VARLDEN OCH KYRKAN I NYA TESTAMENTET
.v
EDVIN LARSSON
Relationen mellan kyrkan och variden star f. n. i centrum far den teologiska debatten. Sekulariseringsteologin hal' pa ett nytt odl egenanat satt aktualiserat fragan om farhallandet mellan de bada storheterna.' Efterverkningarna pa missionsteologins och ekumenikens omrade hal' som bekant varit betydande.' I den mangsidiga, och i bland farvirrade, diskussion, som fOns, hal' exegetiska synpunkter endast del vis beaktats. Nedanstaende anikel ar icke avsedd som ett direkt inlagg i denna debatt. Dess syfte a1' endast au presentera relevant nytestamentligt material.
Jag hoppas att i annat sammanhang kunna ge de aktuella pro- blemstallningarna rarande kyrkan och variden en exegetisk be·
Iysning.
I 1) Viirlden i NT.
Det ord som i NT vanligen brukas fOr begreppet «va rid" ar lwsmos.3 (De norska bibeloversattningarlla ~herger darjamte i vissa bestamda sammanhang det grekiska ordetaionmed «varld», ett fOrhallande, som vi skall aterkomma till langre ham.) I utom- biblisk grekiska betecknar kosl1los det valordnade, hannoniska och darmed ocksa det skana. I mera filosofiskt sprakbruk beteck- nar tennen totaliteten av alit existerande. Ordet sUir cIa som sammanfattande term fOr det valordnade (och skana) varldsalltet.
Det hebreiska CT hal' inget speciellt ord fOr att beteckna variden, d. v.s. det hal' ingen exakt motsvarighet till det grekiska
kosl1los. I stallet brukas dar varierande tenner fOr att beskriva Cuds skapelse som totalitet. Ett vanligt satt att framhava hel- hetsaspekten, nar det galler Cuds skapelse, ar att tala om «himmel
oeh jorel» (Gen. I: I, jfl". Jes. 65: 17), eller «himmel, jord oeh hav»
(Ps. 69:35). Slundom kan ordel «alll» brukas for all beteekna den av Gud frambringade varlden (Jes. 44:24).'
)lven om det hebreiska GT ieke har n~gon sammanfattande term for begreppet «varld», ar det uppenban all del and~ fore- Jigger en koneeption av en valordnad helhet, vilken kommer den grekiska llOSmosiden yllerst nara. Det finns emellertid en viktig olikhet mellan hebreiskt oeh grekiskt tankande p~ denna punkt.
Enligt gammaltestamentlig ask~dningar Gud sjalv ieke en del av llOsmos (s~som fallet stundom ar i grekisk-hellenislisk tradi- lion). Han st~r over varlden som dess skapare oeh herre. Denna tanke ar s~ grundlaggande, att den med kraft gor sig gallande aven vid motet med hellenistisk llOsmosspekulation. Detta kom- mer till synes i det grekiska GT, sarskilt i de apokryfiska boeker- na. Termen llOsmos brukas har som beteekning for varldsalltet som ett valordnat oeh skont system. Men det ar karakleristiskl, att den gammaltestamentliga skapelsesynen dominerar aven har.
Varlden, hosmos) ar inte en storhet som vilar i sig sjalv. Den hal' en borjan oeh ett slut. Den ar helt beroende av Gud, skaparen oeh
uppeh~lIaren (2. Mack. 7:9, 7:23,13:14, Sap. Sal. 7:17.)
Sam inledningsvis framhallits iiI' termen lwsmos den vanlig- aste beteekningen for varlden i NT. InneMlIsligt sell dominerar den gammaltestamentliga synen avcn hal'. Va.rlden, hosmos) hal' skapats av Gud. Darfor ar relationen intim mellan honom oeh varlden. Denna nara £6rbindelse mellan GlId oeh varld medfor dock aldrig alt distansen upphaves. Gud st~r lItanfOr oeh over varlden. Han ar skaparen, lIppratthiillaren oeh domaren.
Denna sista aspekt, Guds domande funktion, leder oss emeller- lid over lill ett tankekomplex som ar av slorsla betydelse fOr NT:s syn p~ varlden. Guds dom ar nodvandig darfor all varlden ar beharskad av synden. Trots att denna ide om varldens syndig- het lill sill msprung ar gammaltestamentlig, spelar den inte p~
Hingt nar samma roll i GT S0111 i NT. Visserligen finner vi i GT lalrika uttryek for medvetandet om manniskans syndighet oeh om de tragiska konsekvenser som denna hal' fOr till varon i start.
Exemplen harp~ar sa m~nga oeh valkanda att de ej behover an-
foras har. Trots detta motel' vi knappast i GT nagon teoretiskt grundad fiirestallning om ett alltomfattande syndasammanhang.
Narmast en sadan uppfattning befinner vi oss val i skildringen av sHiktets syndighet enligt urhistorien, Gen. I-II, eller i en- skilda lItsagor, framfiir alIt i psalmerna, t.ex. Ps. 14:3, 130:3, 143:2, jfT. Job 14:4, Jer. 8:6. Samtidigt ar det doek klart att alIt detta bara kan beteeknas som ten denser. I stort sett saknar vi i GT en klart lItformad teori om ett alltomfattande syndasam- manhang i varlden.'
I NT ar bilden betydligt morkare. Den syn, som vi hal' motel' i varierande utformningar,
ar
resultatet av en komplicerad ut- veekling inom skilda judiska grupper i intertestamental tid."Vi motel' inte i alIa skriftgrupper inom NT:s ram en samman·
hangande lara om synden. Men en gemensam grundtanke finns dar. Det ar den, au ondskans makt ar sa stor, att mannniskan inte av egen kraft kan vrida sig ur dess grepp. I de paulinska skrifterna ar synduppfattningen mest tydligt explieerad. Synden (hamartia) teeknas dar som en objektiv, overindividuell makt som hal' hela manskligheten i sitt vald. Genom Adams olydnad harden kommit in i varlden (Rom. 5:12 f.,jf,. 1. Kor. 15:21 f. oeh 45).' I sitt fOlje harden dod, sjukdom oeh annan olyeka. Dess forodande makt visar sig inte minst dari, att den t.O.1TI. kan ta Guds heliga lag i sin tjanst for att helt forslava manniskan (Rom.
5:20, 7:7-25, I. Kor. 15:56). Ja, dess maktomrade ar inte begr'an- sat en bart till manskligheten. Aven skapelsen i ovrigt star under dess makt oeh bidar efter forlossning fran dess tyranni (Rom.
8:19-22).
Nar synden tillskrives denna makt i NT medfor detta, att synen pa varlden blir mera komplieerad an i GT. Visserligen iir tanken pa varIden som en Guds skapelse frisk oeh levande. Den ar t.O.m.
sa sjalvklar, att den inte behover sarskilt betanas. Men mitt i denna skapelsetro finns medvetandet om syndens destruktiva makt i tillvaron. Det gel' at den nytestamentliga synen pa varlden en egenartad spanning. Delta framtrader pa varierande salt, om man forsoker sarlagga nagra av aspekterna i den nytestamentliga uppfattningen av varIden.
Ser man pa foekomsten av termen lwsmos i NT, finner man, att fiirdelningen ar ytterst ojamn mellan de olika skriftgrup- perna. Johannesskrifterna harden stiirsta frekvensen. Ordet fiirekommer dar 104 ganger. I den paulinska litteraturen miiter vi ordet 46 ganger och hos synoptikerna 15 ganger. I det iivriga NT brukas term en endast i undantagsfall. Den ojamna fOr- delningen pa de olika skriftgrupperna gel' i stort sett en god bild av i vii ken utstrackning problemet «varlden" sysselsatter de olika fiirfattarna8
6vergar vi sedan till att studera bruket av termen Iwsmos, framtrader snart fyra aspekter i den nytestamentliga uppfattning'en av varlden. Dessa kan dock - just darfiir att de ar aspekter - icke alltfiir skarpt skiljas fran varandra.
a) Kosmos star som beteckning fiir hela Guds skapelse, fiir varldsalltet. Ett ovanligt klart exempel pa detta hal' vi i Apg.
