A K T E N S K A P E T S O M KYRKOPROBLEM I AFRIKA
a v
HOLGER B E N E T T S S O N
;iktenslial)ct i Afrika soder om Saharn h a r , all'tsedan kristen niission horjade a i r , varit ett ~ ~ i i s s i o n s p r o b l o ~ ~ ~ . Det ligger i sa- kens egen n a t u r , att det ble\, s i , dR kristen ahtenskapsmoral h a r mycket litet g e ~ n e n s a m t incd nfrikansk. Foljden h a r blivit, a t t afrikansk iktensliapssed av missionarer och missionssall- skap 11edBmts soin icke-kristen.
Jesuitpatern Goncalo de Sylveira, son1 1560 horjade ~nissions- arbete i AIozambi~1ue-ornr8det, lade l a miirke till foljande oriktiga forestallningar bland hefolkningen: polygami och levi- rat. Med tiden utobades listan ijver oriktiga forestallningar rned ebrudprisu, sororat, initiationsriter, for a t t n a m n a lnera all1na111 fijrekou~maiide bruk, och s i d a n a specialiteter som t.ex. uex- change marriage)) 110s T i r i Nigeria och ebisisi' hos Hay:l i Ost- afrika.
Det a f r i k a n s k a iiktenskapet so111 ett n~issionsprohlem gjorclc sig sarskilt kannhart under forra &rhundradet och under b a r j a n a\. detta. Problemet stod i c e n t r u ' n ~ r i d kongresser och konfe- renser, s i t.ex. vid 1,aml)eth-konfere~isen 1888. F r i n a t t tidigare h a negerat s i got1 s o n ~ allt, soin hanger s a m m a n ~ n e d den gamla stamkulturens alitenskapsseder, skedde ined Le Zoute-konfe- rensen 1926 en oms\,81igning till storre f a r s t i e l s e f o r de nfri- kanska sedernas egenart och varde. Dettn gallde o c k s i vissa iiktenskapsseder, so111 av ndgra missioner ul)ptogs i ~nodifierad form och inforlivades riled dc a r dessa inissioner tillaml>ade ar- hetsformerna. Avsikten r a r a t t ge de afrikanska kyrkorna kristna a f r i k a n s k a ilitenskapsscder. ForegBngsman p i detta o m r i d e o a r Bruno Gutmann Illand Chagga i Ostafrika och biskop 1,ucas a\, Masasi i sodra Tanganyika. Men p r o b l e ~ n e t s h j a r t p u n k t
kvarsthr. Skillnaden tnellan kristcn alttenskapsmoral och afri- kansk iir for stor for att kunna overhryggas.
Denna fundarnentala skiljalitighet har kodifierats eller kodi- fieras i de konstitutioner, som reglerar de afrikanska kyrkomas liv. I aktenskapsstadgarila tas i avsnitt efter avsnitt avsteg f r i n den gamla stalnkulturens ilttenskaljsseder. Harigenom blir ak- tenskapet alltlner ett kyrkol~roblem i Afrika. Frhgan 5r inte Iangre, hur missionen sliall fsrhhlla sig till afrikanens urgamla aktenskapsseder, utan h u r den afrikanske kristne skall kunna leva upp till den standard, son1 hans kyrkas aktenskapsstadgar kraver, detta s5 mycket lner soln den afrikanska kyrkan inte langre ar den lilla hjorden onlkring lnissionaren utan skaror i tusenden ofta ledda av afrikanska praster.
For den afrikanske prasten ar det ltristna slitenskapet bide ett problem och en pastoral uppgift. Han f r i g a r sig, om det gamla sta~nsainhallets aktenslcapsseder verkligen ar sh obibliska son1 missionarerna havdar och som hans byrkas stadgar fast- slagit, och om inte inycket a r det som utges for att vara kristen aktenskal~suppfattnillg i stallet tillhor Vasterlandets icke-kristna kulturarv. Han liter frigan g i vidare, s i som han gjorde vid varldsmissionskonferensen i Tamharam 1938, och som han gBr i artiklar och vid saintal. Hur betydelsefull hans frhga ar fram- g i r av den vikt, som av Internationella lllissionsridet och andra organisationer, soln arbetar riled afrikanska l)roblem,lagges vid studiet a\. tle iiktenskapliga forhillandena i Afrika. Annn he- tydelsefullare a r hans pastorals uppgift. Han kan losa den gita, soln missionaren aldrig lian rigtigt tranga in i: afrikanen. IIur tanker han? Hur ser de hyggklossar ut lned vilka han formar sina tankebyggnader och i vilken ordning fogas de samman?
