penna·
nelll inf6r1ivandc av delta under sitt valdc. Rasatskillnadspolilikell tillampades l.o.m. radikalare an i Sydafrika. I biirjan av 1960·talet drag den s.k. Odendaal·kommitten upp riktlinjerna fiir Sydvast·
afrikas framtid.
At
varje stam skulle reserveras ell eget bosau- ningsomrade (homeland); utanfiir omradet var en svart antingen bara en kontraklsarbclarc rller en tillfallig gast ..FN:s Deh den in- ternationella domslolens beslut har inte Iyekats giira nagot intryek pa den sydafrikanska regeringen. Men Mosambiks oeh Angolas sjalvstandighet fiirandrade lagel. Sydafrika behiivde en buffenslat mot del socialistiska Angola sam styrs av svarta. Det gick inte mera all tanka pa Sydvastafrika som «den femte provinsen» utan det gall- de all fa till stand en formell sjalvstandighel oeh en regering som var valvilligt installd til Sydafrika. Fragans behandling flyttades Iran Pretoria lillbaka lill landets huvudstad \lVindhoek. Fran olika«homeland» lyckades man fa sadana man, som gick med pi! all sk6- ta tjanster at regeringen pa olika nivaer. Piltryekning oeh hot an·
vandes i valen. Sa fiek hela Namibia
ar
1979 en nationalfiirsamling.Alia lagar som stiftas maste dock godkannas av landets hiigsta
lJansteman. gcneraladminislralOrcn. Landets sjalvslandiga hand·
lingsfrihet ar oeksa annars hart beskuren.
Alit detta star fullstandigt i strid med det som SWAPO, landets storsta befrielserorelse syftar till. SWAPO skulle ha gatt med pa fria val under FN:s overvakande, men den sydafrikanska regerin- gen har alltid pa ett eller annat satt gjort FN:s planer om intet. Nu utgor landets nordliga delar - Owambo oeh Kavango - krigsom- rade, oeh de lutherska forsamlingarna sam finns dar ar ien verk-
ligt betrangd situalion.
II Sydvastafrikas (Namibias) missionshistoria fram till 1954 oj Utliindsko perioder
De [orsta missionarerna kom till norra sid an om Orangefloden ar 1805. De var utsanda av Londons Missionssallskap oeh verkade bland namafolket i soder. De forsta lutherska missionarerna utsan·
des av Rhenska Missionssallskapet oeh anlande ar 1842 till landets mellersta delar. Deras arbete utvidgades till alia stammar i landel.
Oeksa de sma kongregationalistiska oeh metodistiska forsamlingar- na kom under den Rhenska Missionens beroende. Arbetet var svart. De stammar som drog fran den ena platsen till den andra var istandig strid med varandra. Del raekle 14 ar innan den fOrsla he- reron tog emot dopet. Det tyska kolonialvaldets harda grepp oeh del faktum att missionarerna hade samma nalionalilcl som harskar- na var rill fOrfang fOr arbclets framskridande. Det s.k. hcreroupp- rorel i borjan av arhundradel kvavdes pa ett synnerligcn gryml satt. Av stammens 80 000 medlemmar blev endast 15000 vid liv.
Bitterhet oeh en stark nationalkansla astadkom splittring i fOrsam- lingarna. Den mest vakna delen av namafOrsamlingarna anslot sig till African Methodist Episcopal Church. Bland hererostammens medlemmar fOddes Oruano-rorelsen, inom vii ken nationella ele- ment blandades med den krisma tron, sa att man bl.a. bad de for- na stamhovdingarnas andar om hjalp.
Den mest betydande missionaren inom Rhenska Missionssallska- pet, Hugo Hahn gjorde bekantskap med Owambo under sina resor pa 1860-talet. En kallelse som kom fran stamhovdningarna i Owambo hanvisade han till Finska Missionssallskapet (gr. 1859).
