Visning av Kristendomens spontana expansionskraft

(1)

KRISTENDOMENS SPONTANA EXPANSIONSKRAFT

a v

O S M O T I I L I L R

Var och en so111 gj0r.t sig fortroge~i nied kristelido~ilens historia, forstBr onledelhart att vifrt amne ar mycket vidstriickt. Det erbjuder ju en mifngfald av niojligheter ti181 hehandling. En relit historisk forskning komnier att narmast undersoka de yttre 0111-

standigheter under vilka kristend'olnens uthredning har skett, och dryfta de fsktorer inom rackhifll for den vetenskapliga forskningen, soln fort den till seger over motstifndarna. Jag hanvisar Iiiirvid t. ex. till Adolf v. Harnacks bero~iida arbete <Die l\Iission ilnd Ausbreitung des Christentumsa, dar i inlednin'gen till ett vidstrackt detaljverk medtagits fyra synpunkter pB kristendomens overliigsenhet i bredd med antika religioner, ocli till I<.

S. Latourettes arbete *A History of the Expansion of Christi- a n i t y ~ , dar orsakerna till kristendomens seger under de forsta seklerna (reasons for ultimsate success) ingBende skiirskBdas. Vid gransl~ningen av den nutida religionskartan over hela varlden jamte uppgifter, svirigheter och resultat for den nya tidens lnission har forskningen m i s t utfora ett grundligt arbete pif dell jamforande religionsvetenskapens omrifde och sii.l*a motive11 for vad som leder till omvandel~se f r i n en icke-kristen religion till Iiristendomen. Harvid moter vi bifde ~~sylcologiska ocll socialn synpunkter, son1 alla ar varda deli storsta ul)pmarksamhet. Dar- till hor man naturli'gtvis aven minnas, att den storsta schis~ilen inom kristenheten inverkar p i hela den lllissiologiska frifge- sta,llningen. En romersk katolik kunde 'aldrig dryfta kristen- doiiiens expansion ntan att tala ,0111 kyfkans anktorilativa hetydelse, en evangelisk Bter kan, i det hail gifr till egna ytterligheter, anfora tankegifngar fria frBn all kyrklighet, soiii t. eks. engels- niannen Butterfield i sitt arhete <Christianity and Historyu.

100

(2)

For at1 i det foljaude begransa vBr uppgift bor vi \~erkstalla en

\.ilctig pri11cil)iell gransdragning. Den galler sBval den sli. id&- historiska sonl dell religionspsykologiska forskningen. Vissa idker eller nlotiv betraffande Guds vilja och ett liv i overens- stimnlelse diii~med, bibchRllandet av dessa idkers ursprungliga liaraktar och deras uppblandning lned o~ngivningens religiositet Inm. har under senare decennier blivi<t mBngsidigt belyst. Det- sanlnla kan man frBn religionspsykologisk synpunkt saga om id&ernas expansionskraft. I ljuset av den nutida masspsykologien inser vi t. ex. allt battre vilken kraft ideologierna besitter, isyn- nerhet om nlan lyckas utkristallisera deras innehell i slagord, soln oavbrutet upprepas. Ju storre varden man anser det rora sig om, desto ivrigare uthreder man naturligtvis id6erna. Psyko- logiskt sett torde det finnas ratt stora likheter t. ex. nlellan i sB mBnga avseenden olika tilldragelser som den forst'a IrorstBgs- ivern, vilken fick sitt ka~lske ryktbaraste nttryck i pBvens tal vid 1iy1'komotet i Clermont, dB folket frBn alla sidor svarade: Deus lo vult (Gud vill det), och B andra sidan nBgot konventmote un- clcr franslia re~~olutionen, diir man forkunnade frihet, jamnlig- het och broderskap. En kraftig id6 ar lik en glod, som standigt sander gnistor och endast behover hl5sas under. Utan tvivel skulle kristendomen, iven om den uppfattades som blott en samling av idker, lBt oss saga en ren sedelara, aga en fortsatt expan- sioilskraft och komma att sysselsatta, inspirers och alitivera manniskor under stindigt nya generationer.

