H U N D R A AR F I N S K H E D N A M I S S I O N
B V
MATT1 PELTOLA
Starka vackelserorelser karakteriserar den forsta halften av det nittonde irhundradets kyrkohistoria i Finland. I minga trakter av landet skapade dessa nytt liv, liven hedningarnas salighet hade for minga hjartan blivit en brannande friga. I en del kretsar hade man till och med insamlat pengar, och medlen sandes till Sverige for a t t understiida Svenska Missionssall- skapet, som grundats i medlet av trettiotalet. Men bide den varldsliga och kyrkliga overheten s i g med oblida Sgon dessa stravanden. Over hela Europa drog sig vid den tiden reaktionens djupa skuggor samman. Dessa forkroppsligades framfiir allt i den ryske tsaren Nikolai I. En lingvarig process, som i slutet av trettiotalet fordes mot nigra av vackelserorelsens ledare i Finland har blivit ryktbar. Bland de framstallda anklagelserna utgjorde en viktig punkt aven sparbossorna, vilka en del praster hade haft i sina prastgirdar uunder forevandningen, a t t ut- breda evangelium bland hedningarnas. Och annu s i sent som 1853 varnade landets bida domkapitel genom hemliga cirkular prasterskapet for sidan penninginsamling. Men 1855 avled tsar Nikolai och hans eftertradare hade redan blivit kand som en van av reformer. Nu hade tillfallet kommit p i vilket mis- sionsvannerna hade f i t t vanta.
I anledning av det forestiende 700-irs jubileet av akristen- domens inforande i Finland,, under vilken benamning man i r 1857 firade minnet av det s.k. forsta korstiget, fick kristen- hetens missionsplikt i pressen ett starkt framhavande. E t t be- sok av Karl Graul i Helsingfors, for a t t hilla missionsforedrag, bidrog aven till a t t intressera vidare kretsar for hednamis- sionen. P i nigra i r var atmosfiiren i den m i n helt forandrad
a t t man i sammanhang med sagda jubileum kunde bestan~ma om uppbarandet av en kollekt for hednamissionen i alla kyrkor i Finland. De influtna medlen deponerades till dess det bleve mojligt a t t grunda ett missionssallskap. Silunda var marken beredd, och den 19 januari 1859 grundades Finska Missions- sallskapet i Helsingfors. Den forsta ordforanden var Frans Ludwig Schauman, professorn i praktisk teologi vid Universi- tetet.
Under de forsta Hren understijdde Finska Missionssallskapet tyskt missionsarbete, namligen Leipziger, Hermannsburger och Gossner missionen. Sallskapets sekreterare, faltprasten K. J . G.
Sirelius, som snart utnamndes till missionsdirektor, var av den Hsikten, a t t egna finska missionarer horde sandas ut till hedna- landerna, och a t t for den skull en egen missionsskola var av behovet pikallad. Ar 1862 oppnades silunda en missionsskola i Helsingfors och sex i r senare kunde de forsta eleverna ordi- neras. E t t par missionarer blev aven utbildade i Hermannsburg.
Det visade sig vara en s v k uppgift att valja det omride, Car de finska missionarerna skulle f i sitt arbete forlagt. Rhenska Missionsallskapets pioniar i Hererolandet, missionar Carl Hugo Hahn utivade ett avgorande inflytande p i den slutliga losnin- gen. Han foreslog Finska Missionssallskapet, a t t verksamheten skulle inledas bland de Ovambostammar, som bodde i den nord- vastliga delen av Sydvastafrika, och vilka han sjalv ett par ginger hade besokt. Enar vid samma tidpunkt en del andra moj- ligheter miste lamnas utan beaktande, godkande Finska Mis- sionssallskapet forslaget. Sedermera gjorde missionar Hahn de unga finska missionarer, som utsandes 1868, fortrogna med det praktiska missionsarbetet i sin missionsstation, forran de sjalva vidtogo med arbetet i Ovamboland, dit de anlande &r 1870.
Snart nog miste de finska missionarerna konstatera, a t t Ovambolandet ingalunda var nigot lattarbetat missionsfalt.