Den fOrsta gruppen finlandska missionarer anlande till landet 1870. Efter trelton ar kunde de fOrst a dopen fOrrattas oeh smaning- om uppstod kristna fOrsamlingar. Sarskilt bar Marui Rautanens
arbcte omnamnas, som rackte over 50 ar. Ar 1925 vigdes de forst a prasterna i Owambo och del forsta kyrkomotet halls. Foljande ar utvidgades arbetet at oster till Kavangofloden. Ar 1891 borjade Rhenska Missionssallskapet arbeta i norra Owambo pa ell omrade, som nu delvis hor till Angola. Erter fOrst a varldskriget tillats inte tyskarna mera all arbeta i landets granstrakter oeh de fOrsamlingar som de grundal anfOrtroddes FMS (Finska Missionssallskapet). Del lutherska FMS arbetade over femtio ar i Owambo, innan nagot an- nal kyrkosamfund utslrackte sin verksamhet dit. Romersk-katolska kyrkan borjade mission i Windhoek ar 1896 och vid Kavangofloden 1910. Ar 1924 kom den till Owambo. Samma ar grundades ocksa ett anglikanskt slift i Damaraland och nara den lutherska stationen i Engela byggdes Odibo missionsstation. Forsoken alt bevara trak- tens missionsarbete enhetligt till bekannelsen vann inget gehor hos de nya harskarna. Ett slags rivalitet uppstod. Senare har parterna dock natt en inbordes aklning och kommit in i ett fruktbart samar- bete.
FMS' och Rhenska Missionssallskapets arbele har paverkat Na- mibias historia mer an man i allmanhet velat erkanna. Manga viII se della innytande endast negativt. Del ar sam, all nar landet gjor- des till tysk koloni underlattades detta av all dar fanns lyska missio- narer. De s.k. skyddsfOrdragen mellan den lyska regeringen och stamhovdningarna slots faktiskt oftaimissionsstationernas vardags- rum. Till missionarernas fOrsvar maste anda sagas, att det da val' fraga om vilken stormakl som skullefa landet i sitt vald: England, Portugal eller Tyskland. De var barn av sin tid. Ilandel rasade kri- gen mellan Slammarna och de onskade ett slul pa dem. IOwambo slols liknande skyddsfOrdrag men tyskarna hann aldrig sanda nagra tjansteman dit. De fOrsta «vita» overhetspersonerna, som folket i Owambo stiftade bekantskap med, kom saledes fran Sydafrika. De- ras fOrhAllande till missionen var vaxlande, men annu i borjan av nationalpartiets mandattid (fran
ar
1948) var det ganska gynn- samt.b) Mlssionsarbetets karaktar
De bada lutherska missionssallskapens arbete var pionjararbcte.
Forst gallde del att skapa elt skriftsprdk, lara folk lasa och ge dem Bibeln. J.H. Schmelen skapade nama-hottentotternas boksprak och oversatte N.T. Hugo Hahn forskade i hererospraket och Manti
Rautanen oversaue N.T. till ndonga 1903. Ndonga ar den ena av Owambos stOTa dialekter. Marui Rautanen oversaue ocksa en del av G.T. och utgav manga andra kristna bocker. Har lag ocksa bor- jan till sllOlarbelel. Anda till 1950-talets slut hade kyrkan och missi·
onen alit skolarbete om hand. Det [orsta lararseminariet iOwambo grundades 1913. Rhenska Missionssallskapet hade en egen nt- bildningsanstalt for larare i Okahandjo i mellersta delen av Nami·
bia. 1 Owambo rorde sig de finlandska skolinspektriserna annu pa 1950·talet med oxkarra fran skola till skola. Regeringen hade da ocksa eU par inspektorer i tjanst.
FMS' och Rhenska Missionssallskapels arbele hade manga beror- ingspunkter. men del fanns ocksa sadam som skiljde dem at.
Rhenska Missionssallskapet missionerade bland stammar dar kvin- nans stallning var betydligt svagare an i Owambo. 1 Owambo hars- kar eU matriarkaliskt system, med andra ord barnet hor endast till moderns sHih och flickan ar viktig for slaktens fonsauning. Kravet au kunna lasa innan man fick dopa sig gallde ocksa kvinnor. I de flickskolor som grundades pa 1920-talet och 1930-talet undervisa- des fOrntom i praktiska fardigheter ocksa i allmanna laroamnen.
Ar 1947 grllndades langt bona i vasrra Owambo ett skilt seminari·
um fOr kvinnor. DCl hann dimittcra 490 Hirarinnor fOr Owambo och Okavango.
Yuerligare nagot ord om liikarmissionens utveckling: till den for- sta tidens arbete horde au dela ut medicin och ge forst a hjalp.
Onandjokwe. det rorsta egenlliga sjllkhllsel ; Owambo grundades ar 191I. Under ca fem anionden lag alit sjllkhllsarbete och skolnin- gen av sjukskoterskorna i missionssallskapens hander.
