Visning av Germanernas kristnande och modern mission

G E R M A N E R N A S K R I S T N A N D E O C H M O D E R N MISSION

Nigra antydningar om problemen.

AV HERMAN SCHLYTER

Det saknas ingalunda undersokningar om germanernas kristnande.

Alltifrin Konrad Maurers stora mart 100 i r gamla grundlaggande arbete om <Die Bekehrung des Norwegischen Stammes zum Chris- tenthumn 1-11, vars problemstallningar 2ro ftrbluffande moderna, har en fornamlig rad undersokningar sett dagens ljus. Enligt veder- tagen ordning betraktas germanernas kristnande liksom varje kyrko- omrides grundliggande missionsperiod sisom en del av kyrkohisto- rien och dess vetenskapliga behandling har forbehillits kyrkohisto- rikerna. Sedan nu missionsforskningen blivit en sjalvstandig gren p i vetenskapens trad, installer sig emellertid frigan om denna nya disciplin inte har erfarenheter frin nutida mission, som kan belysa ett kyrkoomrides grundliggande mission sisom t. ex. germanernas kristnande. Moter inte i dag i missionsf Iten problem som i viss min ar parallella till dem som motte i germanvarlden, nar den var missionsfalt?

I varje fall ger nutida mission ny belysning i t de forsta kristna irhundradena. Jimfor man kristendomens mote i v i r tid med hogt utvecklade kulturer i Indien och Kina och den forsta kristendomens miite med den romerska kulturen kan man inte undgi att se paral- leller. Kampen med civilisationen, behovet av dogmer, apologeternas framtradande, gnosis och synkretism stalles i ny belysning.

Kan man inte gora liknande jimforelser mellan modern mission och germanmissionen och f i belysande frigest~llningar?

Vissa forskare, som behandlat germanernas kristnande, har inte haft missionsperspektivet och inte varit helt fortrogna med missions- problematiken. De ha fiirsummat att tillrackligt leva sig in i ger- manernas egna forestallningar och ftrutsattningar. Att verkligen tranga in i ett folks etnologiska, religiosa, sociologiska och psyko-

logiska forutsattningar ar for nutida inte minst evangelisk mission en sjalvklar plikt.

Friga ar om inte t. ex. Ludvig Schmidt i sin f. o. fornam- liga undersokning om <<Geschichte der germanischen Stamme. och Alb. Hauck i sitt masterverk aKirchengeschichte Deutschlands. val mycket se germanernas kristnande frin en sida, f r i n Roms syn- punkt, inte f r i n bida sidorna, d.v.s. ocksi f r i n de kristnadefolkens.

Men lika litet som man kan ratt b e d h a den japanska eller indiska kristenheten, om man blott jamfor med dem de europeiska eller amerikanska kyrkor, f r i n vilka de vackts till liv, lika litet kan man ratt bedoma och forsti den germanska kristendomens historia, om man bara g i r ut frin den romersk-katolska kyrkan och ser det hela frin dess stindpunkt.

Man miste leva sig in i det germanska tankandet, annars blir vasentliga delar av deras kristnande dolda och oforstieliga. Denna inlevelse finns hos en rad forskare som behandlat germanernas krist- nande men modern mission stryker ytterligare under vikten harav.

Det forsta den nutida missionsvetenskapen eljest understryker ar, att evangeliet stir lika n L a och lika fjarran varje folk. Inter folk ar sarskilt predisponerat for kristendomen. Det har varit en alsklings- tanke hos minga forfattare, att germanerna skulle vara sarskilt mottagliga for och kongeniala med kristendomen, medan andra har frestats att hivda det motsatta. Det verkliga forhillandet ar, att inget folk har storre mojligheter an andra att bli kristet. Mojlig- heterna ar lika stora, men anknytningspunkterna for budskapet kan vara mycket skiftande.

Nar det galler att utforska germanernas kristnande, s i b8r man h i r som i all missionshistorisk forskning skaffa sig klarhet i missions- metoderna och missionsmotiven, i den forkunnelse, missionen drivit, och i anledningen till germanernas overging till kristendomen. Vi- dare miste man undersoka, vilken verkan kristnandet medfort i andligt, sedligt, kulturellt, socialt och politiskt hanseende, samt vilken verkan germanernas forestallningar, seder etc, haft p i kristen- domen. H a r som p i varje missionsomride foreligger en vaxelverkan mellan kristendomens piverkan p i berorda hednafolk och dessas p i kristendomen. Hur har germanerna fargat kristendomen? Vidare:

7 - ^Nonk ?id&ifr for Misjon. 11. 97

vilka hedniska stamseder, bruk och forestallningar ha overvintrat och f&t leva kvar i kristendomen?

