View of Meddelanden från forntiden

(1)

N ORDISK MUSEOLOGI 1998•2, S. 105-118

MEDDELANDEN FRAN FORNTIDEN

Margareta Bergvall

«Bevara och levandegora kulturarvet, Framja den lokala identiteten,

Bidra till att oka kunskapen om historiska och estetiska sammanhang.»

Dessa uppfordrande meningar kan lasas i den svenska kulturminneslagens sa kallade portalparagraf 1989. Hur ska uppdraget konkretiseras i kulturmiljovardarens vardags- arbete med information omkring kulturminnena i landskapet?

FORNLAMNINGSETIKETTER

I Vasternorrlands Ian (landskapen Medel- pad och Angermanland) har fornlamningar skyltats sedan 1940-talet. Da sattes tri- angulara gjutjarnsskyltar med texten Lagskyddat

fornminne

upp i Njurunda socken. Nagra av dessa star fortfarande kvar, enkla och funktionella i den da nya forn- minneslagens anda. Lagen kom 1942 och innebar ett starlet lagskydd for fasta fornlamningar. Skyltarna understryker intrycket av att fornlamningar ar statens egen- dom.

Lasaren inges onekligen respekt for skylten och fornlamningen. Detta kan ha varit behovligt i en tid nar man kolade upp gamla timmerhus for att fa bransle till gengasbilar. Eller, som i landskapet Medel- pad, dar 40% av gravhogarna beraknas ha schaktats bort under 1800-ta!et. Jorden fordes i manga fall ut pa akrarna i jordfor-

battrande syfte (Baudou ^&Selinge 1977). Fran 1970-talet sattes graverade skyltar av rostfritt sdl upp vid runstenarna. Det var Runverket som ombesorjde uppskylt- ningen i samband med att runtexten mala- des i och stenarna rengjordes. Skyltarna ar nastan lika «eviga» som runstenarna. Form och material ar val genomtankta och Runverket anvander fortfarande en lik- nande utformning. Graverade skyltar har, precis som runstenarna, den fordelen att de kan lasas med fingertopparna.

Hogomgravfaltet fick en graverad skylt i storre format av rostfritt sdl, uppsatt av Riksantikvarieambetet pa 1960-talet. De graverade skyltarna har ett enkelt typsnitt, ar funktionella, diskreta och hallbara.

Vid sekelskiftet 1900 och fram till andra varldskriget, forefaller manniskor ha haft behov av att meddela sig med omvarlden och eftervarlden med hjalp av resta min- nesstenar. Sadana finns t.ex. pa den gamla

(2)

106

MARGARETA BERGVALL

Sedan 1940-talet sattes trianguliira gjutjiirnsskyltar med texten Lagskyddat fornminne upp i Njurunda socken. Foto: Laila Eliasson.

fogdeborgen Styresholm och pa Haxberget i Torsaker. Pa Norra Stadsberget i Sundsvall finns ett rikt bestand av ristade stenar, mot en panoramavy i:iver staden och hamninloppet. Stenarna ar resta bl.a.

till minne av Svenska Turistfi:ireningens bildande i Sundsvall. Andra har tankvarda minnesord, psalmverser m.m.

Pfost 1982 gjordes en sti:irre satsning pa skyltar i Vasternorrlands lan. Texterna framstalldes i samarbete mellan lansstyrelsen och lansmuseet. Form, tryckning och inplastning ombesi:irjdes av Riksantikvarie- ambetets fornvardsenhet. Ett hundratal

Minnessten pa fogdeborgen Styresholm.

Foto Margareta BergvalL.

skyltar sattes upp, alla vid av lansstyrelsen, lansmuseet och Riksantikvarieambetet utvalda fornvardsobjekt. Kriterierna fi:ir urvalet av objekt var, har liksom pa andra platser i landet, diffusa. Val synliga grav- hi:igar och gravfalt fran jarnaldern och gravri:isen fran bronsaldern prioriterades.

De flesta lag i tatbefolkade kustbygder.

I Ornski:ildsviks kommun gjordes genom Ornski:ildsviks museum en komplette- rande uppskyltning, dar ocksa sentida lamningar, som vardkasar, bytomter och samiska boplatser, togs med.