FMS hade nagra egna sjukhus liksom ocksa de romersk-katolska och anglikanerna hade sina. - I landets central a delar hade den katolska missionen de stora sjukhusen om hand. Den Rhenska Mis- sionens arbclc besLOd [ramsl av poliklinikarbclc.
En sarskilt kannbar skillnad i FMS' och Rhenska Missionens ar- bete markles i prastlllbildningen. Den borjade i Owambo 1922 och nar kyrkan blev sjalvstanclig hacle den ungefar 70 p"aster. De lyska missionarerna tvekade lange. Darfiir hade cle ar 1957 endast nagra afrikanska praster.
Forran kyrkorna blev sjalvslancliga hade en valdig enhetsprocess agl rum. Den kristna tron rorenacle de till varanclra rientligt install·
cla stammarna i Owambo lill en kyrka och ett rolk. For Rhenska Missionens del val' situationcn svararc, ty ras· Deh sprakskillnader·
na mellan stammarna var har mycket storre. Nar kyrkan blev sjalv- standig, kunde en fargad stamm, de s.k. bastarderna inte ga in un' der samma kyrkotillhorighet som de svarta afrikanerna utan grun- dande egen kyrka. Men ocksa den Rhenska Missionens verksamhet fungerade som en starkt forenande faktor bland olika stammar.
III Namibias kyrkor fran ar 1954 J) Verksamheten i den skarfJta situationen
Beslutet att bilda en sjalvstandig kyrka fOr Owambo och Kavango gjordes pa kyrkomotet 1954. Regeringens officiella godkannande lick Owambokavangokyrkan ar 1957. Till kyrkans forsta ledare val- des FMS' nuvarande direktor Alpo Hukka. Men redan ar 1960 lick kyrkan en kyrkoledare fran Owambo, Leonard Auala, som installe- rades som biskop Ar 1963. I honom lick kyrkan en skicklig ledare, som respekterades av alia. Han gjorde sjalvstandiga beslut, men uppskattade ocksa det linlandska arbetet och var till ett verkligt stod och sann hjalp fOr manga unga.
Som resultat av den Rhenska Missionens arbete uppkom Sydva- stafrikas evangelisk-Iutherska kyrka (ELKSWA). Ocksa den registe- rades ar 1957. Kyrkan lick en afrikansk led are ar 1972, da dr. Lu- cas de Vries valdes till «preses)).
Under den tid da kyrkorna blev sjalvstandiga anade ingen annu, hur oerhon tung de nya ledarnas och andra ansvarstagandes upp- gift skulle bli. Odendaal-planen lat invanarna i Owambo och Ka- vango bli kvar pa sina boplatser, men l.ex. forllyttningen av nama- och damarastammen till «homelands)) innebar tvangsforflyttning av tiotusentals manniskor till nya bosattningsomraden. Biskop Au- ala var den forst a afrikan som offentligt upptradde mot massfor- nyttningarna och del medvetna atskiljandet av stammarna. Hans tal Ar 1964 overraskade de vita harskarna. Senare lick sydafrikans- ka regeringen ytterligare tva paminnelser av Owam bokavangokyr- kan om samma sak. ~ Vid denna tid foddes ocksa den politiska motstandsrorelsen SWAPO (South West Africa People's Organiza- tion). Den forst a vapnade sammandrabbningen skedde ar 1966.
Den var i sig sjalv obetydlig, men den hade som foljd att sydafri- kanska regeringen sande stora grupper bevapnade poliser till Owamho. Hela stamningen fodindrades i landet. M5nniskor, l.o.m. skolelever fangslades och med vald och direkt lortyr pressa- des de pa uppgifter. Med stod av den s.k. terroristlagen atalades 37
man infor domstolen. De sande en anhallan om forbon till kyrkan och en sondag namndes namnen pa dessa man i alia kyrkor i Owambo. Biskopen fick en varning fran hogsta regeringshall men stod pa sig: kyrkans uppgift var att be.
Bonerna fonsatte och nar den internationella domstolen ar 1971 fOrkJarade att Sydafrika olagligen regerar i Namibia. upplevdes det som eu bonesvar. Delta beslul oppnade ocksa vagen fOr ett oppel motstand. I juli 1971 riktade ledarna inom Owambokavangokyr·
kan och ELKSW A ett oppet brev till den sydafrikanska regeringen.