I dct foljande hehandlar \xi ej kristendo~nen som en id&. OcksB det Iiunde nog i den vetenskapliga diskussionen vara fruktbart, ty sR slinlle vi battre kolnma till en friktionsfri g61nensam argo- nlentering tillsalnn~ans med den Gvriga id&historimska fomkningen.

\'i koncentrcrar oss ej heller till religionspsykologiei~, sB varde- fullt stoff den an sk~ulle erbjuda till forstBelse av den religiosa crfarenheten. Ingendera vggen i r namli,gen teologislit til'lfreds- stallande. Teologien lika litet som nagon annan mansklig forskning kan naturligtvis inte bevisa Guds niirvaro och inte heller overtyga minniskorna, ^OIII de ej har trosgemenskap ~ n e d Gud, om att vissa erfarenheter eller ti'lldragelser eller laror har ett gudom-

(3)

ligt ursprung. Men teologiens raison d'&tre limgger dock just dari, att den anser Guds ingrepp i histolien som sin viktigaste premiss, med andra ord: att den inte blott utforskar, vad den s b kallade uppenbarelsen innehkller, utan forsoker klargora vad det betyder, att Gud verkligen h a r uppenharat sig. Det 8r sjalvklart, att vi har kommer in pk den gamla tvistefrbgan om forhAllan,det mellan tro och vetande, 'som i praktiken alltid utmynnar dari, att nkgon- dera, antingen tron eller otron, bestammer manniskans sannings- hegrepp och samtidigt aven hennes livs- och varldsAskBdning.

Hur m h g a paral'leller och kanske aven formella l%n man i n

111% kunna pivisa mellan Biheln och den omgivande religiositeten, i r det likval ett ohestridligt faktum att Bibelns man fattade Guds uppenbarelse som hans overraskande verksamhet. Gamla lika litet som Nya testamentets man samlade inte p% sin tids id6er och gjorde sig inte till vapendragare for program som planerads

och san~manstallts, utan de sag sig r a r a kallade och utvalda ^-^~ redskap, s ~ m skul;le tala vad Gud bjod dem tala. Gud handlade ^--

enligt deras bsikt fullt sjalvstandigt och pb eget initiativ, ofta helt ovantat och pb ett satt som stridde mot deras egna tankar och var for den1 ofattbart. Till all hogre religions karaktirsdrag hor visserligen, att den religicsa upplevelsen praglas av kanslan att vara overvunnen eller ooervaldigad, och att miinnisban pb den grund anser sig forkunna det hon forkunnar och gora det hon gor driven ax7 en gudom'lig makt och sanning. Men den hibliska uppenbarelsen har dock harvidlag nbgra sapdrag, sorn sbvitt jag ser hor tillmatas stor hetydelse vid utforskningen av dess egenart. Jag avser ej heller harvid skillnaden till innehall jamfort med hela den ovriga religiosa idbvarlden, utan relationen lnellan uppenbarelse och historia, narmare sagt utvecklingen av uppenbarelsen under en l%ng ti'dsperiod, den serie ax7 fortgkende till'dragelser, som borjar med Abraham och slutar med Paulus och Johannes, och som for trons oga erbjuder en av de mest overtygande vyerna, nar man frhgar efter Guds eget ingripande d% han i denna varld forverkligar sin vilja. Hamid faste ju hl. a.

