VIKING
Norsk
arkeologisk årbok Bind LXI - 1998
Oslo 1998 UTGITT AV
NORSK ARKEOLOGISK SELSKAP
Redaksjon:
Egil Mikkelsen Petter B. Mo laug
Forsidebilde: Røldal kirke i 1913. Foto i Riksantikvarens arkiv.
Innfelt hevet hjørnestav. Foto: Jørgen Jensenius Utgivelsen er støttet av
Norges forskningsråd
Viking LXI er satt med 10/12 Times Roman og trykt på 115 g G-print
Sats, repro og trykk: Preutz Grafisk AS, Larvik 1998 ISSN 0332-608X
Innhold
Stig Welinder: Gabriel Gustafson i Norge . . . 7
Jan Ivar Trones: Om ulike kvinner og menn i yngre steinalder. Tolkninger av boplassorganisering på Vestlandet . . . 3 7 Einar Østmo: Hester, båter og menn. En stausrapport fra bronsealderen. . . . 71
Atle Steinar Langekiehl: Når stengte landhevningen sjøl eia som var Onsøys nordgrense? . . . 99
Erling Johansen: Replikk: til Langekiehls artikkel om Onsøysundet . . . 129
Jørgen H.Jensenius: Røldal- stavkirke eller ....
? . . .
131Norsk Arkeologisk Selskap. Årsberetning og regnskap . . . 147
Stig Welinder
Gabriel Gustafson i Norge
Gabriel Gustafson ar nastan bortglOmd i svensk arkeologi, och i den mån han ar ihåg- kommen, så ar det av samma skal som inom norsk arkeologi: Han gravde ut Oseberg- graven. Det ar en paradox, att en svensk ledde utgravningen av detta nm·ska national- monument året fore unionsupplOsningen 1905 och tilhattalade f01utsattningarna, for att det skulle komma att bli just ett nationalmonument gen om att ha skeppet konserverat, hopfogat och utstallningsfardigt, om an bara provisoriskt uppstallt (fig. l), två år efter unionsupplOsningen.
A.W. Brøgger, som eftertradde Gabriel Gustafson som professor i arkeologi vid Det Kongelige Frederiks Universitet i Kristiania 1915 har sammanstallt huvuddragen av
Fig. l. Sedan Osebergskeppet kommit på plats i sitt provisoriska skjul 1907, anvande Gabriel Gustafson ofta detta vykort i sin korrespondans. Just detta kortet skickades til! Emil Ekhoff den 14 januari 1910 med upplysningar om kyrkan i Vang (ur Emil Eckhoffs personarkiv, ATA, Riks- antikvarieambetet, Stockholm).
hans biografi i «Norsk biografisk leksikon» (Brøgger 1931), och Bjørn Hougen, som i sin tur eftertdidde A.W. Brøgger 1952, har dartill gett några mera levande glimtar av honom som person i en jubileumsskrift (Hougen 1965). Som individ och manniska ar emellertid Gabriel Gustafson ovanligt sluten bland de aldre generationema skandina- viska arkeologer. Lasningen av hans brev från Norge till vanner och kollegor i Sverige gor det mojligt att kasta åtminstone en blick bakom den officiella fasaden av biografis- ka data och ensidig panegyrik i de hitintills tryckta minnesskrifterna och levnadsteck- ningarna.
En biografi
I svenska arldv ligger drygt hundra brev skrivna av Gabriel Gustafson under hans tid i Norge, från ankomsten 1889 till året fore hans dod 1915. De mojliggor dock inte en hel- tackande bild av Gabriel Gustafsons levnadsoden och personlighet. De tillåter inte hel- ler en kronologisk framstallning av hans tankar och kanslor, svårigheter och gladjeam- nen. Jag skall i stallet i det fOljande inskranka mig till att diskutera några teman, som tillsammans belyser hur Gabriel Gustafson medvetet eller omedvetet såg på sig sjalv som svensk i Norge.
Jag skall således forsoka besvara bara en fråga: Hur kande sig Gabriel Gustafson som svensk i Norge? Av breven att doma var saken viktig for honom.
Forst kan det emellertid vara Iampligt att ge några biografiska data, som sldsserar ramarna kring de kommande reflektionerna utifrån de spridda, fragmentariska inblick- arna i Gabriel Gustafsons liv, och kansloliv, som breven ger:
1853 Gabriel Gustafson foddes på Gotland i en gammal ambetsmanna- och prastslakt
1871-1889 Studier i Uppsala, som avslutades med filosofie licentiatexamen i arkeologi
1875-1888 Sasongsvisa faltarbeten for Vitterhetsakademien i bland annat Bohuslan och Halland och på Gotland
1881-1889 Amanuens vid Uppsala universitets historiska museum
1889-1900 Konservator vid Bergens Museum med ansvar for de forhistoriska och medeltida samlingama och fOr allmogesamlingarna, jamte ansvaret fOr vad som idag skulle kallas kulturminnesvården
1900-1915 Professor i arkeologi vid universitetet i Kristiania (Oslo) och bestyrer for Universitetets Samling af Nordiske Oldsager (Universitetets Oldsak- samling)
1904 Utgravningen av Oseberggraven 1915 Gabriel Gustafson avled i Kristiania
Gabriel Gustafs ans brev
Breven från Norge ar stallda till de fore detta kollegoma vid Historiska Museet i Stock- holm och till vanner och bekanta från Gabriel Gustafsons uppsalatid. Breven till muse- et i Stockholm innehåller huvudsakligen tjanstearenden nordiska museiman emellan, men några av museimannen i Stockholm var också Gabriel Gustafsons personliga van- ner. Till dessa skrev han också om sina arbetsfOrhållanden och om sitt liv i Norge, ibland skamtsamt, ibland oppenhjartigt. Det går att få intrycket, att brevskrivandet fOr Gabriel Gustafson kunde vara ett satt att få tillfalle att formulera tankar, som han eljest kande sig tvungen att hålla for sig sjalv.
Några av breven till Oscar Montelius (1843-1921) bad han denne att branna efter genomlasningen. Det gjorde således Oscar Montelius inte. Jag citerar också ur dessa breven i fortsattningen. Andra av breven ger roande och rorande glimtar av Gabriel Gustafsons privatliv, som nar han tackar Emil Ekhoff (1846-1923) for barnboken «Pel- les nya klader» till aldsta dottem Susanne.
Breven ar skrivna på svenska. I de forsta breven från Bergen stoppade Gabriel Gus- tafson då och då in en norsk glosa, mest som ett skojfriskt stildrag. Senare ser det ut som om han fick svårigheter att hålla i sar svenska och norska. Han anvande konse- kvent norska i tjansten. Ett brev till Oscar Montelius 1904 har fOljande efterskrift:
PS. Jag marker nu, att jag har «snakket norsk» ehuru man ju efter Noreen bora tala svenska med svenskarne
«Noreen» ar professom i nordiska språk vid Uppsala universitet Adolf Noreen (1854- 1925), vilket for over till det forsta temat, med vars hjalp jag skall forsoka fånga Gabri- el Gustafson som svensk i Norge.
Uppsalaromantik
Det forsta bevarade brevet från Bergen tillbaka till Sverige ar stallt till Adolf Noreen 1889, vilken Gabriel Gustafson hade lart kanna i hans egenskap av prefekt for «Uppsa- la universitets museum for nordiska fomsaker». Har skrev Gabriel Gustafson om «min grasligt långvariga Upsalaperiod."
Liggandet i Uppsala kom att vara i 18 år. En orsak till den långa studietiden var, att Gabriel Gustafson onskade avlagga slutexamen i nordisk arkeologi, vilket egentligen inte fanns som examensamne vid de svenska universiteten. Forst efter skrivelser, insamlandet av intyg och rekommendationer och uppvaktning hos statsrådet Gunnar Wennerberg kunde Gabriel Gustafson avlagga filosofie licentiatexamen 1889 efter ett sarskilt beslut av Kunglig Majestat. Han karaktariserade det hela i ett brev till Oscar Montelius året innan som «den tråkig a examensfrågan."
Gabriel Gustafson såg tillbaka på uppsalatiden med blandade ldinslor. Han var 36 år, nar han i brevet till Oscar Montelius skrev:
Det skulle vara angenamtfor mig att slippa gå langre som skolpojke ( ... )
En saknad ar emellertid också markbar i breven. Gabriel Gustafson hade haft en stor vankrets i Uppsala. Några vanner korresponderade han med. Andra frågade han efter eller bad att få framfort halsningar till i brev en. Han halsade också ofta kort och gott till
«museet", vilket naturligtvis avser det historiska universitetsmuseet.
Besok av gamla uppsalavanner i Bergen var sallsynta gladjeamnen. Han berattade i brev till Adolf Noreen 1891, att «K.G. Lennander var har i sommar till1nin stora glad- je." Karl Lennander (1857-1908) var 1891 tillforordnad professor i khurgi och obste- trik vid Uppsala universitet. Brevet innehåller också en notis om en annan landsman:
En annan svensk har vi också haft besok aj, en lic. Gunnar Andersson, aman. v. Riks- museum, botanist, Lundensare, en litenforfærdelig sikker ungdom afthette unga slagte som har allting mellan hinunel och jord klart och greit i sitt ljusa hufvud.
