V ~ ~ R L D S M I S S I O N S K O N F E R E N S E N I M E X I C O C I T Y
a"
C A R L G U S T A V D I E H I .
Efter beslutet om sammanslagning i New Delhi 1061 har Kyr- kornas Varldsrids nya ansikte med missionens bestamda profil for forsta gingen visats upp i Mexico City.
Sival ordforanden i Centralkommittbn, doktor Franklin Clark Fry, som generalsekreteraren, doktor W. A. Visser 't Hooft, be- kraftade nyordningen med sin narvaro. Den senare ho11 for ovrigt ett mycket uppmarksamat inledningsforedrag om missi- onen som trons provosten.
For forsta gingen stod Kyrkans totala missionsuppgift p i pro- grammet for en ekumenisk konferens. Forsok att presentera missionsuppgiften i tankebanor, som uppdelar jordens sex konti- nenter i tre givande och tre mottagande, spirade ohjalpligt ur.
Lika forbryllande verkade allt tal om v%sterlandets uppgifter.
Det finna inga geografiska missionsomriden men uppgifter av overvaldigande dimensioner overallt inom personlighetslivet och samhallet. Granserna mellan inre och yttre mission bortfaller.
Som missionens objekt kvarstsr manniskan, som genom tekniken och den nya samhallsstrukturen forlorat orienteringen och kom- mit bort h i n Gud. Kyrkan miste soka henne, dar hon finns. Om den kristna forsamlingen sitter stilla i sin andliga borg och liter varlden ha sin gang med manniskan, sviker hon sin uppgift. Vi kristna miste overskrida granserna till den varld, dar man- niskorna befinner sig. Detta ar inneborden av budet .Gin ut i hela varldenu.
Om detta i och for sig ar sjalvklart, s i kan Mexico-konferensen betyga, att den itminstone inte ar omedveten om sitt ansvar.
Canon John Taylor gjorde det klart i sin korta avslutningspre- dikan med orden: uVi upprepar marschordern ging p i ging 4
men drojer and5 kvar vid ntgingspunkten.~
-
Dct kan vara en nara nog ooverkomlig svaghet hos konferenser av detta slag att ininga djupa sanningar kommer till uttryck i forhandlingar och rapporter, men det stannar darvid. Mexico-konEerensen faller emellertid inte s i latt for den domen. Visserligen stalles frigor infijr rapporterna, Inen handling saknades inte.SEICTIONER
1.Xt ors biirja nlcd cle fiirra. I<otn~nissionen sysslatle lnecl lyra Ir5gor i samband med den totala missio1lsupljgiftc11. Egentligcn iiv de olika aspekter 112 sannna sak, b e t i n p d e av ltxraktiiren p i de grinscr so111 skall iiverskridas.
~\.la~nlisl~orcru ~ I I I ~ ~ I I fro.
Den alltid aktllclla frsgan om framnrancle rcligioner hadc anfijrtrotts lit scktion nittnmcr ett. RI2let lrav alltic1 varit en imnligration fran tlessa in pli I~ristendomens tlolniner. Men fiir Iinge sedan har lnan ifrsgasatt, hurvicla omvinclelsen iir art fatta i s2 I-eligiiist kultl~rgcografiska ter~ner. Inncl~iir inte f?ilsningen en lrela miinniskans fiirvallclling n ~ e d en fiirnyelse av den andliga r~trustning so111 lion lrar? Innchar omvandelscn ctt ntbyte eller en FBnrandling? Diirnred sammanhangcr frtlgan on1 det [inns nigot gott i icke-kristna religioner, och den utmynnar i problem- stillningen: den allni;inna uppenbarelsen och den speciella. \'is- serligen varjde man sig intensivt i Mexico mot beskyllningen for att rora sig i prol~letnstallni~~gar h 3 n Tambararn- eller rent av fr211 Jerr1salc1n-kollfere11se1ls tid, inen dct g:lr inte att fii~-- neka, att hiirom fiirdes e n god del av diskussionen, oilka termer nran i n fiirsiikte anvanda f o r att nyanscra fr5gan.
