årbok
LXIX- 2006
Oslo 2006 UTGITT AV
NORSK ARKEOLOGISK SELSKAP
Ellen Høigård Hofseth Egil Mikkelsen
På forsiden:
Høvdingsete på Borg i Lofoten. Nye utgravninger i 2002 avdekket et langhusfi·a middelalderen.
Foto: Brit Solli, Kulturhistorisk museum, UiO Utgivelsen er støttet av
Norges forskningsråd
Viking LXIX er satt med I 0/1 2 Times Roman og trykt på Multiart Silk
Grafisk produksjon: PDC Tangen, 2006 ISSN 0332-608x
Norsk
I 1936 var det norske arkeologimiljøet uhyre lite.
Alle kjente alle.
Alle visste hva enhver forsket på.
ar
oAlle kjente til når forskningsresultatene kom på trykk i monografier eller artikler.
Den gang som nå møtte man kritikk, oppmuntring- beundring og misunnelse fra fagmiljøet.
Selv om de var få, rakk de over svært meget.
Engasjementet måtte ha vært på topp, dømt etter resultatene
innen forvaltning, forskning og formidling.
Men noen ville mer!
Den visjonære A.W. Brøgger ønsket å bygge en bro mellom fagmiljøet og det allmenne publikum.
Han startet derfor Norsk Arkeologisk Selskap
for å fremme interessen for norsk arkeologi -og norsk kulturarv.
Selskapet skulle gi ut et årsskrift - VIKING.
Her skulle fagfolk publisere forskningsresultatene sine på en forståelig måte.
Gjennom leseverdige artikler ønsket en at medlemmene stadig ville lese mer.
Leserskaren skulle favne mange interesserte enkeltpersoner, studenter og forskere.
Et slikt tidskrift manglet i Norge.
Det var ikke lett for enkeltpersoner å få innsikt i hva som skjedde på forskningsfronten innenfor norsk arkeologi.
Visjonen ble realisert.
Norsk Arkeologisk Selskap er fortsatt en meget levedyktig 70-åring.
VIKING kom for å bli.
I dag hører det med blant de ledende arkeologiske tidskriftene i Norden.
I denne utvidete jubileumsutgaven av VIKING har vi fått med bidrag fra alle de større arkeologiske fagmiljøene i Norge, men også fra to naboland.
Tradisjonen tro har vi klart å få med artikler som dekker ulike arkeologiske perioder slik at leserne skal kunne finne stoff som de er spesielt interessert i.
VIKING-REDAKSJONEN ønsker alle en god leseopplevelse.
Christer Westerdahl:
Mieko Matsumoto og Espen Uleberg:
Einar Østmo og Lisbeth Skogstrand:
Morten Sylvester:
Maritim overtro -Ett kosmologisk bidrag
till arkeologisk tolkning . . . 9 Sand bekk- En tidligneolittisk boplass i
Rakkestad kommune i Østfold . . . 45 Nye funn av traktbegerkeramikk ved Oslofjorden
Børse bakke og Vøyenenga . . . 69 Haukvikbåten fra Sømna- en plankebygd båt
fra yngre bronsealder eller førromersk jernalder 91 Knut Andreas Bergs vik: Førromersk jernalder ved Skatestraumen
sosiale og økonomiske implikasjoner . . . 107 Michael NeiB: Några vikingatida praktsmyckens motiv kanon
Kontinuitetsfrågor i germansk djurornamentik III ... 131 Inger Storli: Sølvskatten fra Tromsø- en symbolsk forening
av tid, rom og kosmologi? ... 169 Barbara Crawford: Kongemakt og jarlemakt, stedsnavn som bevis?
Betydningen av Houseby, Harray og staoirnavn
på Orkenøyenes West Mainland . . . 195 Bjørn Myhre: Fra fallos til kors- fra horg og hov til kirke? ... 215 Gaute Reitan:
Jørgen H. Jensenius:
Egil Brodshaug og Brit Solli:
Arne B. Johansen:
Faret i Skien- en kristen gravplass fra vikingtid
og nye innblikk i tidlig kirkearkitektur . . . 251 Lorentz Dietrichsons «De norske stavkirker»:
en klassiker . . . 275
Kleber, mat og rom på Borg i middelalderen 289 Odmund Møllerop -Minneord . . . 307 Norsk Arkeologisk Selskap: Årsberetning og regnskap . . . 311 Forfatterveiledning for Viking . . . 322
Christer Westerdahl
Institutt for arkeologi og religionsvitenskap, NTNU, Trondheim
Ett kosmologisk bidrag arkeologisk tolkning
Nar detta skrivs, i mars 2006, har jag just fått ve ta att min van och Andrew Sherratt, Oxford och Sheffield, plotsligt och ovantat har gått ur tiden. Andrew var fodd 1946 och darmed ett år yngre an jag sjalv. Ett passande satt att minnas honom ar att anknyta till hans -i och for sig oefterharmliga- ambition «to revive the grand nar- rative.» På intet satt bar han dock ansvaret just fOr denna text.
Vad ar havets kognitiva roll i fOrhistorien? Vi vet ju, att en maritim kultur ligger i basen for långa tidsrymders manniskor. Det ar egentligen markligt att inte detta tema har tagits upp tidigare. Nar nordiska arkeologer och andra kulturhistoriker soker nu tida analogier till for- historiska forhållanden ligger det ofta narmare till hands att soka sig långt bort an att soka i egen historiskt belagd folklore (Burenhult 1986). Låt vara att det då i bland mera ar fråga om
«speglingar», mera om tekniker och enskilda forestallningar om landskapet och om platser an vad som ar amnet har, vad jag har valt att kalla kosmologi.
Vad jag kallar kosmologi ar en «enklare» form av varldsforklaring an myt och religion, gama grundad på motsatser, och andra stora linjer i tillvaron. Upplevelsen av den egna naturmiljon ger basen. Kosmologin ar undermedveten, det kan till och med handa att den inte ar formulerad. Det ar darfor den kan gå genom tid och rum oberoende av tidsbunden utsmyckning, aven om den narmare inneborden undflyr oss. Religionerna har ofta en tids- bunden social roll som formuleras av overklass och eliter fOr att motivera deras egen existens gentemot de samre lottade. Under de sista tusen åren har manniskor i Norden upp- hort tre stora religiosa omvalvningar, från hedendom till kristen katolicism, från katolicism till prostestantism och till slut nutidens rationalism. Och under des sa 500-åriga perioder ar knappast slutet likt borjan. Vad betraffar havet och vattnet, kan man havda, att det univer- sellt in tar en specifik mytisk roll i jordens uppkomst och undergång (Strom 1950). Jag lan- serar i denna text hydroliminalitet som en overgripande kosmologisk kategori fOr alla typer av overnaturliga forestallningar kring hav och vatten.
Men sjalvfallet har enstaka arkeologiska fenomen regelmassigt jamforts med liknande bruk eller forestallningar också i nordisk folklore. Det ar inte som fenomenologi, med likartade fenomen uppradade, utan som ett analytiskt perspektiv som den har foreliggande hypotesen gors sammanhangande. I huvudsak har dessa problem behandlats var for sig, u tan att någon relativt sammanhangande hypotes -med undantag av skeppet som solsymbol under bronsåldern- sett dagens ljus (senast Kaul 1998; 2004). I mitt fall utgår perspek- tivet från en bibehållen topografisk omvarld och från en humanekologisk analogi med denna.
McGhee visade att den inuitiska Thulekulturen c. l 000 e.Kr. en bart tillat fOremål från land vid landjakt och enbart foremål från havet till jakt i havet. Som titeln på hans arbete visar fanns en distinkt genusuppdelning mellan land och hav. Havet har uppfattats som kvinnligt och landet som ett manligt element. Liksom i Norden har havets harskare kvinnligt kon. I recent inuit-kultur var den grundlaggande kosmologin baserad på dikoto- min mellan land och hav (Zeilich-Jensen 1974). En kosmologisk fOrklaring av den fomtida maritima varlden efter des sa linjer ter sig enligt min uppfattning logisk. Liksom i Thulekul- tur ar i Norden redan under mesoliticum den maritima kulturen grundlaggande. Det som utgjort utgångspunkten ar en verkningsfull kontrast, mellan kustberg, branta klippor, inlandsskogar, och havet, men sakert också den osynliga varlden under vattnet, for manni- skan fullt av okanda och farliga, men aven potentiellt valvilliga krafter. Kraften i motet uttrycks av valdiga branningar, oupphorligt fascinerande. Solen ses komma upp ur eller stig a ned i denna ambivalenta varld varje dygn, sedd från en ostvand, respektive en vast- vand, kust. Vi har ett mycket rikare material av fornlamningar i vårt område an Arktis. Om McGhees kontrast haft en motsvarighet i fOrhistorisk tid i det subarktiska Norden borde vi finna, att gransen mellan hav och land ar sarskilt markerad i detta material.
Sambandet mellan dessa foreteelser ar kognitivt, det vill saga de bestams av manniskors kognition. Med detta menas hur forntida manniskor har uppfattat sig sjalva, sin omvarld och sin egen plats i denna omvarld. Det ar en farlig illusion att tro att manniskor i alla tider tankt unefar som vi. Det skulle vara att ignorera alla erfarenheter av hur manniskor praglas av sin miljo, sin anpassning till denna miljo och till andra manniskor, inte minst i maktrelationer.