Det var for Gabriel Gustafson viktigt att framhålla, att Gunnar Andersson (1865-1928) var lundensare. Sjalv hade han legat i 1800-ta1ets idealistiska Uppsala, dar romantiken blommade, mest bland dem som runt omkring i landet som ambetsman och paster såg tillbaka på ungdomens uppsalatid. Gabriel Gustafson gjorde det ifrån utlandet.
Forst efter många år i Norge såg Gabriel Gustafson en mojlighet att återvanda till Uppsala:
Det vore mycket roligt att gripa til !fallet och få återse Uppsala efter 18 års frånvaro, men det ar val ovisst o1n det låter sig gora. Dessutomfirar Nationabnuseet i Kbhn sin l 00 års fest den 21 Mai och jag kanner ett slags officiel forpligtelse att infinna mig dar.
Men Upsala loe kar ju mycket mera.
Den tveksamma forhoppningen i detta brev till Adolf Noreen 1907 infriades. Gabriel Gustafson var i Uppsala 1907, i månaden maj, alla uppsalastudenters månad, då de morka vintennossorna bytats mot de klassiska vita studentmossorna. Återkommen till Kristiania skrev han omedelbart ett kort tackbrev till Adolf Noreen:
Mitt hjartligaste tack for de hen·liga Upsaladagarna. Min tilltankta visit hos dig torka- de tyvarr in, men jag hoppas du ursaktar. Jag plockade Kungsangslilja, vande på Slottsbacken, besokte mitt gmnla museum, ochfrojdade mig smn en pojke de korta stun- der jag hade till1nin disposition i gmnla Fyrisstaden. Hvad jag såg dar gladde mig aj hela mitt hjarta.
Våren och vita mossor kunde, och kan, också en lundastudent se framfor sig. En stu- dent, som Hi.mnade Uppsala mot slutet av 1800-talet såg mer an så. Den idealistiska, från Platon och Kant utgående, filosofi som av Christopher Jacob Bostrom ( 1797 -1866) lardes ut under decennier i Uppsala och som skapade en uppsalaanda larde inte bara, att begreppen hade en egen metafysisk existens utan också att de metafysiska begreppen låste fast varlden, det svenska ståndssamhallet och uppsalastudenterna i for alltid givna kategorier. Generationer av studenter lamnade Uppsala med en bild av sig sjalva som en sarskild sorts manniskor, en evig framtidens ungdom. I Uppsala fick man en van- krets och ett natverk for livet: «lag supplerar din erinring 1ned att vi också genomgått den sedvanliga Upsalaceremonien ", med vilka ord Gabriel Gustafson motiverade, att han skrev «Broder Warburg!" till professorn Karl Warburg (1852-1918) annu 1903.
Han hade varit uppsalastudent samtidigt som Gabriel Gustafson.
Med andra ord, runt omkring i Hiroverk, prastgårdar och ambetsverk i hela landet satt gamla uppsalastudenter och såg tillbaka med nostalgi på uppsalatiden och studentlivet i matlag och nationer, i ordenssallskap och manskorer. De sjong Gunnar Wennerbergs gluntar, och efterhand som hjassan blev allt gråare och kalare blev minnena från Upp- sala allt ljusare och rikare. Att spriten flodade alltfor ymnigt, och att det kvinnliga san- skapet inskrankte sig till serenadsång och prostitution glOmdes bort. Gunnar Wenner- berg (1817-1901) skrev sjalv sina sista gluntar efter det, att han 1849 hade blivit laro- verkslektor i Skara (Svensson 1987).
I Norge satt Garbriel Gustafson och tankte tillbaka på sin uppsalatid och sin a uppsa- lavanner. Han hade varit forste kurator i Gotlands nation på 1880-talet och medlem av OD. På nationen, helt konkret i nationshuset, traffade man sina landsman, for Gabriel Gustafsons del andra gotlannigar, laste hemtraktens tidningar, drack punch och kande sig tillhora en gemenskap av likar. OD, ingen sager något annat fOr «Sångsallskapet Orphei Drangar", var eliten av manskorsångare i Uppsala. OD var och ar sedan 1853 kvintessensen av manskorsång och manskvartettsång i Uppsala och Sverige. OD ar Uppsala Wiener Sangerknaben och inkmnationen av uppsalastudenten.
Till OD:s femtioårsfest 1903 skickade Gabriel Gustafson telegram stallt till Uppsala universitets director musices och dirigenten for OD Ivar Hedenblad (1851-1909):
I tacksam hågkomst aj glada sångardagar ropar jag ofver Kolen min varma lyckon- skan. Lenge lefve OD.
Gabriel Gustafson hade i tanka1na många gånger vandrat på Slottsbacken, innan han kunde gora det igen, som femtiofyraåring efter 18 års bortavaro från den «gamla Fyris- staden».
En helt annan sida av studietiden var stora studieskulder, som Gabriel Gustafson lanmade kvm· i Uppsala att forvaltas av docenten i praktisk filosofi(!) Lawrence Heap Åberg (1851-1905). Breven dem emellan handlar om skulder, vaxlar, fordringsagare och indrivning. Gabriel Gustafson skot avbetalningmna framfor sig men stod andå på
gransen till konkurs de fOrsta åren i Bergen, då han saknade pengar till «bys katten». For detta blev han lagsokt.
Emelle11id skrev han också till Lawrence Heap Åberg, att «Har trifs jag ganska godt.»
Optilnisn1 i
Bergen
Hosten 1889 skickade Gabriel Gustafson två långa brev till Sverige om sina fOrsta månder som konservator vid Bergens Museum, dar han hade eftertratt Anders Lorange.
Dessa båda breven ar varda att återges i sin helhet såsom bilder av Gabriel Gustafson och inte minst av Bergens Museum på slutet av 1880-talet. Det fOrsta sla-evs till Adolf Noreen den 24 september 1889:
Har trifs jag godt och har en ganska sjalfstandig stallning, som jag hoppas skall bli annu sjalvstandigare, nar jag blifvit litet mera varm i kladerna. Bendixen skulle nog vara benagen att herska suverant, men han ar mest upptagen aj sin skola. For ofvrigt har han många goda sidm; ar mycket kunnig och belast, ehuru han nog tror sig vara litet storre arkeolog an han varkl. ar. I medeltiden tror jag daremot att han ar ratt styf Ajven har liksom, i Sthm ar det och torde blifva an mer, ngn konflikt mellan hist.
musewn och konstindustrien. Det ar ett ratt omtåligt kapitel och ytterst svårt att draga en rattvis granslinie. Museets stallning har ar dock betydligt stark, så att vår direktion blir den afgorande. Ehuru direktionens medlenunars anta! blott ar 7 ar samlingen dock ratt brokig. Prinms inter pares, och i sjalfva verket den afgorande ar den gmnle dr Danielsen, entusiastisk zoolog och natwforskare, 1nen ej mycket intresserad for det humanistiska, som jag tror att han i grunden garna skulle sløjfe, om icke den afdel- ningen från for sta bo1jan hade varit museets hufvudsak. Nu har emellertid d. nat. hist.
afdelningen ofvertaget. Jag har dock icke ratt litet att rora lnig med. 1500 kr. årligen +1000 kr. til! allmogeforemål men priserna aro hoga- ja kolossalafor dylikt. Ett høv- rebeslag (selbågsbeslag, min overs.) smn erbjods mig straxjag kom, «forlangtes» 20 kr for! Ett simpelt stycke smn j. i Ups skulle betalt med tiondedelen. Sorgligt att se hur alla gmnla allmogestycken nu falbjudes på alla hotell- allt går ur Norge och allt til! eng- elsmannens ofverlagsna priser. Dock trostas man emellanåt af att traffa allmogeman som hålla på sitt gamla silfve7; och om det skulle saljas t. ex. vid aifskifte, foredraga 1nuseet, for att det skall stanna i Norge.
Oscar Montelius fick en forsta rapport från den fOre detta kollegan avsand den 25 okto- ber. Efter några sidor om sina i Stockholm kvarlamnde, icke rapportskrivna utgravning- ar berattade Gabriel Gustafson om den nya arbetsplatsen:
Mitt museum ar harrligt. Det ar en skon kansla att har få råda och regera, men - ock-
så en allvarsanz historia, då jag icke kan anse mig uppdraget på lån gt nar vuxen. Men jag får gora så godt jag kan, och en hel del battre an det har varit hoppas jag dock kun- na gora det. Jag skall i vinter omordnaforsta salen med den lilla sten- och bronsåldern
*) samt hela aldre jarnåldern. Denna ar uppstalld i ett från bronsålderns slut till vikingatiden, Således mer an l 000 å1: Den ar ytterst intressant tack vare fynden i de stora grafkistorna, men skåpen aro såfullpackade att intet vidare går i dem. Jag måste da1jor skaffa okadt utrynune. Då tanker jag också framlagga en del typserie1; hvilket har ar alldeles forsummadt- allt ar uppstalldt efter fyndorten. Behofligheten af denna forandring får jag svårt att ofvertyga vederborande om (min nannaste chef Bendixen håller på bygdepatriotismen, men han ar [[lyckligtvis]] så uptagen aj sin sko la, att jag ej mycket ser till honom).
