2003 : 2
REGLER for manuskriptskriving til Klassisk Forum
Manuskriptet bør fortrinnsvis leveres i digital form.
1) Helst som vedlegg til epost; - adresse: [email protected]
Vedlegget kan være i format Word for Windows eller Word for Mac. Har du bare en Word Perfect-versjon, kan det også gå.
2) Sendes redaksjonen på diskett, i de samme formater som nevnt ovenfor 3) Manus kan også leveres i papirversjon. Da må reglene nedenfor overholdes
nøye
Regler for hvordan manus som ikke leveres digitalt bør se ut:
VIKTIG: Ingen flekker, håndskrevne rettelser, deling av ord på slutten av linjer eller understrekninger av ord! Bruk heller fetere skrift eller kursivert skrift for utheving av tekst. Har man ikke mulighet til dette, kan man:
a) Skrive inn hele teksten uten understrekninger.
Ta en ekstra kopi av manuskriptet og markér uthevelsene der med understrekinger.
Da scanner vi inn den første kopien, og bruker den andre som mal for uthevelser av tekst.
b) Sette et markeringstegn (f.eks. tegnet understrek «_» foran det første tegnet som skal understrekes, og sett samme markeringstegn etter det siste tegnet som skal utheves.
Eksempel:
«... man ikke _tilfeldigvis_ har samme ordbehandler.»
Helst vil vi ha manus uten rettelser. Men har du et skrivemaskinskrevet manus og ingen rettetast, så sett en tynn strek over ordet/ordene som skal rettes. Skriv korrekturen ute i margen (godt unna tekstbildet!)
Vi håper disse reglene vil gjøre manuskript-skrivingen enklere for dere, og også enklere for oss ved innlesing til databehandling.
Følgende utstyr/programvarer blir nå brukt ved produksjon av Klassisk Forum:
Maskin PC Dell Dimension
Programvare For gjenkjenning av innscannet tekstbilde: Omnipage For layout- arbeid: PageMaker
Sendt av:
Klassisk avdeling, Klassisk og romansk institutt,
Postboks 1007 Blindern 0315 OSLO
TEMPOTRYKK
K LASSISK F ORUM
2003:2
Klassisk Forum er medlemsorgan for Norsk Klassisk Forbund og utkommer 2 ganger årlig.
Forbundet er en landsomfattende organisasjon som har til formål å fremme forståelsen for antikken og den antikkpåvirkede tradisjon i europeisk og nasjonal kultursammenheng.
Medlemskontingenten er kr. 150,- pr år og inkluderer abonnement på Klassisk Forum.
Medlem blir du ved å sende navn og adresse til redaksjonen (se nedenfor). Innbetalingsblankett blir da tilsendt.
Styremedlemmer:
Johan Henrik Schreiner (leder), Oslo Hilde Hauland (kasserer), Oslo Jon Iddeng, Oslo
Mathilde Skoie, Oslo Gjert Vestrheim, Bergen Tone Steen, Drammen Gunhild Vidén, Trondheim Varamedlemmer:
Dag Haug, Oslo Anders Pio Pethon, Oslo Bjørn Helge Sandvei, Oslo Redaktør: Gunn Haaland Lay-out: Alice Sunnebäck Redaksjonens adresse:
Klassisk avdeling,
Klassisk og romansk institutt, Pb 1007, Blindern
0315 OSLO
ISSN: 0801–3179
Innhold
Fra Styret ... 5 Antikviteten: Prins eller atlet? ... 7 Siri Sande
Kvinnor i antiken – från kändisporträtt till Gender studies ... 23 Gunhild Vidén
Fåglar som inte finns ... 32 Hugo Montgomery
De døde språks ’skattkamre’ ... 42 Egil Kraggerud
Kvinner og sladder i Det nye testamente ... 51 Marianne Bjelland Kartzow
Otium et negotium ... 61 J. Rasmus Brandt
Duften af Antinoos ... 83 Bente Kiilerich
Norsk klassisk forbunds studietur til Kroatia ... 88 Marit Ingebrigtsen
Svar til Per-Bjarne Ravnå ... 105 Bjørn Qviller
Reproduktiv Genital Antikk ... 107 Einar J Berle
Klassisk arkeologi i Norge 2003 ... 115 Nils Ole Sundet
Bokomtaler ... 118 Res coquinaria ... 128 Gunn Haaland
Fra Styret
De antikke gudene er misunnelige vesener. Gjennom årene har vårt forbund hatt fester på vinterstid for Jupiter, Saturn og Janus, og nå står de andre i kø og venter på tur. Etter langvarige og grundige overveielser har styret kommet til at turen er kommet til havguden Poseidon alias Neptun.
i feirer ham med fest i sjøkan- ten og med sjømat på bordet.
Festen blir torsdag 29. januar kl. 19.00, i Norske Studenters Roklub på Bygdøy. (Nederst i Huk Aveny ved Dronningen; buss nr. 30 til Folke- museet; derfra ti minutters gange.) Om pris og påmelding, se eget ark som følger med dette nummeret av Klassisk Forum.
Neste begivenhet blir det etterh- vert tradisjonelle vårseminaret på Blindern, denne gangen lørdag 20.
mars. I et olympisk år, endatil med olympiade i Athen for første gang siden 1896, kan ikke emnet være annet enn konkurranse: gresk idrett, romerske gladiatorkamper, litterære tevlinger mm. I sin tid bygde athener- ne sitt Parthenontempel på en-to-tre, og vi hører ikke om streikende menn og muldyr. I vår tid med vår avanser- te teknologi er alt åpenbart vanskeli- gere, og vi krysser fingre for at gre- kerne makter å komme i mål med byggearbeidene og alt det andre før olympiaden braker løs i den steikhete
måneden august. Når verden går av hengslene i et par uker.
Siste arrangement i det inneværen- de året var forbundets ekskursjon til Kroatia – uforliknelig ledet av Ma- rina Prusac – som Marit Ingebrigtsen gjør grundig rede for her i dette num- meret. Disse turene annethvert år er det gjeveste av virksomheten for man- ge medlemmer, og det melder seg regelmessig flere interesserte enn de 30 som det er plass til. For styret er det en hodepine å få til turer som ikke er for dyre for yngre medlemmer med studiegjeld og andre bører, men med en standard på hoteller osv. som de eldre vil godta. Og det er en hodepine å finne kriterier for uttak som alle er fornøyde med. Det mangler ikke på mulige reisemål, nok til å lage tur hvert år, det ene året billigst mulig og det andre året med bedre standard.
Men har forbundet kapasitet til slik innsats?
På universitetene har det vært hek- tisk innsats for å lage studieopplegg til det nye systemet med bachelor og
V
master i stedet for cand. mag. og cand. philol. Det semesteret som nå er til ende, er det første med den nye ordningen praktisert, og så langt ser det ikke ille ut for de antikkrelaterte fagene. Mye vil sikkert gå seg til etter hvert, og det blir svært spennende å se hvordan språkene gresk og latin kommer ut i det lange løp. Vil de tiltrekke entusiastiske studenter i ri- melig tall? Vel og bra med skulptur og ruiner, med religion og filosofi;
men studiet av gresk og latin må ligge i bunnen, hos oss som i andre land i vår kulturkrets. Ingen snarvei ute- nom dem. Ett av formålene til vårt klassiske forbund er nettopp arbeidet
for den utsatte gresken og latinen, i skolen og på universitetet.
Styrets bekymring er stadig at for- bundet er alt for oslobasert; så også når det gjelder deltaking på ekskurs- jonene utenfor våre kyster. Ethvert initiativ for å dra i gang avdelinger andre steder i kongeriket er mer enn velkomment. Gunn redaktør vil sta- dig sørge for at innlegg fra ulike evenemanger i Oslo kommer på prent i Klassisk Forum, og denne gangen kan du lese hva Gunhild Vidén og Marianne Bjelland Kartzow ga til beste på kvinneseminaret 8. mars.
Styret ønsker medlemmene en god jul og et riktig antikt nyår.
Johan Henrik Schreiner
Kjønnskvotering er visst gått av moten – i hvert fall synes den å eksistere bare på papiret. Dog, som gammel feminist ønsker jeg å opprettholde tradisjonen, denne gangen i mannens favør. Jeg skrev i siste nummer av Klassisk Forum (s. 7–21) om et kvinneportrett med krans, og i den sammenhengen bør det nevnes at mannsportretter med krans også finnes. Faktisk er de mer tallrike enn kvinneportrettene, fordi kranser kunne bety så mangt. Ikke bare hadde de betydning i kultiske sammenhenger og selskapelig samvær, de kunne også utgjøre premier i konkurranser, spesielt idrettsleker. Deltagelse i slike var stort sett forbeholdt mennene. Derfor: om man ser en bekranset kvinne, vil man gjerner plassere henne i en mer eller mindre tydelig religiøs kontekst, mens en krans båret av en mann også kan være en premie eller æresbevisning.
Prins eller atlet?
