Handlingskraft

För att ett reellt handlingsutrymme ska skapas i texten måste läsaren positioneras med ett minimum av handlingskraft. I KP råder det inte någon brist på det, i de flesta texter är handlingskraft en påtaglig positioneringsdimension, vilket redan har visats i flera av analysexemplen ovan. Därför motiverar det ett eget delkapitel.

Bli en rockstar!

(KP7/2005:2)

Redaktörtexten Bli en rockstar positionerar läsaren med mycket handlingskraft. Till skillnad från redaktörtexten ’Jag borde ha vågat’ är kön inte en aktuell kategori, i alla fall inte påtagligt. Däremot skrivs ’ungdom’ fram på ett ganska tydligt sätt i texten, mycket beroende av den handlingskraftiga positioneringen av läsaren. Men först ser vi på hur KP:s tillförordnade redaktionschef, Per Bengtsson, positioneras på olika sätt genom texten, från lite till mycket handlingskraftig. Vi hoppar rätt in i texten och ser vad som sker där. Texten startar med att berätta att när Per Bengtsson är 12 år ifrågasätter hans musiklärare Bert hans

kompetens och handlingskraft:

- Ska du spela så här, så är det lika bra att du säljer grejorna och slutar.

Per saknar handlingskraft, är lite lat och ger upp vid motstånd:

[...] var jag trött på att spela i ensemble, öva tonskalor och plugga noter. [...] jag följde Berts råd. Jag slutade i sexan.

Som en konsekvens av att han saknade handlingskraft att fortsätta musikskolan får vi sen en rad exempel på hur hans handlingsutrymme inom sitt musikutövande är mindre än han önskar, ordet Tyvärr visar att han ser det så han ser på det:

Tyvärr kunde jag inte göra egen musik till dem [egna små låtar].

Han tvingas be sin:

[...]kompis Christine om hjälp att både sjunga och spela [...]

Bandet han är med i har en lite enkel uppbyggnad av sina låtar:

I vårt band slutar det i och för sig alltid med samma två tre ackord.

Spritt i texten mellan de här yttringarna som positionerar Per Bengtson med brist på handlingskraft ser vi yttringar som positioneras honom som handlingskraftig, aktiv och en som finner sin egen väg:

57 Jag ville bara spela solon. [...] fick jag mer tid

till att lyssna på den musik jag gillade. Jag

hittade på egna övningar också. Skrev små låttexter och nynnade melodier. [...] jag har hittat på en låt.

Den här växlingen mellan ytterligheterna att sakna handlingskraft och att vara kreativ och handlingskraftig gör att läsaren kan känna igen sig i de beskrivna motgångarna och problemen samtidigt som han serveras ett brett spektrum av möjligheter. Vi kommer in mer på det nu.

Positionering av läsaren

Genom några direktiv som riktas till läsaren positioneras han som en handlingskraftig och potentiellt aktiv person som har möjlighet och förmåga att: Bli en rockstar! Han

positioneras som kapabel och handlingskraftig nog till att välja mellan att följa en uppmaning från artisten Moneybrother, mitt i spalten: Lär dig spela ett instrument

ordentligt! eller att följa skribentens exempel att inte gå i musikskola. Spalten slutar (före ett P.S.) med uppmaningen: Lycka till med att spela fritt!. I ett P.S. i samma spalt positioneras läsaren med ytterligare handlingskraft genom att texten vänder sig direkt till läsaren: [...] får du tips om hur du kan fixa din egen poesitävling. Där tackas också läsaren för alla kloka, smärtsamma och roliga texter! Vilket positionerar honom dels med förmåga att arrangera en tävling och som en kompetent skribent.