En annan forandring som jag vill genomfora blir an svårare, ty har får jag gifvet all- mana opinionen mot mig. Lorange har accepterat det kjobenhavnska uppstallningssiit- tet, med foremålen fastspikade på upprattstående p lader. Det ser godt ut, men jag kan icke lida det. Samlingen ar ju icke till uteslutande for att gå och bli ga på, den bor ock- så kunna studeras, och då måste foremålen vara lOsa. I den frågan har jag dock lyck- ligtvis Bendixen på min sida.
Mina kolleger a ro hyggligt och trefligt folk, men nå got vidare vitenskapsman tycker jag ej just att de a ro, med undantag aj botanisten dr Brune horst, en ung, intelligent for-
skare dessutom praktisk, ordningsmenniska, och som ar ratt magtig, då han har den allsmagtige Chefens dr Danielsens ora. Gubben Danielsen ar praktig och synnerligen lamplig som Museets chef Han ar visserligen hansynslOs, 7)Jter och svar emellanåt men han låter tala vid sig och då han, ar lifligt intresserad for allt som ror hans kara Museum så uppskattar han ock hvad godt som man kan utriitta. Dessvarre ar han dock tamligen svag for sin zoologi eller i allmanhet for natun;etenskaperna och mindre vil- lig att be reda arkeologin några gunstbevis, men han ar dock icke omojlig om man talar med honom. Jag har nyss tillkampat mig ett kallarnan, som han i borjan absolut icke ville lamna. «la, Di skall ha det Gustafsen, men lysfaar Di fanden ikke!" Jag villefor- stora fonsterna - men jag får val lugna mig med det - tillsvidare. Bendixen tycker jag minst om. Han behagar ta sig en viss imperatorisk min emellanåt, som retar mig. Men han har många goda sidor, och har goda och redig a kunskape1: Sarskildt ar det lyckligt att han tyckes vara hemma i medeltiden.
Nm·ska skrifver jag dagligen «varre»- i båda betydelserna. Det ar varkligen mycket svårare an jag trodde. Rygh rådde mig att i bo1jan fora Inv. på Svenska och sedan ofversiitta det, men jag klamde till med dets amma paa norsk. Hvad smn vållar starsta svårigheten ar att man icke kan skilja norsk och dansk då man har sin kunskap blott från literaturen.
Korrespondansen tycker jag dock går ratt latt. Jag skrifver till bander och lansman, prester och annat godt folk på nor ska och att dama aj svaren går det godt an. Emeller- tid ar det val annu en sort «skandinavisk» jag skrifver. Har onz dagen skref jag en kort minnes runa ofver Lo range 1nen fick en obannhertig kri tik af Brune horst
På nzin Hardangerresa talade jag i borjan med bondema en slags norska, så godt jag kunde tota till, men fann att de forstod ren svenska mycket battre. Nar jag sa m, svarade de med si u, hund med botten, vand med vatten o. s. v.
I Nordfiord forstodo vi hva rand ra alldeles utmarkt, dar ar också ett praktigt, vaket och intelligent folk- Betoningen erinrar mig, markvardigt nog, påfallande om Fåra- målets vid Gotland.
Som du vet, tala de har i Bergen ren gotlandska.
*) Dock numera ej så liten efter de sena re årens forvånande rika fynd på J æ de ren.
Breven ar skrivna efter några få månader inldusive en faltsasong. De ar praglade av fOr- hoppningar och framtidsplaner. Gabriel Gustafson synes skjuta bekymmer åt sidan och se på dem med humor. Att han ar svensk, forefaller både han sjalv och andra att ha sett på som en intressant kmiositet. Också det kulturmote, som forhållandet kunde inneha- ra, såg han på med humoristiskt overseende:
Tit lar vet man forofvrigt icke af ha Jag blef i bo1jan lite forbauset nar till och med min løbegut behagade kalla mig vid bara namnet. Det fattades bara att de nytt} a de tilltal- sordet «han", så skulle man kanna sig som en riktig drang. Lyckligtvis får man dock heta «Di Gustafsen».
Ett marginaltillagg i ett brev till Oscar Montelius året efter kan vara vart att återge. Det kan vara svårt att avgora, om det skalllasas som en skojfrisk blankare eller ett utslag av tristess:
Trettondedagen ar hvardag har: Akta Bergens-væ1; tjutande storm, piskande regn och varmt, så att man svettas i vinterrocken.
År det någon bergensare i forsldngringen bland lasarna, som kanner ett stygn av hem- liingtan? En handfull brev tillåter in te ett avgorande, av vad Gabriel Gustafson ansåg vara hemma. Efter några år i Bergen forsvann emellertid de humoristiska, eller galghu- moristiska, vandningarna ur hans brev. Att i stallet lasa in bitterhet eller uppgivenhet i de knappa rade1na ar fOr mycket. Stamningen ar dock inte langre densamma dampat optimistiska och framåtblickande som i de forsta breven från hosten 1889. Ett brev till Karl Lennander 1894 avslutade han, efter en sida med folfrågningar om medicinstudier i Sverige å en bekants vagnar, med en suck fOr egen del:
Annu har jag icke, sedan jag for 5 år sedan lemnade Sverige, fått återse hemmet. Det kostar på, men ekonomien ar dålig, tiden ar knapp och en hemresa harifrån ar ju en riktig Romresa. Vi har i Bergen aro visst snart de minst gynnsamt stiilda, hva angå kom- munikatione7; i hela Europa. Och banan till Kristiania blir kanske fardig om 20-30 år!
Det skulle droja ytterligare drygt lika många år till, innan Gabriel Gustafson lamnade Bergen. I en kort kommentar till Oscar Montelius hosten 1900 står det mesta mellan raderna:
I många afseenden ar jag glad ofver att få lemna Bergen. Har ar man ju mycket isa le- rad.
Fore Gabriel Gustafson hade Anders Lorange flyttat osterifrån till Bergen. Han uttryck- te sig på nastan samma satt i ett brev 1874 till professor George Stephens (1813-1895) i Kopenhamn: "( ... )men jeg bliver ganunel nu her i min Ens01nhed." Den isolering, som Gabriel Gustafson kande i Bergen, innebar sakert en facldig isolering. Dar fanns ingen att diskutera arkeologi med, åtminstone ingen med jambordiga kunskaper och insikter.
Huruvida det också var en mansklig isolering ar svårare att avgora. Bergenbanan invig- des for ovtigt redan efter 15 år.
Gabriel Gustafsom namner mycket få bergensare vid namn i sina brev till Sverige.
Det ar med ett undantag endast kollegor vid museet, som han berattade om for Adolf Noreen och Oscar Montelius: Bendix Bendixen (1838-1918), Jørgen Brunchorst (1862- 1917), Daniel Cornelius Danielsen (1815-1894), den avlidne Anders Lorange (1847- 1888). Andra personer skulle val ha varit okanda for dem, men breven går också att lasa så, att Gabriel Gustafson hade få vanner i Bergen. Hans skildringar av museimannen gor det inte sannolikt, att någon av dessa skulle ha blivit en nara van att utvaxla fortro- enden och diskutera de egna bekymren med. De var av en annan generation eller en annan laggning an han sjalv, utom mojligen Jørgen Brunchorst (Hougen 1965, s. 14).
Undantaget finns i inledningen av brevet till Karl Lennander, dar det återigen får lasas mellan raderna om «En ung medicinare, Grieg, med hvilkens familj jag umgås har i Bergen, ( ... )." Undantaget ar nastan inget undantag. «Den unge Grieg» var sedermera konservatorn J arnes A. Grieg ( 1861-1936) på Bergens Museum. Det går att få intrycket, att Gabriel Gustafson inte umgicks utanfor en liten krets. Det var också rimligtvis i det griegska hemmet, som han traffade sin forsta hustru.
FamBj
Då Gabriel Gustafson den 29 september 1900 blev utnamnd till professor i arkeologi i Kristiana efter den avlidne Oluf Rygh ( 1833-1899) var han, fortiosjuårig, sedan knappt ett år tillbaka gift med James A. Griegs syster Susanne Catharina Grieg (1871-1900).
Då han i slutet av oktober skrev till Oscar Montelius var hustrun gravid i åttonde mån- den. Gabtiel Gustafson hade fått ett hem i Bergen. Något band honom till Bergen.
Susanne Catharina Grieg var rimligtvis kvar i Bergen, dar hennes foraldrar bodde, till nedkomsten. Om Gabriel Gustafson hade rest till Kristiania ar okant. Hustrun dog i barns angen. Då Gabriel Gustafson skrev det forsta bevarade brevet från Kristiania date-
rat i j anuari 190 l var han anke man. Det ar ett uteslutande tj anstebrev, men i ett brev till Adolf Noreen ett år efter tragedien kommenterade han kort och sakligt med liten hand- stil i en trång marginal:
Efteratt sent omsider ha vunnit ett eget hem, ar jag efter min kara hustrus,
f
Grieg, dod, nu åter ensam, med en liten dotter, som annu så lange måste vara hos «hedstefor- eldrene» i Bergen.Den 17 maj 1903 satt Gabriel Gustafson på sitt kontor, han var val den ende i Norge som gjorde det, och skrev brev till Oscar Montelius:
I nasta vecka reser jag til! Bergen for att ingå nytt aktens kap m.ed min forsta hustrus kusin Laura Friele. Min lilla 2 112 års flicka kan jag således andtligen få hit in Laura Fredrikke Friele (1872-1952) var dotter till en bergenkopman och tillika direktar på museet, och sålunda kusin till den forsta hustrun. Det ar latt att fOrestalla sig hur Gabriel Gustafson hade traffat henne.