17:24. I iivrigt framskymtar denna syn i sadana uttryck som «fran varldens begynnelse» (Matt. 24:21) eller «b'an varldens skapelse»
(Rom. I: 20).
b) Kosmos betecknar jorden. Detta ar fallet i bl. a. Matt. 4:8, dar uttrycket «varldens alla riken» ar liktydigt med alla riken pa jorden. En liknande betydelse aterfinner vi i Rom. 4: 13, troligt- vis ocksa i Matt. 26:13, Mark. 16:15, I. Kor. 14:10. Kosmos hal' i dessa fall en innebiird som giir tennen naranog identisk med oikollmene (= den bebodda jorden, jordkretsen). Jb-. f.Ii. Matt.
4:8 med parallellen i Luk. 4:5, dar Iwsmos motsvaras just av oilw1l1nene.
c) Kosmos betecknar manskligheten, eller manniskovarlden.
Termen hal' i dessa texter en tamligen neutral innebiird. Varlden- manskligheten framstar hal' ofta som objekt fOr Guds, Kristi eller kyrkans handlande, utan att nagot uttryckligen sages om motstand eller fiendskap fran dess sida gentemot denna aktivitet. Detta ar bl. a. fallet i Bergspredikan, nar det om larjungarna heter, att de ar varldens ljus (Matt. 5: 14). Att varlden hal' representerar manskligheten framgar klart av v. 16. Samma neutrala syn pa varlden-manskligheten finner vi i 2. Kor. I: 12. Paulus sager dar, att han (och hans medarbetare) <<1 denna varlden» hal' vandrat
heligt och rent. Och att han d~ framst tanker p~manniskovarlden
framg~rav hans tilllagg till denna utsaga: «s~ framfor alit i v~rt forh~llande til eder», Kosmos st~r troligen sam beteckning for manskligheten ocks~ i Rom. 1:8. Sannolikt har vi samma feno- men i I.Joh. 4: 1,2. Joh. 7.
d) Kosmos st~r sam beteckning for gudsfientliga manniskor och makter. Detta ar den for v~rt tema viktigaste aspekten p~
varlden. I de ojamforligt fiesta fall hal' namligen term en Iwsl1los i NT den funktionen all utgora en sammanfattallde beteckning [or de manniskor oeh makter i tillvaron som sd'tr Cud, Krislus och kyrkan emot. B~de i corpus paulinum och i de johanneiska skrifterna syftar kosmos forst och framst p~ den mansklighet som
st~r fTammande for eller fientlig mot Cud. Denna mansklighet
st~r under syndens val de. Den ar raddningslosl fori orad, am den blir lamnad at sig sjalv. Paulus, sam laborerar med de tv~ mansk- lighetshalfterna judar och hedningar, ankJagar alia manniskor fOr att vara under synd (Rom. 3:9). Nar s~ lagen f~r p~visa denna synd hos manniskorna blir det uppenbart att hela va"lden (scil. . manskligheten) sl~r med skuld infor Cud (Rom. 3: 19). Annu mera tillspetsad ar den negativa bedomningen av Iwsmos-manni- skovarJden i de johanneiska skrifterna. Varlden ar dar den gudsfranvanda sfaren, som icke fOrmal' mouaga sanningens allele (Joh. 14:17). Den hal' djavulen som furste (Joh. 12:31. 40). Och den hatar dem som hor Kristus till, eftersom de representerar
n~got for varJden frammande (Joh. 15: 18 f.). Morkret ar i de johanneiska skrifterna ett troget uttryck fOr varldens vasen (Joh.
1:5,8: 12, 12:35, I.Joh. 1:5 f., 2:8 f.).
Tanken p~ att djavulen ar hene over Iwsmos-manskligheten framskymtar ocksa i de paulinska skrifterna (Rom. 16:20, I. Kor. 5:5, 7:5, 2. Kor. 2:11, I.Tess. 2:18 med flera stallen). Ett karakteristish drag i corpus paulinum ar emellertid, alt en rad andra makter forutsattes existera, vilka pa ett egendomligt satt anses sta i motsattning till Cud, utan att de i egentlig mening betecknas som sataniska till sitt vasen.!) Det ar de anglar, myn- digheter och krafter, sam omtalas bl. a. i Rom. 8:38, I. Kor. 2:6.8, 15:24, eller de varldens maher (ta stoicheia tOil kosmoll), sam
Paulus varnar for i Gal. 4 :3.9. Dessa makter ~ir i sig sj~ilva icke onda. De tillhar Guds skapelse (Rom. 8:39, jfr. Kol. 1: 16) oeh st5r eher Kristi uppst5ndelse oeh upphajelse prineipiellt under hans averhaghet (H. 1:21£., Kol. 2:15H.). Men de har and5 p5 n5got satt till den gudsfientliga varlden, ehersom de alltjamt kan bli farem51 fOr manniskors kult (Kol. 2: 18) oeh rituella ob- servans (Kol. 2:20H.).
Da manniskan intar en sa central slallning i Guds skapeIse, ar det naturligt, att verkningarna av hennes gudsfr5nvandhet
str~ickersig ut over vida Hilt av tilivaron. Vi hal' redan antytt aU manniskans relation till de kosmiska makterna ar egendomligt sammansatt. Dessa makter, sam ar skapade av Gud oeh star under Kristi makt, utgar and5 en fara for manniskan. P5 liknande satt farh5ller det sig med hennes relation till de ting oeh far- h5l1anden, sam omger henne i hennes materiella tillvaro. Han kan frestas att saka vinna hela varlden(= dess rikedom oeh makt) utan tanke 1'5 att han darvid riskerar att farlora sin sjal (Matt.
16:26 par.). Darfar manar Paulus korintierna att bruka varlden s5som brukade de den ieke (I. Kor. 7:31). Man kan i denna Oell liknande utsagor skonja en angslan fOr, att det skapade, i stallet fOr Skaparen, skall fa makt over manniskan. en radsla sam otvivel·
aktigt tenderar till en negativ bedomning av skapelsen sam s5dan. Mer an en tendens i denna riktning ar det dock inte fr5ga om.
Den for vart tema mest relevanta synen pa varlden ar salunda den,dar termen kosmos far utgora en sammanfattande beteckning for de manniskor oeh maher, vilka st5r Gud, Krislus oeh kyrkan el"not. Statistiskt sett ar det denna aspekt som dominerar. Aven
«funktionellt» sett ar det varlden i denna mening som star i for- grunden.'O Makten has denna varld ar enligt NT, fOrodande oeh overvaldigande. Men den skall inte vara fOr evigt. Den har en barjan oeh ett slut. Genom syndafallet blev varlden «varld» i negativ mening. Den farvandlades lill en gudsfientlig sfar. Men detta fOrh5llande skall inte best5 fOr all tid .•Varlden» skall en g5ng la slut. Genom Kristi gaming ar varlden redan damd. Delta skall oppet manifesteras vid Kristi parusi.
Att «varlden» ar begransad i tiden, fr~nsyndafallet till parusin, medfor att den i alit vasentligt ar identisk med «denna tidsaIder»
(grek. ho aion houtos). Detta har - som ovan antytts - de norska bibeli:iversattningarna dragit konsekvensen av oeh oversatter aven ho aion Izoutos med«denne verden». Dennaticlsfllder arand oeh forblindad (Gal. 1:4, 1. Kor. 1:20, 2:6, 3: 18, 2. Kor. 4:4).
Darfar galler det fOr de kristna, att ieke skieka sig efter denna
tids~lders vasende (Rom. 12:2). De har ju en g~ng fOr alia av Gud sjalv blivit raddade fr~nen existens, som var i enlighet med dennatids~ldersnatur (ifr. Ef. 2:2ff.).