Men den dagligt upplevda naturmiljon ar utan tvivel en tung faktor i ett kognitivt system som omfattar alla sinnen, både syn, horsel och kansel.
I denna text sammanfOrs en rad tolkningsfrågor som mer eller mindre setts som isolerade.
Några av dem tillhor huvudproblemen bland tolkningama inom nordisk arkeologi. Bland dem finns de dominerande skeppssymbolerna i hallkonst, de nastan lika dominerande landdjuren, i all synnerhet algar, i den aldre (men aven parallella) arktiska, och hastar i bronsålderns syd-
tradition. Dit hor också skeppssattningar och båtgravar. For tolkningen av alla des sa fore- teelser har mangder av intressanta och delvis annu giltiga forslag framlagts, som kultplatser, revirmarkeringar, markeringar i fOrhållande till sjoleder etc. De ar uttryck for symbolers och metaforers mojliga mångtydighet. De kan alltså samtidigt betyda många olika saker. Men finns har dess utom en gemensam ndmnare? Det ar denna fråga som i detta fOrslag skall besva- ras. Undersokningen baseras alltså en tvardisciplinar metod for analogi och jamforelse.
Tabu och noa
In te heller den som har presenteras saknar internationella perspektiv. Men pers pek- tivet galler terminologin, och basmaterialet ar i stort sett helt nordiskt. Centrala
giska begrepp tagna från kulturer i Soderhavet ar tabu och noa (Steiner 1967 Edlund 1992). Tabu ar det som ar fOrbjudet (Hultkrantz 1992a). Noa ar det som ersatter det som ar tabu. Noa ar också det normala, det vill saga det som i detta fallet anvands i men inte till havs. Men det kan har i Norden ofta uppfattas som en eufemism, ett godnemne (Solheim 1940). Under tiden från de viktorianska kolonialetnografernas upptackt av begreppen till den har aktuella tillampningen har både den populara och den vetenskapliga inneborden, sarskilt av tabu, betydligt.
Det i vår varld med det som man kallar overtro eller Just den var- dering som ligger i båda dessa begrepp ser jag som en bakgrund till att ingen hittills sett detta komplex som relevant i fOrhållande till arkeologiska tolkningsproblem. Det ar den lille overtro 1973), som mest kommer i fokus, om fore bud, olycka och i
horoskop.
Dessutom holls i sen tid procedurer, fOrestallningar och ritualer hemliga for utomstå- ende. En annan viktig mekanism i detta hokuspokus ar det faktum att utOvandet av for- lorar sin kraft om det blir kant av andra, i detta fall sarskilt landkrabbor. Forst sent insåg jag
under mina egna andock omfattande inventeringar (Westerdahl 1987b, av munt- tradition det intressanta i detta kompl ex. Henningsen ( 1961 : 20 l) pekar aven hur fat- tigt på kallor området sjomansdop ar och forklarar bristen bl. a. med:
«The reason why there is no men ti on of baptism in Europe (befare the end of the I 6rh century) Iies simp- ly in the nature of the sparse material ex tant on the subject. Seamen were not very communicative about the custom, there might even have been a sort of taboo about it. .. »
Men det ar andå allmant kant att fiskare, oftast lagger man (felaktigt) till: fiskare, har haft en sådan. Eventuellt anser vi att overtron ar utdod idag. Det ar nastan sant, men inte helt. Det finns fiskare och mycket sjofolk som aldrig har anslutit sig till denna typ av overtro. Jag har gissat att senare tiders missionsrorelser, har verkat aktivt som mot- gift också till annan vidskepelse (Westerdahl 2004: 128).
och fiskarena sjalva, ser denna overtro mest som att vissa saker och beteenden till sjoss ar olycksbringande, och andra tvartom. De mest kanda ar de negativ a normerna: kvin- nor skall inte folja med ombord och man skall undvika svarta farger i båten. Man får inte vis sla till sjoss eller ha kl od jur som katt och hund ombord. Prasten ar in te valkommen. Man får inte heller tala om kvinnor och praster ombord.
Vad som icke fick namnas vid sina ratta namn eller ta ombord på båten varierade något i olika delar av det nordiska området. Men principerna var helt tydliga. De gallde framforallt landforeteelser, men man overhuvudtaget skulle in te namna med namn eller ord som an van- des just i det vill saga det normala. Man fick in te anvanda samma ortnamn på sarskilt viktiga punkter. Ett bekant noa-namn blev Bonden eller Hesten fOr en o eller ett berg som
«egentligen» heter något annat.
Det tabuerade var framforallt kvinnor, men också barn, oberoende av kon, redskap från jordbruket eller produkter från detta, praster, vissa avvikande manniskor, aven om de var man, landdaggdjur (bjornar, husdjur, hastar, kor och svin) och djur med klor (katter, hundar, ravar, vargar) vissa fåglar och smådjur. Man fick inte namna båthuset eller gårdens hus vid sitt vanliga namn (Jakobsen 1921, Solheim 1940, Hovda 194la & b, Lockwood 1955, Stammler 1962, Hole 1967, Fenton 1969, Bondevik 1975).
Sten var också tabu till havs. I 1700-talets Osterbotten var noa-ordet fOr sten «halman»
(Edlund 1992: 63). Till och med båten och dess redskap var tabu, liksom fiskarterna och vadret. Orsaken till de många alternativa namnen just på fiskar behover inte bara vara dialektala variationer, de kan också vara noa-namn som efter hand har blivit de normala.
Vad som ar vad, tabu eller noa, ar ett konstant problem. Efter hand ty eks det ena eller det andra bli det normala namnet.
Kyrkans och gudamakters namn, liksom djavulens, var likaså tabu, liksom lans- man och deras skrivare. De senare kunde kallas «vargar», med den tydliga inneborden att de
var «dei vargane som to bein» 1940: Det var så att ersatta ord och namn «att ein med rette kan tala om eit spesielt sjomål,» (Bondevik 1975: 143) alltså nastan ett eget språk. «Språk» får har uppfattas som ordfOrråd, men det finns aven exempel andrad satsfOljd och på andrad syntax med en sofistikerad språklig valOr som utmarker noa-namn och associerar dem till den norrona poesins kenningar (Fenton 1969).
Nar tabuna var fullt utvecklade var det som om det fanns ett sarskilt språk till havs, ett
«sjomål,» ett «løyndemål» (Solheim 1940), faroiska sj6mali, på shetlandsk norn talade man om hafwords eller luckywords. Landvarianten var på Faroama kvinnomas sodnhus- mali, annars kallat «landmål» eller liknande (Ibid: 105, Lockwood 1955, Vestergaard 1981).
Skulle någon av olycka namna något av detta som var tabu eller på andra satt råka bryta tabuet måste fOljderna omedelbart upphavas. Det vanligaste i det nordiska området var, att hela besattningen grep efter fOremål av jam, helst en kniv (vars egentliga namn fOr ovrigt var tabu), som inneholl kalltjarn, på Shetland cauld ærn. Korstecknet var ett annat verk- samt medel, kanske aven uttalandet av ordet «kors». Eller också for man så allvarligt kunde forebudet tas.
Ett gemensamt drag i maritim kultur ar den dagliga praktiken i båt, och allt vad man kan råka ut vid strand, oversvamning, is, dålig fångst, storm, lackage, infrysning, vinterhamn, raddning, bargning, och till slut bråkning vid strand och återanvandning av virket i nya skepp eller i hus. Det ar ett levande fOrhållande till naturen, det galler att kanna till enslin- jema i landskapet, fågelstracken, topp arna och håloma i botten, fOre buden om omslag i vad- ret och kunskapen om abborrgrundens lage, både som fiskeplatser och som farliga stallen fOr sjofarten. Båten ar den centrala redskapet, fOrlangningen av manniskans kropp, man andå skapad av manniskan. Båtens varld var den framsta enskilda sociala faktorn i den maritima kulturen. Av denna framgår en innebord hos båten i traditionella samhallen som har få paralleller på land. Man lar sig att tanka med båten. Båten kan ses som en rorlig bro mellan hav och hav, mellan land och land, mellan kosmos och kaos (Carpenter 1991, 1992).
Man kan tala om båtens inre rum som en liminal plats. Det var just ombord på båten som rituella beteenden, tabu och alternativa namn, noa-namn, var som mest kraftfulla. Så snart man gick i land skulle allt åter bli «normalt», till och med om man gick iland på en o ute i havet. Ibland gick inte heller det senare fOr sig, beroende på ons storlek.
Men aven på det område som ledde ned till båten betydde det olycka att mota en prast eller kvinna, klodjur och hastar på vag till båten. Det var viktigt hur man uttryckte sig, så viktigt att man hellre teg an sade någonting. Det hande också har att man gick hem igen -utan att ens ha satt sig i båten- om man fått ett dåligt omen på denna stråt. Det ar tydligt aven på andra satt, att detta område betecknade en farlig overgångszon, ett liminalt till- stånd, både for mann is kan i det och potentiellt for hela området.