Pascal stor vi,kt, d'A han talade om Gamla och Nya testamentets

(4)

(5)

stallt en given stallning och uppgift. Han fortsutte med att sS taga kontakt och nppenbara sin vilja genom hela gamla forbun- dets tid. Han gnu sift lofte och han u p p f y l l d e detta Iofte, dB han sande sin Son son1 varldens fralsare i uppenbarelsehistoriens hittillsvarande kulminationspunkt. Och han lcon~mer iirlr~~l aft slntgiltigt foruerkliga sin vilja, nar han skall rerkstalla varlds- domen och -fonlyelsen. Gud borja.de inte sin verksamhet som uppenbarare (vi talar harvid mycket manskligt) som av en handelse eller for a t t leka eller experimentera eller gransk'a var han liunde finna n8got att ansluta sig till eller s8 vidare, utan redan hans forsta in'grepp innefattade in~plicite hela enheten i de kom-

~ n a n d e garningarna. Med alldra ord: Gud upptog forbindelsen med Abraham, eftersom ha11 sknlle sanda Kristus. Och i n mer:

Gud npptog forbindelsen ined Abraham, d i han en g i n g skall sanda Kristus p i nytt som lconung i parusien. Borjan g j o ~ d e s , e ~ n e d a n det en gang aven kommer en arslutning. Varlden a r inte ett alter ego i bredd med God, vars ntveckling han skulle hetrakta frBn sidan, utan han h a r skapat den for sina syften och ha11 kom- nler a t t forrerkliga dessa siila syften i den strid mot nsurpatorns sataniska krafter, so111 i r karnan i all historia.

Guds man, som kallats och stallts f r a m av Gud, h a r verkat son1 halls lnun och hand och tjanat forrerkligandet av hans vilja.

De h a r gjort detta dellis till och med omedvetna om varandra och blott med lonliga band forenade i varandras gemenskap, sjalv ofta som ensamma roster av en soin ropar. Vid tanken pB detta Br uppenbarelsens underhara enhetlighet ett nlycket markligt faktum. Forfattarna av Gamla testamentets heliga skrifter has inte hallit konferenser kring en gemensan1 id& eller planerat ar- l)etsfordelningen, och likval l ~ a r de, sA s o n ~ vi ser det skedda en- list vbr kristna tro, homogent t j i n a t samlna salt. N i r dcn forsta sto1.a fullbordan k o ~ n i Kristus, kan apostlarna inte tillrackligt mycket tala om att skrifterna fullbordats. Det var s o ~ n 0111 hela det forflutna hade i ljuset av en stor str8lkastare framst8tt for dem so111 en oanat rik och samtidigt enhetlig serie profetior, vars inre andam8lsenlighet lBg just i ul~pfyllelsen av Guds vilja.

104

(6)

Uppenharelsens linga historia vilar silunda p i Guds eget initiativ och k r a f t obcr'oende av iniinniskor. Profeterna ul)ptrader, niir ha11 sander dem. Guds ord a k o m m e r ~ till dem. Tidcn fu'll- bordas. E j 11% s i satt, aft nigra historiska skeden sminingonl hade blivit gynnsalnma, - h i r hiinvisas ju till (let a'llminna religiosa sokandet nnrler den hcllenistiska synliretisnlen, till varlds- freden (pax Romana), till den enhetliga kultnrcn, det gemen- samlna sprBket och tRnkandet, goda fardvagar, till och ~ n e d posten

-

utan silunda, att Gnds varldsherraviilrle komnlit till ett p i fiirhand bestiimt avgorande skede. Allt annat existerade for dess skull och tjanadc det. Guds gamingar b e ~ v d d e ej p i varldslaget, utan virldslaget var en foljd av Guds herravalde over varlden, i rilken hans ridslag for~erkligades.

v . Hofmann anmarker fullt riktigt, att Iiristus, son1 sjalv var nppfyllaren av de ildre profetiorna, Bter avslutade sin egen jor- diska verksan~het med en ny forutsagelse. Den uppenbarelse- historiska linjen fortgar silunda. Den ekklesians tid vi nu lever i a r i ljuset harav ingen seger eller forlust for idbn, som sknlle hemaktiga sig miinniskornas sinnen eller lamna dem kalla, ntan den a r ett interim i det linga hBndelseforlopp son1 borjade i en gr8 forntid. Dess egen utveckling a r pB gruod harav ej heller p i n Q o t avgorande satt ber'oende a r religionspsykologiska fakta, s i a t t Guds planers ntgang kuntle utlasas till ex. i anhangarnas talrikhet, utan allt avgores slutligt enligt Guds surcrana makt d i ha11 forverkli,gar sin vilja. Det Ar sonl ⁰¹¹¹vi h a r liunde tillampa Jesu ord i advent: *Om tlessa tiga, slioln stenarna ropa, (Lnk.