2) K yrllall i NT
Mitt i denna morka varld, in i denna onda tids~lder, har Kristus kommit oeh utfOrt sitt fOrsoningsverk. Drivkraften bakom hans fralsningsgiirning var Guds karlek till den gudsfr~nvanda
varlden (Joh. 3: 16). Hans garning innebar oeks~,att kyrkan, det nya gudsfolket, upprattades. Dess funktion var att fora budskapet
0111 hans garning vi dare till «varlden». Vi kan iote i detta sam- manhang ta upp den haftigt omstridda fr5gan, huruvida Jesus sjalv ville grunda en kyrka, om det var en medveten intention hos honom att skapa ett nytt gudsfolk s~som en fullkomlig mot- svarighet till det gamla fOrbundsfolket. Det skall endast noteras, att m5nga moment i hans garning blir ofOrklarliga, om man an- tar att han icke ville gTtll1da en kyrka. For v5rt vidkommande ar det emellertid tillraekligt att konstatera, att det kort tid efter Jesu dod framtradde en skara manniskor, som gay uttryek ~t ett egenartat medvetande om att vara den eskatologiska tidens ut- valda gudsfolk, en Guds ekklesia (Apg. 2: 14-46). Grunden fOr dess existens ar Jesu fralsningsgarning, hans dod oeh uppst~n
delse. Den larjungaskara, som Jesus samlat under sitt jordeliv, ser sig genom fullbordandet av hans garning, genom daden oeh uppstandelsen, fiirvandlad till hans kyrka. Den utgar s~lundaden fOrsta frukten av hansgarning. Och cless uppgift
a1'
att fOrkunna Kristi verk, s~att fOljderna av detta kan komma varlden till godo.Redan £I'an fOrsta stund ligger salunda missionstanken inherent i forestallningarna am kyrkan. Den iir enligt NT:s syn forankrad i kyrkans viisen.l l
Den grekiska term i NT, sam ligger bakom beteckningen kyrka ar ekklesia." Den hor samman med verbet ek-kalein, sam betyder «kalla ut». Det utkallande sam i profan grekiska van- ligen asyftas med detta verb ar kallelse till offentliga folkfOrsam- lingar i de olika staderna. En sadan offentlig folkfOrsamling be- tecknas sam ekklesia (ifr Apg. 19:39) men aven mera tillfalliga folkanhopningar (ifr. Apg. 19:32. 40) kan erhalla denna beteck- ning.
Det nytestamentliga bruket av ekklesia ar narmast bestamt av Septuagintas anvandning av denna term. I det grekiska GT ater- gel' ekklesia det hebreiska qahal, sam ar en beteckning for fOr- bundsfolket Israel, nar detta ar fOrsamlat till kulthandlingar, militiira fOre tag eller viktiga rattsavgorelser. Redan detta term ina·
logiska fOrhallande gel' ass en fingervisning am hur kyrkan upp' fattas i NT. Den ar det nya fOrbundsfolket. Den ar Guds folk, den eskatologiska tidens heliga forsamling.
Sam redan antytts val' det den larjungaskara, sam Jesus samJat under Sill jordeliv, sam dter paskens och pingstens tilldragelser framtrader sam hans ekklesia. Detta betyder, att kyrkan enligt de urkristna fOrfattarna hal' sitt upphov i Jesu egen kallelse, i hans utvaljelse. Det innebar vidare, att kyrkans enhet ar given fran forsta stund. Ty det fortsatta fOrsamlingsgrundandet pa skilda orter innebar ingalunda, att andra kyrkor uppstod jiimsides med den ursprungliga. I stallet uppfattas de olika lokalforsamlingarna enbart sasom uppenbarelseformer av den ursprungliga,universella kyrka, sam ar grundad pa Kristi egen garning.
Det ar fOr vart syfte icke nodvandigt att narmare droja vid de bilder och metaforer med vilka urkistendomen sokte beskriva kyrkans vasen. Vi hal' redan sell, att den vasentliga tanken ar den, att kyrkan utgor det nya Israel. Bland de mera bildliga uttrycken fOr kyrkans vasen kan vi i all korthet erinra am det intrycksfulla talet rorande kyrkan sam Kristi kropp (1. Kor. 12: 12£f., Rom.
12:4, jfr Ef. I :22f., 4: 15, 5 :23, Kol. 1: 18), sasom det sanna vintriidet
(Joh. 15), som Kristi brud (2. Kor. II :2, Ef. 5:25[f., Upp. 22: 17), det nya templet (I. Kor. 3:16, 6:19) eller Kristi hjord (Joh. 10:1).
I alia dessa bilder kommer den unga kyrkans sjalvmedvetande till uttryek, dess visshet om att den av Gud ar kallad ut ur v,irlden, att den sedan dess sth under hans ledning oeh beskydd.
De olika fOrsamlingarna pa skilda orter kallas £iir respektive orts ekklesia. Della betyder - som vi redan [Tamhallit - att lokalforsamlingen
ar
en uppenbarelsefonn av Guds universella ekklesia. Della i sin tur leder over till h'agan, hurnvida denna prineipiella enhet kom till uttryek i £iirsamlingsorganisationen.Kan man i det nytestamentliga materialet skonja en kyrkoorgani- salion, 50111 kan antas ha varit gemensam oeh fOrpliktande fOr alia lokalforsamlingar?
De nytestamentliga skrifternas lillfiilliga oeh notisartade karak- tar gor, att denna £raga a1' utomordentligt svar alt besvara. Onl vi tills vidare Himnar problemet om den konkreta fOrsamlings- organisationen (Uirhiin oeh i stallet hagar efter all manna ten- denser till uniformering i kyrkolankandet far vi i grova drag
£iiI jande bild.
Enheten ar given i oeh med Kristus oeh hans garning. Denna enhet beframjas av Anden, som varje £iirsamling iir i besittning av, oeh vii ken kommit den enskilde lill del genom dopet (I. Kor.
6: II, Tit. 3:5). Det bor dock papekas, att Andens roll inte alllid omtalas jn-imii,'/ fOr att betona det [or alia forsamlingar oeh krisll1a lilwr/ade. Tvanom foreraller det av I. Kor. 12 som om betonandet av Andens roll harden [unktionen alt peka pa det gemensamma bakom de olikhe/e,' som faktiskt fiireligger. Paulus viII framhalla, att det trots alit [inns en gemensam, enande kraft mitt i all variationsrikedomen.
Till unifonneringstendenserna hoI' oeksa betonandet av att det ar ett oehsamma evangelium sam fOrkunnas ikyrkan som helhel.
Sarskilt Paulusar angelagen om att accentuera denna Hiroenhet, detta bl. a. darfiir att hans apostolat oeh fiirkunnelse standigt misstankliggjordes. I Gal I:6ff. framhltller han med skarpa, att det inle finnes nagat annat evangelium an del, som han fOrkllnnat for galaterna. Oeh han bemodar sig i fortsattningen om att upp-
visa, att hans evangelium blivit godkant av urapostlarna i Je- rusalem Deh att del salunda overensstamde med det evangeliltlTI som dessa fOrkunnacle (I: 17ff., 2:Iff.). Det ar E. o. vart att obser- vera, att Paulus i Gal. I:7f. fOrutsatter, aU evange!iet har en sa innehallslig fasthet, att galaterna skall vara i stand till att skilja det fdin ett falskt evangelium.
En annan uniformeringstendens i kyrkotankandet kommer till syncs i de nytestamentliga pareneserna. De manniskor som ar in·
fogade i kyrkan, manas att fOlja en ny livsstil, att fOra en vandel
«i Kristlls». Au sadana maningar inte endast ar hanvisningar till ett vagt uppfattat livsideal blir alltmera tydligt fOr den nytesta- mentliga forskningen. Under de senaste decennierna hal' en rad undersokningar gjons av de nytestamentliga pareneserna, inte minst inom enge!sksprakig exegetik. Man har darvicl kunnat konstatera, att det inom skilda skriftgrupper i NT gar att arbeta fram ett gemensamt monster av fOrman ingar, vilket uppenbar- ligen ar aldre an nagon av de skrifter i vilka det kan skonjas. Det ar saIunda tydligt, att man pa ett tidigt stadium i urkyrkan be- modade sig om att ge en enhetlig undervisning rorande den van- de! som anstod medlemmar av kyrkan."
Att tankandet rorande dop och nattvard i sig innehaller en klar tendens till uniformering ar uppenbart. Detta star fast, aven om bade dopet och nattvarden i praktiken har utgestaltats pa vari- erande satt i de olika lokalkyrkorna. Tydligt ar att en viss «all- mankyrklig» undervisning rorande dopet har agt rum. En an- tydan om detta har vi t.ex. i Paulus utlaggning av dopet i Rom.
6:3, dar han synes hansyfta pa nagot som reclan ar kant: «Veten I da icke att vi alla som hava blivit do pta till Kristus Jesus, vi hava b1ivit do pta till hans clod?" Likasa framhaller Paulus, att han till korintierna har overbringat den tradition om nattvardens instiftande, som han sjalv mottagit (I. Kor. II:23fE.), antagligen i Antiokia eller kanske rent av fran den palestinensiska kyrkan.
De papekanden, sam har har gjons angaende all manna ten- denser till unifonnering i tankanclet am kyrkan och dess liv, later ass ana nagot av urkristendomens intensiva medvetande am att man utgjorde en enhet i Kristlls. Och pa nytt installer sig
fr~gan: Kom detta enhetsmedvetande till uttryek i en fOr alla lokalforsamlingar likartad organisation?