Xmnets lormulering avssg dock en gr~insoverskridning av kristna ininniskor till minniskor i cle ickc kristna religionerna.
Kristnas vittncsbijrd till miinniskor av annan tro antyder e n np~~sijkanclc ~rppgift. Det ;ir inte I a n ~ r e lika niiclviindigt son1 liir1- att tilliilnpa uttrycket hokstavligt. \'i kristna kan inte unclg%
I
att mota dessa medmanniskor. Fler och fler lekman reser i olika arenden till Asien och Afrika, och i motsatt riktning g i r en allt stridare strom av manniskor som inte bara ar av annan tro an vir utan ocksi milmedvetet forknnnar den. Vittnesplikten till icke-kristna broder och systrar innebar ett uppsokande i den meningen att - for att citera rapporten
-
den kristne visar karlek till alla manniskor och respekt for arlighet och upprik- tighet varhelst han moter dem. Han miste forsti att de icke- kristne har skal for sin tro och att minga frammande religions- bekannare i dagens Iage finner tillfredsstallelse och inspiration i det satt, p i vilket deras religion f i r en ny tolkning och dari- genom ger ny mening i t individens och samhallets liv.Detta mLte vi kristna tolka i evangeliets ljus och soka forsti p i vad satt Gud handlar med dessa manniskor. Av fundamental betydelse a r insikten att Kristus i sin forsoningsgarning har brutit ned barriaren mellan manniskorna. Varenda en av dem ar en broder, for vilken Kristus dott. Vi miste realisera broder- skapet for att kunna uppleva barnaskapet. I kanske icke alltid helt klara uttryck framholl man sarskilt frin indiskt hill att evangeliets fullhet kravde alla manniskors frilsning.
I ett tillspetsat yttrande ville en deltagare sammanfatta npp- giften med orden: aVi kan inte langre forkunna evangelium p i virt uttryckssatt och lamna %t manniskor att avgora sig for eller emot. Vi m b t e taga pi oss bordan att gora oss forstidda.x
Vid ett forberedande sammantrade for planlaggning av kon- ferensens arbete fick deltagarna den instruktionen att inte syfta till en sammanfattande rapport, som filats i flera ILningar. Ett tandande ord, inspirerande tankar, nya aspekter i den m i n sidane komme ham, skulle man bokfora. Rapporterna blev emellertid trots allt praglade av vanligt konferensforfarande, vilket inte betyder att nyskapande formuleringar helt saknas. I samtliga rapporter lyste bibelstudiearbetet igenom. Grundlig tid hade avsatts till hehandling av bibelteologiska amnen som avsig att belysa eller begrnnda sektionernas arbete. Forsta sektionen hade sarskild anledning att taga fasta p i de bibelstudier som behandlade skapelsen, forbundet, forsoningen och vittnesbordet.
6
l'arldens manniskor.
I
Den andra sektionens blickar var riktade p i den seknlariserade varlden. Sjalvfallet villade terminologin svirigheter. Man pekade mycket riktigt p i termens forbryllande innebord sen forvarlds- ligad varldx. Men frigan ar just den: <<Kommer varlden till sin ratt genom att bli sig sjalv?n Om nu overhuvudtaget sekularis- ering och varld kan ges en entydig innebord.
Den foreteelse som avses, kan sagas oppna mojligheter bide till ny frihet for manniskan och till nytt slaveri. Kyrkan skall inte sti som ett alternativ till varlden. Kyrkan lever och mLte leva i varlden.
-
Vi miste forsti den sekulariserade varlden.-
hlanniskans herravalde over naturen ar i enlighet med Guds vilja, men den f i r inte utovas p i naturens villkor. T y i naturen Finns inte nigon ~noralisk kvalitet innesluten. Dyrkan av natu- ren som sidan leder manniskan ingen vart. Religionen, som syftar till att beveka naturens makter, har ingen framtid, men losningen ligger inte heller i en uppdelning av varlden i heligt och profant. Sisom Cuds skapelse har varlden ett andligt varde.