En rad frigor uppstalla sig sjalva, nar man ser germanernas kristnande i missionsvetenskapens ljus. Man mLte ge ratt akt p i det nya, som vackes till liv genom kristendomen. Och det kan man blott om man har klarhet over, lever sig in i och vid undersokningen hiller fast vid det forgingna och inhemska. Med denna installning blir problemet: Vad hetyder det nya for den germanska varlden? Vad sker med germanerna genom den nya tron och hur ser den kyrka ut, som har uppstir?

Det galler att vinna klarhet i vad min germanernas kristnande betingas av rent romerska, rent kristna och inte minst rent ger- manska motiv och element. H i r ar det inte bara friga om religiosa ting. Det ar lika mycket friga om kulturella, politiska, sociala och sociologiska problem.

Vid undersokningen harom mLte man hilla isar de olika grup- perna av germaner. De skilda stammarna ha inte samma historia.

Ustgermanernas rymmer alldeles egna problem. Hit hiir arianismen.

Vastgermanerna ha daremot omedelbart mott kristendomen i dess romerska form. Allra mest intressant & den tredje gruppen, vartill v i r a nordiska forfader raknas. H i r ar det namligen inte friga om nigon folkvandring, som komplicerar problemet, aven om mojlighet finns att nigra smi spillror a v goterna och en del av herulerna itervande till sodra Norden och medforde en forsta kontakt med kristendomen i ariansk form. H a r ror det sig emellertid p i det hela taget sannolikt inte om allehanda utomkyrkliga romerska inflytelser, som ifriga om andra germanstammar. Har ar kyrkan barare och forkunnare av den nya kulturen. En friga ar dock, av hur pass stor betydelse vikingafarder och handelsresor varit. En annan galler kyrkliga och kulturella inflytelser f r i n Ustern och Bysans. Huvud- problemet ar varifrin den mission kommer, som omgestaltar de nordiska folken och den nordiska kulturen, och hur den i alla sina delar ser ut. Att missionen vasentligen kommer f r i n de kristnade vastgermanerna Zr uppenbart. Men hur mycket har tyskarna och hur mycket engelsmannen bidragit? Och vidare: finns det eventuelt andra bidrag?

Nar det galler att utforska sattet p i vilket germanerna gjorts till kristna, d.v.s. missionsmetoderna, s i kan h i r den nutida mis- sionen hjalpa till att ge ljus. BI. a. galler det art soka forsti mass- omvandelserna och massdopen, att friga sig om <<tvings- och vilds- mission. inte hade nigot berattigat i sig. Ingen m i p i forhand be- stamma sig for att den ena eller andra metoden ar helt forkastlig.

Det galler att for& och visa, varfor just den eller den metoden anvants. Frigan ar inte s i enkel att man kan saga: ar det tv5ng eller ar det frivillig overging? Man miste dels erinra sig, att ingen handlar sjalvstandigt, frivilligt, p i egen hand - alla aro vi bundna

-

dels tanka igenom, vilka politiska o. a. firdelar en ev. overging kunde fora med sig. Tving foreligger i varje miuskligt samman- hang.

Sarskilt den moderna missionen kastar ljus over massomvandel- serna och massdopen. Vi ha sedan barnsben vant oss vid att se indi- vidualistiskt p i allt, aven p i omvindelsen, dopet etc. Ar detta en principiellt riktig, en biblisk syn? M b t e tron f&egi dopet? Ar den inte i stallet en foljd av dopet? Tron kan komma forst sedan hed- ningarna undervisats och dopts. Ar inte detta missionsbefallningens innebord?

Nar man ifrigasatt snabbdopen och massomvandelserna bland germanerna och bedomt dem som nigot mindervardigt, s i har man inte sallan gitt ut f r i n den pietistiska synen, att kristet liv alltid miste borja med individuell omvandelse och personlig avgorelse.

Har m i man emellertid jamfora forhillandena med nutidens mass- riirelser p i missionsfalten. Det vore att odelagga ett folk, d i r stam- slakt- och familjesolidaritet hirskar, d'k individuella avgoranden sallan ske, utan dar konungen, hcvdingen eller huvudmannen be- stammer, om man d i r ville framtvinga enskild overging. Folket L vant att handla kollektivt. Dess sociala och sociologiska struktur hindrar i regel ett individuellt stindpunktstagande.

