J U B I L E U M S V E R K E T
O M N O R S K A M I S S I O N S S ; ~ L L S K A P E T
A V BENGT SUNDKLER
Der norlke mi~jonrrelrkapt hirtorie i hundre Br. 5 bind Stavanger 1943-1949.
John Nome: Det norske minjonrselskaps historie i norsk kirkeliv. Stavanger 1941 (1-11).
0. G . Myklebu~t, Sten Bugge (og Erling Gilje) og I . Nikolairen og H . Endreren: Det norske misjono- selskaps historie, Sor-Afrika, China og Sudan (111).
Fridtjov Birkeli, Emil Birkeli, G . Nakkertad og H . Bjtstad: Dcc norske misjonsnelskaps historie, Mada- garkar (IV).
Erling Danbolt: Det norrke misjonsselskaps misjonzrer 1842-1948 (V).
Det ar latt att konstatera att de fern banden om Norska Missions- sallskapet 8ro en imponerande prestation. Men adjektivet <<impone- randes f i r lite mera mening, nar man samtidigt mLte saga sig att det finns bara ett land i varlden i dag som hade kunnat genomfora ett dylikt kraftprov. Det har dartill utforts i ett land som var ocku- perat av fiendernakt under tiden for det ifrigavarande missionssall- skapets hundra3rsjubileum. Att detta arbete har kunnat genomforas av vira norska broder beror framfor allt p i en, som jag tror, unik kombination av ett forstklassigt team av forfattare och en kunnig publik inom den missionsintresserade forsamlingen, som kan f6rut- sattas bli avnamare for detta stora verk.
Forfattarenamnen John Nome, Birkeli Senior och Junior, Mykle- bust, Sten Bugge och Erling Danbolt, borgade redan p i forhand for att Norska Missionssallskapets jubileumsverk skulle bli av hog klass.
Med undantag for Nome, som ju behandlar missionsintresset hemma i Norge, hade alla dessa forfattare tidigare verkat som missionarer
p i skilda norska missionsfilt. Forfattarna vet vad de talar om, nar de skriver om mission. De ha sett missionens verklighet inifrin. Och det gor dessa volymer levande. De formedla ett budskap.
Det ar i hog grad Dr. John Nomes fortjanst att uppmarksam- heten har kommit att riktas p i detta jubileumsverk. H a n gav en marklig introduktion till de fem banden genom den i r 1942 utgivna boken ~Demringstid i Norgen. Boken kom oro istad. Att ett arbete om missionsintressets genombrott vacker till liv en omfattande veten- skaplig diskussion om historieskrivningens metod overhuvud ar nog ganska sallsynt. Diskusionen som fordes mellan Nome i ena sidan och bl. a. professor Kolsrud och Dr. Erling Danbolt i andra sidan har stallt mycket vasentliga ~ r o b l e m . Den har ocksi mycket kraftigt okat k'annedomen om norsk missions begymelsetid, helst som Nomes p i en ging retsamma och lysande framstallning i xDemringstid~
kom~letterades med Danbolts solida avhandling ~Misjonstankens gjennombrudd i Norger (1947), som bygger p i ett med stor ihardig- her insamlat otryckt material.
De t v i forsta banden i jubileumsverket utgores av Nomes skild- ring av ~ D e t Norske Misjonsselskaps historie i norsk kirkeliv*. Det ar all& en rik uppgift som forfattaren f i t t , och han har lost den p i ett, ganska fascinerande satt.
De t v i polerna i framstallningen utgoras av i ena sidan missions- vackelsens utveckling till en omfattande kyrkligt-demokratisk folk- riirelse och i andra sidan av skarpskurna portratt av norska mis- sionslsdare.
EII svensk kyrklig iakttagare av det norska missionsintressets historia frapperas av den roll som de lokala missionsforeningarna haft i Norge. I Sverige var man p i kyrkligt hill r i d d for forenin- garna. Schartau och hans inflytelserika skola varnade emot easso- ciationsvasendet~. Utvecklingen i Norge har visat att missionsfor- eningarna s i Iingt ifrin att nodvandigt arbeta separatismen i han- derna, i stallet blivit en utomordentligt viktig faktor f6r att gora kyrkan sjalv till en verklig folkkyrka. Nome sager sammanfattande:
= N & den norske kirke i leper av de 19. irhundre ble forvandlet fra en stiv embetskirke, inndelt i kirkesogn under strengt geistlig og departementalt tilsyn, ti1 en levende folkekirke med mange aktive
menighetskjerner, s i skyldtes det i fnrrste rekke misjonsbevegelsen i folkets liv..