Allt detta beskriver alltså fOreteelsen tabu och dess ersattning noa i en specifik nordisk tappning. Det verkar fOrvisso som «enkel» vidskepelse. Skeptiker, också bland fiskare och sjoman, har i alla tider sett ned på sådana «primitiva» forestallningar. Ytterst få manniskor verkar fOlja dessa regler idag. Skulle de gora det ar deras tillampning hemlig.
Men fernissan satt ratt ytligt, nar man verkligen kom folk in på livet. I borjan hade de skamts for att oppet visa vad de trodde på. Det visade sig att forvånansvart många fragment fanns kvar av tabun och så kallad vidskepelse. Men den/de fanns bara hos vissa manniskor. Det fanns under alla omstandigheter många som helt avvisade skrock, dessa «mogliga» trosuppfatt- ningar; jamfOr uttrycket for noa-namn, skrocknamn, hos Save (1940). Det var ingen påtaglig
skillnad mellan aldre och yngre. En forutsattning for att behålla overtron var dock helt sakert att man hade forankring i den maritima miljon. Nastan alla som trodde på tabuna hade en far och farfar som var fiskare. Mycket av overtron de lades också med sjoman (Solheim 1940:
Detta kom jag också unde1iund med genom intervjuer (Westerdahl1987b, 1989,2002, 2003).
Litteraturen på området kunde också konsulteras. Nar jag gjorde jamfOrelse med till exempel fiskare på Orkney, Shetland, Newfoundland eller Texas fann jag att i stort sett samma tabun gall de som i Skandinavien. Det framgick att aven på Malackahalvon och del ar av Sydamerika (Guayana) hade liknande forestallningar dokumenterats (Firth 1946,1971, Lockwood 1955, Stammler 1962, Hole 1967, Fenton 1969, Mullen 1978). Med den sprid- ningen var det latt att tro att detta var en universell overtro i fiskarmiljo. Inte alltfor långt borta låg aven den rimliga tanken att det hela hade att gora med fiskarens far liga och osakra tillvaro. I en sådan situation kunde magin ge återforsakringar som ingenting annat kunde ge.
Fiskaren kande sig subjektivt tryggare om han fOljde regler som hade århundraden bakom sig, an om han inte gjorde det (Poggie and Gersung 1972, Poggie et al., 1976). Det resone- manget var for ovrigt det som mest återkom som motiv for overtron hos dem jag sjalv inter- vjuade. Men var detta den enda gemensamma namnaren?
Bar a skrock och overtro?
Och var det bara lOsa utslag av overtro och magi? Tillatt borja med såg jag detta komplex som ganska ointressant, en slags kuriositet i en faltforskning som framforallt gallde vrak, farleder och hamnar. Ett gnagande tvi vel borjade uppstå nar jag plotsligt insåg att praktiskt taget all overtro i denna miljo måste grunda sig på en motsattning mellan hav och land (Westerdahl2002). Det var på havet, ombord i båten, som det rituella beteendet eller magin utovades. Dessutom var i stort sett allt det, som var forbjudet dar, fOrbundet med land: allt med jordbruket, med gården, in te bara kvinnor utan också barn, husdjur, vilda djur, fogden, prasten etc. I land gallde andra regler for livet, och de hade också delvis att gora med denna motsattning. Fiskaren var också bonde, så det var bara hans andra tillvaro som var tabu till havs. Men i inlandets rena bondetillvaro fanns det helt andra tabun och de var långt svagare och mindre tillampade an de på eller vid havet. bvertrons kontrast mellan hav och land baserade sig uppenbarligen på en maritim kultur. Detta var ytterst intressant, eftersom man- niskors kognitiva uppfattningar också avslOjar deras djupast kanda identitet. I ovrigt hade jag i min genomgång av det maritima kulturlandskapets yttringar funnit mest gli dan de over- gångar mellan inlandet och havet. Var gransen gick mellan maritimt och terrestriskt var oklart. Har hade jag fOr forsta gången någonting tydligt.
En glidande overgång mellan maritimt och terrestriskt beskrev maktens landskap. Den norske folkloristen Svale Solheim trodde att aversionen mot praster och fogdar var en reak- tion mot overhetens tyranni (Solheim 1940: 98). De var «vargane på to ben» och de identi- fierades med landbacken. Brittiska forskare fOrklarade motsattningen på samma satt, med o lika lokala varianter på tabuering. I norra Yorkshires fiskarmiljoer var svinet och raven sar- skilt tabuerade. Det overraskar inte att David Clark fOrklarar den kontrast mellan land och hav som de uttrycker med att den baserade mera på «animus towards things rural and agri- cultural» (Clark 1982: 160), an på ett system baserat på den naturliga miljon.
Andra funktionalistiska tolkningar ville mera hanga upp sig på fiskarens riskfyllda till- varo, dar man behovde skaffa sig trygghet genom invanda magiska beteendemonster (Pog-
et Detta hade utan tvi vel en i Men det stora felet i fOrklaringar av denna typ, liksom overhuvudtaget i ensidigt funktionalistiska tolkningar, ar att de inte tar hansyn till ett eventuellt historiskt perspektiv. Man ser bara nu tid.
Med tanke på alla andra tabun an praster och fogdar var dess utom en sådan delforklaring mycket otillracklig. Prasten och fogdarnas plats beror på den fOrhandenvarande samhallssi- tuationen. Och prasten var nog inte tabu fOr att han bara representerade overheten utan också darfor att han representerade en linje som fordomde magin och dessutom kanske hade setts som en maktig magiker i sig sjalv, som kunde omintetgora fiskarens magi.
En strukturalistisk tolkning av tabun på Faroarna relaterar den danska etnologen, Elisa- beth Vestergaards (1981) på ett utmarkt satt till det samhalle dar de upptrader. Också denna baseras binara oppositioner. Vestergaard kallar det en social kosmologi, medan den har fOrslagna kosmologin ar miljobaserad.
Representanterna fOr landet kan variera over tid, exempelvis uppdelningen i genus, men den fundamentala antagonismen hav mot land fOrblir enligt min uppfattning densamma gen om århundraden. Den magi och de ritualer vi kanner som forbunden med denna antago- nism finns belagd in te bara från de senaste seklen, utan åtminstone från 1500-talet. Det gor det minst sagt tro li gt att de ar medeltida, vilket ar fOga overraskande eftersom vi har mycket få historiska kallor langre tillbaka. Innehållet i ovrigt har varierat men motsattningen mel- lan hav och land verkar uppenbar. Sådan ar alltså hypotesen.
Det i arkeologiska sammanhang beslaktade perspektivet i Hodders fundamentala The Domestication of Europe (1990) innefattar betecknande nog de konstruerade proto-indoeu- ropeiska begreppen domos, for boningen,foris, bosattningen utanfor, och agrios, det vilda utanfor, men inget maris. Havet och vattnen har ingen kognitiv innebord. Trots att Hodder behandlar Centraleuropas jordbrukande grupper i neolitikum och att den kosmologi som havdas har kanske har sin grund i nordligare jagar- och fiskarmiljoer i mesolitikum borde faltet hållas oppet for att havet aven bland Centraleuropas landmassor har fungerat som en kosmisk referenspunkt fOr manniskor. Att hydroliminalitet tillampas i vatten av mindre skala ar uppenbart av mangden votivoffer i våtmarker (Bradley 1998, Koch 1998, 1999).
I antropologisk litteratur har sedan 1800-talets slut påpekats hur motiven fOr en sedvanja varierar med de aktuella forutsattningarna. Det ar sallan man nu laser fOrfattare som Hein- rich Schurtz (1893) och Wilhelm Wundt (1910), en gång giganter på sitt falt. Deras overgri- pande forskning har kastats ut med det idehistoriska badvattnet och darmed betraktas allt de har sagt som totalt foråldrat. Det bor då sagas att deras relationella samhallsperspektiv givetvis i stort sett ar obefintligt. Och det ar in te bara de uppgivna motiven som andras utan aven funktionen. I grunden for overtron och det rituella be teen det kan alltså ligg a någonting annat och mycket mera fundamentalt. Det menar jag alltså att det gor.
Diakroni en blasfemi?
Att havda att en och samma elementara kosmologi, eller «trosuppfattning», legat till grund i åtta-niotusen år verkar halsbrytande. Men grundaren av religionsekologin, Åke Hult- krantz, har uttalat sig positivt:
«Motsattningen mellan land och hav inom jagar- och fiskarkulturen (min kursivering) har utan tvekan bidragit till uppkomsten av fisketabun. Det ar har fråga om mer an en av den strukturella ordningen moti- verad kategorisering i en dikotomi mellan land och hav. Det ar fråga om en djupt upplevd skillnad mel-
lan två varldar inom den omgivande verkligheten. Denna gamla fiskarkultur- urgammal betraffande struk- tur och allmanna monster, inte i detaijerna som modifierats under tidens !opp- har levt kvar anda fram till våra dagar i de marginala zoner dar den sedan forntiden haft sitt faste. Isolerade men folkrika fiskebyg- der har bast stått emot de moderniseringar som foljt i åkerbrukets, hogkulturens och industrialiseringens spår. synnerhet har havsfiskelagena kunnat bevara sin kontinuitet.» (Hultkrantz 1992b:46).