De bevarade, arkiverade breven från Gabriel Gustafson till Sverige innehåller ofta personliga halsningar. Alla ar forst och framst tjanstebrev om an ibland inte med andra arenden an ett tack for oversanda skrifter. Till dessa tjanstearenden lade han ofta per- sonliga reflektioner och halsningar, såsom nar han till Emil Ekhoff ungefar 1914, bre- vet ar odaterat, skrev, att «Min hustru och mina barn aro på besok i Bergen." Barnen blev efter hand fyra stycken, flickan ur det forsta aktenskapet och en flicka och två poj- kar fodda i det andra.
Såsom aldre medelålders professor i Kdstiania hade således Gabriel Gustafson hus- tru, ett hem och efter hand fyra barn. Yngsta pojken var sju år och aldsta flickan fjorton år, nar han dog. Hustrun var från Bergen, och den lilla notisen i brevet till Emil Ekhoff antyder, att hon garna ville hålla kontakten med slakt och vanner i Bergen. Flickor «fra Bergen» brukar vara just från Bergen livet ut.
Gabriel Gustafson hade i Kristiania en norsk, och bergensisk, familj. Det kommer att framgå, hur detta gjorde honom kluven.
Intriger i Kristiania
Såsom professor och bestyrer for «Samlingen af Nordiske Oldsager» kom Gabriel Gus- tafson att ingå i flera olika komplexa organisationer och samarbetsforhållanden inom universitetet. Han fick, och påtog sig, mycket omfattande arbetsuppgifter.
I breven från Kristiania finns från borjan antydningar och tonfall, som inte fanns i breven från Bergen:
«Unter uns» kan jag också saga, att 1nin stallning har i landet naturligtvis från vissa håll icke ses 1ned blidaste ogon, hvilket ju alltid medfor en del tråkighete1: Men i det sto ra och hela sedt, kan jag icke annat an vara fornojd med forhållandena liksom jag också sedan lång tid tillbaka lart att satt a pris på Norge och nor ska forhållande. I allt kan nwn ju aldrig bli fornojd, hvar man an ar ...
Detta skrev Gabriel Gustafson till Adolf N oreen 190 l.
Det finns få akademiska miljoer, som inte karaktariseras av konkurrens, avund, intri- ger och baktaleri eller åtminstone av en kamp om inflytande, makt och resurser. I hur hog grad detta gallde den filosofiska fakulteten vid Det kongelige Frederiks Universitet under det forsta decenniet på 1900-talet vet jag inte, inte heller om Gabriel Gustafson blev mera utsatt for eller deltog mera livaktigt i de akademiska intrigerna an andra. Han var en offentlig person i rampljuset i Kristianias ganska lilla viirld. Han gomde sig inte, u tan påstridigt stravade han efter att få uppmiirksamhet och pengar till de vaxande sam- lingarna och deras konservering och uppstallning i den 1902 fardigbyggda museibygg- naden på Frederiks gate, den som fortfarande ar i bruk. Året darpå tillkom Oseberggra- ven, som slukade pengar som ett svart hål.
Gabriel Gustafson kande sig motarbetad, uthangd, orattvist kritiserad. Han tyckte sig mota oforståelse och dumhet. Han skrev till kollegorna och vannerna vid museet i Stockholm och beklagade sig. Ett tackbrev med anledning av en bok från Otto J anse (1867-1957) på museet i Stockholm ca 1904 avslutades med en litania:
Har ligger tyvarr arunt hela vår medeltid ouppstalld, men man kanju inte hinna med allt.
Jag har nyss fått på huden i en tidning. Jag har lange grufvat mig for denna uppstallning.
Denfortviflade uppgiften ar nan'lligen att uppstalla arevordiga stavkyrkoportaler etc. etc.
i en sal so1n mer ar utstyrd som en modem salong, an smn ett enkelt kyrko-rwn. Men jag må ste ju bi ta i det sura ap p let. Jgg har ingen skuld i detta utstyr men jggfår naturligtvis bara skulden for det. Nar så lån gt kommer ar alltid arkitekterna- putz weg.
Emil Ekhoff fick 1905 ett brev med marginalerna finstilt fullskrivna av pengabekym- mer:
Min sista bedrift var att upptrada i Kristiania <iformandskab» (stadsfullmaktige) til!
fordel for min ans o kan om l O, 000 kr til! fyndet, och lyckades til! allman fon;åning få enstanunig «instilling". ( ... )Man måste skaffa allt har for att slippa gå til! Stortinget
S0711 befarades sanda hela herrligheten til!- Tonsberg!!
I breven till Oscar Montelius några år senare ar tonen skarpare. Osebergfyndet var 1907, nar det fOljande skrevs, på vag att bli nationalmonument, och Gabriel Gustafson var dess fOrvaltare, liksom han var forvaltare av nationens kulturarv i dess historiska museum och universitet:
Jag kommer fijrst nu ihåg din anmodan att sanda ett eks. afVerdens Gang, dar Nordisk tidskrift och du aro omtalade. Den sandes i dag i kors band, och jag tillåter mig att vid- lagga 3 Aftenposten for att visa prof på, hvilka oforskamdheter man har ar utsatt for.
ArtikelfoJfattaren ar en ung konstkritiker och de som stå bakom aro direktor for kunst- industrimuseet Gro sch och till min sto ra forvåning -Dietrichson.
Hemik August Grosch (1848-1929) var sedan 1894 direktOr for Kunstindustrimuseet.
Lorentz Dietdchson ( 1834-1917) var sedan 187 6 professor i konsthistoria i Kristiania efter att lange ha varit verks am i Stockholm, bland annat vid N ationalmuseum i samma byggnad som det historiska museet var im·ymt i. Han hade varit en av tillskyndarna, då Kunstindustrimuseet i Kristiania upprattades. Det synes vara fOrståeligt både, att han onskade gynna det museet på bekostnad av Gabriel Gustafsons museum, och att den senare uppfattade detta som ett knivhugg i ryggen från en professorskollega i samma fakultet. Brevet fortsatter:
Jag menar nzig berattigad till denna indiskretion, ty jag har annu aldrig klagat <ifor utlandet", men nu bo1jar snart mitt tålamod taga slut. Har ar det icke fråga om natio- naliteten, det jag tror, men i andra tillfallen kan det nog handa att det passar godt att trumfa till en svensk litet grand. Det kostar fu icke något, man riske rar fu intet darmed, och att taga litet torn på den kanten kunde kanske vara nyttigt, nar man vill komma upp i (den dans ka ) vinden.
Detta skrevs två år efter unionsupplosningen. Hur Gabriel Gustafson upplevde skeen- det och stamningarna runt unionsupplOsningen ar vart ett eget kapitel. Under de forsta åren i Kristiania synes han mindre ha sett sina svådgheter bero på, att han var svensk, och mera ha relaterat dem till den egna positionen och andras intdger. Liksom han i ett av de forsta breven från Bergen skrev om titulatur, så gor han samma sak i ett brev till AdolfNoreen 1901 från Kristiania, men nu var det inte langre frågan om fOrvåning och en f01narmelse, som kunde ses på med skamtsamt overseende. Det handlade om presti- ge och sjalvhavdelse, om att inte bli sedd på med nedlåtenhet av de andra professorerna och av den intellektuella eliten i Kristiania:
Jag ville namligen frå ga dig, om du ikke tror att det kunde vara någon utsikt till, att jag kunde af mitt gamla universitet få doktorgraden ho no ris causa. I Bergen retade det mig litet att alla liikare (med embetsexamen) titulerades doktor, medan min embetseksamen, som fullstandigt frammande for Norge (licentiat kannes icke har) naturligtvis totalt ignorerades. Har vid universitetet ar det också, forefaller det mig, litet snobberi, idet at en del professorer som aro doktore1; pointerar derma vardighet, som jag tror for att åtskiljas från «Cand. mag», «Cand. real.», ja till och med «Cand. philos.» (motsvaran- de en eller annan <ifil» i Upsala), hvilken sista, icke altfor imponerande uiversitetsgrad också innehafves af en eller annan universitetslarare.
Fig. 2. Doktorspromotionen i Uppsala Domkyrka våren 1907 (ur Uppsala universitets arkiv).
Bilden visar lagerbekransningen av Selma LagerlOJ, och i den infallda cirkeln mottar prins Eugen sin krans. Båda krontes til! hedersdoktora
Jag har alltid varit och ar annu brandforsakrad mot all examensvardighets-fåfanga, men jag kan icke neka for att jag tycker det ar li tet tråkigt att skylta i statskalendern smn «li c. phil.» som ingen har jorstå1; och som annu mer betonar 1nitt svenska ursprung.