Läsartilltal och sammanfattning

Textens ’jag’, representerad genom skribenten, den tillförordnade chefredaktören Per Bengtsson, blir synlig när läsaren tilltalas direkt i överskrift Bli en rockstar!, den avslutande uppmaningen Lycka till med att spela fritt! samt i ett efterkommande P.S. På så sätt blir också läsaren sedd. Sen får han ta del av de erfarenheter, val och

konsekvenser av val som texten berättar att den 12-åriga Per Bengtsson har gjort. Även om Bengtsson genom texten har mycket att delge läsaren på grund av att han har levt längre och gjort de här erfarenheterna tilltalas inte läsaren på ett auktoritärt vis där ett handlingsalternativ pekas ut som det enda rätta, såsom de exempel som Gomard visar i sin undersökning av motsvarande spalt i Drengebladet årgång 1930 (2008a). Genom att texten ger exempel på både fördelar och nackdelar med de olika handlingsalternativen (musikskolan kontra spela fritt) positioneras KP, textens ’jag’ via skribenten, som icke-auktoritär och läsaren som en person som är fullt kapabel att göra ett val.

58

De exempel på hur handlingsutrymmet för musicerande begränsas om man inte kan spela ett instrument ordentligt vägs upp av exempel på ett alternativt handlande som kan verka nog så lockande.

Ordval och stilval

När det gäller ordval präglas texten av en vardaglig, talspråklig och ungdomlig stilnivå:

rockstar, grejorna, syrran, ju (x2), plugga, gillade, hitta på en låt, i och för sig och fixa. Genom stilvalet markerar texten likhet och närhet med läsaren, det kan ses som en generationsmarkör (Svennevig, 2001, s 115), som i den här texten, som jag tolkar det, är med att placera skribenten i jämnhöjd med läsaren. Men det är en balansgång att använda sådana grepp, det finns alltid en risk att skribenten i läsarens ögon bara uppfattas som

’fjantig’.

Sammanfattning

På vilket sätt skrivs ungdom fram i texten? De tre direktiven i texten spelar en viktig roll.

Andenæs framhåller språkhandlingars och speciellt direktivers betydelse när sociala kategorier som till exempel manlighet och faderskap konstrueras:

Disse språkhandlingene bidrar til å definere en mannlig subjektsposisjon i form av erfarings- og handlingsmuligheter. Dermed er de også sentrale i tekstens konstruksjon av maskulinitet (Andenæs, 1998b, s 38).

.

Direktiven i Bli en rockstar! är alla formade som uppmaningar, appeller. Enligt Andenæs hör det en presupposition till en appell: att den person appellen riktas till ”har egenskaper som gör det möjligt att följa direktivet” (ibid, s 40). Appellerna i den här texten:

Bli en rockstar!, Lär dig spela ett instrument ordentligt! och Lycka till med att spela fritt! riktar sig alla till läsaren som då antas, presupposineras, ha egenskaper så att han kan följa appellerna. Därmed positionerar de läsaren med handlingskraft och förmåga att - om han vill Bli en rockstar - kunna välja från ett brett

handlingsrepertoar. Antingen genom att spela fritt eller gå i musikskola: Lär dig spela ett instrument ordentligt! Texten berättar för övrigt att Per Bengtsson hade följt det sistnämnda rådet om han fått det tidigare. Dessa vitt skilda sätt att bli en rockstar på vidgar helt klart läsarens handlingsutrymme.

59

Jag valde som tidigare nämnts att undersöka det jag kallar redaktörspalt. Det gjorde jag efter inspiration av Kirsten Gomard (2008a)²⁵, som undersökte en återkommande text: ”Redaktören har ordet”, i den danska barn och ungdomstidningen Drengebladets första årgång, 1930. Nu skiljer sig förstås ”redaktörspalten” i Kamratposten årgång 2009 mycket från motsvarande spalt i Drengebladet årgång 1930, men likheter finns. En del av numrets innehåll presenteras, och läsaren tilltalas direkt. Även på det moraliskt och uppfostrande planet finner man likheter, men i Kamratpostens redaktörspalt verkar de uppfostrande ambitionerna vara väl inpackade i en mycket mer implicit form än i Gomards material. Gomard skriver att det är en god plats att börja analysera på när syftet är att undersöka hur läsaren konstrueras i texterna. Bli en rockstar! var den första texten jag analyserade.