Det Hultkrantz talar om ar fiskemagins ursprung, men de vidare implikationema ar helt mina egna.
Genus och det liminala
Motsattningen mellan hav och land kunde snarast ses som en sammanhangande tro~supp:tatlt
ning som praglade alla element. Uppdelningen i var snarare en sekundar kontrast i detta lage. Gender- eller genusforskning skulle tillampas tydligare i maritim kulturforskning overhu- vudtaget. Det finns många aspekter av stort in tresse. Men det ar sallan beslaktade amnen dyker upp i andra maritima sammanhang. En nedslående oversikt finns i Conkey & Gero (1997).
Genus ar en grundlaggande kategorisering i denna miljo. Otaliga hanvisningar finns till feminint kon in te minst i ortnamnen. I maritim kosmologi i recent tid identifierades kvinnan med landet. I fall i Norden representerade hon lite forenklat lantbruket och naJrm:garna i land i egenskap av den som skotte det medan mannen var ute, i fiskebåt eller till sjoss. Men det var stor variation i rollema. I många fall var hon dessutom ena parten i ett och fOljaktligen inte alis ovalkommen ombord.
Genusdelningen i manligt fOr hav och for land ar visserligen enligt min uppfatt- ning sekundar. Genus- strukturen uttrycks alltså genom att havet ar en manlig varld. Men i bland kan det vara tvartom. Komplexet måste ses i relation till den motsattning mellan land och hav som vi redan har lagt marke till. Havets harskare ar oftast havs- eller sjorået som ar av kvinnokon. Sjojungfrun och hennes gelikar kan alltså inte bara vara en metafor for land.
Hon ar, så vitt jag kan se, snarare en personifikation av gransen mellan hav och det som man kan kalla det liminala tillståndet. Dar spe lar konet mindre så lange motsatt- ningen mellan elementen bibehålls.
En ytterligare in tres sant omstandighet har kommit i dagen. Det visar sig att vissa kvinn- liga varelser andå kan vara lyckobringande, både på vag till båten, och i eller på havet. Och Sjojungfrun eller Jungfrun ar havets harskarinna. Man måste hålla sig val med henne. Det ar ett l attre tat fruntimmer. Gl om bil den av den bli da Den lille i København! En lig visar de farliga namnen Nerrivik, sjokvinnan i gronlandsk kosmologi lich-Jensen 197 4: 4 7ff). Om Jungfrun vittnar mangder av ortnamn magiska platser. Detta avser mycket sallan jungfru Maria. Om betydelse av Blå i Kalmarsund (Modeer 1927), på 1500-talets lågtyska eller hollandska kall ad Zweedse l uncfrouwe, «Svenska frun», vittnar redan Olaus Magnus 1555; 2:23, 3:
Blå Jungfruns egentliga namn bor ha varit Blåkulla, det mest beromda tillhållet for de nordiska haxorna. Det finns i nordisk folktradition flera sådana platser som anses ha varit haxornas samlingsplatser. Det ar kanske betecknande, att i princip alla platser i norr ar belagna vid hav eller i stora vatten. Man fOrestaller sig att det beror en grundlaggande maritim kultur.
I ligger den stora on Stor-Jungfrun, som annars heliga on;
Calissendorff 1964). Innan det tyska ordetlungfrau kom in i språket var det inhemska ordet
i ortnamn somMoviken. av dessa ortnamn var i och for också land- namn. Om on Jomji·uland vid Kragerø i Norge berattar prasten Peder Claussøn Friis kring 1600 att on så lange den var inom synhåll kallades Landet Gode av sjomannen (Claussøn Friis 1881: 297). Landet gode ar ett typiskt noanamn, en eufemism med efterstallt adjektiv.
Regeln ar att så lange ar på vag mot en magiskt laddad plats tillampas dess noa-namn. I annat fall får man motvind. På vagfrån ar det inte så noga.
Man skall akta sig for att satta upp granser mellan hedniskt och kristet. Intressanta paral- leller till folktron ar sagn erna om jungfrun, den ung a kvinnan av fornam bord som grundar kyrkor och vid kusten, antingen personligen, eller genom att hon drunknar i ett skeppsbrott och begravs på platsen som darefter får ett kapell eller en kyrkogård. Detta fore- faller som en vandringssagen knuten till ett antal skargårdskapell (Westerdahl 2006 in pr. 2).
Har bor man jamfOra med legenden om S:a Sunniva på Selja (Storm 1880), som alltså inte bara behover vara en kombination av tidigkristna och iriska motiv (Young 1933).
Just genom sin anknytning tilllandet var jungfrun maktig och lyckobringande aven har.
Sjojungfrun ar med andra ord starkast till sjoss, just darfOr att hon kommer från land. Hon kan blidkas, men hon ar fortfarande farlig. Alla kvinnliga varelser kan bringa olycka till havs. Å andra sidan var havets harskarinna lyckobringande på land.
Men landets liksom havets kon ar ambivalent. Många oar och berg kallades Bonden till sjoss av samma skal som oama Jungfrun fick sina namn. En manlig bonde ar u tan tvi vel en inkamation av land. En redovisning av flera sådana namn i Bohuslan finns hos Fri es ( 1989).
Detta gallde både Kull en i Skåne och Kinnekulle i Vanern. Kinnekulle var så laddad, berat- tade aldre kall or och till och med en av mina egna sagesman, att det till och med kunde vara farligt att fixera berget med blicken.
Många av de ursprungliga namnen på sådana platser nu ar forsvunna. Endast noa-namnet forefaller ha overlevt i många Bonden, Hogbonden etc. (Ibid). Likhetsnamn ar uteslutna, men de verkar fylla funktionen av vandringsnamn. Kullens (Fig. l) aldre namn, mojligen tabuerat en gång, kan ha varit Skjold, «skalden» i så fall bevarat i namnet på den narbelagna Skalderviken (Ljunggren 1943). Vid ett narmare studium ar alla viktiga siktmarken till sjoss.
I Kuliens fall finner vi dessutom den i Norden mest beromda platsen fOr sjomansdopen till sjoss. I vår forestallning ar senare tiders dop vid Ekvatorn, Linjedopet, ofta det enda kanda. Denna sed torde ha uppstått i nordiska farvatten. Har finns långt tatare med sådana lokaler an i ovriga varlden (Henningsen 1961, Westerdahl2004 ). (Fig. 2). Bonden och andra namn vis ar att aven maskulina vare l ser ar laddade till havs, in te bara jungfrur. Genus funge- rar med andra ord alltid som kontrast men har ibland ingen fast roll for det ena eller andra konet.
Fiskares initiationsriter
Forutsattningen fOr det rituella beteendet bor vara sedvanjor inom fisket. Dessa sedvanjor finns också val beskrivna, sarskilt i Norge. Många farliga platser med lOmska grund skall memoreras av den unge fiskarlarlingen. Ett forbjudet (land) namn på dessa skar och grundklackar som Bjornen, Kråkan, Galten, Grisen, Hasten satts, trots tabuet, på platsen.
Komplexet har i Norge sarskilt behandlats av Per Hovda (Hovda 194la). Dessa namn ar så vanlig a i skargårdarna, att de utgor en saker kalla till strackningen av aldre far leder: «Vi har her ei sikker rettesnor til å kartleggja dei gamle ferdslevegane langs kysten vår «(Solheim
Fig. l. Det farliga naset Kulten, med noa-namnet Bonden, vid inloppet til! Oresund, kanske den mest valkanda platsen for .~jomansdop i Europa. Efter Anthonis Goeteeris 1619.
1940: 165). Hans funktionalistiska fOrklaring ar slående men enligt min uppfattning otill- racklig. Den består i att overheten var utsugare och att en del av de utpekade djurartema var avskydda som skadedjur eller som asatare (Ibid: 89f, 98f).
Just darfor att vissa fOreteelser var tabu kunde man med dem som redskap åstadkomma sarskilt stark magi till sjoss. Sjojungfrun ar en av de fOreteelserna. Det sker en omvandling till en positiv magisk laddning till sjoss av det som representerar landet. Och tvartom. Nar de tabuerade namnen så dyker upp i ortnamn på skar och holmar, t.ex. galt, gris, svin, kråka så bor man se upp. Har finns en sarskild innebord som direkt har utnyttjats i ceremonier.
Fordomar mot att namna himlakroppar, som sol, måne och stjarnor kanske måste ses i ett annat ljus. Just dessa kan markera ytterligare en annan varld an hav och land, kanske som en rest av en indelning i element. Dartilllåter sig inte namnfordomar i fråga om naturfore-
Fig. 2. Karta over sjomans dopplatser i det skando-baltiska området. Efter Henningsen 1961.
teelser som vind och åska inordnas hav-land. Har man nog tillampa Solheims funktionalistiska fOrklaring på tabuna. Vadedeken den verk- liga provningen for sjofolket. Det uppstod verkligt fyndig a noaord. Storm vinden kunde heta
«han beinlaus.» (Ibid: 105f). Å andra sidan finns antropologiska kallor dar man ser himlen kosmologiskt narmast som en fortsattning av just havet (Helms 1988:24f)
Hovda (l94la:l2) skriver:
«stader som bar namni galt, okse, hund o.s.b. jamt yver var fårlege for ferdsla. Når så dyrenamni sam- stundes var tabu på sjøen, skulde då stader som bar slike namn til fullnads vera utpeika som fårlege. Det torer henda at namni kan ha tent som eit lag åtvaring um å fara fram med varsemd ved stadene, slik som fyrstellet sine stakar og andre seglingsmerke tener til varsel i våre dagar. Ei utsegn av ein gama! fiskar frå Sjernarøy peikar og i den leid. 'Eg er alltid eit grand varsam ved stader som heiter 'Oksa' og 'Galt' og slikt, fortalde han».
