KYRKA OCR MISSION I FINLAND
av
MATTI PELTOLA
For att £1\ en balanserad bild avfiirh~lIandetmellan kyrkaoeh mis·
sion i Finland m~steman betrakta inte endast missionens de jure.
sUilIning, men ocksa den stallning den de facto genom artiondcn har haft i Finlands kyrka. Inte sallan ~terspeglas nya fOreteelser forst sent i den kyrkliga lagstiftningen, oeh detta ar fallet aven i Finland. am man betraktar farh~lIandet mel Ian kyrka oeh mission uteslutande i Ijllsel av kyrkolagen, blir bilden farvriden oeh verklighetsframmande.
Intresset for hednamissionen iir en frllkt av den det andliga livets fOrnyelse, som i barjan av farra arhundradet bredde lit sig over vida omraden i Finlands kyrka. Fran oeh med mitten av 1830·talet samlade n~g1'a av den finska pietismens ledare in medel fOr hednamissionen. D~ man inte hade ett eget missions·
sallskap i Finland, sande de dessa medel till det~r 1835 grundade Svenska Missionssallskapet. Den ivrige prasten oeh ledaren for en viktig g,-en i den finsb vaekelserorelsen Henri" Renqvist (d. 1866) val' p~ sitt hall en av de mest markanta figurerna i den borjande missionsrarelsen. I synnerhet maste hans litterara verk- samhet namnas. Genom broschyrer, som han spridde, blev mis·
sionens sak bekant i vida kretsar. Men under dessa artionden Big over hela Europa reaktionens morka skugga, som vad Finland vidkommer personifierades i den ryska tsaren Nikolaj I. De stat·
liga oeh kyrkliga myndigheterna gjorde sitt basta att kvava alia faretag i samhallet oeh i kyrkan, som p~ n~gotsatt var avvikande
fr~n de sedvanliga banorna. Annu s~ sent som ~r 1853 varnade landets Mda domkapitel prasterskapet genom sekreta rllndbrev for samlandel av kollekter for utlandska missionssallskap, «all·
denstund dylika fOraringar med Slarre nytta kunna anvandas fOr
,
viilgarande iindam~1 inom fosterlandet.. Vid mitten av 1800-talet hade and~ friska vindar redan biirjatbl~sai flere liinder i Europa.
Ar 1855 avled tsar N ikolaj I, oeh hans eftertriidare val' bekant som en reformvanlig oeh vidsynt man. N u kunde oeks~ intresset fOr hednamissionen taga fastare former.
Ar 1857 firade man i Finland 700·~rsminnetav det s. k. farsta korstaget, sam man ansag innebara kristenclomens infOrande i landet. Denna fest gav ett liimpligt tillfiille att betona oeks~ kyr- kans fOrpliktelse gentemot hedningarna. Karakteristisk fOr den fOrandrade situationen val', att det i farbindelse med jubileet om sommaren 1857 uppbars en kollekt far hednamissionen i alia landets kyrkor oeh att kollekten blev ~rlig. Nu val' tiden mogen oeksa fOr grundandet av Finska M issionssallskapet, som skedde den 19. januari 1859. Organisatoriskt blev det nya sall- skapet en hi forening, men det framg.h av t. ex. den skriftliga
anh~lIan, som man hade skiekat till den ryska kejsaren fOr att
m
tillst~nd att grunda ett missiOllssiillskap, att man ville skapa ell organ for kyrkans missionsverksamhet. Den fOrsta ordforande i det nya siillskapet val' professorn i praktisk teologi, senare bis- kapen i Borg::' Frans Ludvig Schauma'1l. De forsta missionarerna sandes ar 1868 till Sydviistafrika. De hade ordinerats av biskop Sehauman, oeh denna episkopala ordination betonar Finska Missionssallskapets kyrkliga karaktiir. I detta sammanhang kan namnas, all redan under nannare femtio ar hal' arkebiskopen Deh en, senare tv!! anclra biskopar varit sjalvskrivna medlemmar i Finska Missionssallskapets styrelse.Fr~n oeh med barjan byggde Finska Missionssiillskapet p~ ett levande inu-esse hos vida kretsar i kyrkan, i synnerhet oeks~ hos
m~nga priister. Bland dem hal' flere, som tillharde den s. k. evan- geliska rarelsen under ledning av Fredrik Gabriel Hedberg, varit mest aktiva. Mot slutet av 1890-talet upptog denna gren av viiekel- serorelsen, som redan
a1'
1873 hade organiserat sig i Lutherska Evangeliifareningen, ett eget missionsarbete. Ar 1898 valde EvangeliifOreningen Japan som sitt fait. Fr~n detta datum hade den kyrkliga missionen i Finland tva organisationer, Finska M issionssallskapet oeh Lutherska Evangel iifOreningen, trots detatt den dag i dag ca. 90 procent av finska lutherska missionarer ar utsanda genom den forstnamnda organisationen. Vid sidan av Finska Missionssallskapet och Lutherska Evangeliiforeningen startade den svenskspr~kigagrenen av den evangeliska rorelsen ett eget missionsarbete i Kenia~r 1963.