SIRI SANDE
Antikviteten
N
asjonalgalleriet har to be- kransete portretter av unge gutter, og det som her skal omtales, står fremme, for det er en av galleriets virkelige kjendiser, omtalt flere ganger i internasjonale publi- kasjoner (Fig. 1–4). Portrettet, som har inventarnummeret SK 1430, har tilhørt samlingen til Harry Fett, tid- ligere riksantikvar og mannen bak ideen om ”kunst på arbeidsplassen”.Det er kjøpt i Italia og skal stamme fra Baiae-bukten vest for Napoli, hvor det etter sigende ble funnet i vannet. Dette er forsåvidt plausibelt nok, ettersom deler av det antikke kystområdet er sunket i havet. Den
korroderte overflaten kan også an- tyde langvarig kontakt med vann.
Baiae var i antikken kjent som et fasjonabelt badested med store vil- laer og termeanlegg.
Ved Harry Fetts død i 1966 erhver- vet Nasjonalgalleriet hans samling av antikk kunst, som for størstepar- tens vedkommende bestod av mar- morportretter. De fleste var kjøpt etter råd fra H. P. L’Orange, og det er utvilsomt han som har anbefalt den unge gutten på Fig. 1–4 også. De norske privatsamlingene som ble bygget opp etter L’Oranges råd bærer preg av det, for mens de fleste private samlere går til anskaffelse av pene
Fig. 1–4) Ung mann, hermeportrett i Nasjonalgalleriet, Oslo.
Tidligere i Harry Fetts samling. Augusteisk tid.
ting som kan stå på peishyllen, ble L’Oranges venner og bekjente over- talt til å kjøpe portretter som var forskningsmessig interessante, men slett ikke alltid så smukke. Trygve J.
Hoff, redaktør av ”Farmand”, hadde f. eks. et ubegripelig stygt portrett av den greske komediedikteren Menan- der. Ifølge ham selv minnet det ham om en syfilittisk gatesanger som frek- venterte bakgårdene i hans barndom, og derfor hadde han alltid portrettet stående med ansiktet inn mot veggen.
At han likevel kjøpte et portrett som han fant så frastøtende, sier litt om L’Oranges overtalelsesevner.
Enkelte av Harry Fetts portretter kunne mangle både det ene og det andre, men den unge gutten på Fig.
1–4 er faktisk riktig pen selv om han er skadet, for skadene er slike som ikke ødelegger portrettets vesentlige trekk. Hele den venstre siden mang- ler fra kjevepartiet og ned, på høyre side er tinningen, øret og hårlokkene avslått, og toppen av hodet er borte.
Denne delen var tilstykket separat og antagelig festet med et tynt lag mør- tel. Forat kalotten skulle sitte fast, er tilstykningsflaten først glattet og så tilføyd noen kraftige slag med en grov meisel for å gi bedre feste. Ofte pleide man å styrke festet med en metalltapp som bandt de to delene sammen, men en slik er det ikke spor av her.
Capita desecta kaller vi slike ho- der. Teknikken synes å ha vært særlig vanlig i den sen-hellenistiske perio- den og i tidlig keisertid. Den var god å ty til hvis man manglet marmor eller hvis en del av blokken viste seg å inneholde en sprekk eller åre som
gjorde den umulig å bearbeide. Da kunne man bare hugge vekk det de- fekte partiet og erstatte det med et nytt. Portrettets materiale er hvitt, fin- krystallinsk marmor, og det har en totalhøyde på 38,2 cm mens høyden fra haken opp til pannehåret er 18,3 cm.
Den avbildete er en ung gutt med ovalt ansikt. Hodet er kastet lett til- bake med adskilte lepper, som om han trakk pusten inn gjennom mun- nen. Trekkene er regelmessige, men i nedre del av neseryggen er det som et lite hakk eller fordypning. Siden marmoret er uskadd, må dette være et trekk ved modellen. Man kan også merke seg at han har uvanlig kraftige halsmuskler, og at hans bevarte vens- tre øre er diskret antydet som et blom- kåløre med oppsvulmet brusk.
Håret er kort og kjemmet i klofor- mede lokker med en liten skill over indre venstre øyenkrok. Denne fri- syren er typisk for Augustus’ tid, og sees allerede i hans tidligste portrett- typer fra 30-årene f. Kr. Deler av håret er dekket av en krans som består av langsmale, ovale blader (antagelig laurbær eller oliven) om- viklet med et bånd hvis ender henger ned på skuldrene.
Nederst er portrettet rett avsluttet.
Det viser at det ikke er en byste, men en såkalt herme. Karakteristisk for denne er at den har (eller bør ha) to små firkantede stumper som stikker ut på hver side. Nasjonalgalleriets herme har mistet sine. De var innfelt i fordypninger i stenen og festet med en metalltapp, som man ser hullet etter (Fig. 2,3). Materialet var sikkert marmor som i resten av hermen, men for å spare har man laget dem separat
og felt dem inn i stedet for å hugge hele hermen i ett stykke ut av en bredere blokk.
Hermen har navn etter guden Her- mes. Hermer i sten er kjent tilbake til arkaisk gresk tid, men typen er utvil- somt mye eldre. Den opprinnelige hermen var høyst sannsynlig skåret ut av et trestykke, og viste en men- neskeskikkelse i sin mest primitive form. Underdelen fremstod som et langt skaft eller sokkel med rette hjørner, og midt på fronten satt det mannlige kjønnsorgan i form av en fallos (Hermes var blant mye annet en fruktbarhetsgud). De små stum- pene som stakk ut på hver side i skulderhøyde, skulle forestille armer som man kunne henge kranser på som et offer til guden, og så måtte naturligvis hermen ha et hode for å få en identitet. Man må tenke seg de første, primitive tre-hermer som ty- pisk rustikke versjoner av guden Her- mes, oppstilt i landskapet eller i vei- kryss hvor fallosen kunne ha en ondt- avvergende virkning. Senere ble her- men urbanisert og utført i mer varige materialer som sten, og den ble opp- stilt i helligdommer, på torg og etter- hvert også på idrettsbanen, for Her- mes var guden for kappestrid og kon- kurranser.
På et visst tidspunkt, øyensynlig i hellenistisk tid, gikk hermen over fra å være et rent gudebilde til også å bli portrett. Da forsvinner ofte den nedre delen med fallosen (om Nasjonalgal- leriets herme har hatt en slik nedre del tilstykket eller om den har mang- let, er usikkert), og de små ”arm- stumpene” til å henge kranser på kan også bli utelatt.
Hermen ble åpenbart assosiert med det gamle Hellas, for langt de fleste bevarte portrett-hermer fra ro- mersk tid er kopier av greske portret- ter som viste kjente personer. Dog var det noen romere som valgte herme- formen for sitt portrett. Da brukte man ofte en hybrid type som hadde rund nedre avslutning som en byste, men den ble satt ned i et hermeskaft.
De romerne som lot seg avbilde i herme-form, kan ha følt seg særlig tiltrukket av den greske kultur. Én kategori som ikke sjelden lot seg fremstille på denne måten, var idretts- menn. De har nok sett seg selv som etterfølgere av berømte greske atle- ter, og derfor villet understreke det greske preget. Fig. 5 viser et portrett av
Fig. 5) Auriga, hermeportrett fra en Hercules-helligdom i Trastevere,
Roma. Sent 1. årh. e. Kr.
en auriga (en vognstyrer, se Klassisk Forum 1993:1, s. 9–31), som ble fun- net sammen med seks andre i en liten Hercules Cubans-helligdom i Traste- vere i Roma. De er nå i Museo Nazio- nale Romano. Alle er satt inn i her- meskaft. I likhet med Hermes, eller Mercur, som romerne kalte ham, var Hercules forbundet med kappestrid og konkurranser, og han har åpen- bart vært beskytter for en bestemt gruppe vognstyrere som alle har viet sitt portrett til ham.
Nasjonalgalleriets herme ble pub- lisert av H.P. L’Orange så tidlig som i 1944, mens den fremdeles var i Harry Fetts eie (Un ritratto princi- pesco ellenistico degli ultimi anni della repubblica, ”Symbolae Osloen- ses” XXIII, s. 50–57; gjenopptrykt i Likeness and Icon, Odense1973, s.
9–13). L’Orange identifiserte model- len som Caesarion, sønn av Caesar og Kleopatra. Han ble sin mors med- regent i 42 f. Kr., og måtte i en alder av 17 år bøte med livet etterat Octa- vian (den senere Augustus) hadde tatt kontrollen over Egypt i 30 f. Kr.
L’Oranges argumentasjon støttet seg især på kransen som den unge gutten har på hodet. Kranser omvundet med bånd bæres på mynter av enkelte hellenistiske herskere, f. eks. Filetai- ros, grunnleggeren av det perga- menske kongehus. Portrettets lett til- bakekastede hode med oppadvendt blikk og adskilte lepper var etter L’Oranges mening noe som var ty- pisk for herskerportretter etter Alek- sander den store (som skal ha vært modellen for disse trekkene). De ut- trykker kommunikasjon med det guddommelige. Denne tesen utviklet
L’Orange i flere skrifter, klarest i boken Apotheosis in Ancient Portrai- ture, Oslo 1947, hvor også Harry Fetts herme figurerer (s. 46–47, Figs.
27–28).