Hovdingarna regerade med en absolut, despotisk makt, vars like man aven i dHtida Afrika sallan pitraffade. En brutal he- dendom ridde overallt. F i manniskor visade intresse for mis- sionarernas budskap. Vita slavhandlare, som f r i n norr trangde
in i landet, forsokte upphetsa ovambohovdingarna mot missio- narerna. Klimatet kande intet forbarmande. Dartill voro de yttre omstandigheter, i vilka missionarerna miste arbeta, moj- ligast fattiga. Sallskapet, som icke agde nigon storre erfaren- het, hade sant ut alltfor minga missionarer, med beaktande av sallskapets begransade tillgingar. Med den forsta gruppen hade sammanlagt tio missionarer ankommit till Ovamboland. Mis- sionarernas anseende led naturligtvis avbrack bland folket darigenom, a t t de i en del fall miste tigga om sitt uppehalle hos de hedniska ovambohiivdingarna.
Forst efter 12% i r , i januari 1883, kunde de forsta hednin- garna dopas i Ovamboland. Xven darefter skedde forsamlin- garnas tillvaxt mycket lingsamt. Vid sekelskiftet hade for- samlingarna sammanlagt 752 medlemmar. I borjan av nittio- talet, d i Finska Missionssallskapet en tid hade endast tvenne missionarsfamiljer ute p i fUtet, hade aven Rhenska Missions- sallskapet upptagit arbete bland en av ovambostammarna.
Efter forsta varldskriget overlat den tyska missionen detta omride till Finska Missionssallskapet.
Aren efter det forsta varldskriget betydde ett genombrott i missionsarbetet bland ovambostammarna. Hela landet hotades i r 1915 av en hungersnod av s i stora m i t t , att man icke ens i det av hunger ofta hemsokta Ovambolandet nBgonsin hade upplevat en sidan. Av en befolkning p i hogst 150.000 sjalar skall minst 30.000 ha g i t t under. Lidandestiden hade gjort fol- ket moget for a t t mottaga det kristna budskapet. Aven de yttre forhillandena hade blivit gynnsamma for den nya tron, nar i r 1912 hovdingen for stammen Ondonga, Car den finska mis- sionen hade arbetat iangst, hade overgitt till kristendomen och aven bland de ovriga ovambostammarna hade de flesta hindren blivit undanrojda. I borjan av tjugotalet kunde arbetet i Ovamboland for den skull uppleva en harlig skordetid, nar stora massor ansloto sig till forsamlingen.
Det hade varit omojligt for de finska missionkerna a t t be- harska de nya uppgifterna utan den effektiva hjalp de kunde pirakna f r i n de infoddas sida. Men Br 1913 hade man oppnat
ett lararseminarium, och i borjan av tjugotalet vidtog man aven med utbildandet av pastorer i Ovamboland. Missionar Martin Rautanen, en av pioniDerna, som i r 1870 hade kommit till lan- det, och vilken sarskilt blivit kand sisom oversattare av Bibeln till ndonga-spriket, fick annu uppleva den dag i September 1925, d i de forsta ovamboprasterna blev ordinerade.
Vid tiden for det forsta varldskriget hade man dragit en konstlad grans genom ovambostammarnas omride mellan det portugisiska Angola och Sydvastafrika. Finska Missionssall- skapet m b t e noja sig med den sydliga delen av landet som arbetsfalt, vilket icke bjod p i nigra stiirre mojligheter att ut- vidga verksamhetsomridet. Ovambolandet ligger som en be- bodd 6 i mitten av oerhorda oknar. I denna situation riktades de finska missionarernas blickar p i den maktiga Okavango- flodens omride, som flyter £ram ungef'ar 300 km osterom Ovambolandet och tjanstgor som grans mellan Angola och Syd- vastafrika. Flodstrandernas bebyggare a r nara beslaktade med ovambostammarna. Man foretog farder till Okavangogebitet, och i slutet av tjugotalet utstracktes Finska Missionssallska- pets arbete aven till detta omride. T H a r r m b t e missionarerna konstatera, a t t den katolska missionen redan under halvtannat Artionde hade varit i verksamhet framst vid nedre Okavango.
Trots minga svkigheter har dock aven den evangeliska tron kunnat s l i rot p i sodra stranden av den vackra floden.