Den forsta observation, som man i detta sammanhang maste gora, ar att urfOrsamlingen i Jerusalem tydligen intog en ytterst central position i lokalforsamlingarnas medvetande. Detta fram-
g~r med all onskvard tydlighet av bade Apg. oeh de paulinska breven14 UrfOrsamlingen utgjorde ~tminstonei vissa avseenden en fOrebild fOr de olika lokalkyrkorna. Den hade ju under den forsta tiden ensam representerat Guds ekklesia i varlden. Fr~n
den hade evangeliet utgatt. Det ar darfor naturligt, om man i gorligastem~nsokte efterbilda dess liv oeh organisation.
I urfOrsamlingen i Jerusalem utgjorde apostlarna den sjalv- klara medelpunkten.15 Sin auktoritet hade de, darfor att de hade kallats till efterfiiljd av den jordiske Jesus. De hade mottagit hans undervisning, bevittnat hans garningar samt slutligen blivit vitt- nen till hans dod oeh uppstandelse. Genom den uppsdndnes uppenbarelser blev deras uppdrag fornyat oeh narmare definierat.
De skulle fullfiilja det verk, som Kristus p~ ett avgorande oeh grundlaggande satt utfOrt. Genom dem skulle han, den upp-
st~ndne, fortsatta sin garning i varlden (Matt. 28: 18-20, Mark.
16:15££., Luk. 24:49, Apg. 1:8, Joh. 20:2lff.). Deras verksamhet ar salunda en aterspegling oeh ett vidareforande av Jesu egen akti- vitet i forkunnelse, undervisning, kraftgarningar, lidande. Oeh avsikten med denna m~ngskiftandeapostlaverksamhet ar den- samma somi hans fall: tjanst at andra.
Det ar h'amst apostlarna, som under den fOrsta tiden utgor ett slags kyrkoorganisatorisk fOrbindelse mellan de olika fOr- samlingarna. Sarskilt tydligt markeras urapostlarnas betydelse i Apostlagarningarnas framstallning. Det medvetna betonandet av apostlarnas roll i denna skrift be hover ingalunda innebara, att framstallningen ar ohistorisk. I sjalva verket bekraftas den i sak av aposteln Paulus, trots att han i olika sammanhang hade an·
ledning att framhava sitt relativa oberoende av apostlarna i Je- rusalem (Gal. I:18, 2:2-10). Allteftersom den kristna reflexionen fortskrider, kommer apostlarnas roll att ytterligare betonas. De hednakristna efesierna sages vara Guds husfolk, uppbyggda pa
apostlarnas oeh profeternas grundvai, dar hornstenen ar Kristus sjalv (EL 2:20). I Uppenbarelsebaken mater ass den kanske vik- tigaste tealagiska utsagan am apastlarnas fTalsningshistariska be- tydelse: Siaren skadar det nya Jerusalem. Han ser att dess stacls- mur har talv grundstenar. Pa dem star talv namn: namnen pa Lammets tolv apastlar (21: 14).
Ur histariska natiser aeh tealagiska utsagar kan vi fa en nagar- lunda tillforlitlig bild av den eentrala roll, sam apostlarna spe- lade fOr hela kyrkans liv aeh fOrestallningsvarld under den forsta tiden. For vart vidkammande iir det tillraekligt att an en gang erinra am att apastlarna genom sitt fOr alia giltiga Kristusvittnes- bard tyeks ha utgjart den viktigaste fOrbindelselanken mellan fOrsamlingarna aven arganisatariskt sett.
Bade i Apastlagarningarna aeh i corpus paulinum finner vi aven andra ambeten eller tjanster omnamnda. I vissa fall fram- star dessa ovriga ambeten sasam nara sammanhorande med apastolatet. De forefaller ha uppkommit genom ett direkt oeh medvetet overforande av vissa apastoliska funktianer till mannis- kor, vilka ieke horde till apostlarnas krets. I andra fall ater mater utsagar om tjanster i kyrkan, dar det ar vanskligt att avgora, huruvida nagat samband existerar med apastolatet eller ej.
Om vi forst tar de med apastalatet klart sammanhorande tjansterna i beaktande, kan vi konstatera, att en differentiering agde rum redan inam urforsamlingen i Jerusalem. I Apg. 6: 1-6 berattas det hur apostlarna delegerade vissa av sina ambetsfunk- tianer till en krets av sju man tillhorande fOrsamlingen i Jerusa- lem. Vanligen uppfattas derma handelse sam diakonatets instiftel- se, en talkning som doek ar diskutabel med tanke pa de sju delegerades vittgaende befagenheter.'6 Deras uppgift anges fOrst oeh framst vara den att gora tjanst vid borden, d.v.s. att utova vissa liturgiska aeh diakanala funktianer. Uppgiften har emeller- tid inte inskrankt sig till detta. Om de mest namnkunniga bland dessa man, Stefanus aeh Filippus, berattas det, att de deltagit i fOrkunnelse oeh larosamtal. Om Stefan us kan man anta, att han var ledare fOr missiansarbetet bland de hellenistiska judarna i Jerusalem. Filippus kam att bedriva mission i Samarien. Tradi-
tionen harom fonnaler att han £On-auat dop (Apg. 8:5££. 38). Av Apg. 8: 14ff. f~r man dock kanske dra den slutsatsen, att de sju ieke ans~gs ha alia en apostels funktioner: representanter fOr apostlakollegiet m~ste ge sitt godkiinnande ~t den nya fas i mis·
sionsverksamheten, som inletts genom s3mariternas kristnande genom Filippus.\'
Vi hor talas om en liknande delegering av uppgifter oeba fran andra hall inom kyrkan. I Apg. 14:23 berauas det, aU Paulus oeh Barnabas p~ sin fOrsta missionsresa insatte «aldste» (presbyterai) i varje nygrundad fOrsamling. Dessas uppgift ar tydligen att full·
fOlja det arbete, som apostlarna p~borjat.De blir lokala ambets·
representanter Deh kan i denna sin egenskap aven betecknas som eJ}islwpoi (Apg. 20: 17, 28). An tydligare n-amtrader detta «dele·
geringstankande» i Pastoralbreven. Paulus sjalv iir kallad till apostel enligt Cuds vilja (I. Tim. 1:1,2. Tim. 1:1, Tit. 1:1).
Denna tjanst hal' han, atminstone vad vissa funktioner betraffar, overfort p~andra (2. Tim. 1:6, jfr I.Tim. I: 18). Dessa skall sedan i sin tllr anfOrtro en liknanrle tjanst
at
sarlana soma1'
fOrtroenrle varda (2. Tim. 2:2, Tit. I:5ff.), en process som dock maste fOre-g~sav noggrann provning (I. Tim. 5:22, Tit. 1:6). Det ar mojligt aU dessa lIppgifter i Apg. oeh Pastoralbreven lIr historisk syn·
punkt ger oss en alldor entydig bild av det kontinuerliga oeh enhetliga i urkyrkans ambetsupprattning. ;\ven om sft skulle vara a1' de av vasentlig betydelse. De sager ass nagalam "ad man inom betydande hetsar i urkyrkan betraktade som den ideal a ambets·
ordningen. Som redan antytts omnamnes m~ngaandra ambeten i NT, betraffande vilka det iir omojligt aU avgora huruvida de anses harledda ur apostolatet eller ej. Stundom omnamns de visserligen i sadana ordalag, aU man ar frestad ant3, alt de be·
tecknar vissa funktioner has apostlarna, vilka dessa hal' gemen- samt med andra, s~som nar Paulus oeh Barnabas i Apg. 13: 1 inraknas bland profeter oeh larare. I de fiesta fall avser dock omnamnandet av profeter Deh Hirare sarskilda kategorier av tjanster i fOrsamlingen, vilka ieke har n~gon p~visbarfOrbindelse med apostolatet. Vad profeterna betraffar framg~rdetta klart av t. ex. Apg. II :27ff., 21 :9.11 med flera texter. Om lararna som
egen grupp talas det i bl. a. I. Kor. 12:29f., Ef. 4: II. Diakoner omnamnes sam en sarskild kategori funktionarer i Fil. I: I, I.
Tim. 3:8.12. Den kanske viktigaste prineipiella utsagan am de urkyrkliga ambetcna aterfinner vi hos Paulus i den redan om·
namnda passagen I. Kor. 12:28. Han ger dar en upprakning av olika ambeten inom kyrkan, delvis anfOrda i hierarkisk ordning.