I motsetning til andre hellenistiske herskerportretter har vår herme en frisyre som man ikke finner før i 30- årene f. Kr. (den bæres som nevnt av Octavian/Augustus), og så sent had- de romerne lagt under seg alle viktige riker rundt Middelhavet så nær som ett: Egypt. Når man tar den portret- tertes unge alder i betraktning, blir egentlig bare Caesarion mulig, eller kanskje Antyllus, Marcus Antonius’
sønn med Fulvia. Han hadde imidler- tid ikke samme nimbus som Caesars sønn. L’Orange forklarte eksistensen av portretter av de siste ptolemeerne i Italia med at de kan ha tilhørt per- soner som støttet Antonius. Dem var det slett ikke så få av, selv om den senere augusteiske propaganda for- søkte å ubetydeliggjøre denne grup- pen.
L’Orange fikk støtte fra et meget autoritativt hold, nemlig Gisela Rich- ter, forfatteren av det monumentale verket Portraits of the Greeks, som utkom i tre bind i London 1965. I bind 3 figurerer Harry Fetts herme på listen over ptolemeiske herskere (s.
268, Fig. 1860 a-b). Gisela Richter støttet L’Oranges argumenter ytterli- gere ved at hun mente å se en viss likhet mellom Caesar og den unge mannen i hermeportrettet.
Senere forskning har stilt seg mer skeptisk. I sin bok Hellenistic Royal Portraits (Oxford 1988, gjenopptrykt 1999) plasserer R.R.R. Smith Harry Fetts, nå Nasjonalgalleriets herme på
listen over tvilsomme herskerportret- ter. Forfatteren påpeker at nok kan disse portrettene fremstille herskere, men sjansen for at de ikke gjør det, er like stor. Kransen som hermen bærer, et av L’Oranges viktigste argumenter for modellens kongelige byrd, blir for Smith et argument i dens disfavør.
Som han påpeker et annet sted i boken (s. 43): ”Hellenistic kings make very little use of wreaths”. Grunnen er at kransen brukes i så mange sam- menhenger at den ikke kan være noe entydig herskersymbol. De få gange- ne den sees, er det gjerne sammen med et annet attributt som klarere viser modellens status. Fordi kransen er såpass vag i sitt budskap, blir den akseptabel for romerske keisere i mot- setning til det hellenistiske konge- diadem, og den bæres fra og med Caesar på myntbilder. Man kan da selvfølgelig si at den såkalte Caesa- rion kanskje bærer krans og ikke diadem nettopp for å ligne Caesar i det stykket, men i så fall måtte man ha funnet noen andre og bedre argu- menter for at man her har å gjøre med Caesars sønn.
Smith går ikke inn på portrettets halvåpne munn og lett tilbakekastede hode, antagelig fordi han finner dem for subtile for en argumentasjon. Og det finnes da også andre og mer prosaiske forklaringer. Som før nevnt har den unge gutten uvanlig kraftige halsmuskler, noe som kan tyde på at han driver idrett. I en slik sammen- heng kan man også forklare hans lett hevede hake, halvåpne munn, det lille
”hakket” i neseryggen og de diskret antydete blomkålørene: ”Caesarion”
er en bokser. Antikkens boksehansker
var i motsetning til de moderne ikke laget for å dempe virkningen av sla- gene, tvert imot, må man si. De bestod av tykke sylindre av ugarvet lær som var tredd inn på knokene og surret fast til armene med lange lær- strimler som ofte endte i en slags mansjetter av skinn (se Fig. 6–11).
Hvis kanten av sylinderen traff ne- sen, noe som før eller siden var uunn- gåelig, endte det med at nesebrusken svulmet opp og tettet til nesegangene så man ble nødt til å puste gjennom munnen. Den halvåpne munnen kan også tolkes slik at ”Caesarion” puster tungt fordi han har anstrengt seg.
Men etter min mening er det tale om en fysisk anstrengelse, ikke en ånde- lig sådan.
Det at L’Orange mente at ”Caesa- rion”s hevede hake og halvåpne munn viser at han kommuniserer med guddommen, mens jeg mener at det skyldes at han har fått et slag på nesen av en boksehanske, sier selvføl- gelig en god del om den forskjellige personligheten til lærer og elev. Men den forteller også noe om tidsånden.
L’Orange tilhørte en generasjon som søkte å gi sublime forklaringer på spørsmålene, mens jeg tilhører en mer nøktern generasjon. Kanskje kommer det en ny tid som blir lei av nøkternheten og vil ha de sublime svarene tilbake, men foreløpig hol- der jeg en knapp på bokserteorien.
Brakknese, blomkålører og halvåpen munn, som hos ”Caesarion” er an- tydet med ytterst diskrete midler, antagelig av hensyn til hans ungdom og skjønnhet, er nemlig fast takst når man skulle fremstille boksere i an- tikken.
Det er antagelig fordi boksing gjør deg stygg at denne sporten i motset- ning til f. eks. brytning nesten aldri forekommer i mytologisk sammen- heng. Greske guder og helter burde helst være vakre. Pollux, den ene halvdelen av Dioskurene, var riktig-
nok kjent som nevekjemper, og han fikk god bruk for sin ekspertise da han sammen med tvillingbroren Castor deltok i Argonautertoget. Argos’
mannskap ble nemlig utfordret av Amykos, kongen over bebrykerne, et vilt og brutalt folkeslag som etter Fig. 6) Pollux binder Amykos til et tre, detalj fra den såkalte
Ficoroniske cista. Roma, Villa Giulia-museet.
Sent 4.-tidlig 3. årh. f. Kr.
sigende levde nær Svartehavet. Amy- kos, som var sønn av Poseidon, gjaldt som boksehanskenes oppfinner. Iføl- ge noen versjoner av myten voktet han en kilde som han nektet alle å drikke av, ifølge andre forlangte han simpelthen at alle forbipasserende skulle bokse mot ham. Pollux mottok utfordringen, og han vant over Amy- kos.
De mest komplette litterære over- leveringer vi har i dag, stammer beg- ge fra hellenistisk tid. Den ene er Theokrits tyvende Idyll, 27–123, mens vi finner den andre i 2. bok av Apollonios Rhodios’ Argonautica, 1–
97. De billedfremstillinger av myten som vi har, er funnet i Italia, de fleste på etruskisk område, og de går åpen- bart tilbake på en tredje kilde. Siden satyrer er med i noen av versjonene, har man ment at denne kilden var Sofokles’ satyrspill Amykos. Dette må ha inspirert en gresk maler til å lage en fremstilling som i sin tur er blitt normgivende for de italiske.
Den mest berømte og mest figurri- ke versjonen finner vi på den såkalte Ficoroniske cista, som i dag er i Villa Giulia-museet for etruskisk kunst i Roma (Fig. 6). Cista bestyr boks eller skrin, og innen den klassiske arkeolo- giens terminologi brukes ordet særlig om etruskiske sylindriske bronse- bokser med lokk og gravert dekor.
Den Ficoroniske cista, som har sitt navn etter sin første eier, har en inn- skrift som forteller at den var en gave fra Dindia Macolnia til hennes dat- ter, og at den ble laget i Roma av Novios Plautios. Mesterens navn ty- der på at han stammet fra Campania.
Selv om cista’en var laget av en ikke-
etrusker, regnes den på grunn av typologien og funnstedet (Praeneste, dagens Palestrina) vanligvis som et eksempel på etruskisk kunst, skjønt man kan finne den avbildet i bøker om romersk kunst også. Da den ble laget, i slutten av det 4. eller begyn- nelsen av det 3. årh. f. Kr., var Prae- neste allerede kommet under romersk dominans, i hvert fall politisk sett.
Den Ficoroniske cista viser i likhet med diverse speil, vaser og andre gjenstander med samme motiv, Amy- kos som bindes fast av Pollux etter nederlaget. I Apollonios Rhodios’
Argonautica blir han drept, men her har vi å gjøre med en ”snillere”
versjon. Både vinner og taper bærer boksehansker. Til høyre for scenen sees en anonym argonaut som inspi- rert av Pollux’ seier driver trening med en svært så moderne utseende punching-ball.
Om det ikke finnes så mange my- tologiske fremstillinger av bokse- kamper, er det ingen mangel på sce- ner som synes å stamme fra det virke- lige liv. Genren går helt tilbake til bronsealderen. En freske fra øya The- ra viser to barn som bokser. Det venstre barnet bærer smykker og har litt lysere ansiktshud enn det høyre, og det er derfor blitt antydet at det kan være en pike. Selv anser jeg denne tolkningen for lite trolig etter- som de øvrige Thera-freskene viser kvinner og piker med kritthvit hud.
Barna bærer boksehansker, tilsynela- tende bare på høyre hånd. Dette fak- tum antyder at man ikke har å gjøre med et vanlig slagsmål, men at bok- singen foregår i en ritualisert kon- tekst, kanskje en konkurranse av-
holdt i forbindelse med en reli- giøs fest.
Fig. 7 viser en detalj av en såkalt panantheneisk amfora.
Slike var fylt med olivenolje, og utgjorde premiene i de pan- atheneiske leker, som ble av- holdt hvert fjerde år. De spinkle guttene fra Thera- fresken er her erstattet med kraftige menn, som utvil- somt har tyngde å legge bak slagene. Til venstre i bildet sees kampdom- meren. Amforaen er på stilistisk grunnlag da- tert til ca. 510 f. Kr., altså til arkaisk tid, og bokserne har de lange, spisse nesene som er typis- ke for arkaiske figurer. Men alt i den arkaiske perioden forstod man å karakterisere boksere med brakknese og blomkålører, slik et fragment av en gravstele fra Athen viser (Fig.