19:40).

J a g h a r kanske hesvirat mina viirda ihorarc med cn alltfor l i n g inledning, men jag hoppas kunna pivisa att dct son1 blivit sagt i r en nodvandig bakgrund for hehandlandet av vBrt tema.

Hemligheten med kristendo~nens expansion och kontinuitet kan natnligen direkt hirledas frhn Guds rar1dsl)lan. I Grids uppenbarelse banade det o\~erjordisk;l sin vag till v i r jord, och Gud forvel'kligar sin vilja i den fortgaende historien lika overraskande som under tidigare skeden. Han sammanlinyter sina planer lika 105

(7)

paradoxalt som forr vid historien: konstellationerna hestammer hans ingripande icke, men han tager dessa i sin tjanst. Till sitt eget vasen och sin oinskrankta makt star Gnd bakom historien som en stor causa prima - och likval inlammar han sin varlds- ekonomi pB de mest mangfaldiga satt till de causae secundae, som inverkar p i utvecklingen av vAr historia. Vi sager an en ging: Man kan naturligtvis granska kristendomens kontinuitet Xven som ett rent id6historislit eller religionspsykologiskt problem. Men on1 granskningen stannade vid detta, skulle den glomma det viktigaste och bli ett knkpande med smAsaker, med de sm& flaktarna i Andens stora vind, s,om gar sin egen vag over jorden med sitt ussprung och m i l i evigheten.

Expansionen - ja, jag ville har hellre tala om kontinuiteteil

- ar inte nagon jamn utveckling, om ocksa en slutlig Victory Day sikert kommer. Gud forverkligar ej sin vilja som en meka- nisk process. Tilldragelsernas heskaffenhet pBver,kas av den strid mellan andemakter, som ar den mest avgorande faktorn i historien, och Gud hemoter miinniskorna som varelser, vHkas hjartan han vill tillvinna sig. Uppenbarelsen innehhller en mangd stoff enlot en sadan optimism, soin nnderskattar mojligheten av hakslag. Det iir ju rentav s&, att Guds goda avsikter gang efter annan gjorts om intet i mannisliornas I~ander, ett man icke hallit hans bud och att man hrutit hans forhund. Under Gamla testamentets tid 1S'g peri'oderna av religiost upphtghende redan hakom, nar den utlovade Messias' anko~nst narmade sig. GurIs hud harle fallit i glomska hakom minnisk'ostadganden, och fromhetslivet inneholl skriftlarda formaliteter. Kanske annu tner hetydelsefull a r den slutsats som kan dragas av det ntvalda folkets oden. Gud forverkligade ej sin oilja genom att fora detta folk i en jamn utveckling allt tydligare ti'll storhet och ltraft

-

han knnde ju darigenom s% sm'aningom h a el'bvrat hela jordltretsens horsam- het - utan han var tvungen att hestraffa det med landsflykt, frammande inkraktares fortryck och slutligen med forskingring runt varlden. Judalnas sista hetydande frigorelseforsok, macka- bkernas uppror, blev resultatlost, och nar tiden fullbordades be- 106

(8)

harskade Rom Pa1estina:NBgot motsvarande torde kunna emol- ses aven i eskatologien. Frilsaren sager: nNar Minniskosonen Itommer, skall han val finna tro pa jorden?, Och om sin f6r- samling, det nye Israel, siger han att den skall ltomma i trBng- mal och bli hatad av alla. Men nar han kommer, 5r 4ter en ny och allt stiirre tidens fullbordan och seger forhanden. Infor dessa vyer Sr det egentligen mycket meningslost att tala om kristendomens expansionskraft. En sedan kraft finns visserligen, men den a r inte avgiirande. Den teocentriska riktningen, som under cle forsta decennierna av detta arhundrade vunnit insteg speciellt i den tyska teologien, och vars betydande representanter var 4 ena sidan Lutherforskarna, A andra sidan Barth med vapenbrii- der, tryckte fingret pB en faktiskt viktig punkt: kristendomen som religion, historisk rSrelse, den synliga livsveiksamheten for ekklesian, a r icke det subjekt som har i fBrsta hand skall heaktas.

