Sovjet i nord etter CFE

Tønne Huitfeldt Tomas Ries

John Kristen Skogan

• o • • • • • • • • • • o •. . . o • • o • • • • • • • • • • • • o o • . . . o • • • • • • • • • • • • • o o o • • o . o o •

Sovjet ⁱ nord etter CFE

IFS Info

Bakgrunn ... 2

Om forfatterne ... 2

John Kristen Skogan: Kola-halvøyas betydning i historisk lys ... 3

Tomas Ries: Sovjetiska strategiska intressen i nordvast ... 10

Tønne Huitfeldt: Styrkeutviklingen i det nordvestlige Sovjet ... 27

Tomas Ries: Satellitanalys av styrkor i Petsjengadalen ... 34

English summary: ... 49

Utgangspunktet for denne studien er den store interessen som bruk av sivile satelittbilder har fått for å undersøke eventuell militær utbygging og virksomhet på den sovjetiske siden av grensen i nord, spesielt etter CFE- avtalen i 1990. Studien er laget av forsker John Kristen Skogan ved Norsk Utenrikspolitisk institutt og forskerne Tomas Ries og Tønne Huitfeldt ved Institutt for Forsvarsstudier. Forsker Johnny Skarve har bistått med å skaffe satelittbilder og med tolking av disse.

Om forfatterne

Tønne HUITFELDT:

Generalløytnant og forskningsleder for Strategiske Studier ved IFS.

Tomas RIES:

Forsker i Strategiske Studier ved IFS.

John Kristen SKOGAN:

Forsker i Strategiske Studier ved NUPI.

Kola-halvøyas betydning i histmrislk lys John Kristen Skogan

I norsk offentlighet ble man først ved inngangen til 70-årene for alvor oppmerksom på Kola-halvøyas betydning for Sovjet-unionen. Det samme gjelder langt på vei også interessert publikum i utlandet.

Årsaken var de opplysninger som nå ble alminnelig kjent om sovjetisk flåteoppbygging og flåtedeployering i nord. Man fikk kjennskap til dens omfang og karakter, bl.a. at brorparten av de sovjetiske strategiske ubåtene hadde sine hjemmebaser på Kola. Dette fØrte til en forholdsvis utbredt - og realistisk - erkjennelse av at Kola-halvøya og flåtebasene der hadde meget stor betydning for Sovjetunionen.

Hos mange ble imidlertid denne betydningen naturlig nok knyttet til tilstedeværelsen av de store flåtestyrkene på Kola, og oppfattet som et resultat av den militære konfrontasjon mellom Sovjetunionen og Vesten.

Ikke det at dette var galt. Men en slik forståelse var, og er, likevel noe ufullstendig.

Nå som den kalde krigen er over, samtidig som man i Norge reagerer med en viss forundring over at den militære nedbygging i Sentral-Europa ikke ledsages av reduksjoner på Kola, kan det være nyttig å være oppmerksom på at Kola-halvøyas betydning for Sovjetunionen, og for Russland, går adskillig lenger tilbake i historien enn den kalde krigen.

Landområdene på Kola-halvøya ble på slutten av 14-hundretallet knyttet til storfyrstedømmet i Moskva da dette i 1478 la under seg fyrstedømmet i Novgorod. På Kola hadde det frem til århundret før vært stadige gnisninger mellom Norge og Novgorod (sagaenes Holmgard).' I 1326 var

Men på det mer overordnede plan hadde forbindelsene mellom norske konger og fyrstene i Novgorod ofte, og særlig i vikingctiden, vært nære og vennskapelige. Da Olav den hellige måtte rømme fra Norge dro han til Holmgard. Herfra ble hans sønn Magnus den gode en tid erter slaget ved Stiklestad hentet hjem fra fostring for å overta som konge i Norge. Harald HArdråde giftet seg med en datter til kongen i 1-Iolmgard. På 12-hundretallct oppsto det både fra Norges og Novgorods side et sterkere behov for å markere sine interesser i nord. Det hadde særlig sammenheng med spørsmålet om rett til skattlegging av samene i området. En avtale

det blitt inngått en traktat mellom Novgorod og den norske kongen om retten til skatteinnkreving på Kola. Traktaten fastsatte dels rett til felles, og derved dobbelt skattlegging av samene der og i Finnmark.² Men siden dengang hadde de norske interessene på Kola vært på vikende front.

Etter sammenslåingen mellom Novgorod og Moskva ble den russiske innflytelse på Kola-halvøya fremmet med fornyet kraft. Dels skjedde det med korset i hånd, i form av bygging av ldostre, både i Petsjenga og i Kola ved bunnen av Kola-fjorden (Murmansk-fjorden).' Langs nordkysten av Kola-halvøya oppsto det nå små russiske samfunn. Kola-halvøya var blitt et de facto russisk ekspansjonsområde.

Riktignok forsøkte Christian IV så sent som ved inngangen til 1600-tallet å reetablere norske rettigheter i området og skyve russisk innflytelse tilbake - men uten særlig hell. Russiske forhandlere var lite medgjørlige.

