EN U N G KYRKA I AFRIKA
H A Y A K Y R K A N I T A N G A N Y I K A a v
A R V l D B X F V E R F E L D T
~
EII lcyrka uaxer frarn
Forvaltningsdistriktet Bukoba, lnellan Viktoriasjon och Kongo, har ca. 350 000 invinare och en utstr5ckning av ca. 150 km.
bide p i langd och bredd. Mer an 10 % eller omkring 38 000 [IBpta personer tillhor dell lutherska kyrkan. Hayastammen,
~ ( Y I I I bebor I;~ndskapet, kallar landet Buhaya och kyrkan heter
loljaktligen Buhayas Evailgeliska Kyrka.
I september 1956 a r det 50 i r sedan en av de forsta wahaya- 1n5nnen doptes, den lnan so111 ocksi blev den forsta lutherska prasten, Andrea Kayerero. Hayakyrkan ar alltsi annu en kyrka i forsta generationen. Kayerero och cn kanlrat till honom hade blivit dopta i Uganda av den anglikanska tnissionen darstides.
N i r de itervande till Buhaya blev tle och iligra so111 vunnos genom deras rittnesbord forfoljda, inte blott av hedningarna utan ocksi a r den uyligen piborjade romersk-katolska missio- nen. De Iylev ocksi foremil for misstanksamhet f r i n de diva- rande tyska kolonialmyndigheter~la i Tanganyika, eftersom de f&tt sin utbildning av engelsmannen i Uganda, och kunde tankas vara politiska agenter. Den lilla gruppen av kristna tog sin till- flykt till en grotta for att bedja, lasa sin Bihel och styrka var- andra i tron. Jag besokte en ging denna grotta, belagen i ett berg vid Viktoriasjons strand nara Kigarama. Berget reser sig hogt over vattnet. Man kan k o m ~ n a dit endast med kanot. Grot- tans inging ligger namligen i sjoytans nivi. Kanoten glider under nedhangande 1ovrik:t grenar in i grottan, som stracker sig ca 10 meter in i berget. Langst in s t i r ett trakors, som minner oss om att vi s t i r i en helgedom - Hayakyrkans forsta kyrkorum!
Darifrin h a r nu evaiigeliet g i t t u t over stora delar av Buhaya.
175
Intressant ar att observers att evangeliet fordes till Buhaya a\, afrikaner, sol11 de forsta rnissionarerna. Forst 1910 kom euro-
I
peiska missionarer, utsanda av Bethelmissionen i Tysklancl. De sokte kontaltt ined den lilla gruppen evangeliska ltristna, men deras arbete blev blott en ringa hegynnelse. Det forsta varlds- kriget stangde ute tyskarna for inBnga Br. Efler 1926 intill andra varldskriget 1939 var Bethel-inissionarer Bter verksalnnla i Bo- haya. Men utan regelbuildet stod av missionen ltuilde den unga kyrkan inte vasa sig stark i andligt och moralislet avseende.
Kyrkail hler vildvuxeil och 11lBnga av derar, medleminar voro halvkristna och den ~noraliska standarden lag. Endast ett fatal visste vad sann kristendom r a r .
DB de tyska missionarema Bnyo fordrevs frBn Tanganyika 1939 fick Svenska ICyrlians hlission kallelse att rycka in for att ti'l'l en borjan hjalpa i detta nodlage ph flera olika lutherska missionsfalt i Tanganyika. Goteborgaren, pastor Gustav Bernan- der, norrlanningen, professor Bengt Sundkler och vastgoten, dia- lton Arne hlagnusson var de forsta att t i l l s a , ~ l ~ n ~ a n s med sina fruar Itomma till undsattning frhn sodra Afrika till Tanganyika.
Efter nBgra Br blev Svenska Kyrkans h.Ii'ssions insats koncentre- rad till Buhaya (under det att Evangeliska Fosterlandsstiftelsen tog hand om arbetet i Sodra Hoglanderna). Det kom pB Sund- klers lott att forst av de vBra trada i n i Buhaya. Ar 1944 sandes en he1 grupp svenska ~nissionarer under clralnatiska forhhllan- den till Tanganyika mitt under brinnande krig med kI/S Drott- ningholm, soin dB gick i Roda Icorsets tjanst till Sydafrika.