For att koordinera det kyrkliga missionsarbetet i Finland och
£ramja missionsintresset tillsatte fiirstarkta biskopsmotet 51' 1954 ett organ kallat «Delegationen for missionsangeHigenheter i Fin·
lands kyrka» med en av biskoparna som ordfiirande. Delegatio- nens befogenheter ar visst begTansade, men den har kunnat narma kyrkliga missionsorganisationer till varandra och £ramja inn·es·
set for missionen inom kyrkan. Delegationen publicerar ett in- formationsblad och hal' anordnat konferenser, som hal' visat sig vardefulla. Den mest synliga frukten av Delegationens arbete hal' varit, att dess sekreterare f. o. m. borjan av 1965 blev heltidsan·
stalld och sedan dess kallas Kyrkans missionssekreterare. Hans Ion och utgifter betalas ur kyrkans central fond och ar s~lunda
oberoende av missionsorganisationerna. Det
ar
klart, att Kyrkans missionssekreterare det oaktat utfOr silt arbete i narmaste kon·takt Deh samfOrst?lI1d med missionsorganisationerna.
Missionen i kyrkans lagstiftningiFinland hargattgenom Hinga omvagar. Det ar intet under, atl hednamissionen inte ens namn·
des i 1686 ~rs kyrkolag, sam den svenska konungen Karl XI hade utfardat och som val' gallande i Finland anda till 1869. Den nya kyrkolagen, kallad 1869 51's kyrkolag, som i m~nga hanse- enden val' epokgorande, val' en skapelse av biskop Fwns LlIdvig Schallmall. Denna vidsynta teolog och kyrkoledare hade varit en av de mest aktiva vid' grundandet av Finska Missionssallskapet, och som redan namndes, dess forsta ordfiirande. And~ finns det i 1869 ~rs kyrkolag icke den minsta hanvisning till kyrkans missionsplikt. Det synes som om kyrkan och missionen hade var sitt hermetiskt isolerade departement i biskop Schaumans tankan.
de. Detta ar annu mera markvardigt med tanke p~den I~ngvariga
diskllssion som vid denna tid hade p~g~tt i Sverige och val'S resu!tat blev att Svenska Kyrkans Missionsstyrelse upprattades p~
1870·talet. Det tog over 50 ~r forran kyrkolagen i Finland kom·
plenerades med bestamme]ser dar missionen over huvud namnes.
Fr&n de sista decennierna p& fOrra hhundradet hade fr&g-an om de missionarers stallning varit oklar, som hade f&tt sin utbildning i missionsskolan oeh sedan ordinerats som missionarer oeh arbetat ute pa missionsfaltet, men som av nagon orsak inte kunde ater- yanda till faltet. Efter en mycket I&ngvarig fOrberedelse antogs i kyrkolagen &r 1925 en ny paragraf om missionarer oeh deras fiirberedeIse oeh om de missionarer, som viII bli berattigade att fiirvalta prastambetet i hemlandet.