Men en stor fara for all teologi ligger i renodlingen av en enda tankelinje, den mB vara hur viktig som helst. SBlunda h6r vi ocksB hiir trots allt konstatera, att Gud inlemmar Even sin ekkle- sias aktivitet i fiirverkligandet av sitt rike och sin vilja. Om sB icke vore, skulle speoiellt missionshudet hli BverflSdigt och Pauli ord om de kristna soln Guds medarbetare vara av mycket ringa hetydelse. Det bleve svBrt att fatta, varfiir Gud ijverhuvud av- vaktar, varfiir han i sin varldsplan intagit denna ekklesians tid i villten vi lever, varf6r han med andra ord ej lat bade skuld- och maktfragan hli samtidiat avl6st redan pa Golgata, och varfiir sa- ledes den Weltenn~ende, som skedde i Kristi gaming, ej fick direkt leda till ett millennariskt bindande av ondskans andemakter.

En sB Svermaktig uppgift det i n %r att siika svar pR ett dylikt problem, torde v4 dock knnna fasta uppmarksamheten just vid att Gud har lamnat vissa uppgifter at ekkl'esian. Redan Kristi ord om att evangelium om riket sball forkunnas i hela vCirlden till ett vittnesbord for alla folk innan anden ltommer, herattigar att tala om missionsverltsamhetens eskatologiska betydelse och andamal. Detta ar en mycket allvarlig tankestallare. Shsom det viktigaste i den forna historien icke utgjordes av skeden som 107

(9)

poiingtcras av dcn p ~ w f a n a forsliningen, kulturerna i i.:gyptcn cller TvRflodslandet, grekernas resning cller den romerska

\ziirldsmakten, utaii a v Herrens ord som kom till Abraham s o m utgRngspunkt f o r uppenharelsen och (let lofte so111 gavs h o n o m : u I dig sliola alla slalitcn jortlen varda ~~KIsignade,>> sR 110s oclisi i dct nutida varldslaget det faktiskt hetydclsefulla 11Sllas Idart. Det iir ej i forsta h a n d (mirahilc dictu!) nagon gruppering nv varldsmakter, n i g o n storartad uppfinning cller ideologi soin rltvcclilas, u t a n (let a r forliunnelsen av evangeliet or11 riket, (let trogna arhetet ax. nbgon cliten, i dcnna varld 111ctl ctt litct uodcr- stod no anrlra <<sn~Au, lianhiinda en undervisning av barn i en negerby eller en liarleliens t j a n s t bland ostasiens parins. I<ristcn- tlonlen h a r frRn forsta I ~ o r j a n w r i t skandnlon, och ~ i l e d dessa vyer iir den (let fortfarande. hlen just h a r i anslotas Guds f6r- raltning och suverana inalit till dcn andel hall 151nnat St miinni- skan. J a g tanker n a r m a s t pS foljande:

Hela uppenharelsens historia Kr full a\; cxcml)cl p i a t t Gud sjiilv h a r valt o c h kallat de personer llan anvant vid vissa viktiga tidpunliter och u p l ~ d r a g . Redan Gainla testamentct inneh81- ler exempel p i a t t det hor till Guds forfaringssatt a t t anvanda ovzntat s ~ n S eller rentav minimala lirafter infor de stora i mot- sats till den manskliga uppfattningen ⁰¹¹¹ lnojligt och omojligt.