Apostolatet intar den fOrsta platsen. Men «Gud har», sager Pau- lus, «satt forst oeh framst nagra till apostlar, fOr det andra nagra till profeter, for det tredje nagTa till larare, vidare nagra till att utfOra kraftgarningar, ytterligare nagra till att hava hel- bragdagorelsens gavor, eller till att taga sig an de hja! plOsa, eller till att pa olika satt tala tungomil!.» Det ar sam synes en rik prov- karta pa tjanster, sam Paulus har uppraknar. For vart satt att se ter det sig nagot tveksamt, am somliga av de har anfOrda funk- tionerna bor uppfattas sam ambeten i egentlig mening, eller am de inte snarare borde betraktas sam andliga nadegavor (charis- mata), jfr 12:31 oeh 14: I. Det ar dock osakert am Paulus (oeh urkyrkan i ovrigt) har raknat med nagon prineipiell atskillnad mellan «institutionella» tjanster (representerade av apostlar, pres- byterer, larare, diakoner) oeh karismatiska uppgifter (profetians, tungomalstalandets, helbragdagorandets funktioner). Ty alia har de sitt ursprung has Herren sjalv oeh ar fOnnedlade av hans Ande (I. Kor. 12:3ff.). Oeh det andamal sam dessa ambeten oeh nadegilvor skall tjana ar kyrkans"PI,byggande i detta ords vidaste mening.
Den kart a framstallning, sam hal'hal' givits, rorande de urkristna tjansternas karaktar kan ieke ge nagot definitivt svar pa fragan, huruvida det i nytestamentlig tid existerade en fOrsamlingsorga- nisation, sam var fOrpliktande fOr hela kyrkan. Alit tyder pa att variationsrikedomen hal' varitavsevarcl. Emellertidardet tydligt, att apostolatet intog en sarstallning. Likasa ar det klart, att de tjanster, sam i nagot avseende kunde anses h,irledda ur aposto- latet fOr betydande grupper representerade kontinuiteten, fOr- bindelsen med den fortsatta Kristusgarningen i kyrkan. Detta betyder ingalunda, att andra, mera karismatiskt praglade tjanster saknade betydelse. De var, aven de, uttryek fOr Andens verkande.
De tjanade, oeksa de, fOrsamlingens uppbyggande.
3) Relationenmellan kyrka och viirldi NT (det omedelbara intryeket)
Om vi efter denna framstallning am kyrka oeh varld i NT
fr~gar efter relationen mellan b~da dessa storheter, blir det omedelbara intryeket klart oeh entydigt. Varlden framst~r sam den onda, morka sfaren i till varon. Den har djavulen sam furste oeh ar prisgiven ~t under~ngoeh dod. Mot denna gudsfientliga sfar st~rkyrkan. Den ar godhetens, karlekens oeh Ijusets hemvist.
Den har Kristus sam Herre och den har fralsning oeh evigt liv sam besittning. Kyrkans uppgift ar att genom sin fiirkunnelse rycka manniskor ut ur lTIorkrets sHir, ut ur varlden. Genom dopet dor de bort fdn varlden oeh dess makter (Ko!. 2:20ff.). De blir genom denna gudsgiirning fralsta fr~n morkret oeh forsatta in i Guds Sons rike (Ko!. I: 13). U ppgiften blir darefter att genom standig kamp hindra morkret, varlden, ft'~nattp~ nytt ryeka dem till sig.
Denna skarpt dualistiska synp~ forh~lIandet mellan kyrkan och varlden ar den sam framst faller i ogonen vid en genomlasning av NT. Emellertid ar denna bild ensidig i all sin intryeksfulla enkelhet. Ty andra, viktiga tankeg~ngari NT visar oss, att den urkristna konceptionen ar betydligt mer komplieerad och nyan- serad. Vi skall i kommande avsnitt n~got sysselsatta ass med de faktorer sam komplieerar bilden.
II I) Kristllsextra muros eeclesiae
Vi finner i NT en klart uttalad fiirvissning am att Kristus harskar inte bara over kyrkan. Hans herradome omfattar skapeI- sen sam helhet. Grunden till denna hans harskarstallning ar tv~
faldig: Kristus ar universul1ls Herre dels genom sin delaktighet i skapandet av varlden, dels genom sin uppst~ndelse oeh upp- hiijelse.
a) I GT ar det en central tanke, att det ar Israels Gud, sam har
skapat himmel oeh jord. Pa mangfaldigt satt kommer denna fOr- vissning till uttryek i de olika skriftgrupperna. Gud har gTlll1dat jorden pa hennes fasten. Han har satt en grans fOr vattnen, som dessa inte far overskrida. Sol oeh mane vandrar pa hans bud. Han fOr stjarnorna fram i raknade hopar. Han fOrmar lossa Orions band. Sjustjarnornas knippe knyter han tillhopa. Med regn oeh dagg vattnar han jorden oeh framalstrar sa brod ur den. Foda giver han at korpens ungar. Han vardar sig om alit levande, som han skapat.
Denna gammaltestamentJiga skapelsetro ingar som en organisk bestandsdel i urkyrkans askadning. Men i NT finner vi ett nytt element, som ger den urkristna skapelsetanken dess sarpragel. I viss anslutning till gammaltestamentliga oeh judiska Vishets- oeh messiasspekulationer havdar man, att Jesus var preexistent oeh att han var delaktig i Guds skapande av varlden.'s Forestallningen harom kan belaggas pa ett flertal stallen i NT oeh detta inom skilda skriftgrupper (Joh. 1:3. 10, I. Kor. 8:6, Kol. 1:16, Hebr.
1:2). Utsagorna ar kortfattade. De ar formelartade till sin karak- tar, vilket tyder pa att de emanerar fran den tidiga urkristna undervisningen. Trots den koneentrerade fOl"men ar dessa utsagor relativt entydiga, aven om nagon detaljerad lara rorande Kristi skaparfunktion inte kan utlasas ur texterna. Kristus betraktas sa- som medagerande i skapelseverket, som det medium genom vilket Gud skapade varlden. Pa detta satt knytes skapelsetanken sam- man med den nytestamentliga kristologin. Kristus ar en full- komlig uppenbarare, en sann avbild av skapelsens Gud (2. Kor.
4:4, Kol. I: 15). Han representerar Skaparen i fOrhallande till skapelsen. Han intar i kraft darav en suveran harskarstallning i tillvaron. Han ar - trots syndens rebelliska aktivitet - hela uni- versums rattmatige Herre.
b) Forestallningen om Kristi alltomfattande herravaIde baserar sig vidare pa tanken pa hans upphojelse. Kristi uppstandelse oeh himmelsfard utgor namligen enligt nytestamentlig syn den seger- rika slutfasen i hans fraIsningsgarning. Detta fraIsningsverk i sin tur hor pa det narmaste samman med skapelsen. Den ordning, som frambringades vid skapelseakten oeh den gudomJiga har-
skarstallning som (iii npprattades, har ieke fOrblivit ornbbad.
Genom de npproriska, gndsfientliga makternas angrepp har ordningen i till varon blivit stord oeh en fralsningsaktion blivit nodvandig. I NT betraktas Kristi fralsningsgiirning i vasentlig grad som ett Aterstallande av denna ordning (i vissa avseenden som ett overbjndande av den). Det skedde darigenom att de «kos- miska», gndsfientliga makterna besegTades. Sitt avgorande neder- lag led dessa makter vid Kristi nppstAndelse oeh himmelsfiird, d.v.s. vid hans npphojelse. Han Atertog dA oeh befaste den stall- ning som delaktigheten i skapelseverket berattigade honom till.
Alit detta innebar, att Kristi makt su'aeker sig over hela skapel- sen. Av de nytestamentliga breven ser vi, att hans valde tankes besta av tvA delar: dels kyrkan, dels ett vi dare"egnll'" Chrisli,ett viilde som omfattar skapelsen i ovrigt."I sin kyrka harskar Kristns over unders5.tarJ S01n medvetet 5t5.r i hans tjanst Deh sam med stOlTe eller mindre framgang soker vara lojala mot honom. Utan- fOr kyrkan rAder oeksa Kristi valde. I kraft av sin skaparmakt fOrmar han har manniskor att med ski Ida medel soka bygga npp en sa draglig tillvaro som mojligt. Ofta maste dock hans makt nt- ovas i strid med rebelliska b'after i till varon. Till dessa hor fOrst oeh framst de gndsfientliga makterna, satan oeh hans anhang, som aven efter sitt avgorande nederlag fortsatter att bjnda des- perat motslAnd. Med all makt soker de komma oeksa kyrkan till Jivs oeh locka hennes medlemmar till avfall. Till rebellerna hor oeksa de manniskor, som av skilda anledningar gor motstAnd mot Kristns oeh vagrar att trada in i hans tjanst.