Sekularisering innebar ocksi att manniskan tar kontroll ijver sin sociala omgivning och rider over sitt eget liv. Hon skapar som ett slags andra natur sammanhang, institutioner och tekniska arrangemang, varav hennes liv beror i lingt hogre grad an natu- ren i egentlig mening. Och likval ar det genom dessa ordningar soln manniskan i v i r tid forsoker bryta sig u t nr sociala bojor och hinder och skapa sig en rattvis samhallsordning.
Den kristna missionen miste mota manniskorna i den seku- lariserade varlden och vittna om Gud inte bara som skapelsens herre utan ocksi som historiens herre. Och bndskapet skall inte formnleras enbart i termer som avser manniskor i from isole- ring utan uttryckas si, att manniskor har och nu f i r mota Kristi hela manniskan omfattande fralsning. Det ar inte bara den en- skildes valgand som budskapet avser utan manniskoslaktets m i l i Guds rikes tillkommelse. Om inte missionen ager rum i varlden, kommer vi under domen.
Tredje sektionens problemstallning var den mest nargingna.
Den behandlade forsamlingens vittnesbord i sitt eget grannskap.
Det hor till var nya situation att granne inte ar detsamma som narboende. Vi kommer i mycket narmare beroring med man- niskor av samma yrke, pX samma arbetsplats med gemensamma intressen i fr%ga om t. ex, rekreation och politik. For den skull miste man overvaga behovet av nya former for forsamlings- gemenskap.
-
Det g i r inte att fomeka, att minga som salnlas till gudstjanst i en modern stadsforsamling har mycket litet med varandra att gora under vardagarna. Yrken och annan intern gemenskap skar ratt igenom forsamlingen, om den inte har samma homogenitet som t. ex. en svensk landsforsamling, vilket sallan ar fallet. A andra sidan f i r man inte bortse f r i n vardet av itminstone en gemensam moteplats for olika grupper.Tanken pi det icke-kristna eller sekulariserade grannskapet, som ju skall vara det kristna vittnets verksamhetsfiilt, drar fram en problemstallning, som kom igen i alla sektionerna. H a r ville man tnotivera det traditionella forsamlingsbegreppets otillrack- ligl~et med orden: aTonvikten har med ratta lagts p i bevis for Kristi fralsande makt i motsatsen mellan denna varldens tro och kristnas liv i deras sarskilda forsamlingsgrupper. Men detta horde inte gora oss blinda for det fahtum att bevis
p&
f6ruandlade liv ofta pdtriiffas i omrdden utnnfor den godtagna f6rsamlingen.n Det b den gamla frigan om Guds verksamhet utanfor Kyrkan som har dyker u p p och inte ovantat foranleder en reservation som nojer sig med <cdet faktum att Gud ocks5 ar verksam 1 varldsliga sammanhang>>. Man erkanner, att den teologiska fri- gan icke har besvarats, men enas om att de kristna iligger a) att oavbrutet h i g a var Gud ar verksam i varlden,b) att taga inkarnationen p i fullt allvar och att vara en ~ K r i s t u s for v i r nasta,, (Luther) genom att tjana oc11 pitaga sig lidande i det att de later sig engagera pa skideplatserna for varldens strider inte bara som enskilda utan sisom fi5rsamliligar i gam-
~ n a l o c l ~ ny form,
c) att i ord och gaming tolka for varlden Kristi fralsningsgarning och herravalde i v i r tids handelser.
Sisom en pilgrimskyrka hor det till Kyrkans natur att st%
oppen for d d a n a nya former av fijrsamlingsliv som hehovs for att bara vittne om Kristi Herravalde i livets vixlande former.
Man menade sig kunna pivisa behovet av nya former for for- samlingslivet som
a) celler eller s m i grupper som samlas i de speciella 'grannska-
i I
pen', hostadsomriden, fackforeningar, politiska sammanhang, affarslivet. Endast p i detta satt kan manniskor hora Ordet och erfara Kristi narvaro p i de platser, dar de moter sina bekymmer och forhoppningar, och dar deras viktiga beslut fattas.