Også planene om giftermål mellom den danske hertug Hans og tzar Boris Godunov's datter - med Kola som medgift - falt i grus da hertug Hans døde. I 1622 tok dansk-norske marinefartøyer effektiv kontroll over farvannene utenfor store deler av Kola-halvøyas nordkyst. Utenlandske handelsfartØyer ble beslaglagt og enkelte fangst- og handelsstasjoner plyndret. Men det befestede tettstedet Kola ble ikke forsøkt inntatt. Etter 1623 opphørte blokaden uten å ha endret på noe når det gjaldt den russiske kontroll på land.

Langt alvorligere for det russiske fotfeste på Kola var imidlertid fremstøte- ne fra Østersjø-stormalcten Sverige. Gjennom siste halvdel av 1500-tallet og på begynnelsen av 1600-tallet ble det fra svensk område gjennomført flere væpnede tokt mot de russiske posisjoner på Kola-halvøya. Blant annet ble klosteret i Petsjenga Ødelagt. Men heller ikke disse fremstøtene,

2

3

om dette ble inngått i 1252 - den første mellom norske og russiske myndigheter. Men nye gnisninger fulgte. Det føne bl.a. til at Håkon V Magnusson rundt år 1300 lot oppføre Vardøhus festning. Den norske grensen var imidlertid fra gammelt av antatt å gå betydelig lenger øst.

ved Vcgastafr (trolig SvaLOj Nos ved munningen av Ilvitcsjøe.n). Men hvor grensen gikk ved inngangen til 13-hundretallct., later til å ha blitt noe mer usikkert.

Traktaten gav Novgorod relt til skattlegging frem til Lyngen, mens Norge ble gitt tilsvaren- de rettigheter langs Kola til Ponoij i øst og Umba i syd. Det felle.'> .o.kattoopp-krcvingsområdc skrumpet etterhvert inn og omfattet fra begynnelsen av 16-hundrctallet bare distriktene Petsjenga, Pasvik og Neiden. Det ble i traktaten bekreftet at Norges nordlige østgrense fra gammelt av fortsatt skulle gjelde, men det ble ikke angitt hvor den gikk. At det ikke ble tatt inn i traktaten skyldtes kanskje snarere norsk svakhet og engstelse for å kreve grensen nærmere angitt, enn at det fortsatt var selvsagt hvor den gilde

Og både i Boris Gleb og i Neiden ble det oppført russiske kapell.

ifølge russiske kilder ofte utfØrt med stor brutalitet overfor lokalbefolknin- gen, maktet å fordrive russerne fra halvøya.

På grunn av det antatte hovedmotiv for disse svenske væpnede fremstøtene ble samtidig Kola-halvøya og områdene ved Hvitesjøen tillagt økende betydning på russisk side. Mot vest var Russland i stigende grad blitt innestengt av Tyrkia, Polen/Litauen og ikke minst av Sverige. Men i nordvest, mot Barentshavet, var det fortsatt en åpning ut. Den ble sett på som betydningsfull - trolig også av svenskene, som i Moskva ble mistenkt for å søke å tette den. Antagelig med rette ble innestenging av russerne sett på som en bevisst svensk målsetting.

Ivan IV ("den grusomme") søkte i lys av dette å engasjere briter, hollendere og andre i handel på havner i Hvitesjøen og på Kola-kysten.

Mest kjent i denne forbindelse er det engelske Muscovy kompaniets handelsvirksomhet ved Dvinas munning, der byen Arkangelsk senere vokste opp! Men også hollendere, franskmenn og andre drev handel på havner langs Kola-kysten, blant annet på Vaida Guba på Fiskerhalvøya og tettstedet Kola. Handelen i nord skaffet Russland en rekke varer som det var vanskelig å fremskaffe på det hjemlige marked, herunder både bestemte råemner til fremstilling av våpen og visse luksus-artikler til overklassen.

Denne særskilte betydning til det nordvestligste område opphørte på begynnelsen av 1700-tallet da Peter den Store - blant annet ved slaget ved Poltava i 1709 - drev svenskene tilbake lenger syd og skaffet seg fri adgang til Østersjøen. Men Kola-halvøya var nå definitivt russisk. I en avtale av 1826 ble dagens grense mellom Norge og Russland trukket opp langs Pasvik-vassdraget og Jacobselva.

I Russland ble avtalen kritisert av enkelte som hevdet at den russiske forhandler hadde vært for ettergivende.' Også i den daværende russiske

4

5

Opprinnelsen til opprettelsen av kompaniet var den engelske sjøfareren Richard Chanccllors ekspedisjon i 1553 med sikte på å finne en nordlig snarvei til Kina. Ekspedisjonen kom imidlertid ut for uvær. To av skipene forliste. Chancellor selv landet med sitt skip ved Dvinas utløp. De stedlige myndigheter der oppfordret ham til å dra til Moskva. Her ftkk han av tzar Ivan IV tilbud om tollfri handel for engelske kjøpmenn i Hvilesjøcn. En begeistret Chancellor kom tilbake til sitt hjemland der han fikk gjennomslag for forslaget om å sclte igang slik handel.