Hans tankevarld bottnar i en livsstil och ett beteendemonster sh olikt missionarens. Att Bo~nlila honoln verltligt niira skulle krava nhgot R Y en nyftidelse, en formiga att krypa in i hans skinn. FSr den afrikanske prasten fin115 inte denna svhrighet, d&rfar kan han bli ett med dem, soin ~ n i s t e in i konflikten mellan kristen och afrikansk kikteuskapsmoral.
Skarpan i denna konflikt beror inte bara p i kyrkans negering
a r det galnla stamsamhiillets iilvtenskapsseder. Dar finns ocksi andra orsaker, so111 hanger samnlan med att hela kultursitoa- tionen forandras i dagens Afrika. Har ska1)as ett nytt Afrika och en ny afrikan, so111 pR kort tid -- ofta inte lner iin en gene- ration - forviintas tillgodogora sig det sol11 Yasterlandet ling- saiut byggt upp under 2.000 Rr eller mer. Han kommer i kontabt inte bara ined kristen iiktenskapsmo~ral utan riled kolonialmyn- digheternas aktensliapslagstift~ling, och Vasterlandets sekulari- serade aktensliapssyn. Det mAtt av social trygghet, soln det gamla stamsamhallet trots allt gav, hailer p i att forloras eller har forlorats. Det f i r ett skinlmer a r idealtillstind, nRgot som skulle kunna ge trygghet mitt i all den forandring, soln nu bry- ter sander den gamla samhallsbyggnaden.
Somliga forandringar a r seder och hruk ken geno~nforas inom en kultur utan nlotstAnd, andra diiremot vacker stark opposition.
Tydligen a r det s i att sRdana srder och hruk, sonl a r karakter- istisha for ett visst kulturmonster inte uppges utan strid. S i forhBller det sig ~ n e d de flesta sedvinjor, soln h a r salnrnanhang med aktenskapet, i det afrikanska kulturmonstret. Detta bidrar i sin t u r till konflilitens skiirpa.
Den afrikanske kristne tillhor tvenne varldar: det g a ~ n l a son- derfallande stan~samhallet och den kristna kyrkan, och ha11 har ratter i dem bAda. Samhallet, soln ha11 tillhor, har sitt grepp om hononl, salntidigt son1 ha11 forvantas folja kyrkans krav. De galnla rotterna ar starka, starkast de son1 hanger sam,man med ganllnal aktenskapssed. Det a darfor inte forvinansvart att aktenskapet blirit ett kyrkoprohlem; att kanske 70 till 80 % av alla kyrkotuktsfall utgor brott mot kyrkaos aktenskapslagar.
Mojligt ar, at,t den g a ~ n l a sedens styrka har biologisk bak- grund. Det forefaller nii~nligen, som 0111 afirikanen ager en mycket hog sexualfrekrens, nigot so111 11l.a. avspeglar sig i hans frnktbarhetsriter, soln icke foljer Rrtidscylieln utan rn8ncykeln.
Hnruvida hans hoga sexualfrekvens a r nAgot, son1 tillhor hans I~iologiska struktor, eller om han i r inentalt oformogen till fri- villig avhRllsamhet, eller 0111 den ar ett utslag a r den afrikanska rnentalitetens inest karakteristiska drag: hans allt eller ingen-
ting installning, ar frigor, so111 stBr dppna for diskussion. Hur soin helst sexualdriften finns diir och miste kontrolleras. Det ganlla afrikanslta samhallet uto>ande sftdan kontmroll, det pftbjod rituell avhftllsamhet och foresltrev, vad so111 var tillfttet eller for- bjudet l~etriiffande foriiktenskapliga forbindelser. Brott mot sed- vanelagen straffades ofta h i r t . I inftnga stamtnar blev modrar till forahtenskapliga b a ~ n dodade. Den nya tiden har medfort ett forsvagande av salilhallets kontroll av sexualdriften, med sexuell losaktighet soin foljd.