Med samma resultat har jag sjalv upptecknat efter tradition i Norrland. Det primara ar, menar jag, motsatsstallningen mellan havet och landets djur. Eftersom sådana landdjur ar tabu och inte fick namnas till sjoss fOrekommer de har alltså som vamingsnamn for ett grund eller ett mindre skar just i ytan: Oxen, Hasten, Galten, Grisen, Backen, Bjørnen, Ulven, Balten (variant av Galten). Hur klarade man andå att tala om «trollen» till sjoss?
Hov da konstaterar: «skulde de i gamal tid nemna dyrenamn på sjøen brukte de i umskrivande noaord (godnemne)» (Ibid). Fleskhyrna- eller Fleskholmen ger samma associationer som gris och svin. Hur många kry stade forklaringar har in te lagts ned på att forklara de svenska skamamnen på Flask-? En annan tabuerad grupp, Bjorn- namnen, omfattar minst 25 fore- komster vid Sveriges kust och i skargård (Fries 1989: 40).
Sjofolk och sarskilt fiskare forstod att denna typ av namn till sjoss in te var normala. Dar- for måste man se upp sarskilt på de så benamnda platserna. Man skulle så att saga studsa till nar man uttalade namnet. Åndå uppfattades de som potentiellt lyckobringande. De farliga grunden kunde inte alltid ses från ytan. Men från land kunde man utmarkt val dopa en o till Galten fOr att visa på dess likhet med en galt. I sjal va verket ar dessa namn vanliga i smala passager och sund, dar man latt kan ranna en lokal med detta namn.
Initiationen ar val forberedd av de aldre fiskarna. Vid passagen fOrbi platsen luras ladingen att uttala det forbjudna namnet. Han har darmed brutit mot tabuet. Darefter ar han tvungen till ett offer av något slag. Mest består det i mannaminne i att bjuda de aldre kamraterna på en dram, men aven mera handgripliga ceremonier fOrekom. Detta ar en klassisk initiations- rit, ett skårungsstykke, och ar med vissa reservationer också en passagerit monster av Arnold van Gennep Gennep 1960). På så vis socialiseras ladingen. Han memorerar också laget fOr platsen, som alltid var av vikt vid i fadeden. Darefter ar det fOr den unge fiskaren också mindre farligt att uttala namnet.
Intiation bland SJoma.n
Vid någon tidpunkt har sedvanjan overtagits av sjoman. Fodoppet påminner oss an en gång att fisket ar den maritima naringen, både historiskt och i många personlig a levnads- lopp. Också overforingen från fiskare till sjoman kan misstankas ha skett i Norden (Wester- dahl 2004). Vissa av dessa dopplatser var liksom Blå Jungfrun dessutom offerplatser. Det
offrades mynt, vantar, vilka nog tanktes kunna komma till direkt anvandning av Jungfrun. En rik folklore utvecklades kring henne som i Sverige oftast kal- lades havs- eller sjorået, och kring dess a platser. Men hon kunde också upptrada i vissa ham- nar, som var sarskilt knutna till henne (Westerdahl2002b, 2003).
Sjomannens dop- eller honse-platser var ofta identiska med magiska oar, uddar och berg.
Det framgår också att ritual en i bland innehållit element av enkla offer. Detta bor ha varit den ursprungliga riten, som synes av O laus Magnus berattelse om Blå Jungfrun. Att sankas från rånocken i havet- som åberopas i benamningen dop - var mera ett hot an verklighet. Vid de senare honseplatserna gick offren till redan invigna in om besattningen. Den som skulle in ta- gas i gemenskapen bjod de andra på alkohol som sitt offer. Men bakgrunden var att en no vis hade lurats att uttala det forbjudna namnet eller att gora något annat som var tabu, och dar- med måste pay his footing, sona eller sota svenska termen) for sitt brott, det vill saga hønse. Termen hønse finns i norska, och dan ska och likn ande termer fOrekommer i många andra språk med forebild i tyskan. Man sotar, honserfor Kullen,for Naset (Lindesnes),for Berlenga-oarna i Portugal, for Dover, for Scilly-oarna i England, for Gibraltar i Spanien.
Och redan 1539 sotar man for Linjen Liksom fiskardrangen socialiseras sjono- visen genom att betala och darmed erkanna brottet. Darefter in tas han i laget som fullvardig eller åtminstone invigd sjoman.
En viktig dopplats ar Bukken i Bergens led i Rogaland, Vastnorge 1960).
Boknasundet ar sannolikt en lika viktig aldre farled som Karmsundet. Har har skett ett sam- manfall mellan dop och magiska namn, som in te ar ovanligt. Men det beror i detta fall på en missuppfattning. I sjal va verket ar detta inte ett djurnamn bukk/bock, utan ett aldre ord som betecknar on som ett sjomarke (gn. Bokn, som i nutida eng. beacon; Særheim 2005). Men det avgorande ur kognitiv synpunkt ar att det har uppfattats som ett djurnamn. Desto flera ar de genuina djurnamnen, som tillhor fiskarenas kognitiva varld. Sjomannens dopplatser har mera samband med andra typer av ortnamn.
Det finns alltså ett tydligt samband mellan dopplatser, passager for halsning och tabue- rad namngivning till sjoss, aven om det i bland ar komplicerat- och i bland omojligt- att reda ut i varje enskilt fall.
Som vi kanner från etnologisk erfarenhet tjanar de små ceremonierna i landskapet tillatt memorera dessa punkters betydelse. De fungerar som minnesknep. Platserna ar mnemo- technic pegs. En viktig grans eller ett viktigt delmål på resan skall markeras. Eller man skall se upp. Jag har, trots Henningsens invandningar (Henningsen 1961: 199) om platser for sjo- mansdop, in te alltid kunnat bortse från att det, som aven Solheim och Hov da betonar om fis- karritualer, påfallande ofta ror sig om en farlig plats i navigatorisk mening. Men det avga- rande ar dessa platsers synlighet. Ingen av dessa fOrfattare gor den koppling mellan sjomansdop och fiskets initiationsriter som har gjorts av mig (Westerdahl2004).
Sal i land- en lyckobringande kontrast
Jungfrun och de fOrbjudna djurnamnens betyder aven att vi kan se en annan mekanism i arbete. Vissa saker tas från land och blir lyckobringande till havs. Andra tas från havet och blir lyckobringande i land. Just darfor att de egentligen ar forbjudna eller frammande fOr det ena eller andra elementet får de en magisk kraft. bverfOrandet måste utfOras av en mansk- lig varelse. Att doma av uppteckningarna var detta en farlig procedur. Salen ar ett exempel.
Fig. 3. Flera olika typer av trolldom/ magi demonstreras har genom Olaus Magnus, Historia 3:16, år 1555. Til! hager håller en manlig person en salskalle på en stång.
Nar ett salhuvud eller kranium togs i land kunde det gravas ned for att skydda ladugården, eller tillatt få fisk i en insjo (Fernholm 1943, Edlund 1989,1992, Sandstrom 2003). Men man måste se till att den som utfOrde detta vidtog sakerhetsåtgarder fOr att in te bli identifie- rad av illvilliga makter. En opersonlig kraft, en eld, skulle helst branna av stolpen som kra- niet satt på fOr att detta skulle hamna på sin avsedda plats. Salhuvudet på stång var magiskt verksamt (Fig. 3). Hur man har sett på valens potential i detta avseende vet jag inte, men sannolikt har det funnits liknande forestallningar.
Detta ar den overnaturliga aspekten av saken. Men myt och metafor motsvarar alltid en viss faktisk erfarenhet. Verkliga overgångar till ett annat element kunde också uppfattas som goda forebud nar de kunde observeras handa av sig sjalvt. Salen ligger inte bara och vilar sig på klippor och skar, vissa arter kan ta sig ganska långt in på land. Valen som ham- nar av sig sjalv på land ar forstås en ekonomiskt intressant men också ovanlig och nastan overnaturlig handelse. Men sådant hander. Och man ser inte alltfor sallan både algar och hastar simmar både i hav, sjoar och andra vattendrag. Eftersom algen ar ett storvilt och det finaste jaktbytet brukar åsynen av en simmande alg betraktas som ett gott omen.
Det stora djuret
Ett specialfall av intressanta namn på maritima lokaler ar Hesten, Hasten, som fOrekommer på så många berg som in te på något satt liknar hastar eller har kunnat tjanstgora som hetes- mark fOr hastar. De ar ofta viktiga riktpunkter utifrån havet och namnen har darfor måst uttalas ofta av sjofarare och fiskare. Några kanda norska exempelligger vid de klassiska exponerade passagerna, Stemshesten vid Hustadvika och Hesten som aven kallas Stålet, den nordliga klippan på Stadlandet. Lihesten finns i inloppet till Sognefjorden. Hesten kallas dessutom en hog rygg innanfor den kanda Hornelen i Nordfjord. Det ar sedan lange kanda landmarken. Dessvarre belaggs inte Hesten-namnen sarskilt tidigt.