Det gavs samtidigt bade till den sydafrikanska och den utlandska pressen och det sandes pa fOrhand till alia forsamlingar att lasas upp fran predikstolarna. Dessforinnan lastes kyrkoledarnas herda·
brev upp. i vilket bl.a. sades: .Om vi nu tiger. gar vi oss sjalva skyl·
diga infor Cud och manskor».
«Del oppna brevet) granskar situationen i Namibia i Ijuset av FN:s deklaration om de manskliga rattigheterna. Det visar hur smansam folket upplever apanheid·politiken. I landet finns varken frihet eller trygghet. inte ratt att rora sig fritt. inte yttrandefrihet och inte mojlighet att gora beslut. Kontraktsarbetet har splitt rat fa·
miljerna och fOrhindrar fritt val av arbetsplats. I brevet uppmanas landets regering att i samrad med FN soka en fredlig losning pa landets problem och ombesorja att de manskliga rattigheterna tra·
der i kraft. Brevet vackte en enorm uppmarksamhet och borjade pa salt och vis en oy period ilandclS hislOria. Denanglikanska oeh den romersk·katolska kyrkan gav i egna uttalanden «det oppna brevet»
sitt stod. medan fOrestandaren for landets tyska kyrka framfOrde avvikande standpunkt. Storsta delen av tyskarna i Namibia stader regeringspolitiken oeh situationen ar svar fOr demo
Premiarminister Vorster besokte Windhoek och tog emot kyrkor·
nas ledare . 1 ett langt tal forsvarade han «rasatskillnadspolitiken»
och forsokte uttryckligen skramma kyrkoledarna till tystnad. Situa·
tionen ledde till att kyrkoledarna helt enkelt avbrot premiarmini·
sterns tal oeh forsvarade sina egna synpunkter.
MeHan «del oppna brevet» oeh den arbetslvist, som i december utbrot i Owambo. finns ingen direkt fOrbindelse. men de uppstod bAda ur samma jordman. Strejken var den fOrst a arbetslvisten bland de svana i hela sodra Afrika. en protest mot det synnerligen grymma och harda systemet med kontraktsarbete. Den lamslog sa gott som all gruvverksamhet oeh annan inclustri. I slutet av januari korn man till en overenskommelse, oeh manncn borjadecilervancla
till sin arbetsplatser. Till pappers sag det nya systemet ut att vara mycket battre an det tidigare, men i praktiken omintetgjordes manga fOrmaner, bl.a. genom att man grundade arbetsgivarorga·
nisationer och fOrbjod alia fackforeningar. Strejken innebar att at- minstone en del av Namibias vita fick sina ogon oppnade: forh"l·
landena hade ime varit sa gada sam de iallmanhct hadclc yant sig all tro.
Kretsar sam var valvilligt installda till regeringen fOrsokte ocksa anklaga kyrkan for uppvigling till strejk. Det fanns inget fog for be- skyllningarna, men under strejken visade kyrkan bade genom olika uttalanden och genom det publicerade brevet forstaelse och stod for dem sam borjat arbetst visten. - En Iangt utdragen rattegang mot strejkledarna borjade.
Den anglikanska kyrkan gav medel for avloning av en forsvarsad- va kat och utslaget blev en stor moralisk seger for de anklal{ade.
Under strejken utbrot oroligheteri Owambo. Forutom poliserna stationerades nu ocksa arreens truppforband i Owambo oeh Ka- vango. Sedan dess har de nordliga omradena i Namibia utgjort krigsoperationsomrade, dar vapnade sammandrabbningar hela ti·
den tilltagit.
Sedan
ar
1972 har fOrhandlingar pagatt mellan FN och sydafri- kanska regeringen. Generalsekreterare Waldheim har ocksa hort de kyrkliga ledarnas asikt. Da Sydafrika ar 1973 utlyste val i Owam- bo uppmanade SWAPO folket att bojkolla demo Uppmaningen horsammades och SWAPO borjade fa ett alit storre stod bland pra- sterskap och aktiva forsamlingsmedlemmar. Motestalarna hamna- de ofta i fangelse och overlats ,it stamhovdingarna att piskas. Bi- skop Auala och den anglikanska biskopen overlamnade saken till domstolsprovning och efter manga skeden fick den till silit en Iycklig losning. Alit della gav kyrkan ner antagonistcr. Sprangningen av kyrkans boktryckeri ar 1973 utgor ett vittnesbord darom. Kyrkans tidning Omukwetu, sam trycktes dar, hade synnerligen skarpt kriti- serat regeringens atgarder. Man forsokte kasta skulden for garnin- gen pa gerillan, men ingen tvivlade pa var de skyldiga stod all fin·na.