8). At avdøde var bokser, ser vi ikke bare av hansken, hvis remmer er
bevart, men også av nesen, som har fått en tydelig knekk. De tykke, ufor- melige ørene har fått den før omtalte Gisela Richter, som var ekspert på gresk skulptur, ikke bare portretter, til å datere stelen altfor tidlig. Etter min mening er ørene bevisst utformet slik fordi den avbildete var bokser.
Blomkålører var tydeligvis et av de mest typiske trekkene for disse id- rettsmennene. Også i Theokrits be- skrivelse av Amykos avslører blom- kålørene hvem han er.
Fig. 7) Panatheneisk amfora med boksere. Roma, Villa Giulia-museet.
Ca. 510 f. Kr.
Fig. 8) Fragment av gravstele med bokser. Athen, Kerameikos-museet.
6. årh. f. Kr.
Den athenske gravstelen er bemer- kelsesverdig, for såvidt jeg kan se, er den et av de første eksemplene i gresk skulptur på at kunstneren går ut over de vanlige perimeterne kjønn og al- der for å karakterisere en spesifikk person. Grunnen til at man har valgt en bokser til dette forsøket, var utvil- somt at sporten formet hans fysio- gnomi.
I løpet av klassisk tid klarte kunst- nerne å forbinde bokserens karakte- ristiske trekk med in-
dividets, slik vi ser det i et bronsehode fra Olympia, nå i Nasjo- nalmuseet i Athen. At det dreier seg om en seierherre i de olym- piske leker, viser res- tene av den oliven- kransen han opprinne- lig bar på hodet. Han er blitt identifisert som bokseren Satyros, hvis portrett ble laget av Silaion, mannen som skapte Platon-portret- tet. I så fall må hodet i Athen, som er en origi- nal, bli å datere til siste halvdel av 300-tallet f. Kr.
Dateringen og iden- titeten til den mest berømte bokserfrem- stilling fra antikken, en bronsestatue i Mu- seo Nazionale Roma- no, er mer usikker (Fig.
9). Han kalles ofte for
”Terme-bokseren”
fordi museet tidligere
var innredet i deler av Diocletians termer. Statuen ble utgravet i 1885 i restene av Konstantin den stores ter- mer. Den er i bronse og noe over legemsstor. I samme kontekst fant man en annen bronsestatue av en stående, yngre mann, den såkalte Terme-herskeren eller ”den helle- nistiske hersker”. Fantasifulle forske- re postulerte tidligere en sammen- heng mellom de to, og foreslo at bokseren var den slagne Amykos
Fig. 9) Bokser, bronsestatue i Roma, Museo Nazionale. 1. årh. f. Kr.
mens ”herskeren” var en av Diosku- rene. Bokseren er imidlertid ingen taper, men en vinner, og de to statu- ene er dessuten så forskjellige i stil at de neppe kan ha tilhørt samme grup- pe. Begge er blitt gjenbrukt i Kon- stantins termer. Hvorfor ”herskeren”
ble valgt som dekorasjon der, er uvisst, mens valget av bokseren er logisk. Termene var den vanlige id- rettsarenaen i romersk tid, og de store termeanleggene hadde palestraer knyttet til seg.
Bokseren er en veteran, en moden mann, som skjegget viser. Han sitter med hendene hvilende på lårene og føttene strakt frem. Det oppadvendte ansiktet er dreid til siden. Denne be- vegelsen har nok vært medvirkende til at man har villet koble bokseren til en annen person som stod ved hans side og som han så opp mot. Den italienske arkeologen Paolo Moreno har gitt en annen forklaring som jeg finner mer plausibel, og som ikke forutsetter en annen figur. Som More- no bemerker, er ikke bare bokserens neseganger tilstoppet av slag, men også øregangene; han er med andre ord blitt døv eller tunghørt. Derfor må han dreie hodet for å se kamp- dommerens og tilskuernes reaksjo- ner.
Moreno vil attribuere bokseren til ingen ringere enn Lysippos, en av de mest kjente billedhuggere fra 300- tallet f. Kr. Han var særlig dyktig som bronsestøper. Statuen i Museo Nazionale Romano er tydelig inspi- rert av et berømt verk av Lysippos: en kolossalstatue opprinnelig oppstilt i Taranto som viste Herakles sittende på en omvendt kurv etterat han hadde
renset Augias-stallene. Den ble sene- re flyttet til Roma og derfra til Kon- stantinopel.
De fleste forskere mener imidlertid at en slik datering er for tidlig, og at bokseren snarere er et verk fra 1. årh.
f. Kr. Den er utført med en realisme i detaljene som man vanligvis vil for- binde med sen-hellenistisk tid. Den amerikanske arkeologen Rhys Car- penter mente å kunne lese ”Apollo- nios” innrisset på venstre boksehans- ke, den samme signatur som man finner på en annen berømt sen-helle- nistisk statue, den såkalte Belvedere- torsoen i Vatikanet. Ingen andre har klart å se denne innskriften, som an- tagelig er et produkt av Rhys Carpen- ters egen fantasi. Derimot finnes det innrisset to A’er på skulpturen, men deres betydning er ukjent.
Hvem det nå er som har laget bokseren, var han en mann som kun- ne sitt fag. Statuen er av høy kvalitet, og den utmerker seg særlig ved sine koloristiske effekter. Bronsen i par- tiet under høyre øye er mørkere enn ellers for å antyde en ”blåveis”, og huden på kroppen og særlig i ansiktet er merket av sår og skrammer. Fra disse flyter det tynne strimer av blod, markert med kobbertråder innfelt i bronsen.
Tross denne realismen mangler bokseren individuelle trekk, så det er neppe snakk om en statue som en seirende atlet har latt reise over seg selv. Mot en slik tolkning taler også skulpturens over legemsstore format.
Statuene av seierherrene i de store pan-hellenske helligdommene synes å ha være legemsstore eller heller litt under, kanskje for å unngå å vise
hybris. Bokseren kan ha vært et mo- nument reist over selve idrettsgrenen, eller kanskje heller en posthum frem- stilling av en avdød berømthet, hvis status etterhvert ble mytisk. Det fin- nes eksempler på atleter som fikk statuer reist lenge etter sin død, og i slike tilfeller måtte kunstnerne natur- ligvis legge vekt på typen mer enn på individet. Avdøde personer var dess- uten hevet opp i en annen sfære, så man trengte ikke å vise samme be-
skjedenhet som de levende når det gjaldt størrelsen på monumentet.
Overflaten av bokserens tær er slitt, antagelig fordi den har vært berørt av mange hender. Man kan – uten sammenligning forøvrig – tenke på den berømte bronsestatuen av St.
Peter i Peterskirken, hvis tær er blitt ødelagt av århundrers slitasje i form av berøring og kyss. Bokseren har derfor hatt en magisk funksjon, ser det ut til. Han var ikke noe eneståen- de tilfelle. Pausanias forteller i sin Hellas-guide (VI, 11) om statuer av atleten Theagenes fra Thasos, som var gjenstand for æresbevisninger og som kunne helbrede sykdommer.
Terme-bokseren har formodentlig hatt en mer beskjeden virkning. Man kan forestille seg at den opprinnelig stod oppstilt ved en idrettsarena, og at de som skulle konkurrere, strøk statuen over tærne i forbifarten som en lykkebringende gestus. Den avbil- dete har rimeligvis vært sett på som et ideal man strakte seg etter, og ved å berøre hans bilde kunne man få litt av hans styrke med seg.
I Afrodisias i Lilleasia fant man ved utgravinger i teatret to statuer av boksere, fra samme tid etter stilen å dømme. De er daterbare til 230–240- årene e. Kr. Den best bevarte (Fig. 10) er signert av kunstneren Polyneikos, som var hjemmehørende i Afrodisias.
Dessverre står ikke navnet til atleten på basen (i hvert fall er det ikke bevart), og heller ikke nevnes det noe om hvem som lot statuen og dens motstykke reise. Men det faktum at man fikk lov til å stille opp statuer av to boksere i teatret, hvor man ellers fant portretter av høyere embeds- Fig. 10) Flatpannet individ 1: Bokser,
marmorstatue i Afrodisias, museet.
3. årh. e. Kr.
menn, velgjørere og endog keiserhusets medlemmer, vi- ser at disse idrettsmennene har hatt en betydelig berøm- melse. Det viser også at tea- tret var gått over til å bli en arena for kampsport av for- skjellig type, noe man også ellers kan se i de gresktalende deler av romerriket. Selv det ærverdige Dionysos-teatret i Athen ble ombygget så man kunne gi gladiatorkamper og lignende forestillinger der.
Bokserne i Afrodisias har hansker hvis remmer ender helt oppe på overarmene.
Dette var tydeligvis en mote i senantikken, for lignende boksehansker bæres av atle- ter som er fremstilt i en serie mosaikkpaneler fra Caracal- las termer i Roma (Fig. 11).
Som statuene fra Afrodisias stammer de fra det 3. årh. e.
