De politiska ambitionerna med PRAKSISFOU och UTDANNING2020 är tydligt formulerade i uppdragsbreven till Forskningsrådet. Forskningsrådet ska vara regeringens rådgivare i
forskningsfrågor och samtidigt fungera som mötesplats för aktörer och intressenter inom forskning och innovation (Technopolis, 2012). Utbildningsvetenskaplig forskning är mycket högt prioriterat av KD och ska utgöra underlag för politiska beslut och reformer inom utbildningssystemet.
Forskningsrådet är en del av ett sammanvävt norskt policysystem och rådet är underordnat departementets överordnade beslut och inriktningar.
Man kan se PRAKSISFOU och PRAKUT som en medveten och långsiktig satsning på att stärka svaga forskningsmiljöer vid lärarutbildningarna i Norge. Betoningen av det som vi här kallar för den politiska-samhälleliga relevansen verkar både direkt och indirekt som styrning. Forskarna har att förhålla sig till programmets mål och delmål i sina ansökningar, sakkunniga bedömer och
värderar projektens vetenskapliga kvalitet i första hand, medan programstyrelsen i sin värdering och medelstilldelning har att förhålla sig till både värderingarna av projektens vetenskapliga kvalitet och till de direktiv och brukar- och relevansinriktning som är programmets politiska grund.
PRAKSISFOU är i hög grad ett program som styrs av politiska intentioner att stärka forskning och forskningsmiljöer vid lärarutbildningarna och genom dessa projekt utveckla pedagogisk praktik och lärande organisationer i skola och barnehage. De forskningsprojekt som söker medel i
programmet ska stärka lärarutbildning som helhet, och då speciellt svaga forskningsmiljöer,
samtidigt som det ska bidra till forskning av hög kvalitet. Programmet är i det perspektivet en del av realiseringen av ”læreruddanningsreformen”61. Programmet kan utvidgat ses som ett led i att bygga upp en kunskapsbas för forskningsbaserade välfärdstjänster62ett område som ligger nära de
forskningspolitiska satsningarna på brukarorienterad innovation. Spänningsförhållandet mellan forskning av hög kvalitet (vetenskaplig relevans) och de politiska ambitionerna att stärka svaga forskningsmiljöer i lärarutbildningarna blir tydlig i programmet.
I PRAKSISFOU betonas, vilket framgår av ovanstående redovisning, programmets praktisk-pedagogiska relevans. Lärarutbildningarnas forskningsmiljöer ska stärkas och därigenom ska
forskning som är relevant för aktörer i barnehage och skola prioriteras. Forskningsprojekten ska vara relevanta för den pedagogiska verksamheten och för ägarna genom att aktörerna aktivt blir
involverade i projekten.
Utvärderingarna (Aasen & Prøitz, 2009; Forskningsrådet, 2011) visar emellertid att
brukarmedverkan i huvudsak är inriktat på utvecklingsarbetet och förmedling av projektens resultat.
Kvaliteten på den vetenskapliga produktionen inom programmet bedöms som relativt låg, mätt efter vetenskaplig produktion, vilket stöder slutsatsen att programmets betoning på pedagogisk-praktisk relevans har varit överordnat den vetenskapliga relevansen. De vetenskapliga ambitionerna att bidra med viktiga kunskapsbidrag till vetenskapssamhället är underordnat ambitionen att stärka den samhälleliga och pedagogiskt-praktiska relevansen. Det är emellertid oklart hur den praktisk-pedagogiska relevansen ska mätas i programmet. Hur ska programmet bidra till att stärka
61Se t ex. Følgegruppen för lärarutdanningsreformene (http://ffl.uis.no) och deras utvärdering för mars 2013, Nasjonalt råd for lærerutdanning (uhr.no/rad_og_utvalg/nasjonale_rad/nrlu), del av Universitets- og høgskolerådet, och NOKUT (www.nokut.no).
62Intervju KD-representant, 2012-11-19.
forskningsmiljöerna vid lärarutbildningarna, och i förlängningen av dessa, vetenskapliggöra den pedagogiska praktiken i förskolor och skolor?