Mycket av de afrikanska kyrkornas aktenskapsproblematik beror p i att de har att utova sin fostrargarning i ett samhalle, son1 farlorat kontrollen oyer individens sexualdrift. Sirskilt galler detta for- och utomaktenskapliga forbindelser. D5r ar en femars flicka, dotter till en evangelist, nedsmittad n ~ e d gonorri:
av en katolsk pojk i trettonirskldern, en folkskollarare, som har sexuella forbindelser med nigra av sina elever, en sjukvkrds- arbetare, som f i r barn ined en skoterskeelev, samtidigt som hans hustru foder honom ett annat harn. Exemplen kunde mftngfal- digas. Med Iiknande fall har de afrikanska kyrkorna dagligen att brottas. Har har kyrkan en fostraruppgift av ofantliga m i t t ocli en l i n g vag att g i .
Det mest iogonfallande draget i afrikansk aktenskapssed ar polygamin. Vid sidan av den av den inoderna utvecklingen rela- tivt opftverkade afrikanens dragning i t polygami gbr sig nya tendenser markhara. I de flesta kyrkor galler den regeln, att en dopt kristen, som skaffar sig mer an en hustru, mkste stallas under kyrkotukt. Den praktiska losningen a\ en polygamists aktenskapsl~roble~i~, dP1 han vill bli kristen. ar vanligen, att han skickar bort alla hustrur utom den, soin han forst aktade. Att skicka bort, att forskjuta sin hnstru har hlivit negot legitimt i det afrikanska samhallet over huvud taget. Huruvida inissioner- nas praxis betraffande polygamister a r skulden dartill, kan val knapgast klarlaggas. Faktuln kvarstftr, att en ny form for ak- tenskap hildats, so111 frftn afrikailens sida ingenting annat ar an polygami, Inen so111 har sken a\. monogami: den suecesiva poly- gamin, den kunde ocbsi kallas den succesiva monogamin.
7 1
htt hitta ratt i den harva av komplikationer, soln denna form av polygami for med sig, hor till de svBraste uppgifterna for de kyrkliga instanser, son1 har hand om k ~ r k o t u k t e n . Aktenskaps- partner bytes gang p i gBng, detta galler bide mannen och kvin- nan. Ofta ar det svBrt att avgora, om verkligen en legitim for- bindelse forelegat, eller om det endast ~ a r i t en 16s forbindelse, ty stamsamhallets alttensltapssedvanja blandas samman med kristen sed och med av kolonialmyndigheterna godkanda for- bindelser. PB detta s5tt fijrscinner all kansla for aktenskapets helgd. Det galler i manga fall att soka komma fram till en los- ning, som har nBgon likhet riled ett kristet aktenskap. Niir en tilltrasslad iiktenskapshistoria skall redas upp, kan det inne- hara, att ay manga tankbara kontrahenter en utvaljes, som mannen sedan ~ n i s t e hBlla sig till. Hur det gar med de andra, de som mBste skickas bort oeh forskjutas, eller sorn redan har forskjutits, ~ B g a r tydligen den afrikanska kyrkan inte alltid frBga sig. - Och har missionarer och missionssallskap gjort det? - Soker man s p i r a upp dem, finner Inan ratt minga av dern i stadernas skokokvarter.
Till polyganlins proble~natik hor ocksi det forsvar, som hojs for den f r i n en del a r kyrkans egna medlemmar. Flertalet av dessa forsvarare ko~nmer frBn den nya elit inom samhallet, som missionerna genom sina undervisningsinstitutioner skapat och skapar. Deras argument iir ofta foljande: Kravet pB monogami ar inte i forsta hand ett biblisltt krav utan ar &got, som har vaxt fram inom den vasterliindska kristenheten. Gamla Testa- mentets patriarlter och kungar levde i polygami. PA intet stiille i Nya Testamentet fordorner Jesus polygami, och 1. Tim. 3:2,12 och Tit. 1:6 tolkas sB att polygami d5r forbjndes for forsam- IingsforestBndare, forsamlingslarare och aldste men inte for den vanlige k > ~ r k o n ~ e d l e n ~ m e n . ~
Det Kr forstBeligt, att den afrikanske liristne vander sig till det Gamla Testa~nentet i denna friga, dB hans eget samhalles sociala struktur, siirskilt dB det galler aktenskapet, i sB hog grad overensstammer med det judiska.
Denna kritik understodes ocksi frBn europeiskt hBI1. Det 72
sags, att missionens och kyrlians uppgift a s a t t leda afrikauen u t u r (let Gamla in i (let Nya Testamentets viirld, men s i h a r icke varit fallet, utan i stallet f o r a t t undervisa honom i I<iisti enkla l a r a har m a n l a s t tonvilitcn pB kyrkofidernas 0011 den ~ i l o d e r n a kyrkans alitenskapsetik.