Skyltarna tillverkades av gangse plastar-

(3)

Karta fra11 1992 over Viistemorrlands liin diir svart markerar socknar med en ellerflera skyltm;

vitt socknar utan nligon skylt ttppsatt av k11lt11rmiljovlirda11de my11digheter. Ritad av Lasse Nagel.

merat papper i A4-format med bla ram, fasades in i en skylthallare som fastes pa en galvaniserad stolpe. Texterna foljde en tradition av mycket formellt sprik och inneholl minga siffror och mattangivelser.

Texterna granskades slutligen hos Riks- antikvarieambetet och stramades upp ytterligare.

I konceptet bakom Lansmuseet Vaster- norrland, invigt 1994, fanns tanken att arbeta vidare med att koppla samman museiutstallningarna och kulturlandskapet. Nar vi sedan inledde arbetet med att fornya fornlamningsskyltarna, slog det ass hur fel det var med skyltar av plast i landskapet. Plotsligt insag vi ocksa att de tradi-

(4)

108

MARGARETA BERGVALL

tionella kulturminnesskyltarna i hog grad paminde om vanliga busshallplatsskyltar.

VA'RDERINGAR

En genomgang av vilka objekt som var vardade och skyltade gjorde det uppenbart att snedfordelningen inte endast var geo- grafisk. Om man gor en mycket schema- tisk uppdelning av det skyltade fornlam- ningsbesrandet i Vasternorrlands lan fram- trader bilden av att rosen, gravhogar och stensattningar ligger vid kusten samt att de mer sallan skyltade fangstgroparna och stenaldersboplatserna finns i inlander.

Urvalet innebar, enkelt uttryckt, att varderingen av fornlamningar som skyltas ocksa kan sagas vara politisk. Den utgar fran ett centralperspektiv, bade pa nationell och pa regional niva.

Dessutom ligger i detta en evolutionis- tiskt fargad vardering, dar bondesamhal- lets fornlamningar har ett hogre varde an fangstsamhallets. Detta blir tydligt eftersom inte heller de kustbundna stenaldersboplatserna ar vare sig vard- eller skyltob- jekt. Allt detta kan ursaktas av det ibland forekommande argumentet att besokaren maste ju kunna se nagot. Objektets synlighet ovan mark ar alltsa ocksa ett kriteri- um.

En grundlaggande fraga maste vara om fornlamningens synlighet och tillganglig- het faktiskt ar viktiga kriterier for urval, eller om det ar fornlamningens representa- tivitet i sin omgivning. Har ar socknen ett lampligt referensomrade. Fornlamningen i inlandssocknarna ar ett uttryck for en over tiden stark lokal identitet i skogrik gles- bygd. Men man kan valja mellan att var- dera dem utifran sin egen miljo eller utifran en miljo pa annat hall med hogre sta-

tus, t.ex. ganggrifter i Vastergotland, Svarta jorden pa Birka eller Uppsala hogar.

Det senare ar i praktiken faller, eftersom larobockerna, som formar manniskors his- toriesyn, behandlar forntiden ur ett cen- tralsvenskt perspektiv.

Boplatsen ar genom tiderna ett nav i till- varon: Hyddan - huset - hemmer med elden, maten, barnen, kvinnorna, mannen och de gamla. Allt detta star for vardagens slit och gladjeamnen, det som ibland uttrycks som: Ingenting markvardigt! Det finns en vardering aven i detta; vi anar en manlig vardering (Bente Magnus 1994).

Nar det galler boplatser, ar det arkeologiska osynliggorandet av kvinnor (Conkey, Gero 1991) sarskilt uppenbart. Att upp- marksamma kvinnoperspektivet oppnar mojligheter att fokusera manniskan mer.

Pa boplatserna har kvantitativt och kvali- tativt mer tid tillbringats an pa andra platser i landskapet, t.ex. jaktplatser och fiske- platser, stigar eller gravplatser. Har har manniskorna bott, atit, sovit och alskat.

Museer varnar om kulturarvet. Vi som arbetar i museer och kulturmiljovard har en nyckelroll i och med att vi valjer vad som ar och blir kulturarv. Det galler museernas samlande och utstallningar liksom det galler kulturlandskapet! Vi behover en standigt fortgaende analys och forskning for att inte hamna i nya popu- listiska fallor. Vi kan medvetet eller omed- vetet verka for demokratiska ideal eller for motsatsen. Vi kan forstarka fordomar eller ifragasatta dem.