-
Man kan ju tillfoga, att vi inte star helt frammande for dessa former, om vi erinrar oss morgonsamlingar i affars- hus och industrier. Det lagges i dokumentet till en sats, som val hide avser att mota invandingar och att fordjupa perspek- tivet. <<Teologiskt tankande miste aga rum p i de punkter, dar det kraves 1ydnad.n Man spirar bar sival som i andra sammanhang en spanning mellan en teologi, som har sina granser fixerade genom historiskt hansynstagande oc!~ en teo- logi, som drages in i nya uppgifter genom de krav, som stalles p i manniskan i nya situationer.Det ar mindre anmarkningsvart, att man under 6 och c stallde krav p8 solidaritet med grannskap, som stracker sig over kultur- ella och ekonomiska granser och med kamp mot social oratt- visa. Sarskilt i Latinamerika stir Kyrkan infor en allvarlig ut- maning i det hanseendet, s i mycket svirare soln rattvisans krav anses bora uppfyllas genom uppror och revolution.
Nationella och konfessionella gr-anser.
Den fjarde sektionens uppgift var sitillvida millst tacksam som dess problem genom sin nara nog triviala valkandhet synes stanga dorren for nyskapande initiativ. Kanske inte s% mycket ifriga om de nationella granserna. I det fallet kan Inan verkligen i r f r i n i r notera framsteg. Representanter for f!er och fler 5
nationer mots over granserna. Drygt 50 nationer var represen- terade i Mexico. Naturligtvis iterstir uppgiften att forena kris- tenheten till ett tvars igenom hinder som kommer av hansyn till nationella prestigeskal. Den uppgiften ar inte av nytt datum men b inte darfor mindre angelagen. Sitillvida kom ocksi sektionen med ett nytt initiativ, som den genom att se missionen som en gemensam angelagenhet for hela Kyrkan pi3 jorden, kunde med kraft betona, att alla kyrkoorganisationer m b t e sam- arbeta i denna tid av samhallsforvandling och ny nationsbild- ning.
I anslntning hartill foljer ett mera radikalt yttrande: aDet rider en vaxande overtygelse att det finns omriden med mis- sionsuppgifter overallt i varlden, dar den sedvanliga missions- verksamheten, utford av medlemmar frin en enda nation, en och samma ras eller ett och samma kyrkosamfund, a r en obruk- bar anakr0nism.m Det betyder, att en kyrka i Afrika skall inte behova vanta p i hjalp f r i n ett och samma hill utan skall ha mojlighet att kalla medarbetare frin andra samfund och folk
och taga i bruk andra resurser.
Man har har givit uttryck i ord i t en foreteelse som ar kand sedan nigra i r och i princip er kand. Den foljer ur kyrkornas sjalvbestammanderatt. Det ar ocksi mojligt att unga kyrkor i vissa fall kanner ett behov av konfessionell obundenhet, men mihanda har man skjutit over milet, om man framstaller inter- konfessionalismen som ett ideal. En klar bekannelsetrohet ar dock inte i och for sig en anakronism. Den kan i varje tid vara hogst aktnell. Man f i r emellertid se dessa yttranden sisom burna av en overtygelse om djup konfessionell enhet i tron pi3 den allmanneliga Kyrkan. Om man bortser frin ett visst m i t t av upplevelsekristendom och trosgemenskap kommer man latt att felbedoma konferensnttalanden som dessa. Man skall kanske ha hort den afrikanske kyrkodelegatens passionerat allvarliga be- kannelse av sin tro p i Kyrkans enhet i ett av de tre anforanden, som avslutade konferensen for att knnna ratt bedoma den eku- meniska andan. Det ar inte riktigt att tolka kravet p i ett over- skridande av konfessionsgranserna som likgiltighet for bekan-
nelsens aktkristna halt. Snarare ligger dari en av mystisk-religios upplevelse av den levande Herren verkad likgiltig.het for subtila teologiska formuleringar, sonl man inte kan losgora f r i n dess tidsliistoriska forankringar.