Det kan diskuteras, om Gabriel Gustafson var mest snarstucken, titelsjuk eller upptik- tigt angeHigen att smalta in i den norska universitetsmiljon. Hans svårigheter som svensk skulle oka med de nlirmaste årens politiska utveclding fram mot det tillstånd, som han beskrev i det nyss citerade brevet till Oscar Montelius 1907. Mera darom sena- re. Titelsjuk var han emellertid, aven om det var lampligast att framhålla motsatsen i ett tiggarbrev om ett hedersdoktorat. Tio år tidigare hade han från Bergen med Oscar Mon- telius diskuterat mojligheterna att kunna anvanda en samling utgravningsrapporter som doktorsavhandling:
Då jag ville snarast bli Doktor, och afsikten ar bara titelsjuka, bryr jag mig ej mn hoga betyg utan ar be låten med det lagsta och- billigaste.
Detta var, gissningsvis, uppriktigt ldm·språk. Gabriel Gustafson blev hedersdoktor i Uppsala 1907 (fig. 2). Det var i anknytning till promotionen i maj, som han vandrade som en pojke i sina studentdagars stad vid Fyrisån. Han var också fortjust och begeis- trad over titeln. Det lyser om hans tackbrev till Adolf Noreen:
Behag li gt ofverraskad af ett n'leddelande från filos. Jak. dekanus, att fakulteten tanker gifva mig doktorsvardighet vid Linnefesten, vill jag sanda dig, som jag anar ar forsla- gets upphofsman, en hjartlig och vann tacksagelse. Jag tror mig kunna saga mig fri från allslags titelsjuka, men den titeln - svensk doktor vid Upsala universitet- satter jag mycket hogt och glader mig hogligen ofver fakultetens vanliga hågkomst. Det har
gjort mitt svenska hjarta godt i des sa bistra tide1:
Ordet «svensk» ar i originalbrevet understruket med två strede Gabriel Gustafsons
«des sa bistra tider>> lir åren narmast efter unionsupplOsningen, som han upp1evde i han- delsernas centrum på sitt kontor inom synhåll från kungliga slottet och på stenkasts avstånd från stortingsbyggnaden. Han måste mer eller mindre dagligen ha last tidning- arna och hort på, kanske deltagit i, upprorda diskussioner i korridorerna på Universite- tets Oldsaksamling och i universitetsbyggnaden och under promenader langs Km·l Jo han. Han utpekades som, och kom allt mer a att bli med veten om, att han var svensk.
Han hade dubbla och tredubbla, motstddiga lojaliteter.
Vid andra tillfallen samarbetade Gabdel Gustafson emellertid gott med kollegmna i fakulteten och drog sig inte for att utnyttja dem till och med for att framja svenska intressen. Han ficlc således de fiesta av dem att skriva anbefallningsbrev, då Erik Hen- rik Lind ( 1849-1931) sokte pengar ur N ansenfonden 1911. Denne var amanuens på uni- versitetsbiblioteket i Uppsala under Gabriel Gustafsons studietid, och vm· for ovrigt så annu 1911. Han var också insamlare och sammanstallare av vastnordiska personnamn, som publicerades i tjocka bocker, for vilkas tryckning det laavdes mycket pengar.
Bland andra filologetna Sophus Bugge och Magnus Olsen gav Erik Hem·ik Lind sitt stOd.
Unionsupplosningen
Mot slutet av 1800-talet blev det allt mera uppenbart, att unionen med Sverige, som hade påtvingats Norge med vapenmakt 1814, inte skulle komma att bestå i Hingden.
Provokationer från båda sidor och politiska kriser intdiffade. Forhandlingar, kompro- misser och eftergifter var inte tilhackliga, och unionstiden tog i realiteten slut den 7 juni 1905, då stortinget i Kdstiania fOrldarade, att Oscar Il in te Hin gre fungerade som kung i Norge. Efter några månader med inledande militar mobilisedng på båda sidor, accepte- rades unionsupplOsningen från svensk sida. Unionstiden, som åtminstone under de sis- ta decennierna hade upplevts som fornedrande i Norge, var slut.
Kommentarer till dagspolitiken, stamningsbilder eller antydningar eller utgjutelser om sina egna lcanslor infor de politiska fOranddngarna
ar
sallsynta i Gabdel Gustafsons brev fore 1905. Under den delikata affaren 1891 fyllde han dock marginalerna i ett brev till Adolf Noreen. Det ar påfallande, hur ofta de av mig citerade avsnitten ur breven ar skrivna i marginalema. Normalt slaev Gabriel Gustafson f()rst ner några allmant verse- rade fraser och sina aktuella tjanstearenden i breven, darefter tog kanslorna overhanden och han fyllde marginalema, sedan det tillgangliga utrymmet i ovdgt hade tagit slut:Politiken begynner bli u-udholdelig. Dette !dilt har om Åkerhielm, son1 aldrig tar slut, ar ackligt. Men ar det inte markvardigt, hur ett sådant fihfluget ord utan spår aj betydelse, kan genom omstandigheterna få en oerhord vikt. Det ser ut som om det skulle komma att få ett vasentligt inflytande på Norges framtid. Venstres våldsamma program tyckes ju se gra. Men utan svenske-frågan hade det val aldrig vunnit. Att tanka sig de sega, selv- bevidste, aristokratiska nor ska bonde rna stamma for allman rostratt!! Och direkte skatt, nar de tumma hvar ettoring femton gånger, innan de formå sig att slappa dem!
Brevet fortsatter med en besklivning av, hur «de vestlandska bonderna» patdotiskt hembjuder sina fmnfynd till museet i Bergen for att sedan forsoka pressa ut så många kronor som mojligt av Gabriel Gustafson vid fOrsaljningen.
Den svenske statsministem Gustaf Åkerhielm (1833-1900) hade i ett pdvat sam- manhang på ett olampligt satt låtit undslippa sig ett yttrande i den i svenska dksdagen segdraget diskuterade och svårlosta frågan om en ny harordning. Han tvangs att avgå, efter att ha vackt upprorda kanslor i både Sverige och Norge. Riktigt vad han sade
a.r
inte kant. Historieskrivningen foreslår alternativt att han sade, att den nya harordning- en skulle satta Sverige i stånd att «tala svenska med norrmanen» eller «tala svenska med både vaster och oster».
Gabdel Gustafson var val ingen mera djuplodande politisk profet an de fiesta, men åren 1890-1891 radikaliserades Venstre, och 1891 bildade en unionsradikal falang rege- dng under Johannes Steen (1827-1906). Ministaren misslyckades att nå sina mål gente- mot svenskama med avseende på utrikesministelfrågan och ficlc snart avgå. I staHet skapade den radikala grenen av Venstre konsulatsstdden som symbolfråga, och det var
inte minst oenigheten kling den, som till slut ledde till unionsupplOsningen. Detta for- anledde Gabriel Gustafson till en kommentar i ett brev till Lawrence Heap Åberg 1892:
Daremot ar jag icke alldeles saker på att icke ett allvarligt sabelskranunel skulle gora ett forunderligt intryck på venstern har
Med tiden fick Gabdel Gustafson en mindre Ia·igisk installning.
Från forsta halvåret 1905 finns två brev till Emil Ekhoff bevarade. Ett brev dagteck- nat den 28 februari avslutas med halsningar till familjen och frågor om skvaller från museet i Stockholm. Som sista mening skrev Gabdel Gustafson:
I dessa tider var ju Jninforsta tanke: borta ar bra men hemma ar bast. men ...
Tiderna ar månaderna fore det nm·ska Stortingets ensidiga uppsagning av unionen. Frå- gan ar, vad som var «hemma» for Gabriel Gustafson, och vad han utelamnat eller undelforstått på slutet fu: inte heller sjalvldart. Min uppfattning ar, att han avsåg Sveri- ge, men att han inte såg någon mojlighet att flytta, eller kanske inte ville flytta. Breven från de foljande åren belyser saken.
Gabriel Gustafson levde i en situation, som han inte kunde forklara fOr vannerna i Sverige. Emil Ekhoff fick i ett brev avsant den 8 maj noja sig med forldaringen, att Gabriel Gustafsons splittrade lojaliteter inte gick att forstå for någon på avstånd:
Du kan val forstå mina kanslor under nuvarande forhållanden, eller ratta re du kan icke fuldt forstå dem, då du icke kanner allt så no ga
Den som bara har några få brev att lasa forstår naturligtvis inte mycket battre, men det går att pussla ihop en bild. I ytterligare några få brev från åren nfu·mast efter unions- upplOsningen kommenterade Gabriel Gustafson sin situation som svensk. Stamningen i dem jamte det agerande från Gabriel Gustafsons sida, som jag kommer att behandla under de nfumast fOljande två temana, gor det mojligt att satta sig in i hans tankar och finna kluvenhet, tvehågsenhet och omojliga drommar.
Haakon Schetelig lamnade 1907 in sin avhandling om «Cruciform brooches» till filosofiska fakulteten vid universitetet i Kristiania for disputation. Som narmast aktuel- le amnesforetradare blev Gabriel Gustafson inblandad i vaiet av bedomningskommitte.
Att han sjalv skulle vara med i kommitten var gi vet. Dartill onskade han se Oscar Mon- telius som opponent och skrev till denne den 2 febtuari 1907 och frågade, om han var villig att åta sig uppgiften. Brevet avslutade Gabriel Gustafson med ett post scriptum:
PS. Det vore ju en egendmnlig kasus, om två svenskar skulle sitta i det norska universi- tetet och bedonw en norsk doktorsafhandling. Man sager nzig, att det icke skulle vacka mins ta protest (!? ).