Ved flere anledninger på 17·hundreLallct var det fra russisk side blitt fremholdt at grensen burde trekkes i Bugøyfjord (syd for Vadsø). Derved ville alle 3 daværende fellesskaUcdistriktcr - dvs. også Neiden - bli russiske.

provins Finland ble avtalen kritisert fordi man der mente at den ikke ivaretok finske interesser i nord. Ut gjennom 18-hundretal1et kom man fra finsk side gjentatte ganger tilbake til dette. Det føne til at tzaren, for å dempe denne misnøyen, til slutt gav finnene særlige rettigheter i Petsjenga- bukten. Det ble opphavet til den finske korridor til Ishavet og overtagelsen av Petsamo (Petsjenga) etter freden mellom Sovjetunionen og det uav- hengige Finland i 1920.

I siste halvdel av forrige århundre slo mange nordmenn med russiske myndigheters bifall seg ned langs nordkysten av Kola-halvøya (Murman- kysten). Ved utgangen av århundret talte de flere hundre mennesker og utgjorde 7-8 % av befolkningen i området. På noen bosteder langs kysten, så som Tsyp Navolok og Eyna på Fiskerhalvøya og Toros ved utløpet av Murmansk-fjorden, var befolkningen overveiende norsk. Etter revolusjonen i 1917 flyttet noen av de norske, men slett ikke alle, tilbake til Norge.

Under første verdenskrig ble betydningen for Russland av området ved Hvitesjøen og Kola på nytt demonstrert. Tyskland kunne effektivt stanse tilførsel til russiske havner i Østersjøen og Svartehavet. Arkangelsk og Murmansk ble derfor viktige mottakshavner for militære forsyninger fra Russlands allierte i vest. Et utslag av den betydning man på russisk side tilla Kola-halvøya i denne sammenheng var byggingen av jernbane til Kola-fjorden, hvorfra det året rundt var adgang til isfritt farvann i nord.

Banen ble i 1917, bare tre år etter byggestart, føn frem til fjordens Østside der byen Murmansk nå vokste opp som nytt administrasjonssentrum, til fortrengsel for Aleksandrovsk, det nåværende Poljarny.

Men etter revolusjonen og separat-freden med Tyskland ble betydningen av Kola og Hvitesjø-omrildet også demonstrert på en annen måte da fransk-britiske tropper ble sendt dit. Angivelig var oppgaven deres å beskytte forsyningene som var lagret der. Men i praksis kom de til å opptre som en støtte for "de hvite", kontrarevolusjonære styrkene i området. Russland hadde en sårbar åpning i nord.

Det siste var også blitt demonstrert høsten 1854 da en britisk flåteeskadre under Krim-krigen bombarderte tettstedet Kola og ødela det gamle festningsanlegget der. Såkalt 'horisontal opptrapping' er ikl(e et helt nytt påfunn.•

•

Etter l. verdenskrig fremsto det russiske nordvestområdet som en slags geografisk "dør" for Sovjetunionen. Den kunne brukes til mottak av assistanse utenfra. Men den gav også åpning for andre til å ramme Sovjetunionen.

Andre verdenskrig kom på nytt til å demonstrere betydningen av området i begge disse henseender. Tidlig i 1940 ble det på fransk-britisk side overveid å gjennomføre et feltog mot området i nord, bl.a. med landsetting i Petsamo. Dette gjenspeilte en leting etter avledende alternativer til en landkrig på kontinentet i Vest-Europa. Mer konkret var tanken både å avskjære malmeksporten fra Kiruna til Tyskland og å hjelpe finnene i vinterkrigen mot Sovjetunionen. Planene var uklare, og de ble heller ikke til noe - med unntak av mineleggingen utenfor Norskekysten 8.april, som på et vis var en avlegger av dem.

Kort tid etter Tysklands angrep på Sovjetunionen i 1941 startet imidlertid tyske og finske styrker fra nordnorsk og finsk område en offensiv mot Kola-halvøya og Murmansk-området. Innbitt sovjetisk motstand og vanskelig terreng gjorde imidlertid de tyske forhåpninger om rask fremgang på Kola til skamme, og Murmansk og den viktige jernbane- forbindelsen sydover forble på sovjetiske hender.

Derved fikk området på nytt stor betydning som en åpning for mottak av forsyninger til Russland. Andre tilførselsveier fra vest var igjen stengt av tyskerne. I løpet av krigen brakte "Murmansk-konvoyene" store mengder materiell og forsyninger fra de vestallierte til Murmansk. Herfra ble forsyningene med jernbane fraktet videre sydover til hjelp for Sov- jetunionens krigsinnsats.

Alt før den kalde krigen var således betydningen av SUs nord-vestområde som en geografisk viktig "dør" demonstert. Dette ble antagelig også

likevel bidro angrepet antagelig til å binde russiske styrker -i alt 200.000 mann - til forsvar av Østersjøområdet (og i fredsavtalen elter Krim-krigen ble det fastsatt at Ålands-øyene skulle demilitariseres).