I det nya lansmuseet finns basutstall- ningar om lanets kulturhistoria. Med hjalp av datoriserad information ar avsik- ten att utstallningar, datatillampningar och litteratur ska kunna hjalpa besokaren att koppla foremalen i museet till kultur-

(5)

landskapet, dar de en gang fanns. Med datorns hjalp decentraliseras foremalen. Kulturlandskapet ar museiforemalens Ur- sprung. Det borde vara en huvuduppgift i museiarbetet och basutstallningarna att informera om den lokala sararten i form av fornlamningar och kulturlamningar.

Nar utstallda foremal relateras till landskapet och vice versa, underlattar det for besokaren att lattare forsra den ursprungli- ga kontexten.

«DET VILDA TANKANDET»

Arkeologers beskrivningar av fornlamningar ar oftast deskriptiva och matema- tiska, med detaljerade uppgifter om dia- meter, hojd och material. Det ar nodvandigt for att kunna identifiera olika lamningar, men ocksa bara en de! av sanningen. Detta syndrom kan uttryckas pa foljande satt:

Genom att pa forhand likstalla en genomforskad och matematiserad varld med sanningen menar sig upplysningen ha besvurir der myriska. (Horkheimer - Adorno 1981)

Om man efterstravar forsraelse och upple- velse maste fler dimensioner an de matba- ra laggas till. Arkeologer har inte monopol pa tolkningar. Men han eller hon kan till- fora kunskap och infallsvinklar. Att gora kopplingar mellan olika foreteelser och, framfor allt, mellan foreteelser och manniskor, fordjupar forsraelsen av forntiden.

Vid inventeringstillfallet, nar fornlam- ningarna identifieras och registreras, finns hos inventeraren en stor mangd «tyst kunskap», ackumulerad genom Jang traning i att lasa landskapet. Ett tranat oga, kunskap och erfarenheter gora att perceptio-

M EDDELANDEN FRAN FORNTIDEN

ner och assoc1at10ner integreras. Forn- minnesinventeringen i Sverige har utvec- klat en stor forsraelse for kulturlandska- pets forhistoriska och historiska dimensioner. Inventeringsarbetet har utvecldat kon- sten att «iasa landskapet», i vissa fall till fullandning.

Landskapet «forstas» emellertid av alla - fastan pa olika satt. Alla manniskor i alla rider har last och laser landskapet utifran sin personliga kunskap och erfarenhet betingade av den historiska samtiden. Som ett experiment skulle man emellertid kunna gora ett forsok till idemassig omklassi- ficering av fornlamningstyperna och medvetet placera dem som informationsked- jans utgangspunkt. Det finns ett informa- tionsvarde redan i platsen och fornlamningen sjalv. Om man i forsta hand begrundar det man ser och inte har alltfor manga storande moment framfor sig (t.ex.

skyltar!)' har fornlamningen nagot att beratta. En bra skylt skulle kunna ha till uppgift att komplettera associationsbanor och upplevelser utifran det synliga, samt den tidigare kunskap besokaren kan antas ha.

Nar man ror sig utomhus skiftar och forandras hela tiden upplevelsen av landskapet. Aven om det genom arhundraden har gjorts tillagg och forandringar och vegetationen inte ar densamma, ar det andock idag samma mark och topografi som under forntiden. Vi har nagot gemensamt med forhistoriska manniskor i upplevelsen av landskapet; vi ser samma berg och dalar, sjoar, alvar och asar. Landskapet forser oss med redskap for tankar och arbete.

Landskapet omkring oss har sedan Jang tid oversatts i tvadimensionella kartor.

Meri forst nar man befinner sig i landska-

109

(6)

MARGARETA BERGVALL

Rose vid Vikarbodarna, Njumnda. Foto: Laila Eliasson.

pet; ri::ir sig, letar, iakttar, narmar sig fran olika hall, ser vegetation och jordman, stenbundenhet eller stenrojning, utsikter, horisonter, kan man narma sig forntidens forst:'ielse av omgivningen. Ogat tranas och perceptionen finslipas. En dialog kan inledas mellan tidigare uttolkare och de egna upplevelserna, med landskapet sjalvt som gemensam referens.