Uppenbarligen hade Gabriel Gustafson dock inte haft den ratta fingertoppskanslan.
Han såg sig några dagar senare fOranlåten att skicka telegram till Oscar Montelius och meddela, att denne inte kunde komma ifråga, eftersom han var kand for att vara alltfor val villig. Oscar Montelius skickade samma dag telegram till Gabriel Gustafson, dar han forklarade, att han inte kunde opponera på gmnd av bristande tid. Några dagar efter telegrammet fick Oscar Montelius brev med den fOrklaring, som inte hade kunnat sagas hogt i det akademiska kollegiet: Det vore for mycket med två svenskar i kommitten.
Gissningsvis hade Oscar Montelius insett det, och konsiliant, som han alltid var, tackat nej till fortroendeuppdraget under en fOrevandning. Han onskade inte bli inblandad i de akademiska intrigerna i Kristiania och inte heller upptrada som en docka i ett spel iscensatt av Gabriel Gustafson.
Fjorton dagar senare fick han en lång forklaring från Gabriel Gustafson. Det hade faktiskt handlat om, att denne genom Oscar Montelius prestigfyllda narvaro hade fOr- sakt att starka sin egen stallning:
Denna onskan vm; som jag påpekat helt egoistisk. Jag hade aldeles speciella grunder tillatt onska det stod, du vid ett besok kunde och, jag ar ofvertygad darom, också ve lat gifva 1nig. På den andra sidan min bestamda farhåga att obehagligheter kunde upp- komma for dig ((mojligen också for 1nig)), samt 1nin uppfattning aj stallningen i det hela.
Efter detta krypande till korset fOljer en lång utgjutelse. Ordet ar hans eget. Det ar fres- tande att i det fOljande lasa mellan raderna, att Gabriel Gustafson inte bara avsåg den norska behandlingen av Sverige och allt svenskt u tan också norrmannens behandling av honom sjalv. Det var, i hans ogon, i egenskap av svensk, som han motarbetades:
Svensk har jag alltid varit, men i enfoljd aj år har jag icke ve lat se eller tvingat mig att glamma alla nålstygn och oforskamdheter smn har presterats mot Sverige - icke bara politiskt, men också mot så 1nycket aj hvad en svensk aktar ho gt och dyrbart. Och det af den grund att jag, - so1n också varit icke blott svensk 1nen afven skandinav- i det lang- sta hoppats ett godt slut på kifvet. Men efter at man har 1905, oaktadt all ofverstrom- mande vanlig het, ja i senare år nastan kurtis från svensk sida, på ett så oanstandigt satt sagt ifrån, att man intet vill ha med Sverige att skafta, och nar man fortsatter med nål- sticken, som forr kunde tydas som politiskt missnoje, men nu ofortydbart visa, att det i åtskilliga kretsar eksisterar ett hat till hvad svenskt ar, så har min uppfattning helt forandrats. Svensk nobless har jag alltfor ofta sett har uppfattas smn dumhet eller slapphet, efter att man ogeneradt dragit nytta af den, for att jag icke skulle onska, att den nu ersattes aj ett kyligt affarsmassigt upptradande i allt smn beror Norge.
Då Gabriel Gustafson kom till Uppsala 1871 fanns på sin hojd en idealistisk efterldang kvar av 1840- och 50-talens studentskandinavism. Hans skandinavism får uppfattas
som mera pragmatisk, framvuxen ur hans studier av nordisk arkeologi och ur hans resor i de nordiska landerna, och sjalvfallet ur hans flyttning till ett annat nm·diskt land. Han onskade lugna och vanskapliga relationer de nordiska lande1na emellan. Rur han stall- de sig till unionen som sådan och unionsupplOsningen framgår inte ur breven. Det
ar
svårt att forestalla sig Gabriel Gustafson som en av dem, som onskade att det svenska vapenskramlet infor forhandlingarna i Karlstad i augusti 1905 skulle ha varit hogljud- dare. Det tidiga 1890-talets krigiska formuleringar finns inte i breven från åren kring 1905. Snarare ser jag mig honom li tet naivt onska sig, att norrman och svenskar skulle komma till en omsesidigt acceptabel kompromiss och under omsesidig hogaktning och vanlighet fortsatta som f01ut.
Omstiindigheterna och omgivningen tvingade honom att reflektera over sig sjalv som svensk. Andra såg honom som svensk. Det ser ut som om åren 1unt 1905 fick honom att allt tydligare också se sig sjalv medvetet och oåterkalleligen som svensk.
Samtidigt var han norsk professor och familjefar i Norge. Egentligen var situationen omojlig:
Den 7 juni kan jgg aldrig glamma, ehuru jag tvingats att sval) a det af hansyn til hustru och barn.
Då detta skrevs till Oscar Montelius 1907 hade Gabriel Gustafson tre barn mellan ett och sju år gamla. Det var också det året, som han blev hedersdoktor i Uppsala. Hans kansla for Sverige stiirktes. I det redan citerade brevet till Adolf Noreen efter besoket i den «gamla Fyrisstaden» utbrast han:
Ett ungt, starkt Sverige, so1n både vill gdra något och kan gdra något.
Gabriel Gustafson sokte styr ka sin position i intrigspelet och tysta baktalarna gen om att vanda sig till Sverige (fig. 3). Han tiggde om en doktorstitel, han fOrsokte inbjuda Oscar Montelius, och han gjorde ytterligare en propå i ett brev till den senare 1909:
Ursakta en litenfråga. Det skulle vara mig i min harvarande stallning en sarskild glad- je att kunna skylta med en svensk nordstjarna. Visserligen har jag menat, att jag icke kunde få någon norsk dekoration for att jag ar svensk, och ingen svensk darfor att jag ar norsk, men ville du foreslå det kunde det kanske gå andå. Men 1905 ar val i vag en, ehuru jag kan saga att jag då uppfdrde mig fullt korrekt. I alla handelser vill jag icke vålla dig någotsomhelst besvar och ber dig gldmma frågan, om du anser den inoppor- tun.
Gabriel Gustafson fick aldrig någon svensk orden, men två år efter det citerade brevet kunde han satta en Sankt Olav på frackbrostet, och med tiden bredvid den en Danne- brog och en fransk hederslegion.
Fig. 3. Ett gripdjur somfrihandsteckning i ett brev till Oscar Montelius den 24 aprill908, som bland annat handlar om hur Gabriel Gustafson onskade bli sekreterare i Letterstedtska fore- ningen. Han uppfattade arbetsuppgiften som en val arvoderad sinekur (ur Oscar Montelius per- sonarkiv, Riksantikvarieiimbetet, Stockholm).
Hitintills har jag undertryckt det egentligen helt avgorande for forståelsen av Gabri- el Gustafson som manniska och som svensk i Norge. Från det att han flyttade till Ber- gen 1889 och livet ut, i 26 år, onskade han flytta tillbaka.
Tillbaka till Sverige
Problemet for Gabriel Gustafson var, bland annat, att det i Sverige var ont om tjanster, som rimligen motsvarade hans meriter, intressen och lOneanspråk. Genom vannema i Sverige holl han sig kontinuerligt undenattad om aktuella mojligheter. Det hela var emellertid omtåligt. Helst fick det inte bli bekant i Norge, att han horde sig for och plan- lade en återflyttning.
Efter några månader i Bergen stod Gabriel Gustafson vid vagskalet. Han hade att bestamma sig for, om han skulle satsa helhjartat på det nya arbetet eller om han skulle behålla sin fOrankring i svensk arkeologi med tanken att snarast återvanda. Saken aktu- aliserades av hans kvarlamnade utgravningsrapporter, fynd och forskningsuppgifter.
Han rådfrågade Oscar Montelius. Narmast fore den citerade delen av brevet från janua-
ri 1890 skrev Gabriel Gustafson om svenska fynd, som han onskade bem·beta, och om hur han trodde sig «kunna hopskrapa mede! till nasta vinter», då han hoppades vistas en tid vid museet i Stockholm:
Innan jag tanker darpå ville jag dock garna fijrst ha klarhet i en sak- mn det låter sig gora. Finns det någon mojlighetfor mig att Jamna tanka på att komma tillbaka till Sve- rige d v. s. till museet i St hm?? Min dram ha de lange varit att bli anstalld som ordina- rie grafvare med jo1pliktelse att resa ut nar det behofdes, att gora utgrafningar om smnrarna och om vintern klargora och beskrifva sommarens fynd.
Nasta bevarade forfrågan ar från maj 1905. Den stall des till Emil Ekhoff:
E1nellertid vill jag nu frå ga dig som gammal van: Om jag anmalde 1nig till befattning- en efter Sa lin, kunde jag då hafva nå got hopp att få den, detta under den forutsattning- en naturligtvis, att Alm gren tillsvidare blefve i Upsala. Gif mig snart ett par ord, det ar aj stor vi gt for mig. Denna hanvandelse a1; absolut confidentiell. det inser du nog och endast for dig personligen.
Huruvida hans forfrågning skulle hållas hemlig i forsta hand i Stockholm eller inte ficlc bli kand i Kristiania framgår inte. Daremot kan Gabriel Gustafsons fortvivlan i Kristia- nia lasas i ldmspråk i den också i detta brev tillfogade marginaltexten:
Får du tilfalligtvis hora mn något annat som kunde fås, så underratta 1nig valvilligt.