Kr. Jeg tror imidlertid de er senere enn Caracallas regje- ring (211–217), for de øvrige mosaikkene fra anlegget er i svart-hvitt, mens atletene er i farger. Polykrome mosaik- ker som dekker store flater blir i Italia populære mot det 3. århundrets slutt, og atle- tenes massive figurer minner mer om de vi finner i det 4. århundre, i Piazza Armeri- na-mosaikkene på Sicilia, f. eks. Caracallas termer ble ved flere anledninger restau- rert, blant annet av keiser Aurelian (270–275) og Dio- cletian (284–305). Etter min
Fig. 11) Flatpannet individ 2: Bokser, mosaikk fra Caracallas termer, Roma, nå i Vatikanmuseene. 3. årh. e. Kr.
mening er det sannsynlig at mosaik- kene med atleter er blitt tilføyd i forbindelse med en av disse senere restaureringene.
De fylte opprinnelig to store ek- sedraer som dannet hver sin halvsir- kel mellom selve termebygningen og to palestraer, én i nord-øst og én i syd- vest. Panelene som mosaikkene er inndelt i, viser forskjellige idretts- menn. Noen er i helfigur, mens man av andre bare ser hodet. Sistnevnte er utvilsomt portretter. ”Tidens guder er dens menn”, heter det som bekjent, og hvilke guder! Dette er ikke åndful- le ansikter – deres IQ synes å være omvendt proporsjonal med muskel- massen.
Mannen på Fig. 11 er en du helst vil unngå å møte i et mørkt smug.
I tillegg til boksehanskene kan vi merke oss den lille hårtjafsen han har bak på hodet. Cirrus kalte man den- ne, og den ble etterhvert et tegn på den profesjonelle atlet. Flere andre av mosaikk-figurene fra Caracallas ter- mer har cirrus, og det samme har bokserne fra Afrodisias, selv om den ikke er synlig på Fig. 10. Opprinnel- sen til cirrus er ukjent, men man har ment at den kan ha vært en ”barba- risk” mote som karakteriserte ikke- romerske atleter og andre som opp- trådte på teatret eller i arenaen. Siden synes den å være blitt mer alment utbredt innen visse grupper, fremfor alt blant profesjonelle atleter.
For atletene ble i senantikken folk som reiste rundt og opptrådte for penger. Riktignok deltok de fortsatt i konkurranser, men de monetære verdier ble etterhvert viktigere enn den æren man erhvervet seg. Nå må
det sies at selv om prisen i de olym- piske leker bare var en olivenkrans, fikk seierherrene betydelige fryn- segoder i sine hjemlige bystater. Dis- se frynsegodene var imidlertid skilt fra selve konkurransene, mens i ro- mersk tid ble penger og andre goder som man fikk i premie stadig viktige- re. Det ser man også av mosaikker som viser idrettskonkurranser. Pre- miebordet med pengeposer og verdi- fulle gjenstander som metallvaser blir stadig mer dominerende i bildet, og stundom står det til og med på posene hvor store summer de inne- holder.
Nasjonalgalleriets ”Caesarion” er for ung til å ha vært en ”premiesam- ler”. Siden kransen er et så fremtre- dende attributt, tør man formode at seieren, og ikke eventuelle pengepre- mier, har vært det viktigste for den unge atleten. Han var rimeligvis en lokal størrelse. Som før nevnt skal hermen etter sigende være funnet i vannet i Baiae. Da man ikke har mer presise opplysinger om funnstedet, kan man bare spekulere på hvordan hermen var oppstilt. Både en privat og offentlig kontekst er mulig. I sist- nevnte tilfelle kan man tenke seg at hermen var oppstilt i et termeanlegg.
Dem var det flere av i Baiae, og siden idrett og termer hørte sammen, er det ganske vanlig å finne fremstillinger av idrettsmenn i termeanlegg. Hvis portrettet f. eks. stod oppstilt i en palestra eller hage tilknyttet et terme- anlegg, blir valget av herme forståe- lig, for den unge seierherren har da latt seg forevige i en form som var alminnelig i de greske palestraer og gymnasier.
Siden vårt portrett er augusteisk og funnet nær Napoli, kunne det være fristende å se i det et bilde av en seierherre i de såkalte Sebastà, lekene som ble innstiftet i Napoli til Augus- tus’ ære i år 2 e. Kr. Napoli var jo en gresk by, og det var derfor naturlig å bruke en form avledet av Sebastós, den greske oversettelsen av Augustus.
Sebastà var isolympiske, d.v.s. de var assimilert til de olympiske leker, og de fant som dem sted hvert fjerde år. I tillegg til idrettskonkurranser omfattet de tevlinger innen poesi og forskjellige former for utøvende kunst.
Medlemmer av keiserhuset, ja, Au- gustus selv, deltok som tilskuere til disse lekene, som ble svært populære og prestisjepregede. Innskrifter viser at de eksisterte til i hvert fall 200- tallet e. Kr.
Prisen i Sebastà var imidlertid en krans av kornaks. De flate bladene i hermens krans kan vanskelig tolkes som kornaks medmindre detaljene var malt på. Kransen minner mer om den som bæres av et portrett i Schloss Erbach i Tyskland (Fig. 12). Her er det snakk om en romersk kopi etter en gresk original fra 300-tallet f. Kr.
Den avbildete har skjev nese og blomkålører, og har derfor rimelig- vis seiret i en kampsport. Kransen er blitt tolket som en olivenkrans, og i så fall kan man ha for seg en vinner i de olympiske leker. Andre har deri- mot tolket kransen som en pinje- krans, som var premien i de isthmiske leker nær Korint.
Dette viser hvor vanskelig det er å identifisere kranser. Mye bladverk ser nokså likt ut når det fremstilles i relieff, og de opprinnelige fargene
som angav detaljer, er nesten alltid borte. Vi må nøye oss med å si at den unge gutten i Nasjonalgalleriets her- me har seiret i leker som sikkert var prestisjepregete, og at han har tilhørt et miljø som satte idrett så høyt at man fant det passende å lage et por- trett av ham som seierherre. Den gamle greske kolonien Neapolis og områdene rundt var utvilsomt preget av tradisjonelle greske idealer, som favoriserte fysisk fostring på linje med boklig lærdom.
Det var ellers ingen selvfølge i det romerske Italia. Mens man i den gresktalende del av det romerske im- perium opprettholdt de gamle, ærver- dige lekene og i tillegg stiftet en rekke nye, var man i de romerske kjerne-
Fig. 12) Portrett av olympisk seier- herre (?) i Schloss Erbach, Tyskland.
Romersk kopi etter gresk original fra 4. årh. f. Kr.
områder adskillig mer skeptisk til idrett. Sønn av grinebiteren og anti- hellenen Cato den eldre fikk f. eks.
bare lære boksing, ridning og spyd- kast, idretter som var nyttige i krig (Plutark, Marcus Cato, 20). Etrusker- ne var derimot adskillig mer sports- interesserte om vi skal dømme etter idrettsfremstillingene i deres malte graver. Antagelig dreier det seg her om leker som ble avholdt i anledning av stormenns begravelser.
Livius (I, 35, 9) forteller at noe av det første Tarquinius Priscus gjorde etterat han hadde besteget tronen, var å innstifte idrettsleker. Det var to grener, hesteveddeløp og boksing, og han lot både hester og boksere kom- me til Roma fra Etruria, hvor det var tradisjon for slikt. Om vi forlater den mytiske fortid og beveger oss i ret- ning historisk sikrere data, må vi ned til 186 f. Kr. før vi hører om idretts- leker i gresk stil som ble avholdt i Roma. Giveren var Marcus Fulvius Nobilior. Emilius Paulus og Sulla avholdt også leker i henholdsvis 167 og 80 f. Kr. I alle tilfellene var anled- ningen en militær seier.
Også i keisertiden ble det gjort forsøk på å innstifte leker. Sebastà er alt nevnt. Nero interesserte seg for disse, og han innstiftet også sine egne leker, Neronia. En annen som var opptatt av idrett i gresk stil, var
Domitian. Han innstiftet Capitolia- lekene. Både Neronia og Capitolia var inspirert av Sebastà idet de ikke bare hadde idrettskonkurranser, men man konkurrerte også innen poesi og utøvende kunst. Neronia overlevet ikke sin stifter, antagelig fordi de bar Neros navn. Capitolia, derimot, fort- satte å eksistere etter Domitians død.
Domitian lot også bygge et stort sta- dion i Roma. Dets form er bevart i Piazza Navona. Her var det menin- gen at romerne skulle trene etter gresk mønster, men forsøket ble in- gen suksess. Etter noen tid degenerer- te Domitians stadium til å bli en arena for gladiatorleker og lignende forlystelser.
Romerne foretrakk å se på idrett, ikke å utøve den selv. Riktignok drev de litt sport i termene, men det var stort sett på et upretensiøst nivå for å få seg litt mosjon. Karakteristisk for romerne var at både sport og de fleste kunstformer ble sett på som mer eller mindre suspekte, særlig hvis man til- hørte de øvre lag av samfunnet. Hvis ens ferdigheter gikk utover de rent dilettantiske, kunne en risikere at ens moral ble trukket i tvil. De fleste nøyde seg derfor med å spasere de to romerske mil som var den anbefalte mosjon etter maten, og overlot de idrettslige eksesser til spesielt interes- serte.