Nar Angola blev sjalvstandigt ar 1974, blev situationen en an- nan. De sam var radda for all bli anhallna, kunde nu soka sig over gransen, dit den sydafrikanska polisens makt inte strackte sig. Tu- sentals unga slutade skolan eller lamnade arbetsplatsen fOr att fri- gora sig fran apartheidssystemet. 1nom kyrkans kretsar lIppmanade
man de unga till mattfullhel. Och da makthavarna bad kyrkorna om ell ullalande, avfallade den lutherska, romersk-katolska och anglikanska kyrkan ell gemensaml dokument, dar det pavisades att nykten fran landet var en naturlig fOljd av fOnrycket.
Owambokavangokyrkan har gang pa gang fOrsakral, all den inte stader en stdivan till dilt oeh [fihet genomvald. Den hal'likval ve- lat minnas de medlcmmar som bereder sig for vapnad strid. Kyr- kan har besakt dem och farkunnal Ordel for dem.
A
andra sidan har kyrkan inle heller gall med pa SWAPOS fOrslag, alt de som samarbelar med regeringen skulle beravas silt medlemskap i kyr-kan. Kyrkan ar en kyrka fOr alia.
Medan farhandlingarna pagatt mellan FN och Sydafrika har ti- del' av happ Deh besvikelse avl6sl \'arandra. Oil troddc man att lan- det snabbt sklille bli sj'lvsl.ndigt under FN:s avervakande_ Men Sydafrika .kaple tid» och fOrdrajde lasningen bl.a. genom att ge Namibia en fonnell «sjalvslandighel» och genom all upphava na- gra lagar om rasdiskriminering. Numera behover man inte visum nar man fOrnYllar sig fran etl homeland lill ett annat.
A
andra si- dan har del blivit mycket5vararean fOrut att fa visumat
missiona- rer. Man viII inte ha nagrautomstaendeiakttagarepa krigsoperati- onsomnldet.Owambo oeh Kavango, de nordligaste delarna i Namibia
ar
nuverkligen ell krigsoperarionsomrade. Vagarna ar minerade oeh man kan aid rigvarasakerpa am minorna lagls ur av sydafrikanska soldaler eller av gerillan. Sydafrika har en arme, som ar utfustad med modern a vapen. De har gjon otaliga rader in pa angolanskt omrade moL SWAPOs baser. Manga civil a - nyktingar och ango- laner - har blivit dadade i nyganfallen. Markligt ar all SWAPOs soldater trots alit tdingt anda fram till riksvagarna. Trots bC\lakning nyr folk fonsatlningsvis over lill Angola. Men de ar ingalunda skyd- dade dar. Slriden mellan MPLA och UN ITA fons'tler i sadra An-
goa. Sydafrika slader UNITA, eflersom det anser en fons'ttning pa oroligheterna vara fOrdelaktig. Likasa har Sydafrika mycket skickligt dragit fardel av SWAPOs inre meningsskiljakligheter.
Vald utavas av bade regeringstrllpper och gerillan. Skolelel'er har med tvill1g fOrts over gransen. H~rdastkandes ell farsak av gerillan i barjan av
ar
1980 att fora alia manliga e1ever fran gymnasiet i Os' higambo over gransen. Gymnasiellilhar kyrkan. En del av eleverna foljde frivilligt med, andra tvingades och av 60 e1ever Iyckades 20 atervanda i nattens marker. Gerillan har i allmanhet fOrhallit sigpositivt lill missionen, men ell par ganger hal' missionarernas bil bli- vit foremaI ror beskjulning. Nattelid rilder utegangstOrbud, sa att om man Lex. maste transportera en svag patient till sjukhuset, sker del med fara for egel liv. - Folk i allmanhet verkar likval att vara mcra didda for de sydafrikanska soldaterna an fOr gerillan. VarSt ar elet att misstron manniskor emellan vaxer. Man kan aldrig vara sa- ker pi!. pa vilken sida grannen star. Det angivarsystem sam Sydafri.