Det finns många flera Hast-namn. På Stadlandet ligger aven det lilla skaret Hesten på utsidan av Selje, en plats som har en sarskild plats i maritim mytologi, genom legenden om
Fig. 4. Det naturliga sjomdrket Hådyret mellan Jæren och Lista. Foto: Endre Elvestad.
Stavanger sjofartsmuseum.
S:a Sunniva. Sja.lv kanner jag sarskilt till namnet Grå Hast, som forekommer på tre skar i olika delar av Vanern (Westerdahl 2006 in pr. 3). Fargen grå ar mitt emellan svart, som ar tabu till sjoss och vitt som ar havets farg. Hasten var extremt tabuerad till sjoss om man får doma av det ho ga an talet noaord i flera nordiska sammanhang.
A
ven kor och oxar forekom- mer i sådana namn. Det mest slående ar skarhamnetRoda kon, eller Roko, som har minst ett dussintal nedslag bara i Sverige, alla i maritimt och navigatoriskt signifikanta lagen (Ibid).Hastar och kor ar husdjur. Hasten har dock en speciell roll i foklore, havet fOrutan (Egardt 1962). En liknande forestallning galler i hog grad viltet, de stora landdjuren, men kanske mindre markerat i nu tid. Bjornen ar namnd. Den ar det mest framtradande rovdjuret.
Vi kanner tabueringarna vid bjornfesten hos samer och sibiriska folk. Men bjornen ar mest markerad i namn på skar och oar. Varg och ulv fOrekommer daremot sallan. Det kanda naturliga sjomarket i sydligaste Rogaland ar Hådyret (Fig. 4). Det gno. Hadyr, betyder «det hoga djuret.» Sannolikt ar detta en omskrivning for en hjort, ett uppenbart noa-namn (Sær- heim 2005: 40). Detta bor kanske också uppfattas som en latt abstraherad metafor for lan- dets maktigaste och mest imponerande djur, hogviltet overhuvudtaget. I aldre tid borde det med andra ord sakert ha avsett en alg.
Regler
Den fOrsta regeln for maritim miljobaserad magi (Fig. 5) ar alltså:
Vad som dr synligt eller vad som kan tagas eller bendmnas på ett visst satt i land, eller från land, skall inte vara synligt, tagas, anvdndas eller bendmnas på samma satt ombord och till sjoss.
Med en laddad avsikt kan man dock bryta genom tabuet och skapa sdrskilt stark magi.
Fig. 5. Principiell skiss over det rituella motet mellan hav och land. Teckning: forfattaren.
Det betyder alltså att tingfrån havet blir extra lyckobringande i land och tingfrån land blir likafordelaktiga til! sjoss. Men dessa, av mig kallade liminala agenter, arfortfarande ambi- valenta och potentiellt farliga.
En ytterligare tilHiggsregel som inte riktigt låter sig inordnas under den ar fOljande. Den ar verkligen inte alltid tillampbar. En som arbetar till sjoss skall egentligen inte anvanda, bruka eller ata sådant som ar åstadkommet i eller lever i havet. Det verkar idag inte minst opraktiskt. Men enligt muntlig tradition var det vanligt att gamla skeppare vagrade att ata fisk till sjoss (pers. komm. Henningsen, Helsingør).
Relevans fOr forhistorien?
Det liminala higet
Utanfor Norden påpekas inte ofta stranden som sarskilt liminal. For Europa langs Atlanten påpekar Brian Cunliffe, att «cliff castles» eller «promontory forts», som de brukar kallas bland de brittiska oarna kan vara mindre defensiva an liminala, «the main imperative being to create a defined enclave at the interface between land and sea.» Han frågar sig: «<f, then, the domains of land and sea were conceived of as separate systems subject to their own very different supernatural powers, the interface between them was a liminal place, and as such was dangerous» (Cunliffe 2001: 9ff). Orienteringen eller referensen mot havet skulle sakert kunna spåras i megalitmonument, exempelvis i Bretagne.
Det liminala tillståndet, mellan hav och land, beskrivs i Norden tydligt av laget for ett stort antal hallristningar. Speciellt galler detta de arktiska ristningarna. Det har påpekats inte minst av forskare i Norge, som Sognnes (1994) och Helskog (1999). Sognnes relaterar pla- ceringen till ett rituellt landskap vid havet. Helskog påpekar det drama tiska och det cykliska momentet i opplevelsen av sjalva strandzonen. Som vi har sett ar i recent tid passagen till båten ett liminalt område. Nar fiskaren beger sig till sin båt har allt magisk betydelse.
Motsattningen mellan och fOreningen av det marina och terrestriska i hallristningarnas motivvarld påpekas också av Lindqvist (1994). Denna dubbelhet ar av utomordentlig signi- fikans. Den illustreras har av båt och alg vid Stornorrfors i Umealven (Fig. 6). Men det finns betydande undantag från regeln om orienteringen mot havskanten. Också dessa undantags fOrhållande till vattensamlingar eller rinnande vatten av något slag ar dock nastan alltid uppenbart. Men aven om man kan resonera om effekten av landhojning och sedimentation finns alltid en rest som inte har den anknytningen. Dessa kan ligga «i vannsigen»; hallrist- ningarna har placerats på hallen just på de ytor dar overflodigt vatten, grundvatten eller regn vatten silar over hallen. Att doma av de spår av bruna manganutfallningar over ristning- arna som vi ofta finner har denna process pågått mycket lange, formodligen redan innan
Fig. 6. Båtar och algar i liminal symbios. Stornorrfors, Umealven. Foto: forfattaren.
Ist11mgaJma kom till. inlandet ar kanske mindre men också dar finns påfallande exempel. For denna mojlighet, som aven har anknytning till våt- markernas offer, har jag tankt mig termen hydro-liminalitet, alltså inte i direkt liminal mening i motet mellan land, hav och annan stor vattensamling utan blott i anknytning till vatten som element. Om utgångspunkten andå ar havet ar osakert men mojligt.
Har ger det recenta materialet i folklore in te någon ledning. Jag tanker mig foljande: Till skillnad från kustrosena och andra fasta monument vid stranden rådde andra forestall- ningar. I fallet kustrosena var de kognitivt forbundna fysiskt vid kusten på grund av deras innehåll, graven. Men ristningsytorna har kunnat ses som mera oberoende. Det liminala området omformulerades och skapades på nytt genom inhuggning av figurer på klippan.
Det antas ju har att det liminala innehållet i hallristningen, också som vi skall se i bildmoti- ven, var gransen mellan hav och land. Inristning av två liminala agenter, en från havet, en från land, bor ha varit tillrackligt for att etablera det nya liminala rummet. En annan ide om detta, dar hallristningsskeppen markerar en tankt vattenyta laggs fram av Bradley (2000:141; fig. 43).
DarfOr kan den fysiska narheten till stranden inte ha varit av så avgorande betydelse, i varje fall in te dar ristningarna ligger lån gt från stora vatten. I detta av seende kunde man kan- ske också jamfora dem med återskapande av båtformer på land, skeppssattningar, mojligen aven båtgravar och -vern vet- kanske de antagna processionerna av båtar eller båtmodeller på land som antyds av vissa hallristningsmotiv. De platser med hallristningar som ligger langst från stranden skulle i så fall i praktiken indicera hur långt en maritim dikotomi upp- fattades kunna galla på land.
Placeringen av kustens gravrosen i den liminala zonen, liksom senare kustlabyrinter, rist- ningar och kompassrosor, ar med sakerhet inte tillfallig, aven om inneborden i ovrigt kan skifta och dessutom i sig vara mångtydig. Var gransen går mellan normalt och liminalt ar givetvis in te slumpmassigt. Som en tank bar kognitiv mojlighet ar placeringen av rosen och andra markeringar Iiminal upp till den punkt dar de in te kan ses från havet eller dar man inte kan se havet. Undersokningar av sådana frågor har behandlats av den finlandske arkeologen Tapani Tuovinen (Tuovinen 2002). Jag tror att Vestergaards påpekande (1981) om foreskrif- ter for den faroiska kvinnans period av orenhet innan kyrktagningen kan ge en rimlig utgångspunkt. Efter fOdseln skulle den nyblivna modem helst vistas inomhus i hemmet, men om detta inte var mojligt skulle hon utomhus standigt antingen ha kyrkan eller havet i nom synhåll. Som synes finns har dessutom de tv å metaforerna hav och land som en viktig rituell faktor, antingen båda eller endera av dem, eftersom kvinnan ansågs befinna sig i en liminal, ambivalent, situation.