Hur forhiller det sig hirmed i den germanska varlden, nar den motte kristendomen? Ar inte forhillanden i myclret analoga? Enligt germansk uppfattning ar stammen det egentligen handlande sub- jektet. Det som stammens, familjens overhuvud bestammer 21 lag.

Minniskan handlar kollektivt. Sedan de ledande personerna: konun-

garna, hovdingarna och storbonderna, fattat sitt beslut ar det inte den enskilde som handlar utan stammen eller bittre atten, och det ar inte med den enskilde utan med atten som det handlas. Att inte l i t a dopa sig, nar stammen gjorde det - f. 6. nigot otankbart - vore att bli kastlos, paria, utstott ur slikten, den gemenskap som konstituerade livet. Liksom Kornelius och andra enligt Acta doptes med hela sitt husfolk, doptes stammen med sin hovding, atten med sin huvudman. Det borjar alltsi med individuella avgoranden, fram- kallade av skilda motiv, men det fortsatter med kollektivt handlande.

Intressant ar art ta del av de individuella omvandelser, som finns beskrivna i den norsk-islandska litteraturen. H a r moter ocksi svar p i frigan om motiven.

Att massdopen var det vanliga i den medeltida germanmissionen hanger val ocksi samman med den starkt ritualiserade kristendoms- syn, som lig bakom de drivande krafterna i germanmissionen.

Nigon verkligt individuell gudsdyrkan existerade f. 6. ej i storre utstrackning bland germanerna. Det var stammen, atten, bygde- gemenskapen, som offrade, dyrkade. Kulten var en stamangeligenhet.

M t t e man inte utgi ifrin att v k a forfider i gemen liksom de andra germanerna blevo kristna genom massanslutning och att antagandet av kristendomen narmast tedde sig som en kultvaxling. Det av- gorande ar, om sedan ordentlig undervisning och omvirdnad kom till stind. Skedde det? Problemet ar i mycket detsamma i nutida mission. Fostran i Norden skedde genom lag, sed och kult. Harigenom sprangdes s i sminingom attkollektivismen och fick det individuella en starkare betoning. Kristendomen bidrog till att individualisera attens medlemmar och gora dem underdiniga kyrka och stat.

En friga som mycket sysselsatt missionsvetenskapen ar Kyrka och ~ V o l k s t u m ~ . Kven om man inte kan undgi att spira vissa roman- ciska och riskfyllda drag i t. ex. Bruno Gutmanns och Christian Keyssers positiva installning till och byggande p i inhemska sociala former hos Dschagga- resp. Papuafolket, s i ar det dock for for- stielsen av germanernas kristnande nyttigt att lira kinna dessa mis- sion%rers syn och arbete. Deras tanke p i folkkristnande kastar ljus over germanernas kristnande. Inte minst Keyssers mission 21 vard att ingiende jamforas med germanmissionen. Kyrka och eVolkstums

ar inte bara ett nutida missionsproblem, det var o c k d ett ditida.

Det ar intressant och belysande att se ditida mission i ljuset av nutida missionspraxis och med Mnsyn till sociologiska faktorer, till stam, familj, inhemsk aktenskapsuppfattning etc.

V i r avsikt ar inte att h i r soka skildra de olika missionsmeto- derna utan att i ljuset av modern mission stalla nigra frigor.

Hurudan var den forkunnelse, som riktades till germanerna? Vad var dess innehill? H u r och var framfordes den? Av vern? Vilka anknytningspunkter fanns det i inre och yttre avseenden hos ger- manerna? Kunde de forsti budskapet? H a r det anpassats for dem eller talade missionarerna for dova oron? Givetvis ar det inte latt att besvara frigan, hur forkunnelsen skett och hur den mottagits.

Materialet ar for sprott, men synpunkten bor inte glommas bort.

Det ar inte bara innehillet i missionspredikan, som ar det vik- tiga, det ar ocksi den egenskap, i vilken budbararen upptratt, och hans personlighet. Det fanns i den germanska varlden <,profeter,,, trudi, vilkas amnteln och auktoritet missionaren kunde ta p i sig nar han forkunnade sitt budskap. I varje fall kunde han upptrada som en budbarare, som hade ett sarskilt budskap till konung och folk, och gjorde han det, blev hans ord itminstone horda. D i som nu ligger en av de framsta anknytningar i missionarens person.