At den samme tankegang som i dag gjenfinnes i id&n om horisontal opptrapping heller ikke var ukjcnl dengang foneller også følgende passus fra den franske forfancr A.Gcffroys bok Sverige og Russland i del 19. århundre som ble skrevet under Krim-krigen: "Frankrike må ...

ikke ringeakte de nordiske folk, som ligger så vel til for å kunne utøve en gagnlig innflytelse i det orientalske spørsmål" (sitert i Johan Vogt: Russland og Norden (Oslo, Aschehoug, 1945), s. 56).

I forbindelse med horisontal opptrapping er det likeså av interesse at i 1854 ble også den russiske garnison i Pctropavlovsk på Kam~atka-halvøya utsalt for et ukelangt angrep fra en

britisk-fransk flåtestyrke.

gjenspeilt i utenriksminister Molotovs utspill overfor utenriksminister Trygve Lie i 1944 om norsk -sovjetisk fellesstyre på Svalbard og norsk avståelse av Bjørnøya til Sovjetunionen.'

En dør kan imidlertid brukes både til å gå inn og ut, og kan brukes såvel av den som er utenfor som den som befinner seg innenfor. Da flåteopp- byggingen i nord startet utpå 50-tallet, blant annet med en forskyvning av langtrekkende sovjetiske jagerubåter fra Østersjøen til Kola, var dette utslag av en sovjetisk interesse av selv å kunne bruke "døren" i nord til å gå ut og gjøre seg gjeldende i mer fjerne farvann. Historisk sett var dette et nytt trekk i bildet. Men denne nye bruken av og interessen for den geografiske døren i nord blir neppe brakt til opphør som en følge av den kalde krigens slutt.

Sovjetflåten har i dag en rekke fartøyer, mange av dem ganske nye, som er bygget for å kunne operere ute på de større havstrekninger, borte fra egne, nære kystfarvann. Vi må regne med at for disse fartøyene, inklusive de strategiske ubåtene, vil Kola-halvøya vedbli å være et viktig baseområ- de, antagelig det viktigste, så lenge fartøyene holdes i tjeneste. Og selv om deres antall i fremtiden skulle synke noe, vil Kola-halvøya fortsatt være like viktig som før for de gjenværende. Også denne, historisk sett nye betydning av området i nord som geografisk utgangsdør vil derfor antagelig vedvare i mange år fremover. Hvor mange år vil blant annet avhenge av morgendagens byggeprogrammer for Sovjetflåten.

Etter l. verdenskrig har det vært en meget sterk vekst i folketallet på Kola- halvøya. Det kan formodentlig også tas som en indikasjon på den betydning området ble tillagt på sentralt hold i Sovjetunionen. Samtidig kan befolkningsveksten i seg selv ha bidratt til å øke betydningen av området.

Ved århundreskiftet talte befolkningen på Kola-halvøya rundt 10.000 mennesker. I 1920 var folketallet kommet opp i ca. 15.000. Men så startet en nærmest eksplosiv befolkningsvekst. I 1939 var folketallet på Kola passert 300.000, i 1962 var det vel 600.000 og i 1970 over 800.000. Siden 70-tallet har befolkningsveksten flatet noe ut. Men innbyggertallet på Kola skal nå likevel være passert l million.

7 Men i den grad det var snakk om en økt sovjetisk interesse av å øve innflytelse på ikke- sovjetisk territorium i nord ble den ikke konsekvent søkt fremmet gjennom press overfor nabostater. Russiske styrker trakk seg vilkårsløst ut av Øst-Finnmark i 1945.

Mye av bakgrunnen for den sterke befolkningsveksten ligger i en utbygging i stor målestokk av bergverksdrift og videre-prosessering basert på de mange ulike malmforekomstene på Kola, samt en omfattende utvikling av fiske og fiskeindustri, særlig sentrert til Murmansk. Dette forklarer også hvorfor mer enn 4/5 av befolkningen på Kola bor i bylignende områder. Svært mange av disse er vokst opp rundt bestemte gruve- og videreforedlingsanlegg. Selv med skjerpede miljøvernkrav til driften vil fortsatt utvinning av flere av malmfore-komstene på Kola være viktig for Sovjetunionen. Og Barentshavet vil også i fremtiden gi grunnlag for fiske og lokal videreforedling av fisk.

Det er heller ikke urimelig å anta at den strategiske betydning av Kola- halvøya har vært og fortsatt vil være en ekstra spore til å opprettholde den lokale næringsvirksomhet i området. Den strategiske betydningen av det vil neppe opphøre. Den er historisk demonstrert og langt på vei geografisk betinget. Utviklingen i Baltikum kan komme til å understreke både det geografiske aspekt og de historiske erfaringer. Ved å bringe Sovjet- unionen/Russland noe nærmere en situasjon lik den foran beskrevne på 15- og 16-hundretallet, kan den komme til å aksentuere betydningen av Kola-området som en geografisk døråpning. På Kola er dessuten befolk- ningen altoverveiende russisk. Sammenlignet med andre viktige områder der så ikke er tilfelle, kan det både forenkle og forplikte.