J a g hanvisar till Gideon och midjaniterna, hesmorjnndet a r David soin v a r den yngstc i hrodmsliaran, David och Goljat, profeternas forhud inot att soka hjall) frSn Egypten a c h u ~ p - nianing a t t endast fortrosta pS Herren och S ~ I vidarc. Vilitigast Kr huvndsalien: Gud sjiilo ntralde och liallade Ahmham, Moses, Samuel, David, profeterna. Den miirkligastc punliten i detta s a m m a n l ~ a n g a r naturligtvis insSttandet av Paulus i evangelii tjiinst. hIan 1llS sokn vilka forlilaringsgru~ider so111 h e l d f o r Ilans onioandelsc i den oro so111 kanske smSningom valinat i hnns h j a r t a ellcr dylikt, som lluvudsali kvarstAr i varje fall a t t 11an u p l ~ l e v d c ctt ofatthart gudo~nligt ingrepl) och en ovcrraskning, son1 hlcv oandpunkten i h a n s liv. Denna tilld~.agelse a r lik ell l)rototyl> for mSnga andra, son1 mindre hetydande lncn likval ingaende i Guds stora plan liar visat a t t framStforandet av evan-

(10)

(11)

andlig hjalp hos en smed lingt borta, som enligt vad han hori kunde leda manniskor in pB vagen till himlen. Jag forstir inte hur vi skulle tolka denna erfarenhet teologiskt annat an genoln att saga att Gud hade valt honom, kallade honom, anviinde honom, bevisade genoln att valja just honom hur oberoeilde ha11 var av de1111a varldens stora och framstaende. For Paavos del skedde Guds iilgrepp som ett initiativ, vilket givetvis var till sill barvidd mindre och for hans varldsherravaldes vidkomiuande av anllan art och till ett annat plan horande a n kallaildet av i ~ i g o n profetisk person i Bibeln, men som liltval har en riss aualogi darnled. Stunden Gud utvalt hade grytt i Finland. Kyrka~l fattade det icke, prasteri~a sov, ~nyndigheterua kallades att kvava den rorelse soln uppsti,tt. S a m n ~ a sak i nigot a ~ ~ n o r l u n d a form kunde skonjas i Norge, nar Hails Nielseil Hauge ire ganger ble raddad ur dodsfara och i dessa upplevelser mognade till Herrens vittne. Ock- s% i detta fall gjordes allt luau foriuBdde for att slicka dell elrl solu flain~nat upp. Men jamte dessa son1 kanske tycks oss huvudet hogre a11 andra audliga fader har det funnits hundra-, ja tusen- tals u ~ e d liknande erfarenheter, vilkas insats vid utbredandet av evangelium varit mycket betydande. I detta sammanhang kan jag ej anvanda s i ling tid for att klargora hela denua stora f r i g a som det vore onskvart, men jag pipekar dock annu foljande: I i r blir det jamt tvAhundra Br sedan den forsta handelsen i dell sikallade vastfinska pietismen, en fattig och olard vallflickas vaokelse. Flickans namn var Lisa Eriksdotter. Hon hade pa nigot satt f i t t tag p i Arthur Dents bok uSanna omvandelses ovningu, laste den nar hon gick i vall och kom i ingest over sin sjals tillstind, skyndade forfarad hem

-

och sA borjade hela byns vackelse. Vi f i r vara mycket forsiktiga darvidlag, att vi ej tillskriver en dylik handelse de primitiva forhhllandena och tanker att fruktan for helvetet 5r mojlig endast i en s i d a n miljo.

Vackelserna has namligen itminstone i mitt eget laud ofta splitt- rat manniskor med helt likadana yttre forutsattningar i tvB lager, de som bejakat och de som s t i t t emot. De has ej uppkommit p i grund av manskligt dryftande och de har ej heller kunnat for- kvavas genonl manniskors overlaggning, kritik, diskussion och