Men l i t oss i t e r g i till innehillet i forkunnelsen. Man srr i nu- tida mission, att lagen forstis vida battre i n evangeliet. Vedergill- ning, lagtraldom, lagrattfardighet ar naturlig for manniskan. H u r var det i den germanska varlden? Vilka av buden vann bast anklang?

Hur fiirstL synd, skuld, bot, forlitelse, forsoning (stallforetradare- tanken i germansk forestallning - en vag till forstielse?)?

I vilken form kunde gudstanken bli germanernas egendom? Vilka anknytningar funnos? Fanns tanken p i skapareguden? I vilken form kunde Kristusgestalten bli inhemsk? Vilka drag forstodos ej? Blev ban inte framfor allt hjalten, hovdingen, kimpen, undermannen?

Blir han inte ocksi stridskamraten, som skall troget tjinas och foljas in i doden? Identifieras Kristus och Gud? Forstis treenigheten? F i r andra personen i gudomen den framsta platsen? H u r oversattes nam- net Fralsaren? (Heiland av heilen etc.) Sjalva order fralsa ar ju en ypperlig oversattning. Det betyder att gora en tral fri f r i n den ring

han bar om sin hals som tecken p i sin ofria stallning. Finns det inhemska bilder av Kristus, och hur framstaller dessa honom? Hur framstalles Kristus i litteraturen?

Missionsmetod och missionspredikan ar emellertid beroende a v och sammankopplade med missionsmotivet. Kan man i 1700- och 1800-talens mission se olika motiv: medlidande, skuldmotiv etc. men ocksi maktmotiv, politiska och koloniala etc., s i fanns det ocksi olika motiv i germanmissionen. Det galler att finna ut de motiv, som bestamde den. Missionsmotivet ger en viktig nyckel till missions- verksamhetens r k t a forstielse. Modern mission visar dock, att ett missionsmotiv sallan upptrader rent, utan att olika missionsmotiv korsa varandra och bilda olika foreningar. Detsamma kan pivisas och har ocksi pivisats i germanmissionen.

Vi ha redan nigot berort frigan, uarfor germanerna blevo kristna.

Vilka voro motiven for deras omvandelse? Vi ha pekat p i de socio- logiska motiven. Vad har varit anledningen till att germanerna av- sade sig sin egen religion? Xven dar vilds-, tvings- och svardmission foreligger, miste frigan stallas. Germanerna voro ju djarva, for ddden oradda manniskor. Varfor valde de inte hellre doden an art avsvarja sig sin tro? Vad i deras egen gudstro var orsaken till over- gingen? Vacklade deras gamla tro? Skedde en inre firandring i deras polyteism som var gynnsam for overgingen till tron p i en gud? Var gudarna ocksi underkastade odets lag, s i att de en dag skulle firgis?

Det galler att s i utf6rligt och allsidigt som mojligt soka faststiilla omvHndelsemotiven. H i r har ocksi gjorts mycket noggranna under- solmingar. Omvandelsemotiv ha grupperats och systematiserats genom noggrann excerpering. Se t, ex. Helge Ljungbergs .Den nor- diska religionen och kristendomenr. H a n har visat - vad missions- forskningen understryker

-

att det ej r k k e r att kanna till bara ena hilften av fdrutsattningarna d.v.s. kristendomen. Vad var det i det kristna budskapet som tilltalade germanerna, och vilka yttre for- delar bidrogo till religionsvaxlingen? Av vilken nod befriades de genom den, eller vilket mi1 lockade d m ? Vad roll spelade makttron, ekonomiska fdrdelar etc. xRiskristna,) har det givits i alla tider! I vissa delar av dagens Afrika i r det omodernt att inte vara kristen eller &ninstone ha vasterl2ndsk fernissa. Fanns nigot likartat motiv

for vira forfader? Olav Trygvason brukade i sin korthugget be- fallande missionsforkunnelse framhilla, art bide danskar, tyskar och engelsman voro kristna, varfor det innebar efterblivenhet och inte passade sig att iangre hilla p i den gamla tron.