Det finns en skillnad i forhallandet mellan olika fornlamningar i relationen till landskapet. Under mesolitikum kunde platsens betydelse forst:'is utifran hur forn- minnet ligger i omgivningen. Under neo-

litikum blev i vasteuropa forhallandet omvant: Landskapet forst:'is nu utifran hur monumenten praglar landskapet (Tilley 1994). I vara trakter ar bronsalderns rosen och jarnalderns storhogar det som markerar vandpunkten, nar monumenten blir visuellt styrande for var uppfattning av landskapsbilden.

For att forst:'i det formonumentala forn- tidslandskapet ar det nodvandigt att forsi::i- ka narma sig det forvetenskapliga, «vilda»

tankandet. Sa som det t.ex. skildras av Strehlow:

(7)

Bergen, backarna, kallorna och vattenhalen ar for honom (den infodde) inte bara saker i landskapet som ar vackra eller intressanta .... Var och en ar etc verk av en av de forfader han harstammar ifran. I landskapet som omger honom laser han den gamla hiscorien om de ododliga varelsers !iv och handlingar som han viirdar; varelser som om ett kort iigon- blick kan aterta mansklig form; manga av dessa varelser har han direkt erfarenhet av som fader, far- fader, broder, miidrar och systrar. Hela lander ar for honom som etc gammalt scamtrad som fortfarande lever. (Levy-Strauss 1983)

Landskapet innefattar fornlamningar av olika slag. De kan inte forstas losryckta ur sitt sammanhang. Sammanhangen fascine- rar och ger ledtradar till uttolkningen.

Upplevelsen sammanbinder upplevare och utlasare i olika tider. Vi tolkar avsiktlig eller oavsiktlig information.

Den samlade arkeologiska och historiska kunskap som finns, kan i vaxelverkan med iakttagelser och upplevelser, berika och bilda en bas for kulturell forsraelse och till forbundenhet med kulturlandskapet.

Kunskapen maste finnas tillganglig, utan att for den skull skapa en skiljemur mellan akademisk kunskap och erfarenhetskun- skap. Sinnesintrycken ar privata, tankarna likasa. Alla eller ingen kan aberopa agan- deratt till kulturarvet. Att aga mark innebar inte att aga kunskapen om marken.

Att bo pa en plats, i ett Ian, i ett land, skapar en relation och en tillhorighet till landskapet. Kulturarvet ar sa beskaffat att det tillhor oss alla, oavsett var vi ar fodda.

Vi kan utga fran att en viss arkeologisk kunskap finns i var forforstaelse och att vi har mojligheter till ytterligare fordjup- ning. Varfor inte gora ett forsok med att bege oss ut i fornlamningarnas varld med ett annat forhallningssatt?

MEDDELANDEN FRAN FORNTIDEN

Vi kan borja med att se fornlamningen som ett forsta informationsled och utga fran den information som finns att hamta dar och i det omgivande landskapet. Lat oss gora ett tankeexperiment med att gruppera fornlamningar utifran antagan- det att det finns ett avsiktligt eller oavsikt- ligt meddelande inbyggt i deras utseende och placering!

FORNTIDENS ROST Monumenten

Rosen och storhogar bar pa ett meddelande genom flera artusenden. Den monumentala skalan gor budskapet visuellt pil.tagligt. (Men storleken kan vara bedrag- lig. Vern laser det otvetydigt i Stonehenge eller for den delen Kaseberga?)

Gravbyggarna ficl{ en aterkommande publik genom arhundraden och artusenden. En lang kedja av manniskor har haft det gemensamt, att de sett monumentet och kunnat utlasa ett elementart budskap;

att har var manniskor fore oss; att de var manga; att de var maktiga; att de var starkt motiverade for ett sa omfattande byggnadsforetag. Kunskapen om att storhogar och rosen var gravbyggnader har funnits sa langt vi kan spara i historisk tid och sakert langt tidigare. Vi kan vid betraktandet imponeras av overflodet, samarbetet, arbetsinsatsen.

Sakert fanns fran borjan en stark tradition om platsen. Det ar frestande att fores- talla sig att begravningsritualen var enasta- ende i prakt och vad galler mat och dryck.