FrBn 1946, alltsB under tio Br, har Svenska I<yrkans Mission haft hand om ~nissionsarhetet i Buhaya. Snart fick vi hjalp av ett antal missionarer fr&n Danska hfissionssallskapet och de se- nare Bren har ocksB nBgra missionarer frBn Bethel ltunnat san- das ut. (F.n. finns i Buhaya 30 svenska, 15 danska och 8 tyska missionarer.)
VLickelse~~
En stark och levande vackelserorelse har ko~nlnit med person- lig och kyrl~lig fornyelse. Den har gripit djupt i samvetena till 176
biittring och fostran lill vandring i ljusct i forsoningens k r a f t ,
\,Bekt l ~ j i i r t a n a till sanli kristcn gemenskap, f o r t i n i Bibel, bon och gudstjiinstliv och s k a p a t cn 11ri1111ande iaer a t t h i r a vittnes- I~ortl om den Icvande llerreus 111aIit och n i d . hlycliet a a vackel- sen p5minner 0111 Iacstndianismen ~ l l c t l dcss d j u y t sedliga allvar, l ~ o t och bekiinnclse. Bikt och avlosning slier i f i i r s a n ~ l i ~ l g e n s m i t t och utliiser s p o n t a n gliidjc. Alan raclier v a r a n d r a l ~ s n d e r n a , och mnn iir cn e n d a s t o r lycklig syslionlirets. Dc viiekta hrinncr a v iver a t t f o r a hudskapel 1-id:~re om den Guds n i d soln hlivit verk- saln i dem. Ilcn u n g a Iiyrkan l ~ l i r s 3 e n vittnande kyrka, en mis-
. - -
sionerandc liyrka. Den h a r o c k s i hlivit en offrnnde kyrka. G i - vorna till k y r k a n s arbetc h n r sligit l ~ a s t i ~ t sedan den nya a n d a n fRlt yrepp oln hjiirtan:~.
De iir myclict i viiclielsen sonl pBminner 0111 den forsta k r i s t n a tiden i den urliristna, ; ~ l ~ o s t o l i s k a forsamlingen. \'ill vi fB en bild nv haynligrk:~n i (lag, 1:an vi helt enlcclt liisa A l ~ o s t l a g a r n i n g a r ~ ~ a och I'auli hrev till korintierna. Det hiheloril so111 viicliclscn Klsliar Iner iin n i g o t a n n a t och ofta citerar iir dct kKnda o r d e t frBn .Iohanncs f o r s t a hrcv 1:7 ehIen oln vi v a n d r a i ljoset, sSsorn h a n iir i ljusct, sB h a r a r i gcmcnskap med v a r a n d m , och Jesu, h a n s Sons, l ~ l o d r c n a r oss frB11 all synd,,. 1\1en vi f i n n e r o c k s i a v A l ~ o s l l a g K r n i n g a l m och l'nuli ])rev a t t det v a r mycken svaghet i den forsta k r i s t n a forsalnlingen och 111R1lga faror luratlc. Det- sa1nrn:l iir fBrh5llnntlct ocl<s5 i hayakyrlinn. Det kommer latt i n en lagisli andn, s o ~ n domer eflcr l ~ o k s t a v e n och hiinger up11 sig 1'8 y l t r e t i n s , som laggcr h u v ~ ~ r i r i l i t e n r i d a t t a k t a sig f o r vissa salier so111 sliimplz~s s d s o ~ l l oliristliga, som t . ex. a t t tugga kaffe- honor ellcr 5 3 n ~ e d spatserkiipp! Det blir liitt sjalvgod fariseism, diir n l a n 111enar sig r a r a dc enda friilsta och s e r n e r ])A alla a n d r a , 1)Bde lnissioniirer och afrilinncr, s o n ~ inte precis k a n f o l j a viickel- segrul)pcns stil. E h u r ~ ~ vBckcIsen i allmanhet Kr s u n d ocll s a m - vetsvickantle k a n den i vissa fall visa c n tendens till extas och u s u n t honelir. Det Rr en inycket s v i r och grannlng upl)gift f o r
~tlissioniirerna och tle a f r i l i a ~ ~ s l i n f o r s a m l i n g s l e d a r ~ ~ a a t t vsgleda dc viiclita 121 det riitta slittct och hef6sta dem i kyrlians gemen- sliap. Gliidjandc nog a r \~iicliclsen i huvudsali lilart kyrklig och
12
-
NOTSB TldsskrlfL for M l J l o n . 111. l 7 ihas p i ett forunderligt satt nigra i r r e ~ l a t och oniskapat det kyrkliga livet och hemlivet. Men en grupp har dock brutit sig ut och bildat en liten sektkyrka, som g i r sin egen vag. Man kan forsti att vackelsens folk ar misstanksamma mot kyrkan, dB vackelsen forst motte rnycket motsthnd f r i n de htilvkristna och ohotfardiga inom kyrkan och tvingades att hilla gudstjanst utan- for kyrkorummet. Sedan kyrkan i stort nu har tagit djupt ill-
tryck av vackelsens auda ar ju forhillandet ett annat. Men nigot av den galula misstanksamheten mot kyrkoform och kyrkoauk- toritet sitter annu kvar. En viss separatistisk tendens visar sig t. ex. i att de vackta grupperna garna vil'l h a slutna hogtider for sig sjalva, d& deras haru skall dopas. Det ar inte annat att vanta an att en stark vackelserorelse skall ha sina vanskliga sidor, dar
~nycken inansklig svaghet kon1111er att synas. Det helt overval- digande intrycket ar dock att vackelsen i Buhaya ar en forunder- lig (iuds gaming till 1,ersonlig och kyrklig fornyelse mitt inne i hjartat av Afrika.