Detta ar i korthet den bild som NT ger oss av Kristns exIra
","ms ecclesiae. Genom sin delaktighet i skapelseverket oeh sin npphojelse har han ett nniversellt herravalde. Detta ntovar han pa ett tvHaldigt satt: Tillvaron som helhet beharskar han genom sin skaparmakt. I sin kyrka regerar han liven genom sin Ande oeh nadens medel.
c) Att Kristtls pa detta satt stAr i fOrbindelse med till varon tttanfOr kyrkan ar av storsta betydelse fOr ttppfattningen av rela- tionen mellan kyrkan oeh varlden. Tanken pa Kristtls oeh hans verkande tttanfOr kyrkan komplieerar oeh nyanserar, som vi sett,
den dualistiska koneeption, som Hitt ttppfattas som den enda Iegitima ut (,.,\n NT. L~toss i all korthet peka p~ ett par elemen- tara fOrh~lIanden, som fOlier av den nytestamentliga tron p~
Kristi universella herradome, detta d1i som en preliminar, prak- tisk konklusion ut fr~n den exegetiska framstallningen.
Genom sin delaktighet i skapelseverket st~r KrislUs i fOrbin- delse med hela manskligheten, den kyrkligas~val som den utom- kyrkliga. Det betyder, alt den krisllle p~ skapelseplanet p~ det intimaste hoI' samman med manskl igheten i stort, ja, med till- varon som helhet. For den bibliska skapelsetron ar mannskan - den krisllla s~val som den ieke-kristna - ett styeke natur (Gen.
2:7). Detta sdir fast, trOLS alt manniskan i skapelsen hal' en speci- ell stallning oeh funktion som Guds avbild (Gen. I :26fL). For den krislnes vidkommande innebar detta, att han aldrig kan avsondra sig fr~n manskligheten i stort eller uppratta en fredad sehor~t sig i lillvaron. Tusen tr~darforbinder honom med hans medmanniskor Deh med skapelsen iovrigt. Sam skapad varelse ar han underkastad det naturliga livels lagar med alit vad det inne- bar av sorger, gladieamnen oeh livsbehov. Han st~r infogad i sociala, kulturella Deh ekonomiska sammanhang, cHir han med cller tnot sin viI ja har au gora en insats, om hans existens over huvud taget skall kunna (ortbest~.Alit detta forbinder den kyrk- liga delen av manskligheten med den utomkyrkliga.
Genom sin universella makt kan Kristus, val' sam heistimansk- lighelen, inspirera enskilda eller grupper till insatser, som ar i enlighet med Guds vilia. Denna aktivitet kan vara helt blottad pft kristna motiveringar. Den kan \lara helt utan medvetet religi- ost patos. Men andam~letmed den kan sammanfalla med Guds vilia. For nytestamentlig syn ar detta ett teeken p~ att skapeIsens Gud genom Kristus inspirerar aven manniskor, som ieke erkan- ncr hOllam, attga hans arenden.
For den kristna kyrkan ar detta ett allvarligt memento. Det galler for henne att med klarsyn oeh varsamhet soka bedoma de manniskor oeh £Oreteelser utanfor kyrkan, som kan bli hennes bunds£Orvanter i den kamp som hon hal' alt utkampa £Or Guds viljas realiserande aven i denna varld.
Tanken pi! Kristusexira 11Iuros ecclesiaekomplieerar oeh nyan- serar salunda pa manga satt den dualistiska uppfattningen av
£Orhiillandet kyrka - varld i NT. Men oeksa en annan kompli- eerande faktor maste tas med i berakningen £Or att bilden skall bli sa fullstandig som miijligt.
2) Viil"lden intra muros eeclesiae
I NT miiter ytterst definitiva utsagor om det fralsningsverk, som Kristus ut£Ort. Vi finner likasa starka ord om den fiirvand- ling, som manniskan Deh hennes situation genomgatt, nar hals·
ningen blivit hennes personliga egendom. Genom den hal' hon blivit uttagen ur morkrets valde Deh inforsatt iljnsels varId, val'S uppenbarelseform hal' i till varon ar kyrkan. Genom dopet till Kristlls hal' manniskan diitt bon fran synden oeh varlden oeh vandrar nui livets nya vasende.
Alit detta gel' i £Orstone det intryeket, att manniskan genom fralsningstillagnelsen blivit uttagen ur varlden, oeh att hon numera lever i kyrkan, fjarran fran sin tidigare tillvaro.
Detta ar emellertid en fiirenklad bild av NT:s framstallning, baserad pa utsagor, som i sitt sammanhang til' meningsfulia men som isolerade fran sin kontext blir meningsliisa oeh felaktiga.
NT:s totalsyn ar betydligt mera realistisk oeh nyanserad.
De nytestamentliga fOrfattarnaar medveLna am att manniskan ieke ar definitivt fri fran varlden darfiir att hon blivit infogad i kyrkan. Vi hal' redan papekat, att manniskan enligt biblisk skapel- setro ar ett styeke natur. Hon delar alit levandes villkor. Den kristna manniskan utgiir inget undantag harvidlag. Hon hal' sin manskliga natur i behtlll. Han lever, for att tala med nytesta- mentlig terminologi, «i kiittet». Detta betyder inte endast, att hennes £Ormaga ar begt'ansad, att hennes kvaliteter ar beskedliga.
Det innebar oeksa, att hon fortfarande ar mottaglig fiir synda- maktens pabud oeh impulser. I hennes «kiitt», i hennes begt'ansa- de manskliga natur, hal' synden oeh darmed varlden en naturlig anknytningspunkt. Pa manga satt marker vi medvetandet om den-
na fara i de nytestamentliga skrifterna. Framfar alIt kommer det till synes i farmaningarna. I KoJ. 3: I manar Paulus adressaterna, att ha sitt sinne vant till det som ar darovan, «dar yarest Kristus ar». Denna uppfordran till de kristna att inrikta hela sitt vasen mot den himmelska varlden kompletteras langre ham (v. 5) av aposteln med orden: «Sa daden nu edra lemmar sam hara jorden till». Begreppet «jorden» representerar har varlden eller den
«varldsliga» existensen. Det mest utlnarkande for «varlden» ar att den ar sluten i sig sjalv, att den ar ett mal i sig sjalv. Den manniska, sam
al'
«av varlden», inriktar sig darfor inte med all- var mot «det sam ar darovan» (v. I). Hennes intresse ar till sin huvudtendens inriktat pa den nuvarande existensen med dess tl'anga villkor. Hon har helt oeh hallet «jorden» till.En sadan grundinstallning maste enligt nytestamentlig syn fa adesdigra konsekvenser pa livsfaringens omrade (jh lastkatalogen i Kol. 3:5). Nar det ham trader brister i livsfaringen hos kyrkans medlemmar, ar detta ett teeken pa att varlden fortfarande utgar en fara far dem, att den pa nytt kan fa dem i sitt vald. Darfar maste de kristna standigt pa nytt erinras om vad som skett med dem vid deras fralsningstillagnelse. De maste manas att med all- var saka realisera den frihet han varlden som ar deras (Kol.
2:20ff.). De maste - far att nu brub en omtyekt formulering- blivad de i verklighetenlir."
Medvetandet am att varlden finns oeksa inom kyrkan bidrar till att ytterligare modifiera den farenklade dualistiska uppfatt- ningen av relationen mellan kyrkan oeh varlden.
III
Efter var beskrivning av kyrkan oeh varlden i NT (del I) ham- stod farhallandet dem emellan sam entydigt. Kyrka oeh varld farefall att sta mot varandra som klart avgransade storheter.
Varlden representerade synd, marker oeh dad, kyrkan dare mot rattfardighet, Ijus oeh liv. Den fortsatta framstallningen kompli- eerade oeh modiEierade bilden (del II). De nytestamentliga lIt-
sagar sam talar am Kristus extra m,uros ecclesiae liksom de son1 gel' uttryck ellmedvetandet, alt varlden finns intra '1nuros ecclesiae luekrade upp den sehematiska £Orestallningen om ett en kelt mot-
satsfarh~lIande. Den verklighet, som NT vittnar om, visade sig vara aandligt mera sammansatt oeh komplicerad.