Den nya elit av larare, lakare, kontorister, regeringstjanste- mHn och andra, so111 vaxer f r a ~ n i dageus Afrika, mhste hli kyr- Iians speciella slioteharn. Denna nya elit a r en minoritet av den stani den tillhor, och sjalva tillhiir de ofta en minoritet axr sanl- billet, de kristna. blen denna elit Ar en d o ~ i l i ~ ~ e r a l ~ d e minoritet, soill hiller pB a t t forma och k o m ~ n e r a t t forma det nya Afrika.
so111 a r p i vag a t t bli en kristen kontinent, vars franitid kom- iner a t t gestaltas ao denna nya elit.
El1 av de storsta riskerna for a t t dessa uya ledare skall korn~ila pS glid bort f r i n de kyrkor, son1 de tillhor, a r , a t t dell gainla a k t e n s k a p s ~ n o r a e ~ blir dem overmaktig. De tillhor ctt o f t a hed- niskt samhalle, d a r elitens sociala status alltfort kiinnetecknas av polygami, ty ])olyga~iii r a r i de flesta s t a n i ~ i l a r forbehSllet s a ~ n h ~ l l e t s ledarskikt och r a r steget frSn e n underorduad till-en overordnad stallning i samhallet. Bland Haya a r lnwami en hederstitel, som e n n ~ a n fick f r i l l dell da'g h a n tog sig e n andra h u s t r u .
Det forvantas av de stora massorna, att ~iiedlemmarna av sam- hallets uya ledargrupp skall leva i polygami. E n av kyrkans ansrarsfullaste uppgifter iir darfor a t t vSrda sig om denna nya elit, bhde f o r sin egen framtids skull och for Afrikas. Kanske de ocksS tillhor de o~ntaligaste fallen i afrikansk pastoralvird, dS m i n g a av dem i socialt och utbildnings~nassigt avseende vida overtraffar flertalet afrikanslia praster, vilket hos dessa fram- animar e n kausla ax. minderriirde. Det f o r e k o ~ i l ~ ~ i e r o c k s i , a t t denua intcllektuella elit s e r ner pS dem i dess mening halv- bildade prasterna.
Lilisom polygamiii konfronterar liyrkan med nya problem, gor ocksB de sedvanjor, so111 hanger sa111'111an med <<brudprisei, det. hledvetet eller omedvetet blir en f r i g a alltmer aktuell: nVad iir det soln garanterar ett kristet aktenskaps g i l t i g h e t ? ~
73
I det g a n ~ l a stan~samhallet r8dde det inget tvivel om vad soin Iionstituerade ett aktensliap. Dess giltighet garanterades av de 118da slaliter, till vilka kontrahenterna horde. Det synliga be- visct p i iktensk;~pets giltighet Tar al~rudprisetu.
Rlycliet har skrivits on1 afrikanernas abrudprisr. Ordet har analyserats, antingen det hetcr lohola 118 Zulu eller itn~abula p i IIaya, nlel1 det i r forst, nar tnan inoter det i dess satssan~inan- hang, s o n nlan a n a r dess innehiird. LBt nlig ta ett exempel:
Mukaharungi skulle do1)as. Prasten gar sig underrattad on1 hennes fa1~1iljeforh8lla11den. Non har varit gift, men hennes man 11ar liimnat henne, och hon vet inte, Tzar han finns. Nu lever hon ensain med sin lillc son, ty hennes far ar dod, oc11 hon kan dar- for inte gR tillhalia till faderns hus. Inte heller kan hon hege sig till sin inans ladershsm, ty llans slakt sager: <Tali o n ~ n k a z i waitu, kuba taiua an1aku1a.a (Hon a r inte \rAr kvinoa, ty hon har inget hrudpris.) hlukaharungi och henries Inan hade i n g i t t aktensliap utan a t t chrudprisw hade overlamnats, n u hade h'on inget s a ~ n n ~ a n h a n g ined nagon slakt, hon var slaktlos, n8got son1 viickte den afrikai~ske pristens stora forviining, ty en slakt- 10s ~niinniska a r sA gott s o ~ n otankhar i ett afrikanskt samhalle.