Kustrosena finns over hela Fennoscandia, med undantag for den sydligaste delen, efter- som stenmaterialet ar mera tillgangligt vid de klippiga och steniga kusterna i norr. Exemp- let har ar taget från Fåron, vid Gotland. (Fig. 7). Från Norge, Sverige och Finland anda in till Bottniska vikens spets i norr overstiger an talet med sakerhet 20.000. De ersatts i någon mån av jordhogar i soder. Det kustområde som jag sjalv kanner bast till ar den så kallade Ho ga Kusten, ungefar mellan Sundsvall och brnskoldsvik. Detta område har den storsta landhoj- ningen i varlden efter den sista istiden. Hogsta kustlinjen ligger på c. 286 m.o.h. idag. Det ar samma område som behandlas av Baudou (1968). Mycket få av rosena i det nordiska området ar daterade men att doma av erfarenheterna just från denna kust ar flertalet från
Fig. 7. En grupp kustrosen vid Gamle hamn, Fåron, nordost om Gotland. Foto: forfattaren.
bronsålder. Landhojningen gor det omojligt att de som ligger på en nivå over c. 25 m.o.h.
kan vara från jamålder. Det ar relativt sett bara ett fåtal som ligger under denna nivå i detta område, aven om forhållandena kan variera langs Norrlandskusten. Dartill innehåller de hogre belagna relativt ofta den aldre bronsåldems karaktaristiska hallkistor fOr skelettgra- var och de lagre har ibland distinkta mindre stenkistor avsedda fOr en brandgrav. Eftersom gravskicket fOrefaller ha samma spridning i Norden under samma tid borde en eller flera inneborder också vara gemensamma. Detta galler trots att, som Baudou visat, viss lokal identitet kan spåras i rosenas skiftande konstruktion, också langs denna begransade kust- stracka. I detta testornråde finns rosena langs fastlandet, men mycket sallan på forna oar, vil- ket daremot ar vanligt i t.ex. Bohuslan (Bradley 2000: 136f). Det ar ibland uppenbart att rosena under anlaggningen legat precis i strandkanten. Det finns då spår av erosion genom vågverkan.
Daremot finns rosena inte i inlandet och någon samtida motsvarighet i form av gravho- gar ar okand. Det ar osannolikt att den karga kuststrackningen någonsin har haft fast bebyg- gelse i narheten. De fåtaliga bosattningar som ar kanda ligger i vikama långt innanfor sjal va kustbandet. Det betyder att åtminstone de kanda monumentala gravama från denna tid i motsats till grav arna under jamåldems centrala del placerats långt från bebyggelsen. Också jamåldems tydliga gravmarkeringar vid gården har i Norrland undersokts och tolkats av Baudou (1989). De anknyter till att, religion och legitimitet. Den innebord Baudou ger bronsåldems kustrosen ar i huvudsak som en territoriell revirmarkering.
Dessa rosen har av flera skal upptagit mig under många år. Under ett drygt decennium besokte jag samtliga kanda i 6mskoldsviks kommun (Westerdahl1985). Jag kunde konsta-
tera att rosena oftast hade gropar i mitten. Dessa som också de fiesta andra som plundringsgropar. Någon annan forklaring, som det sentida «haugbrot» (Brendalsmo och Røthe 1992) verkade osannolik. Men plundringen borde inte tillhora forhistorien. Senare åberopade jag Herodotos skildring av kriget mellan perser och skyter, dar det framgår att antikens civiliserade folk allmant repekterade aven fienders gravar. Det bor ha funnits ett liknande religiost sanktionerat tabu också i Norden. Men det finns ytterligare en aspekt, som anknyter tilllaget vid stranden. Orsaken till att dessa grav ar kunde plundras systematiskt ar kanske att de mist sin eventuella «helgd» genom landhojningen, det vill saga sin «mariti- mitet» som jag uttryckte det då (Westerdahl 1999). Denna uppfattning ligger snubblande nara vad jag idag skulle hav da som liminaliteten vid strandzonen.
Labyrinter, lagda av sten, ar i och for sig in te bara funna vid kusten. Många ar idag forstorda.
Totalt kan finnas eller ha funnits strax under ett tusental. I Norden finns ca. 300 i Sverige, kanske 250 i Finland, ett drygt 30-tal i Norge, aven langst i soder i Estland och langst i nord- ost vid Vita Havet i Ryssland. (Fig. 8). Det stora flertalet som ligger vid kusten har ett utpraglat strandlage. De ar knutna till fisket, men ar knappast i egentlig mening forhisto- riska. Ett signifikant exempelligger faktiskt på Blå Jungfrun i Kalmarsund.
Ett antal har daterats genom en kombination av lichenometri (lavdatering) och vittring till hogmedeltid, i något fall till ca. 1300, ett flertal till 1500-tal och andra till senare histo- risk tid (Ibid). John Kraft (1982) har betecknat dem som ett magiskt universalmedel. Han citerar ett fall dar de anvandes i denna mening anda in på 1950-talet. Min uppfattning om en anknytning till aldre lotseri ar kanske alltfor funktionalistisk, i det att den tar mindre hansyn till denna roll (Westerdahl 1996). Men som symbol bor andå labyrinten anses som mång- tydig. Min vardering ar att placeringen av kustlabyrintema kan vara ett uttryck fOr strandens liminalitet.
Vi kan konstatera att i samtliga fall av markering ar i strandzonen måste vi sluta oss till en stark transcendent faktor, i hallkonstens och begravningskickets rituella karaktar och laby- rintemas magi.
Vid havet finns också i recenta folkliga fOrestallningar en zon mellan ebb och flod, på norskaflomålet, dar okanda doda begravs fOr att de inte skall gå igen. Gastar går inte over vatten, och strandvaskare begravs darfor på o ar (Haavio 194 7).
Strandens liminalitet måste ha varit aktuell på flera satt i katolsk tid. En foreteelse som ar svår att bara forklara med han visning till sjomarken, faktiska sten- eller trakors, be gravning och kyrklig aktivitet ar de nordiska Kors-namnen (Birkeli 1973, Westerdahl1989, Stylegar och Grimm 2002, Gabrielsen 2002). Inte minst deras antal bor garantera att det också finns en annan bakgrund. Kanske ar liminaliteten en del? Genom namngivningen kristnades den farliga strandbredden. Korstecknet pacificerar kaos, så varfOr kan inte också namnet gora det - i likhet med namngivningens i andra maritima sammanhang dokumenterat magiska karaktar?
Det liminala tillståndet upptrader des su tom i flera andra kognitiv a dimensioner som in te går att belagga i forhistorien. De fiesta sinnen ar aktuella, som syn och horsel. Som ett exempel i recent folklore kan tas farger. Svart ar landets farg och det ar tabu på en båt, vitt ar havets tillåtna farg. Den gråa mittemellan ar neutral. Darfor heter flera magiska oar Hol- men grå eller Grå Hast (Westerdahl2006 in pr. 3).
Omkring 300 labyrinter ( har noterats
\:Sve,ige.
··--··,:
·'
D
A V Jelisejev uppgav 1884 att det funnits en labyrint vid Enare Trask samt labyrinter på vagen mellan Kola och Randalaksja.
A A Kuratov uppger 1970 att det finns ett 10-tal labyrinter i Murmansk- distriktet, 6 i Karelska Republiken och 29 i Arkan- gelsk-distriktet (samtliga av allt att dBma Solo- vetskij6gruppen.
C Backsbacka noterade 1972 141 labyrinter i Finland samt 9 på sovjetiskt område strax
.\
{.. /
Fig. 8. Karta over labyrintforekomster i Norden. Efter Kraft 1982.
Men det bor att det finns flera kritiska Finns det dessutom, som påvisats vid hallristningar, aven en liminalitet knuten till vatten over huvudtaget? I inlandet moter vi namligen andra tecken på hydroliminalitet. Gransen mellan vatten, aven floder, och jord, ar magiskt laddad. Har fås vishet, har avgors ovematurliga envig (fr. a. i den keltiska varlden, jfr Rees & Rees 1973). Denna kognitiv a hydroliminalitet bor ha haft direkt relevans fOr fOrhistoriska offer eller deposition i våtmarker (Bradley 1990, 1998, 2000, Koch 1998, 1999, Hedeager 2003).
Placeringen kan ha haft betydelse for konstruktioner i hydroliminalt lage, som inte ar egentlig a boplatser. I ett fall som den beromda neo li tiska pålbyggnaden i myren Dags mos se vid Alvastra, Ostergotland, står vi infor en tidvis bebodd plats av kultisk karaktar (Browall 1986, Malmer 1991). Det ar inte omojligt att det finns flera sådana. En del av bakgrunden till crannogs och annan strand- eller obosattning kan vara det liminala laget. Antydningar om dy lika funderingar med anknytning till kognitiv kontroll over sjon fOrekommer i nyare litteratur (Van de Noort och 0/Sullivan 2006). Perspektivet skar genom hela forhistorien.
(Fig. 9).
Different transcendent spheres in connection with water &
sea applied in different periods, mostly prehistoric, of northern Europe. A very schematic sketch.
StoneAge
Mesolithic/ Neolithic: ritual, magic, supernatural =rock carvings Neolithic (LN) =sacrificial deposits, rock carvings, (rock paintings) eariy ship-formed graves
BronzeAge
Burial = coastal cairns/ mounds, ship settings (induding islands and heights)
Ritual = rock carvings, sacrificial deposits IronAge
Burial (ritual processions, ships & boats) = ship graves/ coastal caims
EIA sacrificial deposits, human & war offerings, ship parts LIA burial deposits, ship settings, sacrificial, ships, ship parts MiddleAges
Supernatural =mazes, burials of aliens (islands, tidal area)
Fig. 9. «Faktaruta.» En schematisk tablå over hydroliminalitet i nordiskforhistoria.