Om detta kan vi endast spekulera. Med aren forandrades traditionen, tunnades ut och forstarktes, kanske med mytiska moment. Sa smaningom foll den i glomska. I Vasternorrlands Ian finns inte

111

(8)

112

MARGARETA BERGVALL

Stensiittersborgen, Ytter/iinniis. Poto: Margareta Bergvall.

manga traditioner bevarade om dessa monumentala gravbyggnader. Men det budskap om makt och betydelse som ursprungJigen var menat till en samtid, det ar ocksa mojligt att uppfatta for oss som kommit efter.

Fornborgarna i Janet ar sallan undan- gomda. De Jigger pa framtradande berg, med utsikt over viktiga Jeder. De var och ar oftast mycket patagJiga.

Nar murar och paJissader var intakta och berger kanske skaJat pa trad till bygg- nadsvirke, framstod fornborgarna som

monument. De skulle synas och man skuJ- Je kunna halla uppsikt. De kan vara impo- nerande tecken pa ett enigt och starkt forsvar. Fornborgar kan ses som en manifestation for en organiserad bygd pa samma satt som kyrkor och kommunaJhus i senare tider.

Med sitt hoga lage nara himJen och rov- fagJarnas sfarer, kan de ocksa ha varit en manifestation i kuJtens namn (OJausson 1995). Utsikten och overbJicken imponerar an idag. lnuti borgen skapades en (kanske faJsk) kansli1 av trygghet. Att

(9)

stanga s1g rnne kan ha varit lika viktigt som att utestanga.

Namnet fornborgar tolkar funktionen.

Beteckningen har skapat en forforstielse hos manniskor i historisk tid, som inte behaver ha varit giltig for manniskan under jarnaldern, skrev Gustaf Hallstrom i en artikel om norrlandska bygdeborgar Norr/ands forsvar (Hallstrom 1927).

Markorerna

Med 500 talet e.Kr. slutar en lang tradition av stora manifestationer i form av bronsalderns gravrosen och folkvandringstidens storhogar. Tydligast marks detta i Hogom-

Grnvfoltet i Vi, Tuna. Poto: Margareta Bergvall.

MEDDELANDEN FRAN FORNTIDEN

gravfaltet utanfor Sundsvall dar vi kan se en mellan gravhogarna inbordes horison- tell kronologi.

Parallellt med de stora monumenten har hela tiden funnits mer ansprakslosa grav- former, bade av sten i anslutning till rose- miljoer och av stensattningar och mindre gravhogar av jord och sten i jarnalderns bygder. En gang hade dessa oansenliga gravmarkorer sin sjalvklara betydelse.

Gravplatsen betydde nagot for dem som bodde pa garden och deras grannar. De begravda slaktingarna hade namn och efterlevande. Idag ar platsens innebord svar att uppfatta for ett otranat oga.

113

(10)

114

MARGARETA BERGVALL

Namnen pa de doda har for Hinge sedan fallit i glomska. Overforingen av kunskap om platsens innehall ar beroende av en forklaring, av en· R-markering pa kartan, en skylt eller en visning pa plats.

lnnan den en gang nygravda gravplatsen blev overvaxt av gras och torv var den synlig for omvarlden. Kanske holls den ocksa ren genom bete. Vad vi inte vet ar om gra- varna en gang var utmarkta ovan jord av stolpar eller konstruktioner av tra. I sa fall var de bortruttnade inom nagra generationer. En ytligt nedgravd markering eller tunna trastolpar, har knappast lamnat nagra spar.

Kanske ar de oansenliga gravformerna avsedda som markorer for en mer intim krets av slakt och vanner. Vi kan tanka oss en stark tradition med en fastslagen begravningsritual. Hur gravritualen var for dem som inte gavs vare sig monument eller markorer, vet vi inte. Ovantade nya gravar under flat mark har bl.a. upptackts vid undersokningarna pa Lappnaset Nora socken (Forsberg 1997).

Tecknen

Hallristningarna ar finstilta tecken, med en massverkan som imponerar. En bestan- dig, har grafisk, kommunikation huggen i berget med forsen som en del av miljon.

Att sjalva lager vid forsen ar centralt for forstaelsen av budskapets innehall har varit uppenbart for bade dem som upp- tackte ristningarna och dem som forsokt

«lasa» dem.