Med sina positiva forslag kominer sektionen in p i Joint action for mission. I sjalva verket llar antydningar till stod for detta prograin forekommit i alla b r a sektionernas rapporter, men har moter nastan exakt samlna formuleringar som sedan gjordes i kommitt6beslutet. Som Inan kunde vanta hade den punkten fitt plats p i schemat for utredningsarbete med sikte p i heslut. Och eftersom kommittkutredningen fordenskull ar av storre vikt just nu, m i redogorelsen sparas till dess vi kommer dit. Av intresse i sektionens rapport ar en dubbel reservation. Rekommendati- onerna borjar med en anteckning om viss tvekan f r i n den ortho- doxa kyrkans medlemmar, och p i den foljer en not med sekti- onens uppskattning av ade vhentliga bidrag som de orthodoxa delegaterna lainnat,. I det sammanhanget erinrar Inan sig huru- som en av dess man protesterade mot kravet p i en forandrad teologi: ~ T e o l o g i n iir oforanderlig, Inen dess tillampning kan v a r i e r a . ~
KOMMITTEER
I kommittkerna pick man fran beslut till handling. Ekonomin har till en del hyggt p i reserver. Budgeten for 1965 halanserar p i c:a 245 000 USA-dollars och har utrymme for okade bidrag.
Divisionens arbete utokas med tatare miiten av de exekutiva organen Inen rationaliseras ocksi med viss besparing till foljd.
Missionst[ tbildning.
Av stor principiell hetydelse var amnet for overlaggningar inom kommittk n r 2 : education for mission and evangelism.>>
Under denna overskrift kom upp till debatt inte bara forsam- lingens undervisning utan hela den teologiska utbildningen. Den allmanneliga kyrkans mission ar mycket mer ko~nplicerad n u an den var under forra irhundradet. Kyrkan m h t e orientera 11
sina ~nedlemmar i vhlden och visa h u r Kristi segcr skall genom- tranga alla dess forhillanden. Guds friga till oss sival som till varje generation ar denna: xHur tar Kristus gestalt i oss och h u r verkar Han genom oss i tillbedjan och arbete, studier och handling, fostran och vittnesbord?~ For den skull miste vi kanna vblden och i ljuset av Guds syfte med varlden kyrkans mission sidan den iligger oss idag.
En fostran och utbildning for mission miste innebara att kyrkans medlemlnar bide u p p t k k e r vad Kristi sandning i varlden i n n e b b och tar del i denna 'mission',
att de forstir att Gud har satt dem in i just v i r varld av idag, att lokalforsamlingen blir medveten om att den inte ar ett m i l i sig sjalv utan att Kristus kallar den att vara med om att fullborda Hans mission i varlden,
att kyrkans medlemmar blir p i det klara med att Kristus ar herre over den manskliga tillvarons problem, varfor de bor kanna sig manade att taga del i varldens kamp for frihet, fred och rattvisa,
att hela kyrkan ar kallad till mission i varldeus alla delar.
Enskilda forsok att losa de stora sociala och internationella pro- blemen ar otillrackliga.
Det ar i andra sidan s i att varje kristen ar kallad att deltaga med de givor som han f i t t av den Helige Ande. H a n kan inte verka ensain utan endast som medlem i kyrkan i sin helhet.
Detta skulle n u ett arbetsorgan taga hand om och studera i samarbete ~ n e d kyrkor och missioner. Men alla var inte nejda
~ n e d detta. Mr. Philip Potter ville att hela den teologiska ut- bildningen skulle revideras och foras in under missionsaspekten.
Det meddelades, att Theological Education Fund hailer pi att utarbeta en bok om missionsaspekten i teologins samtliga disci- pliner. Nigra av oss erinrar sig strax ett sammantrade med larare i missionskunskap i Helsingfors, dar samma sak forordades for den lutherska teologins del. Det radikala i uttalandet f r i n Mexico torde vara kravet att f i ljus over den kristnes situation i varlden, soln i varje fall protesterar mot teologin som en sluten disciplin med enbart interna frigestallningar.