Den realitel soin lol~ola innehar for afrikanen h a r ingenting att gora med kop. Hiir a r det i stiillet I r i g a orn garanti, om alitenskapets stahilitet och giltighet for bRda kontralienterna, inte ~ n i n s t for kvinnan.
Det a r inte underligt, att afrikanen mot denna bakgrund nlRste f r i g a sig, \,ad det a r son^ gor ett kristet alitenslial) gil- tigt. Del svar, soin fr8n missionernas sida kan ges, iir inte en- tydigt. Under kyrkans nlaktdagar under nledeltiden kunde man h i r d a , att alitenskapets giltighet var under kyrkans kontroll.
Aktenskapet var ett forhund ~ n e d Gut1 ( 0 t h hans kyrka) mellan man och hustru, tills doden skiljer den1 At. Alen kan detta havdas i [lag? Har inte liktenskapet glidit kyrkan u r handerna och kon- trolleras nu av staten? Och har inte aktenskapssynen i mAnga sainfund glidit over i ett individualistiskt betraktelsesatt, dar aktenskapet frainst a r ett forbund inellan tv8 individer, so111 fAr sainfundets valsignelse?
I Afrika h a r missionerna sokt havda kyrkans prioritet, nar det galler a t t sanktioilera aktenskap, saintidigt som staten ge- nom centrala eller lokala myndigheter legaliserar aktenskap- liga forhindelser. Tendensen tycks gB i den riktningen, att sta- ten lagger lner och iner makt under sig, s5 att den f5r ensam- ratt 115 att legalisera och upplosa aktenskap. Tydligen ar den kyrkliga vigsel, som i mhnga afrikanska kyrkor forrattas utan sainhand med territoriets aktensBapslagstifti1ii1g, inte juridiskt bindande.
Som det nu 5r ph m%nga ha11 kanner sig afrikanen villr5dig infor Vasterlandets divergerande syn ph forutsattningarna for Hktenskayets giltighet. Detta ar kanske framst ett problem fBr kyrkans ledare, fdr vilka det kan hli en hrannande fraga, om deras kyrkas Iagstiftning i aktenskapsfr%gor aven skall ta hiin- syn till gallande civil lag, och 0111 det civila aktenskapet skall tillampas ph deras kyrbas medlemmar. Men det ar ocksh ett problem for den enskilde kyrkomedlemmen, son1 vill h a ett svar pa fragan om vad som garanterar aktenskapets giltighet.
For afrikanslct tankande kraver aktenskapet i forsta hand inte religids eller legal sanktion utan slakternas garanti. Styrkan av denna overtygelse kan sphras Irland vackelsefolket i Ost- afrika.3 Det hander, att aholuganda (slakting, som i vackel- sens samn~anhang fhtt hetydelsen aandlig slaktingu) overtar de funktioner vid iilctenskapets inghende, so111 i vanliga fall skulle ha npphnrits av de naturliga slaktingarna.
Arvet fr%n fordo~il h a r silunda orsakat, att aktenskapet blivit ett l<yrlcoproblem, men probleinets omfattnillg har vidgats ge- nom inflytande utifrhn.
Kontakten n ~ e d V%sterlanclet i alla dess aspekter har fort helt nya idher 0111 Sktenskapet in i Afrika.
Bdelaggande for afrikanens uppfattning a\' iiktenvkapet har i n15nga fall den vite iclte-missionarens exempel varit, antingen det forinedlats till afrikanen genom direkt lcontakt eller via lit- teratur och film. De t1.h senare kulturbarama spelar en l%ngt storre roll i Afrika i n inan vanligen tror. Genom inissionernas skolor har stora skaror afrikaner l)lir~it laskunniga. Lashungern
ar stor, men tillghngen vardefull litteratur ph stamsprsken knapp. De som heharskar europeiska sprhk b hanvisad till lit- teratur avsedd for vit publik, f6rstroelselitteratur och veckotid- ningar. Varje liten eller stor stad has en eller flera bingrafer, dar europeiska, amerikanska och indiska f i l i n e ~ visas. (Indien intar andra plats bland jordens filmproducerande lander. Film- motiven hamtas ofta f r i n sagos och legender. Soin helhetsom- dome on1 indisk film torde man kunna havda, att den ar an- standig.) Den hild, som afrikanen f i r av vasterlanningens ak- tenskapliga liv genom film, kolorerad veckopress och billiga roinaner, ar, att losaktighet och otrohet ar ut~narlrande for honom. Detta nlonster kopieras i den afrikanska veckopressen i shdana publikationer son1 D r u ~ n i Sydafrika och Tazanla i Ost- afrika. P i fyra Br har Drum nhtt en upplaga p i val 100.000.