Tankefiguren är att starka forskningsmiljöer också producerar god utbildning av lärare, vilket i sin förlängning ska få positiva effekter på praksisfältets undervisning. Det är emellertid inte möjligt för oss att utläsa om programmen får dessa avsedda effekter. NIFU:s kompetensinventering (2013) antyder om än försiktigt, att programsatsningarna PRAKSISFOU och UTDANNING2020 bidragit till kompetensökningseffekter, åtminstone i rekryteringsanställningar och inom barnehagen (se tidigare kapitel 4, avsnitt Kompetensutveckling).
Den kanske viktigaste aspekten av programmets praktisk-pedagogiska relevans är, som vi ser det, huruvida programmet har bidragit med att skapainfrastrukturerför en långsiktig forsknings- och kunskapsutveckling, både i lärarutbildningarna och i barnehage och skola. Den frågan har inte besvarats i de dokument som vi haft tillgång till. Men detta med infrastruktur, och att se det utifrån de olikartade sidorna av relevansfrågan är emellertid mycket betydelsefull att arbeta vidare med i framtiden, enligt vår bedömning.
Programstyrelsens värdering att projekten kunde ha använt kommunerna mer i förmedling (av forskningsresultaten) är i det sammanhanget problematisk för programmets måluppfyllelse, eftersom den enda garanten för långsiktiga satsningar på en hållbar infrastruktur i skola och barnehage då ligger på kommunerna eller ägarna. Ett delat ägande och utvecklad samverkan mellan kommuner och lärarutbildning kräver antagligen att man skapar en hållbar organisation som är gemensam, t ex.
en FoU-enhet i kommunen som inkluderar forskare från lärarutbildningen, detta kunde ge
kommunnivån ett efterfrågat tillskott av FoU-kompetens63. En fråga som då också uppkommer är om programmet har skapat en hållbar infrastruktur för lärarutbildningarnas forskningsmiljöer.
Den höga åldern på projektledare och stipendiater pekar på att uppbyggnaden av en lärande organisation inte kan vara avhängigt enskilda individer. Det behövs en långsiktig strategi för ”livet efter projekten” på såväl lärarutbildningarna som i kommunerna.
Till skillnad från PRAKSISFOU har UTDANNING2020 skiftat relevansfokus, eller rättare sagt, den politiska styrningen i programmet riktar sig till vetenskapssamhället och den vetenskapliga relevansen beskrivs som överordnad i programmet. I programmet UTDANNING2020 beskrivs eller uppges inte lärare och andra professionella i utbildningssystemet som aktiva aktörer i
problemformulering och forskningsprocess i samma grad som det som betonas i PRAKSISFOU.
Resultatindikatorerna för de policy- och praksisriktade resultatmålen är av en annan karaktär än i PRAKSISFOU. I UTDANNING2020 är indikatorerna formulerade så att forskningen ska utgöra ett kunskapsunderlag vilket skaförmedlastill intressenter i utbildningssektorn. Lärare ses inte som samverkanspartners i kunskapsprocessen, vilket är en tydlig policyinriktning i PRAKSISFOU och också i PRAKUT.
De politiska ambitionerna i UTDANNING2020 är riktade mot att stärka den
utbildningsvetenskapliga forskningens kvalitet och relevans för vetenskapssamhället. Av åtta resultatmål i programmet är sex riktade mot vetenskapssamhället och två mot praksis och policy.
Som framgår av vår redovisning av vetenskaplig kvalitet så ger den vetenskapliga produktionen i UTDANNING2020 redan i ett relativt tidigt stadium, anledning till optimism i det avseendet. Den vetenskapliga produktionen riktas i större uträckning än i PRAKSISFOU mot internationellt ansedda tidskrifter. Likaså finns det när det gäller det vi kallat den sociala organiseringen i programmen (kap 8), proaktiva insatser anordnade av programstyrelse och Forskningsrådet för gemensam teori- och metodutveckling, årliga projektledarkonferenser.64
63Intervju programrepresentant, 2012-11-22.