Det torele ha framg&tt av denna framstallning, att den lutherska missionen i Finland anda fr&n biirjan har haft en klan kyrklig pragel. Det ar endast naturligt, att manga hal' ansett missionens organisationssatt otillfresstallande. Detta var orsaken till att man under krigs&ren tog initiativet till att f& den lutherska missions- aktiviteten i Finland narmare infiirlivad med kyrkans organisa- tion, d. v. s. integrationen genomfiird. Ar 1941 tillsatte Kyrko- motet "ett utskott for att forbereda de nodvandiga fOrandringarna i kyrkoIagen. Utskottets betankande kom ut &r 1942. Det fOreslog, att man i Finlands kyrka skulle organisera en missionsstyrelse, som sedan skulle iivertag'a Finska Missionssallskapets oeh Lutherska Evangeliifiireningens arbete. Det narmaste fiirediimet fiir detta fiirslag var Svenska Kyrkans Missionsstyrelse. Ett annat viktigt fiirslag som skulle bilda grundvalen fOr den nya organisationen var det, att man skulle &Iagga kyrkoherdar oeh kyrkor&d i fOr- samlingarna aven forpliktelsen att framja missionsintresset. Kyr- komiitet &r 1943 behandIade b&da dessa fOrslag til sammans. Detta behandlingssattet medfiirde, d& den fiireslagna nyorganisationen med en missionsstyrelse inte kunde f& bakom sig den bestamda majoriteten vid omriistningen, att inte heller bestammelserna om kyrkoherdars oeh kyrkor&ds fiirpliktelse att beframja mis- sionsintresset blev infiirda i kyrkolagen, Saken togs upp igen ar 1948, oeh &r 1954 blev dessa sistnamnda bestammelser tillagda i kyrkolagen. Fdgan om en djupare omorgansation med en mis- sionsstyrelse synes daremot numera inte vara aktuell, trots d'e
"vagheter som det nu gallande systemet on'ekligen inneh&ller.
En ny kodifiering av hela kyrkolagen hade sm&ningom blivit
en nodvandighet, d~ 1869 ~rs kyrkolag genom m~nga fOrandrin·
gar hade f~tt karaktaren av en lapptacke. Genom en m~ngski[tad
ock komplicerad fOrberedelseprocess framlades till Kyrkomotet
~r 1963 faktiskt tv~ fOrslag till behandling. Det ena inneholl de nodvandiga andringarna och tillagg till den gamla kyrkolagen, det andra var ett fOrslag till en ny kyrkolag, dar hela materialet var gjutet i en enhetlig form, men ocks~flere andringar infOrda. I det·
ta sammanhang ar det lampligt att~terkallai minnetdetsattvarp~
lagen fOr den evangelisklutherska kyrkan i Finland stiftas. Kyrko.
motet, kyrkans eget hogsta organ, behandlar i detalj kyrkolagfOr.
slag, vidtager andringar och tillagg samt antager fOr sin del fOrslaget. Sedan sandes det som Kyrkomotets fOrslag till Riksda·
gen, vilken antingen antager fOrslaget som s~dant eller fOrkastar del. Riksdagen kan inte vidtaga n~graandringar. Om den fOrkas·
tar ett fOrslag, ~tersandes det till Kyrkomotet och hela processen blir enligt nu gallande stadgar uppskjuten fOr fem ~r, d~ Kyrko.
motet samlas endast vart femte ~r. De av Riksdagen antagna lag.
fOrslagen godkannes sist av Republikens president, varefter de blir gallande. I detta fall fOrberedde Kyrkomotet tv~ alternativa fOrslag, namligen ~ ena sidan en helt ny lag samt ~ andra sidan vissa andringar och tillagg till den gamla. Om Riksdagen inte antog den nya lagen, kllnde den behandla andringar till den gam.
la val' for sig.