I ett fijrberedande dokument hade miss Gwenyth Hubble hyfsat problemstallningen i enlighet med den instruktion som kommissionen fick i New Delhi att forlijalpa kyrkor och mis- sionsorganisationer att komma till klarhet over och draga de praktiska konsekvenserna av det faktum att
1. evangelium ar detsamma och behovet av fralsning detsamma over hela jorden
2. och att darfor kristeil mission b en och densamma overallt och har en varldsvid 11emmaEront
-
till skillnad Erin konfe- rensen i Edinburgh 1910 som delade uppmarksamheten p ifalt och hamlandsbas
-
3. att detta inedfor for alla kristna en missionsuppgift till gran- nar sival som till jordens anda.
xKommitt6n iniste b o r j a , ~ sager miss Hubble, cmed att Eriga om detta trefaldiga pistsende idag ar godtaget som sant av ma- joriteten av man och kvinnor i Kristi kyrka och sedan fortsatta att k i g a i vad m i n det efterlevesu. Rapporten frin Mexico har knappast presenterat nppgifteu lika klart.
Lekmannen.
Majoriteten ntgores av lekman. Termen f i r i missionsperspek- tiv en ny avgransning sisom aicke yrkesmissionarx. Det finns ett sarskilt sekretariat inom Kyrkornas Varldsrid for lekmans tjanst utrikes. Det ligger alldeles i linje med missionskommis- sionens syn att se lekmannen som missionarer i vidaste mening och att overhnv~idtaget ifriga om de kristnas vittnesbord bortse frin annan uppdelning an den som betingas av yrkesutbildning.
Ingen ar undantagen frin uppgiften att vara ett Kristi vittne.
Det iligger darfor kyrkan att ge alla en lamplig utbildning. I all synnerhet iniste de som reser ut for att arbeta bland fram- mande folk och knlturer utrustas ined ratt insikt om Kyrkans verksamhet p i den ort, dar de skall arbeta. De skall forhjalpas ' till en naturlig kontakt med kyrkan p i platsen. Tanken p i ett internationellt aekumeniskt broderskaps diskuterades, man var dock inte fardig att direkt rekommendera planen, men anbe.
13
fallde den till studium. Tveksamheten bottnar val i en omsorg om den naturliga forsamlingsgemenskapen och kan kanske ses som ett tecken p i viss iterl~illsamhet infor Inera spekulativa former av <<Joint action>.
Kommittkn rekom~nenderade som rent praktiska itgarder att sekretariatet soln f i t t denna uppgift p i sin lott skulle fortsatta och att sekreteraren skulle f i en konsultativ grupp pa fem-sex personer till sin hjalp. Man beslot ocksi rekommendera ytter- ligare punktstudier i amnet. Missionsdimensionen ar lika verk- lig kring ett stilverk i Durgapur i Indien soln i Sheffield i Eng- land eller i ett nytt stadsdistrikt i Nairobi eller i en forstad till Chicago.
<Joint Action for Mission..
I viss tnening kan man saga att hela konferensen arbetade under mottot 'Joint action for mission'. Det var inte s i mycket praktiskt utformade program som kravets overvaldigande styrka, man standigt tvangs att hanvisa till. Fjarde kom~nittkns rapport som sysslade direkt med detta amne, overraskade emellertid med en forsiktig formulering. Den tog hensyn till svirigheter av bide teologisk och praktisk art. Man noterade frigor som: Om i ett gemensamt arbete man vinner konvertiter, vilken kyrka skall de tillhora? H u r skall man undvika att mindre kristna grupper hlir orattvist behandlade? H u r skall man undvika, att 'joint action' fattas i en snav och ensidig betydelse? Och hur skall man undvika, att komma redan befintliga intressen for nara genom att krava forandringar i nuvarande program och ordningar? Med andra ord b 'joint action for mission' overhuvudtaget mojlig innan vi har n i t t £ram till kyrkoforening?