Jag konune kanske tillatt be stamma 1nig for att taga hvilket lefvebrod som helst.
Bernhard Salin (1861-1931) och Oscar Almgren (1869-1945) representerade en yngre, uppvaxande generation arkeologer. Båda foljde de vagar i studierna i Uppsala, som Gabriel Gustafson på 1880-talet hade medverkat tillatt staka upp. De disputerade båda på avhandlingar, som i mangden bearbetat kallmaterial och i de kulturhistoriska resul- tatens betydelse vida oversteg, vad Gabriel Gustafson hade tankt sig, nar han tidigt på 1890-talet brevledes diskuterade en eventuell disputation med Oscar Montelius. Deras avhandlingar ar annu bestående ldassiker inom nordeuropeisk arkeologi. Båda hade mot slutet av studietiden varit knutna till Vitterhetsakademien och Historiska Museet i Stockholm, villcet var en och samma sak.
Bernhard Salin disputerade 1890 och blev 1905 chef for Nordiska museet och Skan- sen. Oscar Almgren hade vm·it knuten till Vitterhetsakademien alltsedan 1894, tre åT fOre disputationen, forst som extra ordinarie amanuens och sedan 1903 som tillforord- nad amanuens. Den 25 maj 1905 utnamndes han till ordinarie andre amanuens. Gabriel Gustafsons brev ar daterat den 8 maj. Oscar Alm gren var emellertid också akademisk larare i nordisk fornkunskap i Uppsala och stod lange som åsnan mellan hotapparna.
Han valde Uppsala definitivt forst 1913 vid utnamningen till professor. Då hade tiden
runnit ut for Gabriel Gustafson, men redan dessforinnan går det att ana, att han i Sveri- ge inte var en sjalvldmt eftersokt person till tjanster. Han tillhorde en gammal generati- on, och han publicerade inget, som kunde mata sig med de yngres doktorsavhandlingar och tidslaiftsmtildar.
I bo1jan av 1910-talet var tjansten som intendent for de historiska samlingarna vid museet i Goteborg ledig. Gabriel Gustafson såg ett tillfalle, och återigen skrev han i marginalema i brev till Oscar Montelius 1910, hur han hade hort sig for men funnit, att
<1orhållandena dar synes mig något lOsa».
Ungefar samtidigt var också en antikvarietjanst ledig vid museet i Stockholm, och det ar inte helt latt att avgora, vilka brev som avser tjansten i Goteborg och vilka som avser den i Stockholm. Det har kanske inte heller stor betydelse i detta sammanhanget.
Viktigare ar, att breven speglar, hur Gabriel Gustafson planerade och tvekade. I månadsskiftet maj-juni 1911 blev saken akut. Gissningsvis galler fOljande rader till Oscm· Montelius tjansten i Stockholm:
Tyvarr har jag annu icke kunnat fatta någon afgorande bestanunelse med afseende på antikvarieplatsen. AUt mojligt annat har hopat sig ofver wtig och berofvat mig tid och ro.
Till detta bifogades, i marginalen, en uppmaning att hålla saken hemlig:
Til! Rouen konuner jag icke. Man har icke ansett det nodvandigt att utspela den trumf, smn Osebergfyndet just dar hade varit. Jag vill be dig icke nanuw om mina planer for de norska herrarna du traffar i Rouen.
Ett post scriptum, som kan belysa Gabriel Gustafsons bryderi kring olika tjanster vid denna tiden, ar inklamt hogst upp på brevpappret:
P.S. Just nu ser jag tilln'linforvåning i en harvarande tidningen notis, att man i Gate- borg saker san,tla in pengar til! en profstallning till1nig i Goteborg. Jag skriver nu dit ned for att hora hvad detta ar for en historia. D.S.
Gabriel Gustafsons tvekluvenhet framgår av avslutningen av brevet till Oscar Monteli- us:
Jag ville nu emellertid frå ga dig om det var någon mojlighet, att p lat sen annu skottes på forordnande ett halft år och jag i tillfalle jag blef utnamnd darefter kunde få 3 måna- ders tjenstledigt.
Tillfalligtvis finns konceptet till Oscar Montelius svm·sbrev bevarat. Det ar daterat den 31 maj 1911, dagen efter Gabriel Gustafsons brev. Posten gick mellan Kristiania och Stockholm over en natt.
Oscar Montelius meddelade Gabriel Gustafson, att ansokningstiden utgick den 6 juni och att uppskov med tillsattningen inte kunde komma ifråga. Samtidigt skrev han, att det stod klart, att Bernhard Salin skulle bli riksantikarie efter Oscar Montelius, som snart stod i be grepp att avgå. Gabriel Gustafson skulle inte hoppas på den befattningen, utan Oscar Montelius uppmanade honom att bli «intendent vid Goteborgs Museum»
och samtidigt «larare vid hogskolan». Oscar Montelius planerade att resa till Goteborg om fjorton dagar och skulle då hora sig for å Gabriel Gustafsons vagnar.
Gabriel Gustafson lamnade, så vitt det går att se av breven, en ansokan om tjansten vid museet i Stockholm. Hur tjanstetillsattningarna fOrlOpte med avseende på Gabriel Gustafsons anstrangningar och ansokningar går inte att fOlja i detalj utan djupdykning- ar i arkiven i Goteborgs stads museum och vid Riksantikvarieambetet i Stockholm.
Intendent vid Goteborgs museums arkeologiska avdelning blev Georg Sarauw (1862- 1928) med lång erfarenhet från Nationalmuseum i Kopenhamn, som han hade måst lamna 1910. Han tilltradde i Goteborg 1912 efter ett uppehåll i Uppsala 1911, som gav honom en licentiattitel 1913. I Stockholm gjordes gissningsvis en inte1ntillsattning och ett antal rockader efter den 1911 avgående Oscar Almgren bland de olika extra och till- forordnade amanuensema av den nya generationen.
Gabriel Gustafson blev kvar i Norge. Några år senare var han bruten av sjukdom, men drammen var levande. I ett odaterat brev till Emil Ekhoff, antagligen från 1915 eller kanske 1914, skrev han:
Tide rna har forandrats och hur stallningen skall blifva i frwntiden kan ingen nu ana.
For 1nig var forra året svårt och långt, och hade icke sjukdom konunit emellan, så var kanske for 1nig mycket nu forandradt. Jag dronuner annu ofta om en stallning hemma (
...
)Gotliinning i hjiirtat
Den gamle Gabriel Gustafson hade gett upp fOrhoppningen att någonsin kunna flytta tillbaka till Sverige. Ånnu mera an till Sverige langtade han emellertid till Gotland, fOdelseon. Det ovan citerade brevet fortsatter:
( ... ) antingen speciellt for Gotland eller speciellt for museiteknik, konservering och utstallning (bagge delarna efter min mening behofliga vid StHm), men det ar val icke att tanka på.
Året innan skrev han till Oscar Montelius:
Min dronz har alltid varit att engång Jamna bli antiqvarius for Gotland, som jag tycker fortjanar en egen man. Men jag inser att det kan mota många svårigheter. Forran jag
helt uppgifver dessa tankar ochforsoker att slå 1nig till ro 1ned det nuvarande, ville jag dock be dig meddela nzig om du anser att det kunde vara någon utsikt for mig att kom- ma tillbaka. Om man ville acceptera n'lig och om det funnes någon pass ande stallning, lagger kanske pensionsforhållandena hinder i vag en. Ursakta att jag besvarar dig med detta.
Gissningsvis kande sig Oscar Montelius besvarad. Hur skulle han kunna anstalla en snart sextioårig professor bland de andra betydligt yngre amanuenserna i karriaren?
Med uppgiften att gora utgravningar och skriva utgravningsberattelser från bara ett landskap? Trettio år tidigare hade Gabriel Gustafsons uppgift på Gotland varit att fylla utstallningsmontrarna i sal arna på N ationalmuseum i Stockholm. Tiden hade gått ifrån den sortens arkeologi. Den unga generationen hade påborjat systematiska tvarveten- skapliga faltundersokningar av stenåldersboplatser i de mellansvenska landskapen, och den unge docenten Knut Stjerna (1874-1909) ledde i Uppsala seminariet i bebyggelse- historiska undersokningar.
Gabriel Gustafson levde med en efter hand orealistisk drom. Samtidigt var han dock så mycket realist, att han insåg att en femtiosjuårig familjefar med hustlu och fyra barn under tio års ålder behovde en ordnad pension.
Drommen hade han haft i tjugo år alltsedan flyttningen till Bergen, och Oscar Mon- telius hade likaså vetat det i tjugo år. Redan 1890 kunde han lasa om den:
Oaktadt de sto ra fordelar jag så ovantadt fick genom min befordran hit, var det dock med svidande hjarta jag ofvergaf Gotland, och jag kunde inte lamna allt hopp att dock en gång få Gotlands forntid till foremål for mitt egentliga arbete. Men det ar val icke sto ra utsikter? Det ar ju så mycket annat som behofves i Sthm, myntamanuens, medel- tidsamanuens, præparator, t. ex. Kunde du om ville du vid til !falle saga 1nig hvad du tror ha rom, vore jag mycket tacksam.