Sedan vi p~ detta satt har sakt ge en nyanserad bild av far- Mllandet mellan kyrkan oeh varlden, skall vi nu avslutningsvis ge ett par korta antydningar om kyrkans uppgift vis it vis den utomkyrkliga tillvaron. Vilken ar enligt NT kyrkans uppgift i denna dess egenartade samexistens med varlden?
1'01' att kunna besvara den fragan maste vi erinra om koncep- tionen rorande Kristi lIniversella herradome. Det kan, sam vi redan konstaterat, sagas best~ av tv~ delar: kyrkan oeh ett vidare
,"egnllm Christi, omfattande skapelsen i avrigt. Detta farh~lIande
kan oeksa lIttryekas i mera direkt ansllltning till vart tema Deh far cHi fiiljande lydelse: Kristi valde best~r av tv~ delar, kyrkan oeh varlden. Darmed blir det redan i ut~ngslaget klan, att kyr- kan icke hal' att gora nyerovringar. Ty Kristlls ar redan rattmatig harskare over den tillvaro, dar hon hal' att verka. Hennes lIpp- gift ar att realisera detta hans herravalde i den rebelliska delen av hans rike.
Denna uppgift skall farst oeh framst fullgaras genom mission."
Oeh denna skall syfta till att farvandla manniskor till Kristi
liirjunga1". Med oavenraffad klarllet ar denna kyrkans uppgift
formulerad i Matt. 28: 18-20. Den uppst~ndne Kristlls prokla- merar enligt denna text, att hans valde ar lIniversellt: «~1ig ar given all makt i himmelen oeh p~ jorden.» Just dii'"fi;r f~r oeks~
kyrkan i uppdrag attg~ ut oeh gara alia folk tillliirjllllga1". Genom missionen, genom £Orkunnelse av Kristus oeh hans gaming, skall kyrkan £Oreta den avgarande inbrytningen i den upproriska delen av hans rike. Med evangeliets predikan skall manniskor lasgaras ur varldens grepp. Genom dop oeh undervisning skall de garas till larjungar, infogas i Kristi kyrka. p~ denna avgarande punkt
beh~lIer s~ledes den dualistiska synen p~ farh~lIandet mellan kyrkan oeh varlden sin giltighet. Ty endast genom att baja sig far budskapet om Kristus kan en manniska bli halst. Ingen
annan vag leder till raddningen. P~ den punkten ar det samlade nytestamentliga budskapet entydigt.
Men kyrkans uppgift vis
a
vis varlden ar icke begransad till mission i betydelsen Kristuspredikan, halsningsfiirkunnelse. En·ligt NT hal' han aven en annan uppgi[t gentemot varIden, en uppgift, som kan betecknes som diahonia, ordet cia anvant i sin vidaste bemarkelse. Efter sin Herres fbredome och anvisning skall han gora allt sam sth i hennes makt for att beft'ia varlden h~n
orattvisor, hat. fTukLan Deh lidande. Hon fOrvantas, fOr au nu tala mera aktuellt spr~k,aktivt ta del i losandet av sociala, ras·
massiga och ekonomiska problem.'" Han skall - trots sin radio kala inriktning mot den eviga varlden - med iver arbeta
pa
att{orbattra denna tillvaro. P5 denna punkt kan en tillspetsat dua- listisk syn p~ forh~llandet kyrka - varld bli ett allvarligt hinder.
Den kan hinch'a kyrkan h~n att se vad han har gemensamt med varlden p~ skapelseplanet. Han kan bli ofbrmogen att upptacka vilka manniskor och krafter i varJden, sam kan bli hennes alli- erade, nar det galler att gora den jordiska till varons~draglig sam mojligt. I det sammanhanget ar det av storsta vikt, att tanken p~
Kristi verkande i Deh genOlTI manniskor eXlTll 112111'05 ecclesiae
h~lles levande.
De korta antydningar som hal'avslutningsvis hal' givitsrorande kyrkans oppgift gentemot varlden hal' visat, att den - sam ofta framh"lles - ar en kyrka fbr andra. Emellertid kan det i det sammanhanget vara p~sin plats med ett p~pekandeav resen'a- tionskaraktar. en anmarkning som fOrvisso ligger vid sidan om den rent exegetiska uppgiften. Den i och for sig riktiga tanken, att kyrkan ar till for andra f~r inte drivas darhan, att hennes an- svar fOr den egna h-alsningen reduceras. Hon hal' sjalv blivit fri- gjord genom Kristi offergarning (Apg. 20:28). Det~Iiggerhennes medlemmar att med huktan och bavan arbeta p~ sin egen halsning (Fil. 2: 12ff.). De skall efterstrava att komma ham til enhet i tron och i kunskap am Guds Son, till manlig mognad, och
s~ bli fullvuxna, intill Kristi fullhet (Ef. 4: 13). Alit detta visar, att kyrkan ocks~skall ta v5rd am sig sjalv, att den ar ett m~1 i sig sjalv. Han hal' alt sta.ndigt vara vaksam pa varlden oeh dess in-
flytande i hennes mitt, sa att hon inte fOrvandlas till nagot annat an en kyrka. Hon maste dag efter dag varda det liv, som blivit tant hos henne. Endast om hon ar inbegripen i en sadan helgelse- process, kan hon vara en kyrka fOr andra.
IV
Den bild som NT ger av fOrhaliandet mellan kyrkan och varl- den skall icke behalla sin giltighet for evigt. Vi har redan sett, att varldens tid ar begransad. Den su'acker sig fran Adams fall till Kristi parusi. Detta innebar, att kyrkans relationer till varlden en gang skall upphora. Kyrkans uppgift gentemot varlden skall vara fulifOrd "id Kristi pamsi. Hur ar da denna sista fas i frals- ningshistorien uppfattad i NT? Lh oss avslutningsvis antyda huvuddragen i detta mangfacetterade och svargripbara tankande.
Vi har redan sett, att kyrkans framsta uppgift ar mission i be- tydelsen Kristuspredikan, fralsningsfOrkunnelse. Genom sin mis- sionspredikan skall kyrkan realisera Kristi herravalde, och detta i den rebelliska delen av hans rike. Genom kyrkans kerygma skall fralsningen erbjudas at alia folk. Av Markus 13:10 fTamgar det, att missionsfOrkunnelsenfOrutsattes na helamanskligheten,innan anden kommer. I Kolosser- och Efeserbreven uttryckes samma tanke med hjalp a" andra begrepp och forestallningar. Det talas har 0111 Kristi genomtrangande, hans uppfyllande, av varlden.
Denna process tog sin borjan vid Jesu dod och uppstandelse, na- got som ft°amgar av bl. ao Kol. 2: 14f. Annu tydligare uttryckes samma moti" i Efes. 4:8-1623, dar Kristi fralsningsgarning och kyrkans verkande ar intimt forbundna med varandra. Kyrkans alltomfattande betydelse i Kristi handlande med varlden betonas ytterligt starkt i Efes. 3: 10: Guds mangfaldiga vishet (hans frals- ningsradslut) skall nu genom forsamlingen bli kungjord fOr makterna och valdigheterna i himlarymderna. Kyrkan tillskrives salunda i dessa texter en alltomfattande, en «kosmisk», betydelse.
Med henne och genom henne skall Kristus genomtranga varlden.
Bade manskligheten och de «kosmiska» makterna skall genom kyrkan nas av budskapet0111 Kristi garning." Detta betyder dock
inte, att hela varlden EOrutsattes bli vunBen for Kristus fore hans ilterkomst. Fralsningsbudskapet skaII erbjudas at alIa. Men mojligheten att gora motstand mot Kristus oeh kyrkans evange1ie- fOrkunnelse foreligger alItid. Darfor kommer Kristi aterkomst att innebara ett definitivt atskiljande av kyrkan oeh den del av skapelsen, som valt att fOrbli «varld». Detta framgar tydligt av
I. KOL 15:22-28.
Huvudsyftet med apostelns utsagor i denna text ar att beskriva Kristi slutgiltiga overlamnande av valdet till Fadern. Som vi redan konstaterat har forverkligandet av detta herravalde sin grund i Jesu dod oeh uppstandelse. Uppslandelsemomentet be- tonas oeksa i denna text. Kristus ar uppstanden sasom fOrstiing.