(12)

sh vidare. En grupp helt for sig

-

och kanske den markligaste ph tal om kvinnor

-

bildar de shkal'lade somnpredikanterna, hland vilka det funnits nhgon enstaka uppenbar lognprofet, men n e r a rnest betydande av dem har omedvetet och ofrivilligt blivit verkliga centrum i vackelsen, under sitt tillsthnd av dvala be- suttit till exempel givan att avsloja hemliga synder, tolkat Biheln med en fonniiga som ingalunda kunnat harledas frhn deras bild- ningsgrad och sh vidare. Givetvis ar religionens vidstrackta varld full av otaliga och orakneliga upplevelser iveu utanfor kristendomen, och det ar ju aven uppenbart att dylika upplevelser van-

!

ligen trots alla sina sardrag itminstone p i nhgot satt informat sig i de former vari religionen utovats ph orten och tiden ifrhga.

Shlunda kan man ej tanka sig att till exempel Paavo, Lisa Eriks- dotter eller Hauge hade bLivit vackta till l i t oss saga en romersk- katolsk asketism eller dylikt - eller, for att taga ett rnotsatt exempel, Therese Neumann med sina stign~atiseringar skulle h a anslutit sig till lutherskt hkhdningssatt. Men denna synpunkt forringar dock inte sjalva huvudsaken, Guds eget ingripande.

Mig tyokes som on1 vackelserorelsernas akthet stode i direkt for- hhllande till framtradandet av andliga fader och modrar inom d e n , ledare som mognat spoutant. Om rorelsen stannar i han- derna p i milmedvetet skolade officiella sjalasorjare, sh dor den bort. Vi ser sakert detta faktum tydligare som evangeliska kristna, vilka litar ph det allmanna prastadomet, an vad som ar mojligt ph katolskt h i l l dar man arbetar inom en noga bevakad hierarki.

Grensen mellau andliga fader och modrar och andra Guds barn ar relativ. varhelst det uppsthr verkligt andligt liv i tro p i Kristus, dar bryter en kallhder fram fr%n den stora livsstriim- men, som flyter mot sitt ,mil, evighetens ocean. Kanske fhr vi slutligen har tillagga ocksh det ghtfulla ord ur Nya testamentet, dar det talas om att phskynda Herrens dags tillkommelse ( 2 Petr. 3:12). Vi barn av en jaktande teknik och en tid som kon- centrerar sig p i allt utvartes kan kanske inte tillrackligt val inse, hur fordold och i tysthet mognande den sak a r om vil,ken det 111

(13)

11% ar frBga. Vi i r bojda for att mata aven kristendomens stallning i varlden med lialla siffror och glader oss over religionens sakrade stallning i kulturlivet, om tillfalle dartill erbjuder sig.

I n o ~ n sjalva teologiel~ tycks det finnas foreteelser som utvisar, att uppmarlisamheten koncentreras till det sekundara. Det virk- tigaste blir l i t t undanskymt. Jag tanker pB den undervardering sonl den shkallade ordo salutis-laran fBt,t rona. E j sB, att vi i nagot slags repristination borde Btergk till 1600-talets teologi, utan att vi inser Guds reella inflytande ph manniskolivet. Vi glonllner latt kristcndomens djupt personliga karaktar eller Bt- mi~?stone det, att overghngen fr%n otro till tro ar ett verkligt slieende. I det blir Bter en ny individ forenad med det valdiga 1Bg av Guds barn, i vilket den Helige Ande driver manniskorna (Hom. 8-14), och i vilket blickai-na fastas pB den av Gud utlovade segern. SAsom Gud i sin lBnga uppenbarelsehistoria har viktiga avgorelsdider, dessa tider av fullbordan, om vilka evau- gelii ord apepleerootai 110 kairosw (tiden var fullbordad) kan an- vandas, sB forekommer de ocksa i hans enskilda 'barns liv. Den cviga frigan 0111 individens frihet och viljeavgorande ar s& over- maktig darfor, att det att komma till tro ar att afodas ovanifrinw, rars dominerande faktor vi ej kan fatta med vBi4 fors~tBnd och so111 vi ej kan utrakna pB forhand, men som det oaktat aven som en psykologisli process ar empirisk verklighet. Manniskan kan endast saga till Gud: ((Du, Herre, overtalade mig och jag lat mig overtalas.n (Jer. 2 0 : i ) . SB skedde nar Guds tid, kairos, hade kommit, nar han gav sin vocatio och invantade manniskans svar.