P i dessa frigor svarade man: aDet ar av vasentlig betydelse att 'joint action for mission' beslntas lokalt och inte av nigon utomstaende myndighet. Kyrkoforening garanterar inte att 'joint action' istadkommes, men i andra sidan ar det fullt inojligt att gora avkall p i ekonomiska intressen, vara andligen redo att viga nigot och att engagera sig i 'joint action' utan kyrkofor- ening, aven om sidan handling bor fora ett bra steg fram mot
enhet. En mera flexibel och omfattande definition av 'joint action' kan vara lamplig och onskvard. Det ar nodvandigt att +pet lamna all information, men personal och medel som stal- les till forfogande m i forst galla direkt missionerande verksam- liet och inte totalbudgeten for kyrkor och forsamlingar. Olika former av samarbete kan forstis sLom betydelsefulla steg i rikt- ning mot 'joint action', aven om inte alla kristna krafter enga- geras. Det vorc ett misstag att i forvag forsoka bestamma hur 'joint action' i en given situation miste utformas.
xSlutligen ar vi overtygade om, att med alla sina problem ar 'joint action' en uppfordrande mojlighet som Gud ger oss.
Genom forandrade samhallsforhillanden och i det nya mojlig- heter oppnas for evangeliets predikan kallar Gud oss att vidtaga nya itgarder, varigenom v i r lydnad mot missionskallelsen bar tner frukt.),
Utifrin denna overtygelse rekommenderar rapporten till stu- dium och Varldskyrkoridets Centralkommittk uppmanas att underratta kyrkorna om nodvandigheten av gemensamma an- strangningar for att 1osa missionsuppgiften. Man hoppas, att itminstone ett sidant foretag skall piborjas i var och en av de sex kontinenterna och litteratur i amnet skapas och distribueras.
Direktor Newbigins rapport.
Det ar inte mejligt att i en artikel redogora for innehillet i den rapport, som biskop Newbigin sisom direktor avgav till kommissionen. Den omfattar 69 punkter! Den granskades i olika kommittksammanhang. Man konstaterade med tillfreds- stallelse, att kommissionen fattar sin uppgift si, att dess arbete galler alla varldsdelar och inte enbart de tre missionskontinen- terna. Fordenskull beklagar man avsaknaden av en sekreterare for evangelisation, en post som funnits tidigare. Man vill ocksi ha battre forbindelser med missionsorganisationer och skulle vilja uppmuntra till regionala konferenser med deltagare f r i n alla kyrkor och med dem sammanhorande missionsorganisationer.
Norden och det kontinentala Europa kommer hiirvidlag i blick- punkten. Av sarskilt intresse ar utredningen om relationerna 15
till DICARWS som stir for Division on Inter-church Aid, Rr- fugee and World Service. Samarbete noteras i bedoinning av projekt och besok. DICARWS har foljt en regel att Division for varldsmission och evangelisation skall vara representerad vid visitationsresor. Man har ocksi fastslagit den viktiga principen att respektive kyrkor och med dem saiuarbetande inissionsorga- nisationer skall sinsemellan klara av alla normala projekt och detta skulle inte vila p i Genkve. For specialprojekt skall de tvi divissionerna arbeta gemensamt.
Viktiga beslut som fattades i Mexico.