Vad som imresserar oss i detta sammanhang ar de punkter, som galler missionens stallning. Hal' val' tilHiggen till den gamla 1869 hs kyrkolag praktiskt taget de samma som motsvarande stadgar i fOrslaget till en ny kyrkolag. Vid Kyrkomotet var den opinionen gallande, att missionen p~ n~got vis skulle namnas i fOrbindelse med kyrkans llppgift, men det symes vara sv~rt att finna i vilket sammanhang och p~ vilket satt detta skulle ske.
Problemet koncentrerade kring fragan, huruvida fOrsamlingarna med de medel, som de framst genom kyrkoskatter har samlat, hal' ratt att understoda missionsarbetet. Tidigare hade lagens stadgar om de andam~l, fOr vilka fOrsamlingarnas medel kan anvandas, av framst~ende jurister tolkats s~, att detta inte hade varit mojligt. Medel fOr missionsarbetet hade all tid kommit
frlm frivilliga kallor och insamlingar, t.ex, kollekter, Kyrkomatet beslat slutligen att till den paragTaf i kyrkolagen, som innehaller stadganden om hopbringandet av medeI i fOrsamlingarna far olika andamal, bifoga ett nytt moment med orden: Fiil"samling och dess medlemmll1' laga del i holJbringandel av medel till Iih-·
man for utbredande av evangelium bland dem, som inle iiro hisllla. Detta ordaIag lamnade vagen appen far farsamlingarna i derma fraga, som hal' stor principiell betydelse, men averlat at deras vederbarande organ majligheten att narmare besluta om det satt varpa de viII fylla denna kristliga pIikt. I Riksdagen mot slutet av ar 1964 framkallade denna «missionsparagraf» en haftig debatt. Farslaget till ny kyrkolag godkandes anda och blev gallande lag f, o. m. I.januari 1965.
Trots att fOrsamlingarna enligt den nya kyrkolagen harraLtig.
het att anvanda officiella budgetmedel till fOrman far mission, en, ar det naturligt, att alIt forfarancle st6rsta elelen av missions·
medlen kommer fran frivilliga gavor. Salunda utgjorde de offici.
ella bidragen fran farsamlingarna endast 3 procent av de medel, som Finska Missionssallskapet under aret 1965 erhall fOr sitt missionsarbete.
En relativt ny fOreteelse, som ocksa ar av betydelse, nar fra- gan om farhallandet mellan kyrka och mission i Finland behand- las, ar forsamlingarnas «egna» missionarer. Om en forsamling viII overtaga ansvar for en missionar, undertecknas mellan den och missionssallskapet ett speciellt kontrakt med niirmare be·
stiimmelser. Farsamlingen kan taga ansvaret fOr alia utgifter far en missionar, inklusive arbetsutgifterna, eller en del, t. ex. hiilf·
ten. Denna missionar valsignas fOr utresan i fOrsamlingens kyrka och niimnes i manga fall sedan regelbllndet i den allmiinna far·
banen i dess g·lIdstjiinster. Alia medel, som i denna fOrsamling samlas far missionen, d. v. s. kollekter, andra frivilliga gavor, men ocksa eventuella anslag i farsamlingens budget, anviindas far att uppfylla den summa, som ar niimnd i kontraktet. Missio- naren a sin sida hailer kontakt med fOrsamlingen genom brev fran fiiltet och genom besak under vistelsen i hemlandet. Bety·
delsen av detta nya arrangemang bevisas av det sakfOrhallandet,
att av de tilsammans 157 lnISSlOnarer, som Finska Missionssall·
skapet hade pa olika fait i slntet av ar 1965, 110 pa dena viset hade nara fOrbindelser med en lokalforsamling i Finland.
De senaste decenniernas utveckling visar att kyrkan i Finland mera Deh mera kanner silt ansvar for yure mission. Anda maste man anmarka, an inte alia kretsar inom kyrkan ar glada over denna utveckling. Det finns sadana uppriktiga vanner av mis- sionsarbetet, som ar radda fOr «fOrkyrkligandet» av missionen.
SannoJikt har dessa manniskor inte gjort klart fOr sig sjalva, hurn deras val menta kritik mot den senaste utvecklingen i fOrhallandet mellan kyrka och mission i Finland i sista hand grundar sig inte endast