\Tid hans parusi skaII de manniskor, som hor honom tilI, upp- viiekas. Darpa fOljer den slutgiltiga fulIandningen (to telos), da Kristlls overIamnar valdet tiII Fadern. Detta tredelade skeende inkluderar emellertid oeksa oskaldliggorandet av alia de krafter, sam fTamhardar i sitt motstand mot Kristus. De verb sam Paulus har anvander kan ieke fOrstas pa annat Salt an som syftande pa ett oskadliggorande av de gudsfientliga makterna. Den i oeh fOr sig fOrstaeliga tolkning, som har viII aterfinna tanken pa en all- tings aterst,illelse, en ajJOkataslasis, har ieke nagon textmassig grundval.
De hiindelser som var text skildrar innebar, att fralsningshi- storien har nrltt sitt mal. Kristi h·alsningshistoriska uppdrag ar slutfOrt. I h·alsningshistorisk mening trader han ieke mera i funktion. Kyrkan har blivit identisk med Tegllll7n Gln·isti. Men detta innebar samtidigt, att hon har gatt upp i Cuds basileia, i hans rike." Cud har darmed blivit alIt i alia.
NOTER
1 DClI mftngskiftandc fOreteelsc som g.h under beteekningen scklilariserings·
tcologi hal' blivit fOrem1't1 fOr analys och presentation i !l.tskilliga tidskrifts·
artiklar, sc t. ex. P. Lpnning, Nye fronter? Tidskr. for Teal. og Kirke (1966), s.
185-189, I. Ashcim, Hva er seku1ariseringsteologi?, LuJhersk Kirketidende nr.3 oell 5 1968, B. Hagglund, Sckulariseringsteologi oeh tv!\rikesHira, Sv. Teal.
Kvarlalshrift (1968), s. 84-95.
P!\\'erkan fr!\n sekulariseringsteologin framtdider b1\.de positivt oell negativt i stlldiedok1l111enlen fr1\.n Kyrkornas varldsrad, Mission als Slruktllrprim:iJ) (1965), The Church for Others (1967) samt i Drafts for Sectiolls, .arbetsdokll- IllCntclh for varldskyrkomotet i Uppsala 1968.
3 Se H. Sasse, al'l. /(OSllIOS i Theol WOrterb. z. N. T. III (1938), s. 867-896.
4- ]£1'H.Ringgl'en, art. Varlden, Sv. Bibl. UpJ)slagsverk 112 (1963), sp. 1432-1434.
5 Betraffancle syndllpp£attningen i GT se Jils. Pedersen, Israel, vol. I (1920), s.
319-341. Jfr den omfattande fl'amst;iIIningen has L. Ligicr, Pecht d'Adam et JH}chi dll //lol/de(1959).
GEn kort skiss av utvecklingen i senjudisk tid ges av 'V. D. Davies, Palll and Rabbinic j1ldaism 2 (1955), s. 32-44 med vardcflllla litterawrhanvisningar. D:s egen syn nigot psykologiserande.
Se E. Larsson, ChristllS als VOl"bild hI dell jJallli"ischen Tauf'liIld EihOlltexlen (1962), s. 175-187. Jfr. J. CambieI', Peehes des Hommes et peche d'Adam en Rom V. 12, New Test. Stud. XI (1965), s. 217-255, F. W. Danker, Romans V. 12: Sin Under Law, New Tesl. Stud. XIV (1968), s. 424-439.
S Jfr. H. Sasse, art. cit., s. 882.
9 Sc i\L Dibelius, Die Ceistenvell im Clallbell des Pallills (1909), R. Leivestad, Christ the COllqlleror (1954), s. 92-IJ5, H. Schlier, Del' Brief an die E/)heser (1957), s. 102f., G. H. C. Macgregor, Principalities and Powers, New Test. Stud.
I (1954-55), s. 17-28, J. A. FitzlllyeI', A feature of Qumran Angelology and lhe Angels of I Cor. XI 10, New Test. Stud. 4 (1957-58), s. 48-58.
JO Denna aspekt p<'l. varlden ncgligcras i betydande lltslraekning av sekularise- ringsteologins fOretdidare.
11 LitteratUl"en Olll kyrkotankandet i NT ar o6verskadlig. Hal' hanvisas endast till ell fital arbeten, dar forskningsresultatcn pi ell eller annat sall Sllmmeras upp; O. Linton, Das Problem del" Urkirche ill del' neueren Forsclwng (1932), N. A. Dahl, Das Volk Cottes (1941), Ell bok am kyrkall. Av svcnska teologer (1942), Y. llrilioth m. fl., Del/. llynkyrlwsyllell (1945), F. l\f.13raun, Nelles Licht fIllf die kirc!le (1946), R. Schnackenburg, Die Kirche im Nellell Teslament (1966).
1:! Se K. L. Schmidt, art. ekhlesia, Theol. JVOrterb. z. N. T.III (1938), s. 502-534.
13 Dc viktigaste undersokningarna iiI" 1)11. Carrington, The Primitive Christiall Catecllism (1940), E. G. Selwyn, The First Epistle of St. Peler (1947), s. 365- 466, W. D. Davies, 0/). cil.) s. 122-146, D. Daube, The New Testamelll ami Rabbinic Jlldaism (1956), s. 106-140.
14- SC J. Jervell, luI' Frage der Traditionsgrulldiage del" Apostelgcschichte, Stlld.
Theologica XVI (1962), B. Gerhardsson, Memory mid Manuscript (1961), s.
2141f.
1.. Om apostolatcts roll se N. A. Dahl, art. Apostel,SII. Bibl. Uppslagsverk12 (1962), sp. 95-98 och dar anfOrd liUeratur. Bctraffande dCI urkristna ambctct som hclhel se H. Ricscnfeld, Ambctet i Nya testamentct,Ell boll. om k)'rkalls iimbetl:
(utg. ay Hj. Lindroth, 1951).
16 Enligt somliga rorskare ar .. de Sjlh rcpresentamcr ror en .. hellcnislisk:o Sal"
gl'Upp illom urrorsamlingcll, sc E. Hacnehcn, Die A/JOsle/geschichtea (1965), {/(! loc.
11 Till detta problem sc £. Larsson, DOPCI oeh Andens insegel, Tidshr. for Teol.
og Kh'ke(1966),s. 1-14 (91L).
18 Se Ill.a. H. Hcgenuann, Die Vorslellullg VOIn Schoplllllgsmittler i1ll hellellisti- schell jll/ellium "lid Urcliristellium (1961).
19 VI'den rikhaltiga litteraturen till detta lcma bor naffinaSO.Cull mann,KOlligs- hernclwll Ch"isli lI11d Kirche im Neuen Testame"t'l (1946), R. Sehnaekcn- burg, Colles Hen'schafl limE Reich (1959). En maklig monslring ay IitleralU- ren till Kal. 1:15-20 (och dtinned till \'An amnc) forcligger hos H. J. Caba·
thulcr, jesus ChristllS. Haupt der Kirche - Hal/pt der Welt (1965). G. sjtilY ar "lcrh1\.llsam nSr det gallcr talet am KriSli harskande lltanfOr kyrkan.
20 )er. A. Fridrichscn, Hclgclsc oeh eullkomlighct has Paulus, i Dell II)'ll k)'I"IIO'
syllell, s. 62-91.
21 Sc J. Jercmias, jes" Vaheimmg liir die Volker(1956), W. Schnecmclcher,Mis·
siollsprobleme illl aposlolischell "lid lIachapostoliscllell Zeilalter (1959). - Det ay sekulariserillgstcologin inspircradc missionsUinkandel tas iekc upp i dctta s....mmanhang.
22 DCl ar sckulariseringsteologins Wrtjansl all s" starkt ha accenlllcral della mo·
lIlenl i kyrkans uppdrag.
23 H. Schlie!', COlliIII. ad loco
2.J, Sc R. Schnackcnburg, Goltes l-Ierrschaft l/. Reich,s. 199-245, E. Schwcizer, Dic Kirche als Leib ChriSli in den paulinisehen Homologumena, Theol. Literatw"
zeit. 86 (1961), sp. 161~174, idem, Die Kirche als Lcib Christi in den pall- linischen Antilcgomena, Theol. Literalllrui!.86 (1961) sp. 241-256.
25 :\ng1\cnde bcgrcppct Guds rike i bct)'delscll ay det slutgiltiga fralsningstill- sl1\ndcl se S\'o Aalen, Cuds kunga\'alde cller Cuds rikc?, Su. Exeg. /frsbok XXX (1965), s. 37-69.