De hittills ganska s m i firsamlingarna i Okavango-omridet a r forenade med Ovambolandets forsamlingar till en enhetlig evangelisk-luthersk Ovambo-Kavango-kyrka. Det sammanlagda medlemsantalet i denua kyrka, som i r 1954 blev sjalvstaudig, och som aven f i t t den sydvastafrikanska regeringens officiella erkannande, har redan overskridit 100.000. Det finska missions- arbetet i Sydvastafrika har uttryckligen framhivt vikten av att uppfostra ett afrikanskt ledarskap. Utom det teologiska seminariet, vid vilket kandidaterna t, ex. f i r studera Nya Tes- tamentet p i gmndspriket, a r ett lekmannainstitut verksamt, Car man vid sarskilda kurser utbildar personer for olika upp- gifter i kyrkans tjanst. Missionens sjukvird och skolverksam-
het s t i r p i en hog nivi och f i r regelbundet understod f r i n regeringen.
P i 1890-talet s i g det ut som om Finska MissionssMlskapets arbete hade stagnerat i Ovarnboland. Men samtidigt hade ett storre intresse an nigonsin tidigare for hednamissionen vaknat i hemlandet. MQnga blickar riktades d i mot fjarran astern, Car mogna fklt tycktes vanta p i a t t bli sktirdade. Av flere orsaker ansig man ett andra missionsfalt mycket onskvart, och i r 1902 hade Finska Missionssallskapet piborjat en ny verksamhet i den stora Hunan-provinsen i Kina. P i nigra Br ville missio- nLerna besatta omridet med en befolkuing p i circa 3 miljoner manniskor. Visserligen var deras antal ringa, men de ville med hjalp av kinesiska evangelister bemastra uppgiften. Revolutio- nen i r 1911 och i synnerhet forvirringen sedan i r 1927 har skadat arbetet. Nar den nationalistiska regeringen i Kina i r 1949 brot samman och missionarerna m&ste lamna landet, hade forsamlingarna i det omride som anfortrotts Finska Missions- sallskapet sammanlagt 2500 medlemmar. Missionens arbets- kraft, missionarshustrurna medraknade uppgick till 20 per- soner. Tvenne missionarer stannade annu for en tid kvar p i sina poster, den sista av dem limnade Kina i slutet av i r 1953.
Sedan flere i r har en finsk missionar varit verltsam vid det lutherska teologiska seminariet i Hongkong. Det nya missiohs- faltet p i sodra Formosa, vilket 6ppnades i r 1956, galler som en fortsattning p i Finska Missionss~llskapets arbete i F j k r a n Ostern. iiven har har man f i t t dopa de forsta hedningarna.
Intresset for hednamissionen i den finska kyrkan har okat f r i n i r till i r efter andra varldskriget. Redan forran dorrarna i Kina hade blivit stangda, hade Finska Missionssallskapet in-
t r a t t i det lutherska samarbetet i Tanganjika, Car gamla tyska
missionsfalt forvaltades gemensamt. P i hosten 1948 avreste de forsta finska missionarerna till Tanganjika, och i synnerhet sedan 1953 har Finska Missionssallskapets arbetsinsats blivit konsiderabelt storre, d i sallskapet tog over ansvaret for Konde- omridet i Syd-Tanganjika. Trots inflationen har Finska Mis- sionssallskapet silunda kunnat oka sin insats, oaktat den stat-
liga kontrollen av utlandsk valuta har satt vissa granser for utvidgandet av arbetet. P i sallskapets omriden arbetar i detta nu i Sydvast-Afrika, Tanganjika, Formosa och Israel, Car sall- skapet underhiller ett barnhem och en skola for judiska barn, sammanlagt over 120 missionarer, missionarshustrurna med- raknade.
Om en konkurrens mellan olika missionssallskap inom den finska kyrkan kan man knappt tala, d& circa 90 % av missions- verksamheten inom Finlands lutherska kyrka a r koncentrerad i Finska Missionssallskapet. Utom det sistnamnda finns det en enda missionsorganisation inom kyrkan, som medvetet arbetar p i grundvalen av den lutherska bekannelsen, namligen Luther- ska Evangeliforeningen, vilken under narmare 60 i r arbetat i Japan. Skildringen av dess verksamhet liksom av de frikyrkliga missionsforetagen faller andi utanfor ramen for denna artikel.