Med platsen som utgangspunkt tolkas de pa manga satt: som uttryck for en jakt- magisk handling, som en dokumentation av djur och jakt, som en ordlos kommunikation med andevarlden, (Hallstrom 1965, Tilley 1992, Lindqvist 1995). Till

skillnad mot runristningarna vagleds vi inte genom speakers direkta tilltal. Men antagligen fanns for samtiden en gemensam idevarld av stor betydelse bakom varje

«tecken». Forestallningar som genomsyra- de tankar och handlingar.

Oavsett intentionen finns en manniska, en avsandare, bakom ristningen. Mot- tagarens mottaglighet for budskapet har forandrats. Med var annorlunda idevarld fangslas vi anda idag av att har fanns en avsikt att meddela sig med nagon eller nagra, synliga eller osynliga, i samtiden och i framtiden. Vi lockas ocksa av de manga tolkningsmojligheterna, dechiffre- ringen av budskapen.

Runstenarna

I lanet finns 14 bevarade runstenar, vilka alla ligger i Medelpad. De har ristats under en begransad rid omkring 1050 e.Kr. i brytningsskedet mellan hedendom och kristendom. I runstensinskriptionerna ar det skrivna speaket en tydlig medveten gaming, ett budskap dar (till skillnad mot det talade speaker), avsandaren och motta- garen inte ar narvarande samtidigt - de ar minnesmarken i egentlig mening.

Runstenar har mycket att beratta: En plats, en handelse att komma ihag, en manniska att minnas, en runristare, en ny religion. En stenristning gjord i en omval- vande rid for en avlagsen framtid. Ett tusenarigt budskap skrivet i sten for fram- tida generationer i all evighet. En med- manniskas direkta tilltal nar oss fran forntiden.

Lamningarna

Manniskor lamnar alltid nagonting efter sig under korta eller langa uppehall pa en plats. Man kan stanna nagra timmar, varje

(11)

sommar, eller aterkommande i manga generationer. En hard, skorbranda stenar, matrester, stenavfall, en hyddbotten, en husgrund. Funktionen var avgorande for uppehallets langd. !bland hittar vi rester av tillfalliga uppehallsplatser, ibland en overgiven mer stadigvarande boplats som mist sin funktion. Nagon gang kan de rester vi ser idag ha overgivits pa grund av olyckshandelser eller sjukdom.

Meddelandet fran forntidens manniskor till framtiden, alltsa till oss, blev oavsikt- ligt. Resultatet av tillfalligheters och naturlagars spel. Lamningarna berattar om en vardag, om vanliga manniskor, om liv och dod, generationers vaxlingar. Har ger platsen, landskapet, utsikter, rinnande vat- ten, en sjostrand, ett skyddat lage, nyckeln till forsraelse och forstarker upplevelsen.

Uttolkningen ar svarare, men med inle- velsens hjalp kan boplatsen omsattas till vart eget !iv, vart eget hem. Vad galler manniskans realiteter kan egna erfarenheter omsattas, en analogi kan skapas mellan vart eget och en annan manniskas !iv i en annan tid. Vi far mota storheten i det oansenliga.

Produktionsmedlen

Fangstgropar och akerlappar ar arbetets mmnen.

Skogsmarkernas fangstgropar innebar tidsodande gravning och underhaJI av gro- parna. De var kollektiva investeringar dar skotsel och avkastning i form av dodade algar innebar ett organiserat arbete av manga manniskor (Selinge 1972).

Pa odlarfolkets gardar var arbetsaret val utstakat med skotsel av aker och ang, med rojning och plojning, med sadd och skord.

Odlingssparen i landskapet ar oansenliga i form av rojningsspar, odlingsrosen, od-

M EDDELANDEN FRAN FORNTIDEN

lingsterrasser. De har ocksa inneburit en markering av den egna marken till omgivningen, av agande och besittning.

Vid en jamforelse mellan produktionens efterlamnade spar i de olika ekonomierna ar det snarast fangstsamhallets lamningar som kan upplevas som «monument», om an i forsankt, inverterad form, en grop i marken. Gropen har inneburit ett ingrepp i marken, en varaktig forandring av landskapet ..