Det som nu sagts kraver kanhanda ett avvarjande av en miss- uppfattning son1 latt lurar. Jag har talat om Guds spontana, omedelbara inflytande. Vi bor dock minnas

-

och det gor sar- skilt vi lutherska kristna

-

att grnnden for allt andligt liv p i ett eller annat satt utgores av Guds ord. De andliga faderna ocb modrarna, om vilka jag talat, ar manniskor som laser Ordet och omsatter det i sitt liv. Vackelserna uppstBr sB att saga utan kon- troll, men ekklesian kontrollerar dem likval genom Guds ord.

Och slutligen iir det aven alltid sB, att blott Ordets existens och kannedom om det, alltsB den av Ordet formedlade kunskapen om 112

(14)

Gurl och h a n s vilja liksotn d e t cvangelium som ingar i Orrlet, fir I ' i j r ~ l t s i t t n i i ~ g e ~ ~ Cbr ell kristendoills cspansion. Dcl iir tlfirfiir ingalunda I ' i j r ~ f i n a n s ~ ~ f i r t , a t t dc inakter so111 s t d r emot fiirsoker t'iirllinilra evangelicls fiirkunliclsc och Gltds ords spridning.

Vi kommer till en s e ~ n ~ n a n f a t l n i ~ ~ g , Gud sjalv hnndhnr fiir-

\rcrl<lig:rndet a v s i n lleliga vilj:i i sin ldnga u l ~ l ~ e n b ; ~ r e l s c h i s t o r i ; ~ o c l ~ silt ~iirlilsl1crra~iil~1c. Det iir cj endast frbgo on1 i(l6ns fruin- :~tskridandc $enon1 s c k l c r n : ~ , cj llellcr o m a t t miinniskoandel~

sl<ulle i11spircr:is till a t t driva en s t o r sali, villiet skullc I<iuii~a tolkas enh:~rL ~ ~ s y k o l o g i s l ~ t . Ale11 likviil i n l c m m a r G I I ~ d c miinni- slior 11:ln fiirl till tro, sin cliklcsia, till ntt forrerkliga h a n s vilja.

Den pcriotl i \,ilken vi n u lever mcll:~n l i r i s t i upl~stfindelse och Ilans dterliolnst iir soln cIiklesi;~ns Lid sanltidigt missiollens tid.

Vi borde se riitt, vilka oilliitlist stora Ling dct $1. frAga 0111 i inis- sionsarhctet, lncn sailltidigt horde r i tacksaint ininnas, a t t fast511 dct k o n l ~ ~ l e r I):~kslag och Cast511 Cramtiilsperspeliti\.cn ~ n i i r k n a , I<:rn i ~ ~ t e t otl~lfilla ekklcsian slutgiltigt. E n kvarlera diirav i t e r - s t 6 r 5ven i s t o r t tr:lnglnRl - och den skall en gAng f i u p p l c v ; ~

\ - i i r l d s a r s l u t i ~ i ~ i g c i ~ i dcn s t o r a s t u ~ l d , dA tron fiirbytes i sled- ilallrle. Snliligare fin ntt tnla om l<ristcndomens exl)ansionslir:lfl iir : ~ t t t a l : ~ om (less liontinuitet ^-ocil ii1l1111 saklignrc Rr at1 hell enkclt tala oln (;utls oe~notslAndlighet (16 11a1i forverl<liynr sin Ileliga vilja. \'i t r o r ju i n t e 113 k r i s t c ~ l d o ~ ~ l e ~ ~ , u t a n \ri t r o r p6 (;uil

- e n gammal sanning, son1 vi dock oupl,llorligt i n i s t e s i g n oss sjiilvn p i n y t t och pB ett n y t t s i t t .

8

-

^NorskTideskrlft for Mlsjon. XI.