ka skapat lockar clem som har nagot emot sin granne. Manga helt oskyldiga har pa detta satt hamnat i fangelse eller under tonyr. Sa gOlt som varje prast inom Owambokavangokyrkan hal' erfarenhet av att vare anhallen och av en kart fangelsevistelse. ~ Politiska mord fOrekommer ofta, oeh man vet intc alltiel vem sam ligger bak·
om demo
2) Forsallliingsarbele
Trots svarigheterna har arbctct fonsatt i forsamlingarna oeh blivit mera mangsidigt. Pa 1970-talet okade Owambokavangokyrkans medlemsantal fran 187 000 till 300 000. Forsamlingarna har delats sa all det nu finns 61. Gamla kyrkor har grundrenoverats oeh unge- far 20 nya har byggts. Sa nara som pa ett par undantag har man byggt helt utan utlandskt ekonomiskt bistand. For andra projekt har FMS oeh LVI' getl medel.
Medlemsantalet inom ELKSWA har ocksa stigit (ar 1974 ca 150 000). 66% av Namibias svana oeh fargade hor saledes till den lut- herska kyrkan. Ar 1972 rorenades de bada lutherska kyrkorna un·
der ett namn, Sydvastafrikas forenade evangelisk lutherska kyrka (eng. rorkonning UELCSWA). Trots namnet ar det tillsvidare bara fraga om ett rorbund mellan kyrkorna. Bade kyrkorna har bevarat sin sjalvstandighet, sin egen gudstjanstordning o.s.v. Ar 1976 an·
sokle den tyska ev.luth. kyrkan om medlemskap i UELCSWA. Den erh611 medlemskap ell par ar senare.
Tillkomsten av kyrkororbundet beframjades [ramst av den ge·
mensamma prastulbildningen i Otjimbingwe. Del F6renaele Lut·
herska Teologiska Seminaret grundades 1963 oeh [ungerar [onfa·
ranele. Dar utbildas ocksa evangelister for ljanst inom ELK oeh dar Itar hallils otaliga fonsattnings- og rekreationskurser. Owambo- kavangokyrkan har dessutom prastutbildning i sam band med En- gela fOrsamlingsinstitut. Det har att gora med det, all fastan man·
ga saker sig till Paulinum, sa bchovs del dessutom sadana prastcr, val's grundskalning ime matsvarar intradesfordringarna i Pauli·
nllm. Vid forsamlingsinstitlltet i Engela skolas kyrkans diakoner oeh diakonissor, bibelsludieledare, sondagsskolHirare osv. Dessll- tom verkar i nara ansilitning til fOrsamlingsinstitutet en folkhogsko- la, kurser fOr syn- och horselsskadade och fOr utvecklingsstorda.
Vid ungdomseentret i Ongwediva halls bLa. missions- oeh kanlors- kurser. Kyrkan hal' en organiserad mllsikverksamhet. Seoularbetet har ocksa tilltagit ar fOr ar. - Vid Okavangonoden finns kuren·
kuru bibelskola, som har en mangsidig verksamhel.
Av de laroinsauningar som ELKSWA uppehaller bor gymnasiet i Okombahe (Manin Luther High School) omnamnas, bibelskolan i Otjimbingwe och barntradgardslararseminariet i Karibib. - De bada lutherska kyrkorna har ocksa yttremission. ELKSW A har mis·
sionsarbete i BOlswana. Owambokavangokyrkan hal' under anion- den hafl mi~sionsarbelebland bushmannen i landets granstrakter och bland olika bantustammar som nyuat till andra sidan gransen.
De fOrsta bockerna pa kung-bushman och dhimbastammens sprak hal' ulkommit. Manga missionarer fran Owambo ar fonfarande i sodra Angola, fastan nastan alia finlandska missionarer blivit lvungna all lamna landel. Ar 1975 undenecknade FMS och Owam' bokavangokyrkan en overenskommelse om samarbete i Senegal. In·
am missionen dar arbetar nu finHindare oeh tva familjer fran Owambo sida vid sida.
I stallet fOr det sprangda boktryckeriet har kyrkan fall ell nyu, modern I boklryekeri som ulger kristen Iitteratur.1 Owambo hal' kyrkan fyra bokhandlar och i Kavango en. Dessutom finns en am- bulerande bokbil. Praster och evangelister som arbetar bland kon·
traktsarbetarna, saljer stora mangder Biblar, psalmbocker och an·
nan krislen liueralur.