I<ommissionen beslot att ge nytt mandat i t en kommittk p i maximalt 20 personer att u p p till 30 jnni 1970 fullfolja fondens Theological Education Fund's program. I en rad paragrafer faststalldes uppgiftens detaljer, och till slut forklaras att kom- inissionen i t a r sig att soka inedel for prograinmets genomfor- ande u p p till maximalt 4 millioner dollars. Den d a r p i foljande sista paragrafen bar f i tryckas av in extenso:
aMed erkdnsla for det arbete, soin redan genoln ionden har utforts for att fullfolja dess program, och efter att ha fattat be- slut, att fonden skall fortsatta annu en period, ar kommissionen inedveten om att minga kyrkor och inissionsorgai~isationer, ocksi sidana soin har lamnat bidrag till fonden, har idragit sig och kommer att ytterligare f i taga p i sig Bkade kostnader p i den teologiska ntbildningens omride. Kominissionen ar overtygad om att okade omkostnader beredvilligt skall accepteras, eftersom det ar en forsta rangs angelagenhet i v i r tid att utvidga den teologiska utbildningen och hoja dess standard. I medvetande om den stora betydelse som allmant och direkt understod av fonden har, vill kommissionen anbefalla den till alla sina med- lemmar.r
Ytterligare ett projekt initierades i Mexico. Man beslot upp- ratta en Christian Literature Fund. Bide i friga om denna och i friga om Theological Education Fund gjordes l~rincipiella in- vandingar av formell art. Kommissionen skall inte driva egen verksamhet. Dessa accepterades ocksi och ledde till en nLtan
angslig olnsorg om att hilla Genevestaben i bakgrunden. Bida fonderna skall operera sjalvstandigt, men det hojdes ockd roster for ett fastare sammanhang med Iiyrkornas Varldsrid.
Litteratiii-fondens syfte skall vara uatt i olika lander och om- riden vara behjalplig att frammana och utveckla en effektiv och val sanlordnad kristen, litterar verksamhet, som understodes och uppbares av de berorda kyrkorna, samt att upplnuntra original- litteratur och nyskapande prodnktion)>.
Det sages uttryckligen, att fonden inte skall sjalv itaga sip program for utbildning och publicering, men att den skall iinder- stiidja andras foretag och hela tiden arheta i syfte att ntvidga och hoja kvaliteten.
En komlnitte p i hogst 20 personer f i r ett mandat till den 30 juni 1969 for att forvalta maximalt 3 millioner dollars, som skall insamlas for andamilet. S i snart man n i t t ett insamlingsresultat av 2 millioner dollars skall fonden borja arbeta. Betydande be- lopp has redan stallts i ntsikt f r i n Tyskland, Storbrittanien och USA. Men en liknande vadjan som den for Theological Edu- cational Fund gores med motiveringen att betydelsen av kristen litteratur kraver okade kostnader.
Utan diskussion antogs ett forslag om en vidgad bas for sam- arbete med Radio Voice of the Gospel. Tidigare har the Near East Christian Council stitt soln deltagare B i detta Lutherska Varldsforbundets foretag. N u kommer en ny organisation CCIB, Coordinating Committee for International Broadcasting, att overtaga rollen.
Slutligen Finns att anteckna ett beslut att stodja Studentvarlds- forbundet i dess kampanj ecumenical Strategy in the Academic Worlds, som syftar till ett mera enat och kraftigt kristet vittnes- bord i den akademiska varlden. Projektet avloser det sedan 1956 pigiende foretaget att hjalpa studentvarlden att forsti och del- taga i .Life and Mission of the Church,,. Kommissionen val- komnade planen
-
helt i linje med dess allminna arbetspro- gram, och gav sin direktor fullmakt att ekononiiskt stodja kampanjen.2 - N e r d Tidsskrif, for Milion. - I .
Konferenser betyder fortgiende debatt. En lor alla tider gal- lande losning isyftas inte. Det iligger mihanda teologkommis- sioner. Om man skulle vilja analysera Mexicos inlagg, kan man neg.ativt anmarka p i dess optimism dtillvida som ondskans rea- litet i varlden knappast beaktades tillrkkligt. Varlden ar Guds varld och foremil for Hans forsoning. Den sanningen lyste som en fyrbik och manade till djarva planer. Att varlden for ond- skans skull kommer under domen och kan g i forlorad, kom knappast upp for allvarlig eftertanke. Men ingen kan anklaga konferensen for ytlig optimism. Den orienterade sig helt efter Guds loften. Den borjade med att visa p i missionen som trolls examensprov och slutade med den allvarligaste av tankestiillare.
P i bibelns sprik heter det: <<Bliven ordets gorare och icke allenast dess h6rare.u Den varningen fick vi med oss frill Mexico.