Det blev resor till Gotland for faltstudier under några sommarveckor åren nfumast efter 1910. Gabriel Gustafson fick anslag for att studera de gotlandska bildstenarna. Det går att, indirekt, ana sig till hans tillfredsstallelse med att resa genom Stockholm, traffa de gamla vann erna, faltarbeta på Gotland och så sitta, som han sjalv skrev, «ratt fli ti gt om natte rna under hosten och forvintern med bildstenarna» och utarbeta ett kronologiskt system. Det blev inga bestående, publicerade resultat av detta tankande i nattlampans sken, utan den ihågkomna, klassiska monografin om Gotlands bildstenar skrevs så små- ningom av Sune Lindquist (1887-1976), som i borjan av 1910-talet var en av studenter- na i uppsalaseminariet och amanuens vid Vitterhetsakademien.
Sommaren 1914 kom Gabriel Gustafson inte ivag till Gotland. I augusti skrev han till Ture J. Ame (1879-1966) på Historiska Museet, tackade for en bok och tillade:
Min lakare sande mig i sommar till fjallen for att bota mig efter en elakartad bronkit i
vinter ochjag hoppades nu efter fjallvistelsen komma ner till Gotland och bildstenarna, men annu så lange åtminstone vill in te min hustru vara med om att jag ger mig aj på en så «farlig» expedition.
Drammen dog med Gabriel Gustafson året darpå.
F osterlandet
Gabriel Gustafson var fast vid Sverige och anvande emellanåt kansloladdade vandning- ar, nar han skrev till vannerna i Sverige om sig sjalv. Det handlar om langtan och resig- nation, som nar han, som det synes inte hade fått något uppmuntande svar från Oscar Montelius, på sin fOlirågan 1890 om kommande tjanster och tjanstetillsattningar i Sve- rige:
Visserligen ar det sorgligt att icke hafva någon utsikt att få komma åter tillfosterlandet, men lye kan att helt ovantadt få en hederlig stallning ar for mig så stor att jag alls ing- en ratt har att vanta eller hoppas på annu storre Jorde lar.
I brev efter brev halsade han till vannerna och de forna kollegoma i Sverige, i kanslo- samma, retoriska vandningar, som har till Oscar Montelius 1897:
Mina basta halsningar till dig sjalv, till Riksantikvarien och de andra vannerna, till det har sa/made «Statens Historiska» och till det har saknade Sverige
Hans formuleringar kunde bli patetiska. Det synes ha varit i en mork stund, som han sista året i Bergen skrev om sig sjalv till Oscar Montelius:
(. .. ) sont inte kan gldnuna sitt fosterland, ehuru han också satter pris på sitt nya hem- land
Den andra halvan av den citerade meningen blev efter hand problematisk efter flytt- ningen till Kristiania. Nar Gabriel Gustafson diskuterade tjanster och tjanstetillsattning- ar i Sverige med Oscar Montelius 1911, går det att ana tragedi:
Men du forstår nog, att då det har galler en sådan sak som att for alltid saga mittfader- nesland farval, ar det nzig omojligt att låta allt hoppet fara, forran sist a ogonblicket ar inne.
Jag har inte vågat utlasa Gabriel Gustafsons egna politiska sympatier ur breven. Han holl sig mienterad och kommenterade emellanåt. Den fosterlandska retoriken och
svenskheten kan se konservativ ut, i Sven Hedins (1865-1952) anda, men den måste samtidigt fOrstås utifrån Gabriel Gustafsons situation som utlandssvensk i Norge, inte minst under unionsupplOsningen, då han fOrandrades från att, åtminstone i egna ogon, ha varit skandinavist, till att, i andras ogon och allt mera i de egna, bli svensk.
Sverige och svenska kontakter var for Gabriel Gustafson under hela norgetiden en vag till fortrostan och styr ka. Han skrev och forsakrade sig om att stå kvar som ledamot i Svenska Fornminnesforeningen och få dess tidskrift «( ... )mot postforslwtt. Ju tidiga- re dess karkomnare». Han uppskattade uppenbarligen invalet i Kungliga Vitterhets His- torie och Antikvitets Akademien 1903, aven om han kunde ta sa te med ett intrade stal forst flera år senare. Bevarade brev till Hans Hildebrand från tiden efter 1889 ar fåtali- ga. Ett från 1907 visar hur Gabriel Gustafsons tankar var i Sverige:
Hjartligt tackfor din valvilliga anmalan afnzin bok «Norges Oldtid» i Stockholms Dag- blad och for skonsamt bedomande. Jag ar sarskilt glad ofver att man i Sverige upp- marksammat arbetet och varit tillfredstalld med detsamma.
Ett annat till uppsaladocenten i nordiska språk Frits Laffler (1847-1921), som agnade sig åt gotlandska sagner som sjukpensionar efter sekelskiftet, två år senare visar samma sak. Denne hade skrivit om Gabriel Gustafson i Stockholms Dagblad:
Jag ar visserligen litet generadfor offentligheten, men å andra sidan glad ofver att icke vara bortglomd och o kand i mitt fosterland.
Ett brev till Oscar Montelius samma år innehåller for ovrigt en liten cause celebre.
Gabriel Gustafson ursalctar sig i ett post scriptum for att han, utan att se sig fOr, hade oppnat ett brev:
Det gick kalla kårar ofver ryggen på mig, narjag laste att du ville examinera mig.
Brevet var avsett for Bror Schnittger (1882-1924), som Oscar Montelius hade trott befann sig i Kristiania. Huruvida han dok upp framgår in te, men emellanåt fick Gabriel Gustafson besok från Sverige på sitt museum.
En livsgiirning i landsflykt
Det innehållsdigra ordet i mbriken ar Gabriel Gustafsons i brev till Oscar Montelius 1910:
Ju merajag kommer upp i åren desto oftare kommer den tanken fram att det ar tungt att lefva i landsflykt i hela sitt liv.
Detta skrevs, nar Gabriel Gustafson var 57 år, varav han hade tillbringat 21 år i Norge.
Han såg emellertid mera framåt an bakåt. Han gjorde bådadera, nar han installationsfo- relaste som professor i Kristiania den 27 september 1901. Forelasningen finns i tryck (Gustafson 1901).
Gabriel Gustafson sammanfattade norsk arkeologis historia, delvis i ett internatio- nellt perspektiv. Framfort allt drog han emellertid upp linjerna infor framtiden genom att teckna en storslagen vison for norsk arkeologi såsom ett antal angelagna problem att lOsa. Han avslutade med en panegyrik over foretradaren Oluf Rygh, som också var en onskan och fOrhoppning for honom sjalv, som hade att fora stafetten vidare:
Og jeg vil slutte 1ned det ønske, at dette arbeide fremdeles nwa præges aj de gode egen- skaber, som i sa a eminent grad udmerkede professor Oluf Rygh- urokkelig ærlighed og streng smnvittighedsfuldhed, bramfri beskedenhed og ihærdig flid.
Till ungefar halften kan detta få vara en gustafsonsk sjalvkaraktaristik. Åtminstone ihardig och flitig var också han, likaså strangt samvetsgrann. Jag skall in te hm: gå ige- nom punkterna i framtidsvisionen, inte heller prova i vad mån Gabriel Gustafson for- mådde infria de mål han stallde upp fOr sig i programmet. Han var faktiskt bli ven en av norsk arkeologis mest centralt placerade och inflytelserika personer med huvudansvaret for att forverkliga den. Jag skall helt enkelt gora en kort sammanfattning av de beståen- de resultaten av hans fjorton år som professor.
Hosten 1904 oppnades de forhistoriska utstallningama for publik i den nyuppforda museibyggnaden, Historisk Museum, vid Tullinløkka. Året darpå oppnades medeltids- salen. Norge fick en fullgod lagstiftning om fornminnesskydd, forst en lag mot utforsel av fornfynd ur landet 1904 och sedan 1905 en fullstandig fornminneslag, som i mångt och mycket overensstamde med den nu gallande i vasentliga delar. En fo1utsattning for att lagen skulle fungera var ett fmnlamningsregister. Systematiska fmnlamningsinven- teringar påbo1jades, om an i liten skala, efter en sarskild stortingsbeviljning av medel 1908. Oversiktsboken «Norges Oldtid, Mindesmærker og Oldsager» utkom 1906 (Gus- tafson 1906). Osebergskeppet var fardigkonserverat och provisoriskt uppstallt 1907.
Utstallningen med foremålen ur graven oppnades 1912 i Historisk Museum. Byggnads- tomt fOr ett eget, permanent vikingaskeppsmuseum inkoptes 1914, och samma år ord- nades arkitekttavling.
Gabriel Gustafsons brev till Oscar Montelius 1911 skall lasas med denna listan i minnet:
Jag tillbakahålle1; som de se1; smntidigt hos Akadewden 1nin ansokan. Då denna sak for mig varit en frå ga om val och ve (jag vill icke bruka starkare uttryck), hoppas jag du ursiiktar att jag icke forr hunnit ta ga det avg o rande steget.
Jag måste val nu for alltid siigaforviil tillforsterlandet, men for den hiindelse att det oforutsedt iinnu skulle yppa sig nå got til !falle for mig i de niirmaste åren, hoppas jag att