Denna utveckling gjorde i Norge missionssaken till en mera r e e k kyrklig angelagenhet an p i de flesta andra hill. Detta Rrgar ocksi Nomes framstallning och ombiijer s i sminingom hans histo- riska vardering. I sin medvetna metodiska stravan att ge uttryck for asamtidens syn p i de livsspwrsmil det her gjelderr (Nome i Norsk Teol. Tidskr., 1943, s. 177) och art soka finga den historiska verk- lighet i tidstypiska kategoner, kom Nome i <Demringstidu att till synes ironiskt behandla de eVelzrverdigheter~ som officiellt repre- senterade norsk kyrka vid 1800-talets borjan.
Men i samma m i n som missionen blev en hela menighetens sak och sival kyrkoledning som kyrkfolk p% bred front engagerats f i r den yttre missionen, har Nome kommit att visa att kyrkoledningen sHsom en rordnande instansn spelar en viktig roll. Som organisation var sallskapet uppbyggt p i typiskt liberal-folkliga principer. Men n i r denna maktiga organisation lyckades undg; sliberale ensidig- h e t e r ~ och allehanda ekirkelige avsporinger~ s i berodde det p i det solida fiirhillandet till den evangeliskt-lutherska hekannelsen och till ett lutherskt kyrkobegrepp, Nsom ipnet rom for embetets ord- nende rolle midt i et ellers sterkt lavkirkelig menighetssynm (Nome, bd. 11, s. 150).
Sammanfattande visar Nome att sallskapet nu n i t t fram till en abalanse mellom de ekspansive krefter og de ordnende instanser innen kirkens ramme*. Det ar traffande sagt och det 21 dirmed ocksi typiskt for den kombination av kringsyn och djupperspektiv som blivit Nome given.
I framstallningen stoter man p i ytterst intressanta portratt av norska missionsledare. Att Nome inte har s% sarskilt stor sympati for Schreuder, vare sig fiire eller efter dennes vigning till biskop, torde nog vara tydligt, och han gor va1 ej heller ansprik p i art h i r ha sagt sista ordet. (Den Schreuder-biografi som docent Myklebust forhereder motses med stijrsta intresse.) Desto mera ha de man uppskattats som i konflikten med Schreuder representera den Kg- kyrkliga linje, vilken blev sallskapets framtidslinje. Sarskilt Christian Dons' verksamhet har genom Nomes framstallning f i t t en rattvisare
bedomning och en mera framtradande plats i missionshistorien i n tidigare. En karleksfull, men lingt ifrin devot hyllning agnas mis- sionshovdingen framfor andra, Lars Dahle, aunnet av folkets egen rot, som stadig bevarte samfolelsen med det aktive, arbeidende mi- sjonsfolk>,. Dahle forkroppsligade ocksi p i ett sarskilt satt kontak- ten mellan Norgc och Madagaskar.
.Et av det norske kristenfolks kjzreste og mest vellykte hjerte- barns, kallar Fridtjov Birkeli missionsfaltet p i Madagaskar Inland.
Birkelis egen framstallning om Madagaskar Inland som missionsRlt bidrager mycket till art ytterligare fordjupa den karleken. Hans skildring representerar det allra basta i hela verket. Birkeli har for- m h e n att hygga p i av honom sjalv utfirda, mycket omfattande och djupgiende vetenskapliga studier i Madagaskars missionshistoria, och man vill garna hoppas att han mart skall f i tillfille art framlagga den avhandling om <cNorsk misjon og luthersk kirkedannelse p i Madagaskar,,, som han sedan lange forberett. Men till det solida vetenskapliga grundlaget kommer hans markliga dramatiska fram- stallningskonst. Ingen poang undgir honom.
Begynnelsetidens forhandlingar och forvecklingar med gassisk regering och med Londonmissionssallskapet ar spannande iasning.
Huvudvikten i skildringen ligger p i den unga kyrkans liv och vaxt under norska missionarers och gassiska kristnas ledning. I friga om p f stutbildningen p i Madagaskar har Fr. Birkeli sjalv inlagt stora fortjanster. Soatanana- och Rajaofera-vackelserna stallas i klar relief och ge en djupare f6rstielse for en ung kyrkas inre liv an man eljest kan komma it. Forfattaren tecknar livfulla portritt av Lars Dahle, pionjaren och stigfinnaren P. E. Nilsen-Lund, C. D. Borch- grevink och Ole Strand samt av ett antal gassiska kyrkoledare.
