EN SVENSK PRESSEDEBATT OM MIS J O N E N
I Goteborgs Handels- och Sjofartstidning ( G H T ) ble det i fjor h@st fgrt en meget interessant pressedebatt om hedningemisjonen.Avi-
sens redaksjon har gitt innleggene den beste plass,og overskriftene var fremtredende. Det er sikkert mange som har fulgt med i debatten, som var p i et h@yt nivi. Det fgrste innlegget ( G H T 16 okt. 1947)
- skrevet av dr. Henrik Sandblad - var en anmeldelse av boken:
uUppdrag i Afrikaw (Missionsforbundets Forlag). Artiklrelen be- gynner med et sitat av en kjent petitjournalist som i sin tid har skrevet a t misjonens hensikt var aat narra kulorta hedersman till avfall f r i n deras fidernearvda tro,. Forfatteren konstaterer a t dette syn er alment blant de avkristnede intellektuelle. Denne opp- fatningen
-
hevder forfatteren-
er en rest fra Rousseaus roman- tiske syn p i hedningen aisom ett oskyldigt naturbarn, som liimp- ligast bor lamnas i fred i sitt primitiva lyckotillstind~. Doktoren henviser derfor ti1 en mer pilitelig kilde enn petitjournalisten, nem- lig den svenske riksdagsprotokoll for foregiende i r hvor det be- tones-
i forbindelse med opprettelsen av et nytt professorat i kirkehistorie med saerlig vekt p i misjonshistorien-
aatt det ar ett mycket betydande rent socialt arbete, sorn utfores p i missionsfalten . nar det galler sjukvirdens, undervisningens m. fl. omriden i sam-band rned spridandet av de kristna idberna~.
Doktoren skriver vittig om den eventyrlyst sorn han mener er motivet for misjonzrene. Men han forstir at han er p i feilspor:
a N i r man studerar en bok som den nyssnimda
-
5r det emel- lcrtid en helt annan drivkraft till rnisrionaerandet som efterhand trader allt mera i f6rgrunden och mSstc vscka en respekt som be-tvingar varje f6rutfattad mening. Det i r det humana och civili- satoriska patos. Den frasfria krirtendom, som man har finner om- satt i handling, i r av det slag som utg6r varldens salt. I praktiken i r det h i r ganska likgiltigt, am man talar om det sociala misrions- arbetet rom medel till krirten omvindelse, e l k om den kristna tron som medel art h6ja de innfiidda folken till en hiigre social och minsklig vardighet. Sisom viltaligt faktum kvarst4r rjilva det civilisatoriska patom
Forfatteren nevner s i konkrete eksempler pH dette forhold:
Misjonens innsats for Igsning av raseproblemet, sykearbeidet, den litteraxe virksombet og skoleundervisningen.
Etter en oppriktig undersakehe p i rent humanistisk basis av misjonen og dens resultater, slutter dr. Sandblad med et sitat fra aFanrik StHhls Sagnero, anvendt p i misjonen: aNigot tH1 den skrat- tas Ht, men mera hedras andi.w
22. oktober 1947 inneholder avisen et svar a ~ n n u nigra ord om hednamissionv, skrevet av domprosten Elis Malmestrom.
Han kommer med en del rettelser, hvorav det viktigste gjelder forholdet mellom misjonens sosiale og kristne innsats:
aViktigare 8r, at det som i r det avgarande med missionens insats icke frimst i r desr humana och civilisatoriska patos
-
hur hiigt det rattvirligen an m% skattas-
utan det som 5r grunden far detta: den kristna tron och dess sinnesf6rvandlande kraft, den sinnerandring - f6r at bruka det klassiska ordet - rom den h a d - kommer. Ett mer patagligt faktum Bn ndgot annat i missions- arbetet i r dock det fiirindrade sinnelaget bland de till kristendomen omvanda. Som bekant marks det mer i hednisk omgivning i n hdr hemma. Vare sig den Br medveten eller icke i r dr. Sandblads fram- stallning h i r en i den allminnt tidsandans tecken gjord averbeto- ning av n3gat i sammanhanget sekundirt, ett tillrittaliggande av fakta efter smaken i tiden, icke ett dtergivande av verkligheten~ j r h . ,
Domprosten korrigerer ogsi en annen meget alvorlig feiltagelse av dr. Sandblad som sier:
<Den kristna missionens framtid Sr ju far avrigt 6verhuvud beroende av den vite mannens rtillning och anseende i den firgade virlden., Damprosten hovder imidlertid at man overalt i de far- gedes verden vet % skille amellan de maktagande vita, kolonialfolk, exploatorer, politiserande agitatorer i den ena sidan och mirsionirer
i den andra. E n infiiding i Afrika Lager icke fel p l den sekulari- serade vite och missionlren. En erfarcn afrikamissionir siger, a t t han icke t r s f f a t en svart, som inte kunnat konsren a t t s l skilja p i folk och vPI forstatt, i vilka Brenden de bida slagen av vita Br Ute.,
Debattens mest interessante innlegg finnes i GHT for 30. okt.
Det er skrevet av Eva Karsten-Wiberg og bxrer titelen ~Missionaren och hedningeno. H u n sier seg selv B vzre en aicke kyrklig, kritisk stamma ur det avkristnade samhillsskiktet~. H u n har imidlertid lxrt misjonen i kjenne p3 n z r t hold. Under et irs studieopphold i Sgr-Amerika fikk hun se bide katolsk og protestantisk misjons- virksomhet. H u n er tydelig blitt fengslet av saken. H u n har ikke bare gjort iakttagelser; hun har lest meget og henviser ti1 menn som Hendrik Kraemer og Harald v. Sicard, hun siterer misjonsdirektgr Bafverfeldt og biskop Azariah. H u n kjenner ti1 forholdene p5 an- dre misjonsmarker og nevner f , eks. sektdannelsen i Sgr-Afrika.