N i r man inyo staller frigor som dessa, dyker mart ett annat problem upp, namligen detta: I vilken utstrackning har missionen, kristendomen inverkat p i germanernas liv och forestallningar? H i r lika liter som eljest ha vi gjort till v L uppgift att ge svar utan blott att stalla frigor. Det galler att gora klart for sig, att problemet griper over hela livssfaren, ty en religionsvaxling har inte bara and- liga utan aven sedliga, kulturella, sociala etc. verkningar. Det galler att undersoka, om verkningarna bero p i kristendomen som sidan eller om de hirrora ur andra faktorer, som itfoljer missionen eller ocksi blott till tiden ar parallella, sbom t. ex. ur att missionarerna aro barare av, ja t.0.m. pionjker for en annan kultur. Vilken roll vasterlandsk kultur spelat i modern mission - ofta av negativ art

-

ar alltfor val kant for art behova har ens antydas. For att fijrsti missionens verkningar i germanvarlden ar det nodvandigt art tanka p i den spanning, som uppstod nar t v i skilda kulturer mottes. Det virrvarr, som under 1800- och 1900-talen uppstitt i Japan, Kina och Sydafrika genom beroringen med den europeiska kulturen ar 1aro- rika exempel d&pi.

I missionens historia har man varit olika installd till den firg- ning eller ompragling, som kristendomen f i t t genom att den plante- rats in i vitt skilda kultur- och rassammanhang. Ibland har man varderat dnhemsk kristendomn for mycket, ibland har man tagit alltfiir negativ stallning till en berattigad firgning. Det ar ofrin- komligt att somliga folk forstir visa sidor i evangeliet bittre an andra, och det betyder ett berikande av kyrkan, art olika folk ser evangeliet med olika ogon. Liksom man kan tala om en japaniserad kristendom i den uppgiende solens land, kan man tala om en ger- maniserad kristendom i norra Europa.

N i r det galler germanerna s% ar det klart att friga inte bara galler: Hur har kristendomen omgestaltat germanernas kultur utan ocksi: Hur har germanerna inverkat p i kristendomen? T y kyrkan

kan ju inte forbli opiverkad av egenarten hos det folk, bland vilket den verkar.

Detta problem: kristendomens germaniserande ar inte nytt, men missionsforskningen understryker, att det galler att i detalj faststalla, hur germanerna ha omgestaltat den for dem predikade kristendomen.

Vilken ar den for germanerna specifika kristendomstolkningen?

Hur mycket ha de genomsyrat kristendomen med sin ande och sina forestallningar? Vilka germanska iskidningar, seder, egenarter etc.

kunna historiskt faststallas? I vilken riktning ha de verkat? Vilken styrka ha de vunnit? H i r roc det sig om bide organisations- och fromhetsfrigor. H a r komma frigor om blodshamnden, kyrkotukten (inhemska anknytningar?), botdisciplinen (avlaten?).

Vilka rattsideer ha genom germanerna kommit in i nordiska kyrkor? Vilka sociala? H a r den germanska firgningen givit kristen- domen storre sociala klyftor? Vad har germansk uppfattning betytt, nar det galler prastestindet och biskopsdomet? Vad har statslivet betytt harfor? Stamkyrka? Statskyrkodome?

Nara samman med kristendomens germaniserande stir frigan om den germanska religionens, sarskilt folktrons, ev. fortsatta liv inom kyrka och kristendom. Varje sed, som lever kvar, behover inte vara ett tecken p i kvardrojande hedendom, men den kan vara det. I Sydindiens kyrkor anvandes inte vigselring vid aktenskapets i n g k ende, i stallet har en inhemsk sed med kedja overtagits, men detta i r intet overvintrande av hedendom. Dock visar sig overallt p i missions- filten, hur segt gamla forestallningar och seder hilla sig kvar, over- tro, trolldom, hixtro, odestro, manaforestallningar forbannelser etc.

Den gamla tron lever ofta vidare under en tunn fernissa, och dS och d i kan den i ett uttryck, en handling, ett bruk skymta fram.

DirfGr moter h i r ett frigekomplex, som ocksi hor till det elemen- tara, nar det galler germanmissionen och som kastar ljus over dunkla punkter. K i n t ar ju hur katolska kyrkan har som p i andra missions- filt alltfor villigt sokte kristna de infodda bruken, ja t.0.m. accep- terat dem.

Vi ha inte gjort till v i r uppgift att soka redovisa och ordna det kallmaterial, som skulle ge svar p i de olika frigor, som mis- sionsvetenskapen hjalper oss att stalla angiende germanernas krist-

nande. Materialet ar forvisso mycket sprott och torftigt, och i stort sett har det redan i en rad specialundersiikningar redovisats. Missio- nen bidrar emellertid till att peka p i att det inte bara galler att finna litterara killor och genom utgravningar gora allehanda fyn- digheter. iaiven spriket i r en kalla. Spriket ar ett vittnesbord om missionen och ger ofta sakrare kunskaper an sent skrivna annaler och levnadsbeskrivningar (Vitae). Missionen ar en sprikomdanare. Nar ett folk overgir till en ny religion, medfor detta starka omandringar i dess sprik. P i alla omriden dit missionen fores, sker en sprikut- veckling, skrives sprikhistoria. Inte bara s i att minga missionarer aro utomordentliga sprikforskare, ordboks- och grammatikfirfattare, utan s i att missionen inverkar p i spriket. Det galler att finna ord for de kristna trosuttrycken och for den kristna kulten.