- o

o

Sovjetiska stl!'ategiiska intll'essen i noll'dvast Tomas Ries

Under de senaste trettio åren har Sovjetunionen fOrlagt en relativt viktig del av sin militiira verksamhet til! områden runt norden. Denna utveckling år inte i fOrsta hand riktad mot norden utan ar en funktion av två grundHiggande och overordnade drivkrafter i sovjetisk militardoktrin. De ar:

l. Sovjetunionens bilatcrala kfunvapenstratcgiska fårhållandc med USA.

2. Sovjetunionens Eurostratcgiska militlirintresscn i Europa.

Sak:randet av Sovjetunionens intressen i båda ovanstående områden uppfattas med stor sannolikhet av den militara och den nuvarande politiska ledningen som absolut vitala fOr rikets overlevnad. Detta betyder i sin tur att de associerade vapensystemen och deras operativa krav aven ar av vital betydelse får den hogsta Sovjetiska ledningen. Dessa opetativa krav ar en funktion av vapensystemens tekniska egenskaper, vilka ar av avgorande betydelse fOr deras basering, operationsområden och transitrutter. Dessa tre faktorer ger dem dårmed en specifik geografisk orientering, vilket i sin tur betyder att de berorda områ.dena blir av avgorande strategisk vikt.

Problemet for de nordiska Hinderna ar att vissa av dessa strategiska styrkorna har en geografisk orientering som beror det nordiska narområdet.

Detta betyder inte att de ar riktade mot norden, men daremot att de ar baserade eller måste operera i narheten av norden, vilket har avgorande sekundara konsekvenser fOr det nordiska sakerhetspolitiska Higet. Dessa konsekvenser ar delvis indirekta, genom att påverka militarHiget runt norden, och delvis mera direkta, genom att generera Sovjetiska och vastliga sakerhetspolitiska intressen och krav i norden. Ett exempel på det fOrsta ar inverkningen av Sovjetiska Nordflottans vaxt under 1970-talet, vilket fick indirekta militara och politiska konsekvenser fOr hela norden under 1980-talet. Ett exempel på det andra ar det Sovjetisk-Finlandska Vanskaps-, Samarbets- och Biståndsavtalet från 1948 som i stor grad reflekterar direkta Sovjetiska militara sakerhetsintressen i norden.

Norden ar således inte i sig sjalv av intresse fi:ir Sovjetunionen, men ligger geografisk! knutet till viktiga delar av dess vitala militarstrategiska intressen. Den framtida utvecklingen av dessa grundstrommar i sovjetisk

militiirdoktrin och den geografiska orienteringen av de associerade militiirstrategierna och vapensystemen iir således av avgorande betydelse fOr nordens kommande sakerhetspolitiska miljo. Detta kapittel ger en kort oversikt av denna utveckling, med en genomgång av Higet idag åtfO!jt av en kort prognos om den framtida utvecklingen under 1990-talet.

1. Sovjetiska karnvapenstrategiska intressen runt Norden

Det sovjetiska kiirnvapenstrategiska f6rhållandet med USA iir den viktigaste komponenten i sovjetisk militiirdoktrin och har en absolut prioritet i sovjetisk militiir planering. Den iir riktad mot USA, och iir baserad på behovet av att kunna mota två grundHiggande mål i tillfiille av ett kiirnvapenkrig. Bagge dessa målsiittningama stOds av specifika militiirstyrkor:

MÅL

Utdela ett fdrOdandc karnvapcnslag mot USA Skydda Sovjetunionen mot kåmvapcnangrcpp

MED EL

Offensiva strategiska kWnvapenstyrkor Defensiva stratcgiska fårsvarstyrkor

Båda dessa styrkor åtnjuter den hogsta prioriteten i Sovjetunionens overordnade militardoktrin, och deras operativa krav har således ett djuptgående politiskt och militiirt inflytande på de geografiska områden som detta beror. Detta inkluderar aven Leningrads Militiirdistrikt och dess nordiska omgivning.

l.l. Sovjetunionens offensiva strategiska karnvapenstyrkor

Sovjetiska offensiva strategiska kiirnvapenstyrkor består idag av tre slags vapensystem:'

l. Intcrkontinentala markbaserade ballisliska missiler. (ICBM) 2. Ubåtsbaseradc ballisliska missiler. (SLBM)

3. lntcrkontincntala bombflyg. (I..RB)

Två av dessa styrkor har en geografisk orientering riktad mot norden.

SLBM systemet iir starkt beroende av områden i nordens omedelbara

Det lir mOjligt att aven de nya långriickviddiga sjObaserade kryssningsmissilema SS-N-21 och SS-N-24 aven kan ha en strategisk kfunvapcnroll. Men eftersom dessa ar mer utpriigladc operativ-strategiska vapcnsystcm bchandlas de i avsnittet som berOr Sovjetunionens Eurosttatcgiska intresscn.

narhet, både fOr deras basering och operationer. Sovjetunionen har endast två kustområden med fri passage till storre havsområden. Detta ledde under 1970-talet til! baseringen av två tredjedelar av alla strategiska ubåtar til! Kolahalvon och en tredjedel til! Kamchatkahalvon, vilken generella trend i stort sett har fortsatt fram til! idag. Således ar Kolahalvon av vital strategisk betydning fOr Sovjetunionen. Denna falctor har fOrstarkts under 1980-talet med utvecklingen av Typlwon och Delta IV klassens strategiska ubåtar som ar speciellt konstruerade fOr operationer under den Arktiska isen. Detta har okat Kolahalvons betydelse avsevan eftersom detta ar det enda baseringsområdet med direkt fOrbindelse til! den Arktiska Oceanen.