Det viktigaste a\! allt for kyrkans liv i r natul%ligtvis det inrc audliga livet. Men kyrltan behover ocksi yttre fonner. En av mina framsta uppgifter under .de t v i Br jag tjanstgjorde so111 ahjiilpmissionar~~ i Buhaya 1953-55 var att ge kyrkan en konsti- tution med tillhorande stadgar for olika sidor av k y r k a ~ ~ s funk- tion och liv. Konstitutione~l uppdelas i tv$ dokument. Det forsta l~ehandlar kyrkans organisation och det andra kyrkans forhil- lande till missionen. Uyrkans llalnu ar aBuhayas evangeliska kyrka),. Men att kyrkan iir luthersk framghr utav ordalagen i denna forfattning som iberopar de lutherska hekannelsesskrif- terna som nornlgivande for kyrkan. Samtidigt fra~nhilles dock att kyrkan' iir ekumenisk. Forfattningen &r synodal med ett sy- nodalrid och en synod. I synodalridet sitter t v i missionarer. Ell sve~lsk prasterlig lnissionar i r kyrkans superintendent, nam- ligen ordforallden 118 faltet. Valet av denne sker av ett gemen- samt va'lkollegium med lika mhnga afrikaner som missionarer.
I forfattningen forutsattes att biskopsambetet infores och att nuvarande anordning riled <superintendents ar en overgings- form. NSr det galler de till ltonstitutionen f'ogade stadgarna har
siirskild onlsorg nedlagts 11% utarhctandct a r l ) e s t i n ~ m e l s e r n a for priistcrn:~!i funlitiou satnt reglerna f o r k y r k o t u k t oeh iilitcn- sliap, u i g o t sol11 iir synncrligcn rilitigt i en ung k y r k a .
Dcn u n g a liyrliau iir genom sin forfattning rctlari i hog grad sjiilvstiintlig. hlrn ~nissioiien hor naturligtvis ccntrala och r i l i t i g ; ~ r~ppgiftcr son1 k y r k a n e j ensam knn svara for.
Den fijrsta gallcr l)riistutbildninge11. Samtliga l u t h e r s k a missio- ners Iiyrkor i T a n g a n y i k a samarl)etnr gcnoln c t t sarskilt mis- siorlsr5d och c n kyrkofcdcration. Den vilitigaste geInensamma institutionen iir pr5slsclninarict, fiirlagt till en plats sol11 hetcr hialiumira, heliigen i n o r r a Tanganyika e j lnngt frSn staden Arusha rid fotcn a r det iniiktiga l ~ e r g e t AJeru i en underbart vacker ocli f r u k t b a r t m k t . F o r d e t t : ~ scminarium stSr pastor Ilcr- h e r t Uhlin i Ieclningcn merl lijRI1) av cn pastor f r & n Augustana- synodcn och c n a f r i k a n s k p r i s t . DKr utbildas e t t 40-tal priist- Iiandidater fiir de lutllcrska Iiyrliorna i Tanganyika. K u r s e ~ l a r trc-Srig och bygger pB lararuthildning. Vi h a r n u planer I)& a t t soka f b till stSud en hiigrc nthildning, genlensaln f o r alla luthcrska liyrlior i Afrika. Denna p l a n fordes f r a n l vid d e n all- lutherslia konferensen ]):I hlarongu i T a n g a n y i k a i novenibcr 1955. \Ti h o p p a s s n a r t liunna forvcrkliga denna id&, dB d e u n g a kyrliorna 11chorer kvalificerade i n h e m s k a lcdare. Andra vilitiga samarljetsgrenar iir litteraturarbetct, c11 liyrliotidning och e t t holiforlag. \Ti liar oclisi g c ~ n e n s a n ~ t a t t liiroverk och en utbild- ningsanstalt f o r sjulihusassistcnter.