Ett nytt kvinnoideal, ratt likt det so111 Hollywood lanserar, och uromantiku av foljande maske: < A passionate story of how two young souls are flung into each others arms by the n n p r e dictable hand of Fate only to he rent asunder after a fleeting
~nonlent of dizzy ecstasyu har blirit Vasterlandets ghva till Afrika. Faljderna harav as p i mhnga hi11 markbara inom de afrikanska kyrkorna. Ungdo~nsproblemet gor sig kannbart, dh den kristna ungdomen lir p i glid mot en sekulariserad livssyn.
Kyrkan frhgar sig, hur den skall liunna fostra sin ungdom for kristna aktenskap.
A11 mer odelaggande iir prostitution och konssjukdomar. I somliga delar av Afrika has dessa foreteelser nBtt en omfatt- ning, som forefaller otrolig. De afrikanska tatorterna, inte bara staderna utan aven mindre handelsplatser, drar till sig en s t r o n ~ av unga kvinnor, hBde ogifta och gifta. Prostitutionen hBller pB att bli den afrikanska kvinnans yrke framfiir andra.
For liyrkan iir prostitutionen ett allvarligt problem: unga fliekor lamnar sill by och bin forsamling och beger sig till nigon av staderna son1 skoka, efter nhgon tid kommer hon tillbaka till sin by och slhr sig kanske ner dar, 0111 rorelsen ar tillracklig lonsam, gifta kvinnor lamnar sin inan oeh sin familj och ger sig ut i varlden och man, bade gifta och ogifta, besoker byns
S i a r aktenskapet i alla dess aspekter ett kyrkoproblem av avgorande betydelse i dagens Afrika. Icyrkan a r medveten darom i mycket hogre grad an i Vasterlandet, dB kyrkomedlemmarnas aktenskapliga forhallanden blir en probersten f o r deras stall- ning i kyrkan. Olydnad mot kyrkans aktenskapslagar a r oftast ett hinder for tillghng till nattvardsbordet. S% blir aktenskapet ett svsrd, som lclyver forsamlingen i tv% delar: de nattvardsbe- rittigade och de icke nattvardsberattigade. De senare hittar sedan ofta aldrig tillbaka till kyrkans port ntan finner vagen tillbaka till uraldrig sed eller till muhammedanernas mosk6 eller halvhedniska sektkyrkor eller till den vaxande grupp av afri- kaner, som inte hor hemma nagonstans.
Vidden av aktenskapets problematik a r till sist omojlig a t t skildra i ord. Den lnaste npplevas i kyrkans mitt i de tusen oeh ater tusen kyrkotuktsfallen, son1 kyrkans ledare f a r att be- handla. Mycket heror p i om kyrkans praster leder ratt, ty svag och usel ledning kan frata sonder kyrkans integritet och fora hennes medlelnlnar bort u r hennes gemenskap.
Vad Afrikas lcyrkor i denna situation hehover a r herdar.
'
Enligt ebisisi-forestallningen tillhor harnet i ett nytt aktenskap eller en ny forhindelse icke den nye mannen eller alskaren utan den med vilken kvinnan tidigare llar haft barn, oavsett hur lBng tid som har forflutit, sedan de tvB levde tillsamn~ans. Darfor kan en man, som forskjutit sin hnstru, eller vars hustru lamnat honom, efter langre ellcr kortare lid fa ett cbisisi-barn, som han biologiskt seft inte iir fader till. Ebisisi betyder glod, vilket ger en antydan am hur seden forklaras. Kar elden gore3 opp p& morgonen, ar det gloden fr&n gerdagens eld, son1 orsakar den nya elden.*For tolkningen av dessa stallen se Evald Lovesta~n: jiktenskapet i Nya testanlentel, sid. 65-78.
3 I borjan av 1930-lalet barjade en rickelse i Ruanda, som nu spritt sig till de flesfa protcstantiska kyrkor i Uganda, Kenya, Tanganyika och Nyasaland, och som aven n&tt till Sudan, Belgiska Kongo och Etiopien. Se International Review of &fissions: N. Langford-Smith:
Revival in East Africa, Jan. 1954.