Som en konsekvens har alla modema Sovjetiska strategiska ubåtstyper som utvecklats sen 1980 utbaserats på Kolahalvon.

Det sovjetiska strategiska bombflyget ar, liksom ICBM styrkorna, fredstidsbaserat i det inre av landet, relativt långt från norden. Daremot ar de långrackviddiga bom bplanen startet beroende av det Arktiska luftrummet fOr att nå sina nordamerikanska mål. Detta ar den kortaste transitrutten från Sovjetunionen och de saknar alternativa framskjutna basområden i andra varldsdelar. Eftersom ca 80% av LRB styrkorna har sina huvudbaser vas ter om Ural betyder detta att en viktig andel antagligen skulle transitera Sovjetunionens nordvastliga horn i tillfålle krig. Detta bekraftas av det relativt stora antalet framskjutna ru!lbanor fOr bombflyg som ligger på Kolahalvon, Novaja Zemlya, Zemlya Frantsa Iosifa, Severnaja Zemlya och vid Vorkuta, samt av det strategiska bombflygets fredstida ovningsverksamhet, dar de modernaste plantyperna Tu-95 Bear H mellanlandar på Kolabaser fOr att tanka bransJe under traningsflyg mot USA. I tilliigg opererar luft-luft tankningsflyg av typen Mya-4 Bison och 11-76 Midas - som tillhor det strategiska bomblygets stOdenheter - från Kola. Således ar dom framskjutna rullbanorna nordost om norden, och det angransande luftrummet aven av strategisk vikt fOr Sovjetunionen.

Diiremot har ICBM styrkornas operativa karakteristika idag har gjort norden relativt irrelevant fOr dessa styrkor. Deras interkontinentala riickvidd (9,000 km och over) tillåter ett fritt val av baseringsområden inom Sovjetunionen. Av siikerhetsskiil har detta lett til! deras basering i centrala Sovjet, så långt som mojligt från kusten. Darmed ligger de aven långt från norden. For det andra innebar deras ballistiska extra-atmosfåriska anfallsbana att de flyger over och inte igenom det arktiska luftrummet.

Således påverkar inte heller deras transiteringsbehov norden.

Tabell l. ger en oversikt av Sovjetunionens strategiska karnvapenstyrkor, deras nordiska orientering samt deras utveckling de senaste två åren mellan

Tabell 1.

ICBM

STRATEGISKA KÅRNVAPENSTYRKOR l LENINGRAD MILITARDISTRIKT (Strategisk nivå)

1988 1990 Forandring 1988-1990

Inga• Inga•

• Med undanlag fOr provmlss!lama vid Plesetsk testænter.

SSBN

Post-1980:

Alla:

Ubåtstyp Typhoon Delta IV

1980 Delta 1-111

Yankee 1·11 Hotel Ill Golf 11·111

LAB

Flyg Operatloner

1988 1990 Forandring 1988·1990

N.FI. Totalt o/o N.FI. Totalt% N.FI. Totalt

7 7 100 12 12 100 + ⁵ + ⁵

38 76 50 38 62 61 o ^{• 14}

4 4 100 6 6 100 + ² + ²

3 3 100 6 6 100 + ³ + ³

---

19 35 54 19 36 53

10 19 53 7 13 54

1 1 100

1 14 7 1 o

1988 1990

Inga fasta baser. Inga fasta baser.

T-95 Bear H tankar Som 1988.

på Kola under tråningsflyg.

Luft-luft tankning med Mya-4 Bison.

Luft-luft tankning med 11-76 Midas som opererar från Kola.

o + ¹

3 . ₆

1 . ₁

1 • 13

Forandring 1988·1990

Nya tankflyg från Kola.

1988-1990. Detta bekraftar att det nordiska området fortfarande ar:

l. Av låg vikt får de landbaserade strategiska missilerna.

2. Av stor och Okande vikt som bas~ och operationsornrådc fOr de stratcgiska ubåtama.

3. Av bcvarad vikt som stOdø och tr....nsitoJTlfåde får de stratcgiska bombplanen.

Dessa styrkor ar inte riktade mot norden och hotar inte någon av de nordiska Ianderna direkt. Problemet med deras nordiska orientering ligger på ett djupare plan, eftersom det drar bagge stormakternas vitala militara intressen, och darmed delvis politiska uppmarksamhet, til! vårt narområde.