-
.
-.F
in on^ hny:~lcyrkan ;inordnas s l ~ . s k i l d a k u r s c r for evangclistcr och f o r s a ~ n l i n ~ s l i i r a r e , vilka iir assistcnter i lokalf(irsamlingnrl~a
? ~ t d c tjugo afrilianska prRslcrna, s o ~ n r a r och en h a r a t t s v a r : ~ fiir e t t pastorat mc(1 m511ga sSdann fiirsamlingsgrup~,er. \'i hop- p a s liunna f i till st6nrl ell regelriitt hibelsliola for denna utbild- ning. Vidnre a n o r d n a s k v i n n o k o r s c ~ ~ . Skolorna, iiigre oc11 hogre.
h a r s t o r I~ctydelse a t t Eostra ungclomcn. I b a r j a n axr 1956 i n -
\.igdcs ~ S r t n y R liirovcrk utanfor staden B u k o l ~ a . \Ti h a r t r e mell::nskolor fiir p o j k a r och cn f o r flickor fiirutonl e t t s t a r t : ~ n t a l liigre skolor. Gcnom d e hogre sliolorn;~ knn vi ge ungdom utljildning f o r t j i n s t i k y r k a n ellcr s:~mhiillet och sanltitligt ge 1 i!l
(lem kristen f'ostran. Det betyder ofantligt nlycliet att i det all- iiianna forsanilingslivet f A in bildade kristna afrikaner son1 t. ex.
Iarare, sjukskoterskor. barilmorskor, tjanstemlin i forvaltnin- gens olika grenar. Skolans fostran kompletteras genoin sarskilt ungdonisarbete och genonl sondagsskolor. SBval skolan solll sjukvarden fbr statsbidrag, soin dock endast tacker en inindre (lel av de o ~ n f a t t a n d e utgifterna for arbetet. Missionens sjulivbrd har inte endast uppgiften att ta hand om sjuka och skadade pb uara tvB sjukhus och pb poliklinikerna, utan den kan ocksR g8re en viktig insats i den allmanna profylaktiska halsovbrden.
fven for pionjararhetet, dar det galler att nB nya onirA~del~
n ~ e d evangelism, hehorer kyrkan missionens stod.
'rill sist nAgra ortl on1 kyrkans miljo. Politiskt sett iir sl1Q11-
~lingeli nlellan raseriia i Ostafrika pb inget satt sB markerad so111 i Sydafrika. Men givetvis trader en stark nationalistisk snda Fram iiven i Ostafrik:~ ocli gor sig gall;~nde iiven i kyrk:lns sam-
~ n a n h a n g . eVarje vitt ailsikte betyder iiiinderriirdesli~o~nl,lex hos tle svart;~.u 1Zn framst&endc engelsk iimbetsman yttrade for en tid sedan: qFortroendet for de vita iir i standigt sjunkande i hela Afrika.u - Och detta a r inte sB underligt, 0111 Inan tanker pa :~lla de vitas forsyndelser nlot de fargade. Har har kyrka ocli mission en viktig uppgift att skapa en ny anda och sla bryggor.
Socialt upplever Afrika en l ~ a f t i g omvalvning fran stenblder Lill atom8lder. Denna llastiga omvilvnii~gsprocess betyder na- turligtvis en mycket s v i r 11Bfresttling for den unge afrikallen som rycks up11 med rotterna u r sin ganila miljo ocli tvingas in i ett helt nytt livssa~nnianl~ang. Dar moter hall stro~ilningar och intryck soin inte alltid i r axr basta slag. hIaterialis111 och gud- Ioshet praglar (lei1 niiljo han dras in i och k o l n ~ n e r m a r t att gora intryck p i honom. Det finns aven i detta sammanhang en tacksam jordmBn for liom~nunistiskt inflytande.