64I vilken mån dessa svarar upp mot förväntningarna är något oklart, värderingen av dem är något avvaktande, främst från UTDANNING2020:s projektledare och något mindre från PRAKSISFOU (Bilaga 5, fråga 6d).
57 En slutsats av ovanstående redovisning är att den politiska styrningen av programmen i viss mån också är bestämmande för balansen mellan olika relevanskriterier. Vilka konsekenser får då en ökad departementsstyrning? Här ska vi lyfta två frågor i anslutning till detta.
Den första frågan rör konsekvenser för vetenskapssamhället av en stark politisk styrning. Den politiska inriktningen på programmens innehåll är bred och i viss mån inkluderande, men samtidigt klart styrande för en definition av de utbildningsvetenskapliga problem som forskningen ska ta sig an, och till och med de metoder som forskningen ska använda. Det blottlägger därmed
spänningsförhållandet mellan den politiska-samhälleliga, vetenskapliga och den pedagogogiskt-praktiska sfären som programmen omfattar.
Den andra frågan berör förhållandet och balansen mellan vetenskaplig och praktisk-pedagogisk relevans. I de båda programmen försöker man i direktiven att balansera de olika relevanskriterierna men med tydlig betoning på praktisk-pedagogisk relevans i PRAKSISFOU och vetenskaplig relevans i UTDANNING2020. Forskningens pedagogiskt-praktiska relevans är emellertid också avhängig den vetenskapliga kvaliteten. Om forskningen i programmen ska utgöra underlag för en praktisk-pedagogisk utveckling som ska vila på vetenskaplig grund, bör den i högre grad rikta sig mot vetenskapssamhället. I denna utvärdering har vi konstaterat att den vetenskapliga produktionen i PRAKSISFOU inte har riktats till betydelsefulla internationella tidskrifter inom området. Forskarna har ofta inte haft ambitionen att publicera sig internationellt, vilket kan bero på programmets
betoning på praktisk-pedagogisk relevans.65Möjligtvis är det så att den teoretiska och metodologiska utvecklingen inom den praktiknära forskningen inte har haft så stort genomslag i den norska
utbildningsvetenskapliga traditionen.66
Slutligen, de rekommendationer som följer av denna genomgång är följande:
Det framstår som viktigt att programmen, parallellt med fördefinierade kunskapsområden, ger forskarsamhället större möjlighet att självständigt definiera viktiga forskningsfält, de problem som är viktiga att undersöka och de metoder som ska användas för att besvara forskningsfrågorna. Det bör kunna ske genom ökad kommunikation mellan forskarna själva, och mellan forskningsprojekten under projekttiden och genom resultatförmedling.
Det är en viktig uppgift för KD ochForskningsrådetatt, som en del av uppföljning av
programmen, och parallellt med stöd till svagare forskningsmiljöer, kartlägga, utreda och ge förslag på hur lärarutbildningarna i Norge kan bygga hållbara och differentierade
infrastrukturer för forskning och utvecklingsverksamhet.
Den praktiknära forskningens teoretiska och meodologiska utveckling är ett angeläget utvecklingsområde för den utbildningsvetenskapliga forskningen i Norge och då speciellt i förhållande till den fortsatta satsningen i PRAKUT. Vi har visat på exempel att så sker – men i alltför begränsad omfattning. Forskare inom området bör uppmuntras att publicera sig i de internationella tidskrifter som finns för exempelvis aktionsforskning, didaktik, och undervisning.
65Se dock exempelvis Husebo, D. (2012). Bridging theory and practice in Norwegian teacher education through action research.Educational Action Research, 20(3), 455-471.
66Vi menar emellertid att det finns mycket intressanta publikationer inom PRAKSISFOU som belyser frågan på ett systematiskt sätt som Postholm, M B. & Moen, T. (2011). Communities of Development: a new model for R&D work.
Journal of Educational Change, 12,385-401.
59