Detta har två fOljder. For det ftirsta kan det leda till att norden blir indraget i externa konflikter mellan USA och Sovjet, och får det andra leder det til! att ytterligare sovjetiska militarstyrkor dras til! det nordiska narområdet. Dessa ar igen inte riktade mot de nordiska liinderna per se utan har som huvuduppgift att skydda de primara karnvapenstrategiska styrkorna nara norden. Trots detta har dessa st6dstyrkor viktiga regionala konsekvenser. For det ftirsta bidrar de til! att fOrskjuta den regionala styrkebalansen i Sovjetunionens favor, och fOr det andra kan sjalva fOrsvarsoperationerna aven inkludera nordislct territorium.

De sekundara stoostyrlcorna som det har ar tal om ar Sovjetunionens Strategislca Luftfdrsvarstyrkor - som behandlas får sig i ftiljande avsnitt -

den Sovjetislca Nordflottan och de Sovjetiska markstyrlcor som opererar i norra Leningrads Militardistrikt. Nordflottan har flere uppdrag, men skyddandet av de strategiska lcarnvapenmissilubåtarna på Kola ar med stor sannolikhet den vilctigaste. Detta omfattar både fOrsvaret av deras baser på Kola och av deras hemliga patrullområden i de Arktiska haven norr om norden. For att gora detta satsar Nordflottan på etableringen av ett djupftirsvar i Norska Havet fOr att fOrhindra NATO marinstyrlcor - framst USAs och Storbritanniens ubåtsjaktenheter - från att nå de Arktiska vattnen.

Som ett resultat av detta hagt prioriterade uppdrag upprustades Nordflottan kraftigt under 1970- och 1980-talet, och den ar idag den storsta, moder- naste och slagkraftigaste av Sovjetunionens fyra Flottor, med over halften av alla storre stridsfartyg som utvecklats sen 1980. (Se Tabell 3.) Som sagt ar dessa inte direlct rilctade mot norden, men de okar Sovjetunionens regionala militarkapacitet avseviirt, och darmed alla de nordiska landernas sårbarhet overfor Sovjetiskt militiirt tryck.

I til!agg till Nordflottan har aven Frontstyrkorna avsedda fOr norra fennoskandien en viktig skyddsroll fOr Sovjetunionens strategiska karnvapen. I dessa Frontstyrkor ingår Land- och Flygstridskrafter

stationerade i Leningrads Militiirdistrikt och avsedda att i tillfiille krig rycka vasterut over den Sovjetiska griinsen vid Barentshavet och in i Finnmark. Orsaken iir det mycket korta avståndet mellan de Sovjetiska strategiska basema på Kolahalvon och den Norska grlinsen. De niirmaste anlaggningarna, som består av den nya och mycket stora basen får Typlwon ubåtarna i Guba Zapadnaya Litsa, ligger endast 40 km från Norge, och huvudparten av Nordflottans massiva marinkomplex ligger inom 150 km avstånd från gransen. Från ett Sovjetiskt perspektiv måste detta gora basema enormt sårbara och skulle sannolikt krava omedelbara åtgiirder i tillfiille krig, får att f6rskjuta gr'Jnsen viisterut.

Från detta globala klimvapenstrategiska perspektiv iir således norra Norge - i f6rsta hand Finnmark - sannolikt ett primiirt Sovjetiskt mål i tillfalle krig. En ockupation av Finnmark skulle ha tre huvudsakliga mål: l) att fOrhindra vast från att anvanda det fOr att angripa de strategiska basema på Kolahalvon; 2) fOr att fdrdjupa forsvaret får de samma basema och; 3) fOr att etablera framskjutna baser for att stoda Nordflottans operationer i Norska Havet. Norra Finland och Sverige iir från detta perspektiv framst intressanta som potentiella transitrutter fOr flyg och eventuellt markstyrkor riktade mot N ordnorge.

Dessa Frontstyrkors utveckling behandlas niirmare i nasta kapittel. Hiir iir det viktigast att notera att Nordnorges strategiska betydelse iir i detta sammanhang en direkt konsekvens av Sovjetunionens bilaterala kiimvapen- fOrhållande med USA, och iir således i stor grad oberoende av den politiska och militiira utvecklingen i Centraleuropa. Diirmed kan man anta att dessa Sovjetiska mål och styrkor i norra fennoskandien består.

1.2. Sovjetunionens defensiva strategiska fiirsvarstyrkor

Sovjetiska defensiva strategiska fiirsvarstyrkor inkluderar idag två huvudsakliga vapenslag:

l. De sttategiska luflfdrsvarstyrkoma. (VPVO)

2. Marinens enheter Lilldelade stratcgiska ubåtsjakt- och luftfårsvarsuppdrag.

Bagge dessa styrkoma har en starkt utpraglad geografisk orientering mot områden runt och i norden. De Strategiska LuftfOrsvarstyrkoma, som utgor en egen Forsvarsgren, har vid sida av de strategiska kiimvapenstyrkoma den hogsta prioriteringen i Sovjetisk militiirplanering. Det iir organiserat i fem Luftforsvarsdistrikt med var sin Luftfdrsvarsarme. Det Nordviistra