Meddelandet kan tydas av de flesta, aven i dag. En grop for fangst, en fallgrop for ett stort djur. Kanske fanns har ocksa en signal till omvarlden, en markering av en jaktplats anvand av en bestamd grupp manniskor, en besittning av marken. Det finns ocksa andra aspekter: den mytiska varlden var integrerad med den synliga varlden. Underjorden tillhorde i tidig religion undervarlden och de andar som var forbundna med den. Att grava ett ha! i marken var sakert inte ett oproblematiskt foretag utan kan ocksa ha inneburit en kommunikation med andarna i underjorden.

Traditionerna

Vi har ocksa skora meddelanden, som berattas fran mun till mun.

De ar knutna till platser, till trad, till stenar, till stigar, till egentligen vilken punkt pa kartan som helst. Har ar kom- munikationen omedelbar fran mun till ora med ogonen pa den plats det galler.

Meddelandet behover minst tva manniskor for att leva vidare. Platser dar manniskor har dott, dar vittra har visat sig, dar roliga eller trakiga handelser har utspelat sig. Utan spraket, utan manniskorna, utan fortrogenheten med landskapet forsvinner sagner och traditioner. Viktig eller oviktig

115

(12)

116

MARGARETA BERGVALL

kunskap som gi::ir landskapet levande. Orden har i manga fall forandrats, men karnan finns kvar och kan forsras. En gemensam fi::irsraelse och uttolkning av landskapen Jigger i framfor allt naturnam- nen.

Platser, saval som manniskor, har sina biografier utifran hur de har skapats, anvants och fi::irandrats nar de har nyttjats.

Berattelser far del av mytiska varderingar och historisk betydelse om de ar rotade i konkreta detaljer och platser i landskapet

(Tilley 1994, Conkey Gero 1991). INFORMATIONSTRAPPAN Namnen

Varje plats av betydelse har ett namn.

Namnen har bildats under olika tidsske- den. De berattar om personer, om mar- kens beskaffenhet, utseende och anvand- ning, om handelser, byutvecl<ling och mycket mera. Pa kartor lever namnet kvar.

I det talade spraket ar det mer forgangligt.

Men i ortnamnen finns spraket bevarat.

Att informera, att skriva och satta upp skyltar i landskapet innebar manga stall- ningstaganden. Uppgiften gar att proble- matisera i all oandlighet, man kan standigt hitta nya aspekter och infallsvinl<lar.

I en varld av forandring, forandras ocksa varderingen av informationen. Att se landskapet mer holistiskt, att forsi::ika se manniskan som bade avsandare och mottagare skulle idag kunna bidra till att fornya den

7 En bok med lanets sevardheter somlade

med fiirgbilder och vockert utliironde.

6. I lansmuseels bosutstallningor, Historiemimo och Turistmimo kon man se vod som linns Iran hemorten

och en bild av plotsen dar liiremalet ar hillol.

5. Ell sevardhetshiilte produceros for varje kommun med lorkloronde iivergriponde lexter

liksom kortor, veg beskrivningor och bilder.

4. Skylten pci plotsen ska inte konkurrera med lornlamningen. Del fiirsta intrycket or viktigt, lorn- liimningen ska ollro fiirst upplevos utan bruksonvisning. Skylten ska vara tilltalonde i form, liirg och material, diskret men Cinda synlig. Kori text med onknylning till fynd Iran plotsen och fokta av allmanmiinskligl intresse, kopplot till fornliimningen. Relation till londhiijningen, m 6 h onges.

3. Viigvisoren frcin allfartsviigen visor pci plotsen.

lblond or det viigverkets store blavita skylt med en kringlo och upplysningstexl, iblond ar det en av fornvarden uppsall blavil skylt med kringlo eller R, ondro gcinger skyltar tillverkode av hembygdsfiireningen. ·

2. Del omgivonde londskopet, morkens gras och iirler, !rad och busker underslryker en karaktar.

Den kon vara av visuell art, den kon ocksci vara ell valbevorot eller citerskapol forntido londskop.

Upplevelsen av miljiin ar ell steg i informotionskedjon. londskopet kan fiirstarkos, fossiliseros eller gestoltos med en insiktslull plonering och fornvcird.