Nar det galler sprikhistoria och sprikgeografi som hjalpmedel for att faststalla en missionshistoria, i detta fall germanernas, m t t e sprikforskarna trada till. Av svenska forskare har E. Wessin h i gjort en borjan i Arkiv for nordisk filologi 1928, dar han skrivit

<Om den Zldsta kristna terminologin i de germanska fornsprikens.

Men kanske kan missionsvetenskapen h i r hjalpa sprikforskarna med att stalla frigor. Den vet nigot om svirigheten att finna ord for de kristna huvudbegreppen, nar det bibliska budskapet skall forkunnas p i och overflyttas till andra sprik. Frin Kinas missionshistoria t. ex.

veta vi, vilken svir friga det varit att oversatta Gudsnamnet. Hur forhiller det sig hirmed p i germanskt omride? Eller hur ha de eskatologiska forestallningarna och gudstjansttermerna itergivits?

Den sprikliga f6rmedlingen av det nya budskapet har p i varje missionsfilt visat sig vara en av missionens huvudsvirigheter. Over- allt var kristendomen forkunnas, sker en invandring av ord eller en nyprzgling av gamla ord och uttryck. Lineorden kan hjalpa oss att se varifrin missionen kommit. De nya orden, varifrin komma de?

Nar ha de kommit in i spriket? N i r ha gamla uttryck borjat f i ny innebord? Ordforluster aro lika viktiga att klarlagga som ny- bildningar. Sprikhistorien ar upplysande. Ibland har inte oversatt- ningar kunnat hilla stind mot lineord.

Den segrande missionen ar inte alltid den aldsta och grundlag- gande. I kvardrojande ord, som inte hor till den segrande, kan den 105

ursprungliga spiras. Varfor har vi ordet kyrka (gregiska), nYr missio- nen i v i r t land var latinsk? Varfor anvanda vi ordet pLk, nar Tysk- land och England ha Ostern och Easter? Varfor ande, nHr dessa ha Geist resp. Ghost? H a r det sin grund i ett arianskt inflytande? Geist i r i Tyskland tecken f i r Roms seger! Varfor heter Fralsarens fodelse- fest i Norden jul (finns i gotiska sprik och i fornengelska), nar det i England heter Christmas, i Frankrike n o 8 och i T ~ s k l a n d Weih- nachten? Flera utav dessa sprikproblem k Iosta, itminstone for T~sklands del. S i t. ex. av Th. Frings i Germania romana (s. 37 ff).

Spriket hjalper till att klarligga, varifrin Nordeuropa, Sverige mis- sionerats. Sprikgeografien kan visa de olika inflytandena och deras styrka. Kyrkospriket ar en rik killa. Dess genesis och de d&vid medverkande krafterna aro fotografiskt arkiverade i sprikets ut- veckling.

Spriket blir i regel en bidragande orsak till kristendomens mationaliserings, men mer betyder, som vi sett, inhemska bruk och seder. S i har varje kyrka vissa infodda gudstjanstbruk, sin egen sing- och melodiskatt, egendomligheter i kyrkostyrelser och ambeten.

H a r kan stod och belagg vinnas for utvecklingslinjer och inflytelser som p i annat satt utforskats eller spirats. Modern misionsvetenskap ar noggrann i att ta hinsyn till detta, och overallt talar fenomen p i sidana omriden sitt sprik till klarlaggandet a v ett folks missions- historia.

Ingenting b6r forbises, nar det galler att forst8 och klarlagga ett folks kristnande. Vigselbruk, begravningsseder, dopnamnens historia, kyrkobruk, frigan om sjilvunderhill, sjalvstyrelse, sjalvutbredning

-

allt bidrar det till art ge oss en sannare bild.

Vi kunna sluta med v i r a korta antydningar. De ha inte inne- burit nigra stora nyheter eller f i r fackmannen okinda ting, men kanske ha de visat hur modern missionsvetenskap kan hilla fram och understryka vissa synpunkter, som aro vasentliga i kyrkohisto- rikerns modosamma arbete art klargora, hur vira fijrfider en ging blevo kristna.