Forfatterinnen sgker i vurdere dette materialet. H u n har imidler- tid en tydelig f ~ r k j x r l i ~ h e t for van~keli~hetene og motgangene som misjonsarbeidet har stgtt pi. O g pi dette grunnlag feller hun sin dom. Szrlig rammer kritikken de innfgdte kristne:
aVad jag sjilv erfarit i Sydamerika uppvisar t y v i r r mer nega- t i n i n p o ~ i t i v a drag: c t t religiiist hyckleri i pristenr nBrvaro som bytes till h i n och 16je i hans frbnvara, e t t skrupelliist penningbegBr, en likgiltighet f6r alla den kcistna trons pabud ach ofta nog en moralisk degenerering. Detta i r naturligtvis ej e t t resultat av hans kristna undervisning, rnarare c t t bevis p i a t t denna ej betyder nbgonting f6r de flasta, ach i t t den primitiva manniskan Br helt ofiirmiigen a t t ur kristendorncn upptaga nigot visentligt, &got som kunde hjilpa honom tillritts i hans handlande bland andra minniskor ach Era honom se
pa
den vite och hans v i r l d med f6r- stlende iigon. Det finns naturligtvis undantag, men de i r i fdrsvin- nande minoritet.nVidere hevder forfatterinnen at fgr man g8r ti1 arbeidet med religigse forandringer, sedelige reformer og sosiale omveltninger i de innfgdtes liv, bgr sosiologiens, antropologiens og etnografiens re- sultater nyttiggjgres. H u n trekker en parallell og finner a t
nde religionsliisa skolorna i franska Afrika ha visat de bista re- sultaten med h k y n till de infiiddas fiirmdga a t t spela en sjilv- stindig roll i sitt lands fiirvalming. Missfdrhdllandena biirja d l det religiiisa nitet, i tanke a t t utbreda den kristna Isran, mer t i n k e r p l antalet skolor Bn kvaliteten av d e m a
Den alvorlige konsekvens forfatterinnen trekker, er a t religiese forandringer ikke er berettiget. Misjonen piferer de innfedte en tvangstreye s i de mister sin egenart og nyskapende evne for i bli feyet inn i de systemer og tankeformer, som en annen verdensdel har skapt for seg selv.
4
Hvis man ikke har tro p i kristendommens objektive sannhet og dens universalitet, m i misjonsarbeidet bedemmes u t fra de rent menneskelige resultater som er nidd.
N i r mennesker med denne samme grunninnstilling likevel kan vurdere misjonsarbeidet s i hgyst ulikt som dr. Sandblad og Eva Karsten-Wiberg, kommer det av at de sitter inne med forskjellig , kjennskap ti1 disse resultater og vurdcrcr dem p i hver sin mite.
Debattens siste innlegg kom fra professor Knut B. Westman ( G H T 11. nov.). Punkt for punkt imetegir professoren kritikken.
Plassen tillater dessverre ikke 8 gjengi artikkelen i sin helhet. Her skal noen av synsmZtene refereres:
N i r det gjelder etnografien og beslektede emner, s i stir misjonen ikke s i fremmed overfor disse ting. eDet internasjonale institutt for afrikanske sprHk og k u l t u r e r ~ er grunnlagt av en rekke ledende misjonxrer. Den svenske Afrikamisjonxren dr. Bengt Sundkler har skrevet en betydelig artikkel &cia1 antropologi och mission,. Den betydeligste bok etter krigen om et misjonsemne, er amerikaneren Merle Davis's uNew Buildings on Old Foundationss som nettopp handler om de unge kirkenes ~tabiliserin~ i sine nntnrlige omgivelser.
Misjonzrene er oppmerksom p i problemene her, og arbeider p i 16s- ningen av dem.
Sektdannelsene i Ser-Afrika henger sammen med at de inn- fedte ikke har muligheter ti1 politisk virksomhet. Deres trang ti1 aktvitet tar seg derfor uttrykk p i det religigse omridet der friheten er sterre.
Kristendommens universalitet er ikke bare objektiv.
~Evangeliernas berittelser tala till mbnirkohjirtat i alle folk och kulturcr,~ sier professoren. Og han fortsetter: n V k a mis- rionzrer iro icke emissarier f6r den v3rterlindska kulturen. De
verka for e t t hogre rike, rom rkall fdrverkligas i allehanda raser, stammar och folk genom inhemska kyrkor med egna sprik ach egna helgade folkarv, dock fdrbundna ijver hela jorden i en familj.
OcksS de primitiva folkens oundvikliga invixande i en stadigt vidgad k ~ l t u r g e r n e n s k a ~ utan a t t de dirmed fdrlora sig sjilva, tro mis- rionens m i n h a t kunna fBrverkligas under Kristi hign. Den kristna tron kom f r i n Asien. Den fdrstdrde dock icke Europas odling,
"tan hoide dcn och blev dess birta rrvedel. Ar icke kristendomen n u p i v i g att gora samma inrats i Afrika, Indien, Kina? Man kan mots kristna f r i n dessa l'inder, vilkas kvalitet som kristna ach trogna samhdrighct med sina folk kamma en att tinka, art der Br just dctta som nu hiller p i art r k e . ~
Det er noe l@fterikt over en erlig debatt om misjonen. Be- grepene avklares.
H. C.
M.
r - Narrk Tidrrknft for Mirjon. I.