Kvinnor i antiken
– från kändisporträtt till Gender studies
GUNHILD VIDÉN
Antikforskning är en gammal disciplin, men det tog lång tid innan antikfors- kare fick upp ögonen för att kvinnor i antiken och förhållanden knutna till deras liv och verksamhet kunde vara teman för forskningen. Till antikforskar- nas försvar bör dock sägas att de inte var senfärdigare än forskare inom många andra discipliner. I denna artikel vill jag göra ett försök att spegla den utveckling som har ägt rum under en 100-årsperiod.
R
edan i första halvdelen av 1900-talet finner vi böcker som har ett eller annat med antikens kvinnor att göra: kanske konsthistoriska verk om ”Das Weib in der antiken Kunst”, kanske biogra- fiska, litteraturhistoriska eller histo- riska arbeten om kända kvinnor i antiken. Den som letar efter äldre litteratur om t ex Sapfo eller Cleo- patra letar inte förgäves. 1932 publi- cerades Theodor Birts ”Frauen der Antike”, där han inleder förordet med de två retoriska frågorna: ”Im- mer noch Antike? Und nach so man- chen anderen auch noch ein Buch über Frauen?“ Hade Birt kunnat skå- da in i framtiden hade han fått se att omvärlden skulle komma att efterfrå- ga ganska många böcker både om antiken och om kvinnor även efter det att hans egen bok såg dagens ljus. Birtkonstaterar att källmaterialet är tunt, men gör ett aktningsvärt försök att gå utöver ren personhistoria. Vi möter Sapfo, Aspasia, Cleopatra, Cornelia, Messalina m fl, men också kapitel om den athenska husfrun, hetärernas liv eller den romerska kvinnan och äktenskapet. Birt kan inte anklagas för någon överdrivet kritisk hållning till sina källor.
1962 publicerades J.P.V.D. Bals- dons ”Roman Women: Their History and Habits”, ett översiktsverk som i populär form presenterade också mindre kända kvinnor. Också Bals- don förhåller sig tämligen okritisk till sina källor, och vi befinner oss fortfarande huvudsakligen inom om- rådet personhistoria. 1969 skrev Erich Burck boken ”Die Frau in der griechisch-römischen Antike“, där 30 sidor ägnas åt kvinnors rättsliga
ställning i Grekland och Rom, och resten av boken åt litterära kvinno- porträtt. Ännu 1969 var det möjligt att avsluta ett arbete om kvinnor i antiken på följande sätt (min över- sättning): ”Men kanske har det lyck- ats mig att göra tydligt att så mycket av det som vi älskar och ärar hos kvinnan redan var erkänt i antiken och framställt i exempelform av dik- tarna. Och kanske någon av våra läsare genom att se på kvinnoliv i antiken blir påverkad till att låta den moderna kvinnan, också sin egen fru, bli föremål för tillbörlig uppmärk- samhet och hyllning. För vad skulle männens liv vara här i världen utan kvinnan?”
Role of Women in the Religion of the Romans. Detta var boken många hade väntat på, ibland utan att veta om det själva. Den kom snabbt in på pensumlistor vid universitet världen över, och inom antikforskningen bör- jade man inse att det kanske inte var så intressant att se på kvinnan i antik- ken, inte ens om hon hette Corinna eller Cleopatra, utan att det var mer intressant att se på sådant som kvin- nors villkor i antiken, kvinnors roll i det antika samhället eller förhållan- det mellan den romerska puella i litterär fiktion och en ung romarinnas liv i verkligheten. S k ”kvinnokurser”
blev populära dragplåster vid univer- sitetens utbud av det som i engelsk- språkliga länder ofta kallas ”Ancient civilization”, och populärvetenskap- liga föreläsningar om kvinnor i anti- ken behövde aldrig sakna publik.
Pomeroys bok blev något av korken som drogs ur flaskan och följdes av en strid ström: Plötsligt strömmade böcker och artiklar om kvinnor i antiken ut från forskarnas skrivbord.
I den engelsktalande delen av världen bidrog forskare som Marilyn Arthur, Judith Hallett, Sally Humphreys, Mary Lefkowitz, Marilyn Skinner, Suzanne Dixon, Helene Foley, Jane F. Gardner, Averil Cameron, Natalie Kampen, Amy Richlin och Maria Wyke med nya infallsvinklar till stu- diet av kvinnor i antiken. I Italien och Frankrike arbetade forskare som Giampiera Arrigoni, Giulia Sissa, Eva Cantarella, Nicole Loreaux, Ali- ne Rousselle på motsvarande sätt med könsrelaterade problemställ- ningar. En grupp forskare i Holland under Josine Blok kom 1987 med en Fram till ca. 1970 är alltså anti-
kens kvinnohistoria i huvudsak histo- ria om enskilda kvinnor i antiken, många gånger skriven utan alltför kritisk hållning till källorna. 1975 publicerades ett verk som kan beskri- vas som en vändpunkt i forskningen om kvinnor i antiken: Sarah B. Po- meroys ”Goddesses, Whores, Wives, and Slaves: Women in Classical Anti- quity”. Här kom för första gången ett socialhistoriskt verk med fokus på kvinnor i antiken, med kapitel som Women and the City of Athens; Pri- vate Life in Classical Athens; Women of the Roman Lower Classes; The
viktig artikelsamling kallad Sexual Asymmetry, som synliggjorde hur det manliga alltid utgjort normen i antikforskning (liksom i annan forsk- ning). I Norge var Synnøve des Bouv- rie tidigt ute med sina studier av kvinnor i grekisk tragedi.1 I Sverige har det framför allt varit företrädare för disciplinen Antikens kultur och samhällsliv som har ägnat sig åt studier av kvinnors villkor under an- tiken. Mitt eget filologiskt baserade arbete Women in Roman Literature kom ut i början av 1990-talet.
Under ett drygt decennium skedde en perspektivförskjutning från bio- grafisk porträttering av enskilda kvinnor till ”Women's studies”. So- cialantropologi, feministisk teori, so- cialhistoria, rättshistoria, medicin, kropp och sexualitet – spännvidden för forskningstematiken breddades raskt. Vi skall lägga till att också manliga forskare efter hand kom att intressera sig för samma typer av teman. Gradvis övergick dessa Wo- men's studies i ”Gender studies”.
Varför nu detta? Theodor Birt hade alldeles rätt i att källmaterialet är magert när det gäller kvinnor: vill vi ha biografiska uppgifter når vi till en viss gräns och inte längre. Men lös- ningen på det var att börja ställa nya typer av frågor till det existerande materialet. Detta ledde i sin tur till upptäckten att också andra typer av material var relevanta att dra in. Och förr eller senare kommer man till insikten att när man vill studera t ex
kvinnors funktion i en viss samhälls- struktur så blir undersökningen hal- tande om man inte också ser på män- nens funktion. Detta var en av de saker som synliggjordes i den ovan- nämnda boken Sexual Asymmetry.
Förr eller senare upphör alltså ”kvin- na” att vara den relevanta analys- kategorin, och ersätts med ”kön”. En liknande utveckling har många an- dra forskningsfält varit igenom, och det är där antikforskningen står i dag.
När jag publicerade min bok 1993 hade jag i litteraturlistan ett femtio- tal monografier om olika aspekter på kvinnor och kön i antiken. Listan över monografier betraktade jag då som relativt täckande. I dag, tio år senare, är mängden litteratur på områ- det närmast oöverskådlig. Strömmen fortsätter välla fram, och man kan med glädje konstatera att kvinnan i antikforskningen alltmera börjar få den roll hon också har i verkligheten:
inte en solitär, ett egendomligt väsen som likt en rötmånadskalv med två huvuden förtjänar att studeras i kraft av sin egendomlighet, utan en del av ett samhälle där olika grupper kan ha olika roller men fungerar i ständig växelverkan med varandra.
Som framgår av det ovan sagda är det alla möjliga teoretiska grundlag i de studier som bedrivs om kvinnor och kön i antiken. Historiker, arkeo- loger, litteraturvetare, socialantro- pologer, konstvetare, feministiska forskare, rättshistoriker – det kan sättas många olika etiketter på bi-
1) des Bouvrie, Synnøve: Women in Greek tragedy : an anthropological approach. I serie:
Symbolae Olsoenses. Fasc. supplet. ; 27. Oslo : Norwegian University Press, 1990.
dragsgivarna till forskningen om kön i antiken. Hur ser könsforskningen ut när den bedrivs utifrån ett filologiskt perspektiv?
Som filolog kan man lätt känna sig som en dilettant när man ger sig i kast med kvinno- och könsämnen. Tvär- vetenskapligt tänkesätt blir snabbt en nödvändighet. Det filologen kan bi- dra med är den grundläggande text- förståelsen, närläsningen av källor- na, bedömningen av dem utifrån gen- rekrav, texttradition och receptions- historia med mera, och förmågan att se textutdrag i deras kontext (något som det alltför ofta syndas mot i antikhistorisk forskning). Jag skall illustrera detta med ett exempel som är hämtat från min egen forskning.
Kvinnan i exemplet är Livia som ibland också bär namnet Julia Augus- ta, född år 58 f. Kr. och död år 29 e.