I religiost avseende iir i n n u den afrikanska hedendomen, ani- mismen, en stark makt nied sin vidskepelse och andedyrkan.
Och (let gamla hedniska nrvet sitter djupt i sjiilen iiven 110s den kristne afrikanen, och det 5r ju inte underligt. Han lever under stiindigt tryck av denna hlandning ocli av lniljons inflytande.
J)iirfiir I ~ c l ~ i i v e r 11ai1 I och l e r l ~ l i ~ l g i den Iirisli~e liyrlcans g e ~ n e n s k a l ~ .
Islam iir rll s t a r k rcligiiis 1n:lkt i Ost:rfrika, s1111i nllt iner rill- rlcr LcrrRng. 1slo111 1)erlriver ett i i ~ t e n s i r t missions:irbcte ocT1 aln- 11cr r n n ~ l g a prosclyter. Som m o h a l n m e d a ~ l kommer :~friliancn
111111 till en liiigrc social standarrl. 1Ian u l ~ p t : ~ g e s i ett l)ro~lrasIi:~p
S I I I I I ii~cr1)ryggar rasgriinscrn:~. Och [let kostar fiiga a t t l ~ l i ]no-
I ~ : ~ i n r n c d : ~ n . H : I ~ Iwn fortfaralide leva i inhl~gyifte och d r i c k : ~ iil och i 1n5ngt och lllyclicl I ~ i b e l ~ R l l : ~ sina h c ~ l n i s k n scdcr, hloll Irsi~ i:llittnr deli y t t r c obserr:~lis S O I I I 1sln1n l ~ j u d e r . Dctta ]>ril- I l l r ~ n h:ir fhtt aktuell l ~ c l y s n i n g i en inlrcssnnt I ~ o k *Islam ocli nlissionel~ i i i s t a f r i l i a ~ :I\- vRr liyrkns inissioniir 11nstor Gnstav I l c r ~ i a n ~ l c r .
Ilo~ncrsli-kntolskx kyrknn l~cclri\.er en cnergisk inission over h c l : ~ Afrika siiBrr on1 Snharu. Ilet forefaIler soln om ron1:rrnn diir rille 3 t e r r i n n a deli marl< ~ n a n f a r l o r a t pR anrlra hAll i viirl- den. I ? n l ~ : ~ r t i l : ~ ~ i d s l < a l ~ e t Ruliny:~ finns tvR romersli:~ s t i f t . (lel ena inccl cn vil och det ;rn(lr:~ lnecl en s v a r l hiskop. RRda lir rr~yckzt r l ~ ~ l < I i g : ~ I v a r pB sitt siitt. 'l'yrkrr lir det allcleles o ~ n h j l i g l :itt fh till sthncl I I R ~ I I ~ s:~mnrl)ctc inellan katolsk mis- sion och cr:~ngelisl<. T r > i r t o ~ ~ i giir m a n nllt f r i l l r o ~ n e r s k t h%ll t i I f r l ~ i l r : ~ I r ~ . a ~ l g c I i s l ~ ~ I I I ~ S S ~ ~ I I E I I VCII tillhter si:: i ilcnn:~ Itn1n11 s t u n d o ~ n inerlel son1 i r nllt nlinat iin Icristliga.
I den11a iniljii i r den unga 11aynkyrkan ganslia h e t r i n g d ocli I l r l ~ B r r r fiirx,isso i hhgst:~ grad ~ n i s s i o n e ~ i s stod nch hjKlp. D r t iliser den oclts?~ s j i l ~ r salllt i r :lngeliigen om samarllcte lned clr :inclr;i 111tIiersk:r ~ n i s s i o n e r n a ocli Iiyrkorna i l'angatlyika.
Ilen st or:^ ~ ~ ~ i s s i o r ~ s u l ) p g i f t e ~ ~ krRscr :IV oss l)Bdc liar hcmmnn i ilcn siincI:~ndc 1tyrk:ln och diir i ~ t c i de ungn kgrkorna ntt vi s t i r siil:1 vid sidn i den storn ka1npcr1 i t r o n s visshet 0111 a t t Han son1 I(allat oss till dettn kii~~lcliens !,erk ocks3 sli;~ll fiirliiiia ]<raft och scgt'r.