1. De synliga kulturlamningorno kommunicerar sjalva ell enkelt, rokt budskop:

Har var en manniska. Har stcir en manniska nu. De fiesta forstcir skillnoden mellan en gravhiig och en fangstgrop.

Kulturlamningarno kon doljos, forfulos eller stympos av nutidens kulturyllringor. Rosten frcin forntiden kan fiirsvagos eller tystno.

!11form11tio11strapp1111 - 11tform11d av Lasse Nagel.

(13)

Nyuppsatt skylt vid rosen p!t Murberget. Ny sk]1lt i emaij, tillverlwd av ko11stnii.re11 Ai110 Naslund.

Poto: Bjorn Grankvist.

statiska syn pa var forhistoria som ofta formedlas. Det finns inga fardiga recept - utom ett kritiskt tankande, en medveten- het om var forforsraelse och en vilja att kommunicera. Den informationstrappa vi anvander som minnesstod i lansmuseets informationsarbete i kulturmiljoer ser ut pa foljande satt. Men vagarna utfor eller uppfor ar manga.

TILLAMPBAR BRUKSANVISNING Man kan ga trappan bade uppifran och nedifran, framlanges och baklanges. Det ar helheten som raknas! Glom inte att det ar du sjalv som besokare, med ditt engage- mang och intresse, din kunskap, dina erfarenheter och reflektioner som skapar din egen bild av fornlamningen.

(14)

118

MARGARETA BERGVALL

LITTERATUR

Baudou, Evert. Selinge, Klas-Goran:

Viisternorrlands Forhistoria. 1977.

Conkey, Margaret W, Gero, Joan M: Tensions, pl11- ralities and engendering Archaeology: An introduc- tion to women and prehistory. Engendering archa- eology, women and prehisto1y. Oxford 1995.

Forsberg, Lennart: Lappniiset. Rapport Liinsmuseet Viisternorrland 1997: 1.

Hallstrom, Gustaf: Monumental art of northern Sweden. 1965.

Hallstrom, Gustaf: Norrlands bygdeborgar.

Norrlandsforsvar 1927.

Horkheimer, Max. Adorno, Theodor:

Upplysningens dialektik. Daidalos 1996.

Lindqvist, Christian: Fdngstfolkets bilder. 1992 Levi-Strauss, Claude: Det vilda tiinkandet. Lund

1983.

Magnus, Bente: Kon och K11lt1trarv.

Riksantikvarieambetet 1994.

Olausson, Michael: Det i11nesl11t11a mmmet: om kul- tiska hiig1111de1~ fomborgar och befdsta g!irdar i Upp/and fr/in 1300 f Kr till Kristi fodelse.

Stockholm 1995.

Selinge, Klas-Goran: F!ingstgropar. Ostersund 1972.

Tilley, Christopher: A phenomenology of landscape.

Oxford/Providence 1994.

Tilley, Christopher: The art of ambig11ity, material rnlture and text. 1992.

SUMMARY

Messages from prehisto1y

The paper briefly describes the history of signpos- ting prehistoric sites and monuments in the Vaster- norrland region of Northern Sweden. The author is critical of the routine way the information is offe- red and what it tells the reader. It is argued that the information contains only standardized phrases

about the period the site belongs to and data about measurements that are largely obvious and unneces- sary when you stand on the spot. Many texts have apparently been written at a desk far from the loca- liry. The information should instead be composed on the spot and start with an analysis of what it is you can see in the environment that explains the reason for human presence in prehistoric days. The paper outlines a systematic programme of information that should take the visitor stepwise from the information on the spot aimed at arousing curiosiry and interest to a brochure that tells about the pre- histor.ic sites in the vicinity and how they can be reached. Finally it should encourage the visitor to go to the regional museum where a comprehensive account of the prehistory of the whole region should be available both in an exhibition and - ide- ally - in print for study and research. The necessiry to exercise the visitors' abiliry to «read» the environment visually is stressed throughout. In this way they could gain a deeper understanding of the con- ditions for man's taking possession of and using natural resources in the region.

Margareta Bergvall iir arkeolog och antikvarie vid Liinsmuseet Viisternorrland.

Adr: Liinsmuseet Viisternorrland, Box 2043, S-871 02 Hiirnosand

Fax: +46-61 11 87 30