Dr. Emil Birkeli, den kande missions- och religionshistorikern, skildrar Sakalav-missionen p i Madagaskars vastkust, medan G. Nak- kestad och H. BjLtad f i t t Ust-Madagaskar p i sin lott. Just d'irfor art det har galler omriden air Madagaskar-missionen som aro mindre val kanda ar det vardefullt att dessa Tilt f i t t en s8 sakkunnig be- handling. Medan inlandet nu har en stark kyrka med en relativt ling tradition hakom sig, moter i Vast- och Ust-Madagaskar den mera klassiska pionjarsituationen med dramatisk hranning av troll-
medel, och dylika handfasta problem f r i n ett ej fullt s i utvecklat missionsomride.
Annu yngre ar den s. k. Sudan-missionen i Kamerun, har skildrad av J. Nikolaisen och H. Endresen.
H.
P.
S. Schreuder, vars insats ar av vikt ocksi for Madagaskar- missionens borjan, spelar en central roll i den forra delen av den utmarkta och for kannedomen om skandinavisk missionsinsats i Sydafrika grundlaggande framstallning, som docent Myklebust ger av sallskapets Zulumission. Schreuder skaffade sin mission fast mark i Zululand, genom att trots stora svirigheter utverka kung Mpandes tillstind. Myklebust tecknar Schreuders bild s% att man icke kan glomma den. ~ F a k t u m er at Schreuders innsats er blitt ganske aner- ledes positivt vurdert Ute enn hjemme. Fremmede har for lengst sett og anerkjent hans storhet. Hans egne har enni ikke for alvor f i t t oynene opp for den.nGenom krig och rykten om krig och mitt i en raskampens situa- tion, som gor missionens arbete sv%rt men desto mera nodvandigt, har norsk mission bidragit till att bygga upp den lutherska Zulu- kyrkan. Viktig ar den roll som NMS spelat i det lutherska samarbetet i Sydafrika, och docent Myklebust som sjilv gjort en viktig praktisk insats ocksi h i r staller in det norska missionsarbetet i ett stort sam- manhang.
sEtter et halvt hundreirs nybrott i vonbrott har fulgt et halvt hundreirs vekst og utvikling. V i r zulumisjon er et monument over offerviljen og livsevnen i norsk kristendom
. . . trofasthetens vitnes- byrd i v i r kirke.u
Schreuders egen personliga utveckling som mission% utgjorde en forbindelse mellan S ~ d a f r i k a och Kina. Nar det till en borjan tycktes hopplost att f i fotfaste i Zululand, drog Schreuder Sr 1847 till Kina, dar han halsades av en av den evangeliska missionshistoriens mest saregna gestalter, Carl Giitzlaff. Mottagandet var en smula over- raskande. Giitzlaffs fljrsta friga var, enligt Schreuder, nhvorledes jeg med min lyse Haarvaext skulde kunne blive en Prxdikant for Chineserne>. Ett i r senare itervande den ljush%rige Schreuder till de mycket morkhiriga zuluerna, och det skulle droja over ett halvt Srhundrade innan NMS %ter sokte sig ti1 Kina.
8 - Norsk Tidnkrifr for Midon. n.
113
Hunan blev sallskapets falt. Dr. Sten Bugge skildrar sakkunnigt detta arbete, dar han sjalv under en foljd av i r verkat, icke minst i sin egenskap av prastutbildare vid Shekow teologiska seminarum.
Det ar emot en brinnande bakgrund av revolutioner, krig och uppror som denna historia milas. Vittnesbordet har avlagts under hirda yttre villkor. Men Kinas svar har givits i de ord varmed en sirad soldat i Wuchang tackade for den hj'ilp han f%tt: *N% kjener jeg deres G u d . ~
Varje oversikt over falten avslutas med kartor, diagram, forteck- ning p i missionarer och noggranna kallhanvisningar, vilket jamte ett rikligt fotografiskt material bidrager till att befista intrycket av detta enastiende jubileumsverk.
Dr. Erling Danbolt avslutar verket med en ytterst vardefull biogafisk uppslagsbok om NMS:s samtliga 575 missionarer genom hundra i r , med data och fotografier. Man bladdrar i den med andakt.
T y har moter man manniskor som vandrat med Gud.