Kr, Roms första kejsarinna, hustru till Augustus och mor till Tiberius. Vi skall se hur hon presenteras av förfat- taren Publius Cornelius Tacitus, ca.
56–120 e. Kr.
Första gången Tacitus nämner Roms första ”first lady” sker det i bok I, tredje kapitlet av hans historiska verk Annales (som kan översättas med Årsböckerna). Tacitus inleder boken med en snabb genomgång av Roms historia: från kungadömet till Augustus regeringstid på 30 rader. På dessa 30 rader hinner han ändå mar- kera sitt avståndstagande från Au- gustus envälde genom ett effektivt bruk av värdeladdade ord som servi- tium (slaveri), certamina potentium (maktkamper), ambitus (korruption).
I tredje kapitlet kommer han in på Augustus försök att säkra en dynas-
tisk tronföljd. Först ut är Augustus systerson Marcellus. Augustus hade nämligen inte egna söner, men gifte bort sin enda dotter Julia med Mar- cellus. En svärson kunde bli en poten- tiell efterträdare, samtidigt som valet av Marcellus innebar en kandidat som tillhörde den närmaste släkten.
När Marcellus dog efter bara två års äktenskap giftes Julia bort på nytt, denna gång med Augustus gamle vän och befälhavare Marcus Agrippa.
Julias och Agrippas söner Gaius och Lucius fick, berättar Tacitus, diverse hedersbetygelser och blev adoptera- de in i den juliska ätten (det var viktigt att de blev Iulii Caesares, eftersom deras far Agrippa själv var av låg börd). Dessutom fick Augustus styvsöner Tiberius och Drusus (söner till Livia i hennes tidigare äktenskap) imperators namn och funktion. Så fortsätter Tacitus: ”När Agrippa av- led, och Lucius Caesar rycktes bort i förtid när han var på väg till hären i Spanien och Gaius när han var på väg tillbaka från Armenien och var försvagad av ett sår, antingen detta var ödets verk eller styvmodern Li- vias list, och Drusus redan tidigare hade avlidit och Tiberius var ensam kvar av styvsönerna, då koncentrera- des allt till honom: han adopterades som Augustus son, gjordes till kol- lega med imperium, fick del av folk- tribunmakten och visades fram för alla arméerna, inte som tidigare ge- nom moderns list i det fördolda, utan öppet och på hennes uppmaning.”
(Ann. I.3.3). Här finns mycket att beundra stilistiskt, t ex förmågan att komprimera flera årtionden i en enda mening. Det finns också en mycket
medveten struktur i texten som är svår att återge i översättningen; jag har försökt, men resultatet blir som synes en lång och tung meningsbygg- nad. Här är för det första många personnamn: alla tronkandidaterna avverkas och den ende som återstår i livet när meningen är slut är Tibe- rius, Tacitus hatobjekt nummer ett.
Texten innehåller en sorts tio små negerpojkar-uppräkning, men med skillnaden att den siste negerpojken blir kvar i historien. Mitt uppe bland alla dessa möjliga efterträdare till Augustus skymtar plötsligt en kvinna fram: Livia, mor till den kvarvaran- de styvsonen. Omnämnandena är korta, tre ord vardera gången, men ack så pregnanta: ”novercae Liviae dolus”, ’styvmodern Livias list’, resp. ”obscuris matris artibus”, ’ge- nom moderns hemliga konster’. Li- via presenteras alltså med sex ord.
Bara två av dessa är neutrala, nämli- gen hennes namn och ordet moder (som möjligtvis inte heller är så neu- tralt som det kan verka). Låt oss se lite närmare på de återstående fyra orden.
Noverca, styvmor, är i sig ingen orimlig titel för Livia. Rent faktiskt var det ju Augustus dotter Julia, mo- dern till Lucius och Gaius, som hon var styvmor till, men styvmoders- beteckningen kunde därmed lite vagt tänjas ut också till dottersönerna som en markering av att hon inte var deras blodsförvant. Genom Augustus adoption av dottersönerna hade de blivit upptagna i den juliska ätten, och i någon mening kan kanske Livia också sägas ha blivit deras styvmor i den egenskapen (hon blev själv adop-
terad in i den juliska ätten först i Augustus testamente). Men Tacitus har en helt bestämd avsikt med att använda ordet styvmor här. För det första ställs det i kontrast till ordet mater som dyker upp vid beskriv- ningen av hur makten koncentreras till Tiberius. Det var honom hon var mor till och det var honom hennes omsorger gällde, medan styvbarnen naturligtvis får en styvmoderlig be- handling. Mater är använt i mycket medveten kontrast till noverca; vad som är en skenbar beskrivning av ett släktskapsförhållande är i själva ver- ket ett tydligt pekfinger om vem som bevakar vems intressen. Livia är en stark aktör i Tacitus framställning, och man kan bara beundra Tacitus för hans enorma skicklighet i att få detta förhållande att komma till ut- tryck med så få ord.
En ytterligare poäng är att ordet
’styvmor’ har en mycket stark nega- tiv laddning i den romerska kulturen.
I vår kultur har vi sagorna om Snövit och Askungen (’Askepott’), som ger en dyster bild av vad som kan ske med barn när de får styvmödrar.
Barn i antikens Rom växte ofta upp i styvfamiljer, eftersom skilsmässor var vanliga i varje fall i överklassen.
Temat med styvmodern som priorite- rar sina egna barn och behandlar styvbarnen illa är ännu starkare utta- lat i det romerska samhället än i vår sagokrets, så starkt att ordet noverca kan användas närmast synonymt med giftblanderska. Det betyder att när Tacitus låter ordet styvmor vara det första som möter läsarens ögon när han nämner Livia för första gån- gen, så har han redan gett en obehag-
lig konnotation till hennes namn.
Lägger man därtill att han använder ordet dolus i samma andetag, så blir det ännu mera påtagligt: den list som en styvmor använder sig av i sam- band med att styvbarnens död omta- las kan bara förstås som mord, och med två små ord har därmed Tacitus fått Livia att framstå som en gift- mörderska. Novercae Liviae dolus står antitetiskt mot obscuris matris artibus: de knep med vilka modern i det fördolda befrämjade sin sons in- tressen.
Men Livia hade flera styvbarn än Gaius och Lucius. Deras yngste bror, Agrippa Postumus som hade fötts ef- ter sin far Agrippas död, tycks ha varit en vild yngling (här kan det vara frestande att dra paralleller till dagens ”värstingar” som växer upp med en frånvarande pappa). Exakt vad Agrippa gjorde sig skyldig till får vi aldrig veta, men det blev såpass illa att Augustus landsförvisade sitt eget kött och blod och placerade ho- nom under övervakning. Detta hind- rade inte att den unge mannen utgjor- de ett problem efter Augustus bort- gång. En manlig medlem av det ju- liska huset kunde alltid tänkas utgöra ett hot mot den nye maktinnehava- ren, antingen för att han själv försök- te göra anspråk på tronen eller ge- nom att andra bestämde sig för att han var den legitime arvtagaren.
Agrippa Postumus avrättades därför omedelbart efter Augustus död. Taci- tus berättar att Tiberius uppger för senaten att detta skedde på Augustus egen order, men Tacitus är skeptisk till den utsagan. Augustus hade ju aldrig tagit livet av någon av sina
egna blodsförvanter, och varför skul- le han f ö låta mörda sin egen dotter- son för att hans styvson skulle leva i trygghet? Nej, säger Tacitus, detta var ett verk av den nya regimen, nämligen Tiberius och Livia: han drevs av fruktan och hon av styv- moderligt hat (Ann. I.6.1–2). Det be- höver inte sägas rent ut, men i det styvmoderliga hatet ligger givetvis omsorgen om hennes egen son: inget styvbarn skall komma och hota hen- nes sons ställning.
Samma antites mellan modern och styvmodern kommer tillbaka i ännu ett sammanhang, återigen formule- rat med taciteisk ordknapphet men med våldsam kraft i innehållet. Taci- tus redogör för folkets omdömen om Augustus i Rom efter hans bortgång, och dessa är inte alltför positiva i Tacitus version. Sist men inte minst låter han folket uttala sig om Livia:
”Livia var en betungande moder för staten, en betungande styvmor för Augustus hus” (Ann. I.10.5). Detta är Tacitus på sitt bästa, eller kanske snarare värsta. Orden är skenbart oskyldiga, och alldeles särskilt efter- som de ögonskenligen inte är hans egna utan bara ett återgivande av vad andra har sagt. Mor och styv- mor, båda delarna är korrekta. Gra- vis är ett inte allför våldsamt ord som kan ha en ganska öppen tolkning, så som jag också har försökt återge i min översättning, men i kombination med de valda substantiven måste det leda tankarna i en bestämd riktning.
Gravis noverca kan bara betyda en sak: en mordisk styvmor. På sitt ka- rakteristiskt knapphändiga sätt får alltså Tacitus påmint läsarna om att
vi här har att göra med en skrupelfri kvinna som bokstavligt talat går över lik för att öppna vägen till makten för sin egen son. Men så var det gravis mater: på vilket sätt var hon en be- tungande moder för den romerska republiken? Återigen rör sig Tacitus med underförstådda ting, formule- ringar som är indirekta men som leder mottagarens tankar i de alldeles bestämda riktningar som Tacitus vill leda dem i. Livia var mor till Tibe- rius, men det är inte mot honom hon är gravis, det är mot det romerska folket. Hur då? Jo, genom att det är hon som lyckas placera sin son som härskare över det romerska folket.