Liminala .-..-...a.-.1t"" ..
Jag har visat att man enligt det historiska materialet rituellt kan overfOra ting från det ena elementet till det andra fOr att åstadkomma starka positiva krafter for ett eller annat syfte.
Om vi overfOr regeln om miljobaserad magi frånjungfru och hav sd jur till ett annat ting som tillhor havet, namligen båten, har den faktiskt anvants fOr de mest skiftande funktioner i land, och nastan alla med magiska eller rituella fortecken (Crumlin-Pedersen och Munch Thye 1995). Vi får minnas att det just ar ombord på båten, in om båtens rorliga rum, som de recenta tabu-fOrestallningarna trader i kraft.
Hallkonstens potential i detta avseende ar slående. Men det klassiska problemet i tolk- ningen, om figurmotiven av spe glar mytologi eller kult/ritual har i någon mån skymt diskus- sionen om inne borden. Det ar ett stående problem genom hela den del av hallristningsforsk- ningen som behandlar dem som religionshistoriska dokument (Almgren, O. 1926-27, Ohlmarks 1963,Almgren, B. 1962, Glob 1962, 1969, Kaul1998, 2004). Myten kunde, som vi val kanner till från religionshistorien (Eliade 1957; 1983-91) återskapas och upprepas i ritualen. Ofta gallde det en skapelsemyt, som darmed forestalldes garantera livets fortsatta cykliska skeende. Man kan inte helt bortse från att havet universellt ar ett grundlaggande inslag i just sådana myter (Strom 1950).
Å andra sidan måste då ritualens olika praktiska detaljer påverka det fortsatta utforman- det av myten. Flemming Kaul (1998) gor en åtskillnad mellan bronsålderns rakknivar som han betraktar som ett vittnesbord om trosforestallningar, om man så vill myter, och hallrist- ningarna som han i princip ser som vida mer konkreta avbildningar av ritual. Oavsett vilket måste figurema avbilda ting och foreteelser som har en faktisk bakgrund i det samtida livet, både sakralt och teknopraktiskt. Han har visat på arkeologiskt material som stoder detta antagande.
Det oftast forekommande motivet på hallristningar ar just skepp och båtar. I sydlig eller agrar bronsålderstradition varierar andelen enligt min oversikt av standardverken i olika områden mellan c. 20 o/o till 80 %, om an de lokala variationema ar stora. I den arktiska tra- ditionen finner vi i aldre stadier under 20 o/o men inemot jamålder har andelen hojts till ungefar samma nivå som den sydliga traditionens (Helskog 1988). Skulle detta kunna inne- bara att skepp och båtar får en del av sin symboliska innebord darfor att de i «bildlig», alltså aven bildmassig, mening ar overforda från hav tillland?
Jag skulle vilja foreslå att både gravskepp, skeppssattningar och båtkarnevaler kan uppfat- tas på samma satt. Farkoster, antingen i original, i overnaturlig storlek, eller som miniatyrer, bor alltid kunna få en sarskild kraft genom overgången till det nya «elementet», oavsett om de ar faktiska eller upptrader som avbildningar av en form. Det liminala rummet i båtens inre flyttas upp på land.
Men båten har en komplicerad anknytning till båda elementen, i det att den ju faktiskt ar ett foremål som objektivt helt och hållet kommer från land. Visserligen ar detta en sjalvklar- het, men det kan tankas att båten lustigt nog just darfor identifierats med land och redan fått en sarskild kraft genom overgången till det nya elementet. Denna overgång sker an idag genom dopceremonier, helst utforda av en kvinna. Den utformningen ar dock så sen som 1800-talets borjan. Ceremonin sker på skeppsvarvet eller byggplatsen inom ett liminalt rum, på stranden. Platsens laddning framgår av att den ar omgi ven av recenta sagner om det pinsamma tillfallet nar båten vagrade att låta sig sjosattas, oftast då «stalld» på magisk vag
av en kvinna. Den klassiska varianten ar av Balders genom haxan Hyrrokin, den forkladde trickstern Loki (Westerdahl 2001). Hyrrokin var så ange- lagen att lyckas, att den kraft hon lade ned på uppdraget gjorde att skeppet fattade eld (Snor- res Edda).
Gravskeppen eller begravningama i skepp har en klart nordisk pragel, med enstaka fore- komster i England och i Baltikum. I senare oversikter antas de att vara minst 600, flertalet i Norge (Muller-Wille 1970; 1995). Dateringama går i huvudsak från romersk jamålder till vikingatid. Begravning i båt, och både i vatten och på land tycks dock finnas belagd aven i mesolitikum (Skaarup 1995). De aldsta dateringama forefaller komma i Danmark. Det sta- tus som fOljt med det stOrsta skeppet -vid varje tidpunkt och teknologisk nivå- tycks ha varierat från religion over makt och legitimitet till personlig allianspolitik (Crumlin-Peder- sen 1991; 1995, Varenius 1992, Ingstad 1992;1995, Cederlund 1994).
Oavsett om det varit små eller stora farkoster har de forts upp på land, med storsta san- nolikhet som en del av ett rituellt ceremoniel, med en båtprocession. Tolkningama har ofta anknytits till resan mot dodsriket på samma satt som skeppsbilder på bildstenar (Ohlmarks 1946, Ellmers 1986; 1995), om an dessa bara tacker en kort period av sedvanjan. Skeppet har aven i sig setts som en metafor for fruktbarhet och till denna knutna gudomligheter som vanemas gudaatt (Crumlin-Pedersen 1991;1995, Ingstad 1992;1995). Kombinationen av skepp och hast i graven ar en tankvard aspekt som val ryms också i detta perspektiv. Nyare litteratur visar en oppenhet for hastens och skeppets mångtydiga aspekter liksom fOr kom- binationen av dem båda (Oma 2000, Opedal2005). Som liminala agenter representerar de har både hav och land. Landdjuret hasten ar också i Norden en psyko pomp som fOljer sja- lama over till dodens rike. For eliten utlånas Odins egen hast Sleipnir, vars åtta ben syns tyd- ligt på gotlandska bildstenar.
Skeppssattningar har också en stor spridning på tid och deras transcendenta innebord kan fOljaktligen variera. (Fig. l 0). Minst 3000 bor finnas in om ett nå got mera inskrankt nor- diskt område an båtbegravningama, varav halften i Sverige (Capelle 1986; 1995, Monikan- der 2006). Båtens liminala rum har tydligen återskapats på land. De flesta som ar oskadade och som har undersokts har haft en eller flera begravningar inom kretsen av stenar. Grav ar med en vag båtform upptrader redan i senneoliticum i Skåne. I Sydskandinavien finns ett betydande antal redan under bronsålder, på Gotland, i Halland och i Slesvig. Under jamål- dern kanner vi ett stOrre antal under vikingatid men troligen finns de representerade under alla perioder. Till skillnad från skeppsbegravningarna, som rimligt ar, finns de ofta långt in i land, och bildar specifika regionala rituella traditioner som i Varend i centrala Småland med minst 500 skeppssattningar. Å ven har har tolkningsforsoken anknutit till bilder, sarskilt hallristningar, solens skepp, och resan till det hinsides (Ohlmarks 1946, Artelius 1996).
Det ar helt i linje med dessa ideer om skeppet som en liminal agent att karnevaler aven i socialt av seende, med eller u tan båt på vagn, får en i socialantropologisk mening liminal roll i historisk tid. Karnevalemas innebord som samhallelig sakerhetsventil finns i en rit som liknar de romerska saturnalia, med deras tillfalliga utplånande av sociala tvång och granser.
Har kan de fattiga skratta åt de rika och de kan byta status med dem. Tiden kastas om fOr ogonblicket. Detta ar enligt Turner communitas, antistruktur, men resultatet kan antingen bli en å ter permanentad social struktur -vilket ar troligast- eller uti osa folkligt motstånd, an tingen tillfalligt eller som mer a långsiktigt mål (Leach 1961, Bakhtin 1968, Turner 1969, Ladurie 1979).
Fig. JO. Skeppssiittningen vid Gannarve i Klinte, Gotland. Foto: forfattaren 1996.
Ett «fonster» till denna fOrestallnings- varld ar inte latt att firma. Men det finns en beromd scen som återkommer gång på gång på bronsåldems hallristningar. En man, ibland oproportionerligt stor, ibland i samma skala som ovriga figurer, som bar eller lyfter skeppet, ibland med besattning ombord. Den mest beromda ar den nastan 6 m långa Brandskogsristningen i Uppland.
(Fig. 11). Ohlmarks var en av dem som for- sokte identifiera hallristningsfigurer med den nordiska mytens gudar men kallade detta motiv i brist på battre for Båtlyftar- bragden (Ohlmarks 1963). Detta motiv
Fig. 11. Några exempel på «Båtlyftar- bragden» från Bohusliin och Ostergotland, Sverige.