Sanilelsarbetet betalas numera av landels regering. Missionssjuk- husen arbetar under den s.k. Lutheran Medical Mission. Kyrkosty·
relsen inom Owambokavangokyrkan utnamner de ansvariga ljan- steinnehavarna pa sjukhllsen oeh kallar de utlandska missionarer·
na. Manga polikliniker har hamnat i stora svarigheter pa grund av krigssilualionen.
Si/ua/iollell i della llU
I december 1978 avgick biskop Auala med pension. Till ny biskop valdes Kleopas Dumeni, sam under manga ar verkat som kyrkans bilr. ledare. Biskopsinstallationen agde rum i juni 1979.
Alia ovannamnda arbetsformer inom kyrkan hal' fortsatt trots krigstillSl<indet. Fangslandet av manga arbetare har farorsakat svar- igheter i arbeteL Faran fOr minor hammar rorelsefriheten i lan- det. Av de tre inhemska lakarna vid Onandjokwe sjukhus i Owam- bo ar en i fangelse oeh en annan hal' fOrbjudits att utova allman praklik. Tre praster fran Owambo ar nar della skrivs i fangelse.
Orsaken till fangslandet vet ingen.
De finlandska missionarernas andel har minskat. Kyrkomatet be- slot 1979 att benamningarna «missionar» oeh ((missionsarbetare» in- te mera sku lIe anvandas om finlandarna utan endast am de in- hcmska arhetare fran Owambo oeh Kavango, som arbetar utanfor landets granser oeh i de granstrakter dar det inte finns nagra fOr- samlingar. Finlandarna ar «de arbetare inom Owambokavangokyr- kan som talar finska». Denna forandringen ar fran kyrkans sida sett helt motiverad. Kyrkan viii ha kvar sina utlandska arbetare, men svarigheterna med visum hal' tilltagiL Nar de finlandska missiona- rerna var som mest, var de 126. 1 slutet av 1979 var de 53 och anta- let sjunker. Alia de som inte har permanent uppehallstillstand i landet, har fall meddelande om all det uppehallstillstand, som de tillnilligt beviljats, ar det sista, och all de darefter maste avlagsna sig ur landeL Den alltmer kritiska situationen oeh Lex. beskjutnin- gen av bilar som ags av finlandarna fick FMS att kalla hem alia mis- sionarer. Men kallelsen val' inte ett tvang. oeh endast nagra hal' be- slutat att falja den. Manga har uttalat en anskan all under denna svara tid fa leva tillsammans med sina namibiska vanner.
ELKSWA verkar pa starre avstand fran gransen, men ocksa dar harman upplevt hur manniskor fangslas oeh hur det ar svart aU fa visum. Numera ar de tyska missionarerna bare etl fatal. AI' 1979 valdes past. Hendrik Frederik till ny kyrkoledare inom ELKSWA.
Den gemensamma oron oeh vandan hal' oeksa fOrt kyrkorna narmare varandra. Det som skiljer dem at ar inte mera bekannel- sen utan installningen till apanheidpolitiken. I oktober 1978grun- dades Radet far Namibias kyrkor (Council of Churches in Nami- bia, CCN). Grundlaggande medlemmar iir landets tre lutherska kyrkor, African Methodist Episcopal Church och de kongregatio- nalistiska fOrsamlingarna, Sam aktiva observatorer ans!ot sig den romersk-katolska kyrkan och Afrikas evangelisk rdormena kyrko De ovannamnda kyrkornas gemensamma medlemstal ar ca 650000. De vitas rdormena kyrkor och de metodistiska och bapti- stiska kyrkorna (tills. ca 70000) foredrog att stanna utanfar radet.
Till radets forsta president valdes suffraganbiskop James Kauluma och fOr nagra manader sedan blev pastor Albertus Maasdorp radets generalsekreterare. Han har tidigare verkat som bitradande gene- ralsekreterare inom LVFi Geneve.
Under artionden har Sydafrikas politik stravat till all halla de oli- ka stammarna i Namibia frammande for och fientligt installda till varandra. Utan den kristna kyrkan hade Sydafrika kanske lyckats med sina motiv. Men den kristna missionen oeh de sjalvstandiga kyrkornas verksamhet har fall dem som bekanner sig till saroma tro all inse, all de ocksa hor till samma folk. De lider tilsammans, till- sammans vantar de ocksa av Cud en ny och battre framtid. Frals- ningsfOrkunneisen ar naturligvis kyrkans huvuduppgifl. Men i den- na uppgift har kyrkan ocksa utfOrt en stor historisk garning genom att forena Namibias folk.