Kritiken är alltså i grund och botten riktad mot Tiberius: det är han som är ett problem för den romerska re- publiken, men det är Livia som har sett till att han har fått den placerin- gen. Utan hennes agerande som ma- ter och som noverca hade det i stället varit en av Augustus egna ättlingar som hade tagit hans plats efter hans död. Vad detta i sin tur har för inne- börd skall jag återkomma till.
Förhoppningsvis har det nu fram- gått att Tacitus är fruktansvärt (i ordets egentligaste mening) effektiv i sitt por- trätterande av Livia. Det är få omnäm- nanden av henne överhuvud taget, och de som är är relativt fåordiga.
Men redan efter ett par sidors läsning
”vet” vi att vi har att göra med en skrupelfri och konspiratorisk person som är beredd till vad som helst, inklusive mord, för att nå sitt mål: att göra sin son till Roms envåldshärska- re. Jag skall ge ytterligare ett par exempel på denna effektivitet hos Tacitus i hans porträttering av Livia.
Impotentia muliebris är ett be- grepp som ofta används i omtalanden om kvinnor och kvinnligt beteende.
Impotens i modernt språkbruk syftar ju på en fysisk defekt och har en klart manlig konnotation. Impotentia i antiken är däremot en mental svag- het och i stor utsträckning förknippat med kvinnlighet. Att vara impotens i antiken betydde närmast att man saknade självkontroll. I antikens för- ståelse av kvinnligt psyke ingick före- ställningen att kvinnor var mer im- pulsstyrda och mera spontana än männen och saknade männens för- måga att lägga band på sig. De befin- ner sig därmed närmare barn ut- vecklingsmässigt sett. Mulier impo- tens, den okontrollerade kvinnan, blir därmed ett ofta förekommande begrepp, och hon är naturligtvis ett farligt väsen, ett som inte passar in i den välordnade romerska samhälls- strukturen utan bör kontrolleras och hållas under uppsikt av en man. Ock- så Livia är impotens. När Tacitus återger diskussionen i Rom om Tibe- rius egenskaper som statens främste ledare, så tillkommer också synpunk- ter på hans mor: ”Därtill kom hans mor med sin kvinnliga brist på själv- kontroll” (Ann. I.4.5). I andra sam- manhang beskriver Tacitus Livia som en kvinna med ett ärbart och anständigt uppträdande; det är alltså inte fråga om en kvinna som far omkring i lössluppenhet på byn, utan handlar om hennes inre egenskaper.
Faran för det romerska folket görs tydlig i det följande: ”Vi kommer till att bli slavar under en kvinna!” suckar det romerska folket i Tacitus version.
M a o: Livia kommer att behålla sitt
inflytande över sonen och därmed utsätta republiken för kvinnlig nyck- fullhet och brist på impulskontroll.
I ytterligare ett par sammanhang använder Tacitus ordet impotentia när han beskriver Livia, och det mest uppseendeväckande exemplet är nog i hans slutomdöme om henne. Verket Annaler är ju en årsbok, som beskri- ver händelser år för år, och Livias död inleder beskrivningen av år 29 e.
Kr. I samband därmed kommer ett sammanfattande omdöme om hennes person, den längsta sammanhängan- de beskrivningen av henne som han överhuvud taget ger. Den slutar så här: ”Hon upprätthöll en gammal- dags moral i sitt hus, var mer um- gängesbar än vad som ansetts pas- sande för kvinnor förr i världen, var en okontrollerad moder, en förståen- de hustru och matchade väl sin mans slughet och sin sons förställnings- konst” (Ann. V.1.3). Voila, med sex ord har såväl Augustus som Tiberius fått negativt omtalande, i tillägg till Livia själv. Man måste bara beundra Tacitus! Orden ”en okontrollerad moder” är ju mycket implicita, men eftersom detta kommer i slutet av en längre narration om Tiberius reger- ingstid och Livias inflytande över honom så blir bilden klar: det är i sin roll som Tiberius promotor som Li- via har visat sig totalt sakna själv- behärskning och vara beredd till allt för att uppnå sina mål. Orden mater impotens utgör därmed en sorts sam- manfattning av de orden som vi möt- te i första omnämnandet av Livia, obscuris matris artibus.
Varför nu detta alltigenom negati- va porträtt av Livia? Är det ett sann-
färdigt och historiskt korrekt por- trätt? Det kan vi naturligtvis aldrig veta säkert, men vi kan i alla fall ha lov att bli misstänksamma inför det porträtt som Tacitus ger. Han säger egentligen aldrig rätt ut att Livia gjorde sig skyldig till det ena eller andra, men genom sitt ordval och sitt sätt att strukturera texten får han läsaren att tro att det är sagt. Här kan man jämföra med beskrivningar av Agrippina den yngre, Neros mor, som får negativt omtalande av i stort sett alla källor. När det gäller henne är Tacitus helt klar i sina utsagor:
Agrippina mördar sin man, begår incestuösa handlinger och griper öp- pet efter makten vid sidan av sin son.
Här är en klar skillnad i beskrivnin- gen av de två kvinnorna, och det påfallande draget är att Tacitus i fallet Livia skickligt undviker att ta ansvar för det negativa porträttet han ger. I stället anför han tänkbara alter- nativ (varav det minst smickrande för Livia alltid är det tyngst vägande), återger andras omdömen osv.
Vilken funktion fyller då detta ne- gativa porträtt som möjligtvis är i varje fall delvis osant? Förklaringen ligger i Tacitus beskrivning av Tibe- rius. Det är ett välbekant faktum att han är starkt negativ mot Tiberius och framställer honom i genomgåen- de dålig dager, tillskriver honom hemlig agenda osv. Livia görs där- med till en del av det osympatiska porträttet av Tiberius. Tacitus utnytt- jar helt enkelt sin beskrivning av Livia till att ytterligare framställa Tiberius i dålig dager: han står under inflytande av sin mor; det är visserli- gen hon som ligger bakom morden på
hans två adoptivbröder men han har accepterat hennes handlande; de bå- da tilsammans intrigerar och kon- spirerar för att han skall komma till makten och sedan behålla den. Hon är en slug och beräknande kvinna, men hon är samtidigt mulier impo- tens, den farligt kontrollösa kvinnan som inte kan styra sina egna impulser men som via sin son har sett till att hamna i en position där hon kan styra Rom. Och den usle härskaren Tibe- rius är inte stark nog att stå emot sin egen mor, trots vissa försök. Det sä- ger sig självt att en man som låter sig styras av en ond, maktlysten och farlig kvinna inte gärna kan bli en god härskare över staten, ens om han hade haft naturliga förutsättningar i övrigt (något som Tiberius i Tacitus version definitivt inte har).
Detta exempel jag har gett från mitt eget arbete skulle kanske kunna beskrivas som en ”case study”. Vad är det nu jag egentligen har gjort i denna genomgång av hur en bestämd författare beskriver en bestämd kvin- na? Är inte detta ett av de kändispor- trätt som jag beskrev som den tidiga- re forskningens huvudmål? Mitt eget svar på den frågan är förstås ”nej”.
Målet med arbetet var att analysera författaren Tacitus sätt att beskriva kvinnor och kvinnlig aktivitet totalt sett. Eftersom han bl a skriver den julisk-claudiska ättens historia blev det då ofrånkomligen ett antal per- sonbeskrivningar i detta, f ö bland det mest omfattande material vi har om kvinnliga medlemmar av släkten.
Jag prövade sedan att bedöma dessa beskrivningar i deras litterära kon-
text med utgångspunkt bl a i verkets genretillhörighet. Därefter utsatte jag dem för närläsningar utifrån hermeneutiska principer. Resultatet blir då att exemplen inte säger sär- skilt mycket om den historiska perso- nen Livia; däremot säger de en hel del om vilket bruk Tacitus gjorde av denna person. Hon och andra kvin- nor i texten används som komple- ment till beskrivningarna av män, enligt den ganska enkla principen att en ”god” man görs ännu bättre ge- nom sin relation med en ”god” kvin- na, medan en ”dålig” man görs ännu sämre genom förbindelsen med en kvinna som bryter mot moral och normer. Könet görs till symbol för moralisk status i samhället: Dålig kvinnomoral är ett av utslagen av det moraliska förfallet i den romerska republiken. Ett samhälle som accep- terar att domineras av en kvinna är inte längre den stolta republiken, präglad av virtus, som Tacitus och många flera hade som ideal. Livias maktlystnad blir ett uttryck för att ett folk som har gett upp sina gamla ideal får vad de förtjänar, den ro- merska staten görs om till en utvid- gad familj som domineras av en nyckfull mater familias. Också en läsning av skildringen av en historisk kvinna kan därmed göras till en del av begreppet Gender Studies.
Och för att avslutningsvis knyta an till Theodor Birts 70 år gamla bok:
Det kommer immer noch böcker om antiken. Det kommer auch noch böcker om kvinnor i antiken. Och kvinnorna har, Gott sei Dank, blivit en del av människorna i antiken.