Tabell 2. STRATEGISKA FORSVARSTYRKOR l NORDVÅST (Strategisk nivå)

STRATEGISKA LUFTFORSVARET l NORDVÅSTRA LUFTFORSVARSDISTRIKT:

Jaktplan

Modema jaktplan (Su-27 & MiG-31) Su-27 Flanker 8 MiG-31 Foxhound A MiG-25 Foxbat E Mig-23 Flagger 8/G Su-15 Flagen E/F YAK-29P Firebar Tu-128 Fiddler

11-76 Mainstay AWACS Tu-126 Moss AEW

SAM

SAM grupper SA-1 O Grumble SA-5 Gammen SA-3 Goa SA-2 Guideline

1988 1990

NV Totalt% NV Totalt%

@ 300 1,275 23 @ 270 2,270 12

9 regt 9 regi

90 165 54 150 570 26

3 regi 5 regt

30 65 46 60 210 29

60 100+ 60 90 360 25

30 305 10 60 350 17

420 o ⁸⁵⁰ o

90 240 37 60 500 12

45 65 69 45 80 56

n.a. 4 'Fiera' 1 o 20-40

2-4 7 29-57

1988 1990

@70 @75

Under inforning (forn 85) Operativt

Forandring 1988-1990

- 30

+ 60 + 2 regt

Forandring 1988-1990

+ 5 SAM grupper + SA-10

Luftforsvarsdistriktet (NV LFD) innefattar samma territorium som Leningrad Militiirdistrikt, och har huvudkvarter i Arkhangelsk.

NV LFD har haft en hiig prioritet i Sovjetisk planering alltsedan 1950- talet. Detta beror på dess placering under de kortaste flygruttema mellan de strategiska bombflygbasema i centrala USA och det huvudsakliga Sovjetiska målområdet som legat och ligger vaster om Uralbergen. (Se Karta 4.) Trots att de Amerikanska strategiska bombplanen har tillgång til!

framskjutna basområden i Guam i Stilla Havet och Diego Garcia i Indiska Oceanen samt en avancerad luft-luft tankningsfOrmåga skulle antagligen flerparten utnyttja den direkta transitrutten over Arktis. Mot denna anfallsrutt ligger NV LFD - och det nordiska området - i fOrsta linjen.

Sedan 1980-talet har den strategiska vikten av det Arktiska och nordiska luftrommet okat ytterligare eftersom utvecklingen av de Amerikanska luftbuma strategiska kryssningsmissilerna (ALCM och idag ACM) med stor sannolikhet har detta som ett av deras primara operationsområden.' Av Tabell 2. framgår det att NV LFD prioriteras kvalitativt, och iir bland de fOrsta LuftfOrsvarsområdena for att få modemt materiaL Detta inkluderar jaktflyget, med en speciell tonvikt på avancerade avskiirningsjag- are med Hlng rackvidd som MiG-31 och Su-27, samt luftbuma radar- och kontrollplan, bestående av det 1ildre Tu-126 Moss AEW och det modema Il-76 Mainstay AWACS. Diiremot verkar inte NV LFD att prioriteras kvantitativt. 1988 representerade dess 300 jaktplan 23 % av VPVOs totala jaktp1anstyrka (dvs endast 3% over en lik fOrdelning mellan de fem Luftfiirsvarsområdena). Å andra sidan var over halften av de modema MiG-31 och Su-27 jagama fOrlagda til! det NV LFD.

Darefter har dock både det absoluta och relativa antalet plan reducerats.

Mel!an 1988-1990 gick antalet jaktplan ned från 300 til! 270, vilket dock fOrklaras av att de aldre långrackviddiga jaktplanen Tu-128 Fiddler och Yak-29P Fircbar ersattes av ett mindre anta! av det mycket mer avan- cerade Su-27 Flanker B. Samtidig! gick jaktplanens relativa styrka i fOrhållande til! hela jaktplansstyrkan ned markant til! 12 % i 1990. Hiir måste man dock hålla i minnet att siffroma fOr det totala antalet plan iir osiikra, och nedgången kan diirfor delvis skyllas statistiska feL Å andra sidan representerar den relativa nedgången aven det faktum att de andra områdena blev pilfyllda med modema flyg i de senare åren. Til! sist bor man aven notera att NV LFD aven iir prioriterat vad luftviimsmissiler

9 cf. RIES, Tomac;: "Kryssermissiler: Strategiske konsekvenser for nordregionen." ForsvarssJudier, Oslo, Inslitutt for Forsvarsstudier, Nr. 9, 1990: s. 148.

angår, och var - tillsammans med det Baltiska MiliHirdistriktet - bland de fi:irsta att få det nya SA-10 Grumble missilsystemet som bla ar speciellt avsett f<ir att anvandas mot kryssnings-missiler.

Den andra strategiska fi:irsvarstyrkan utgors av vissa av Marinens enheter.

Dessa hadde en hiigt prioriterad strategisk fårsvarsroll under 1960 och 1970-talet. Då representerade de Amerikanska strategiska Polaris och Poseidon bestyckade ubåtar som opererade i havsområdena runt norden och i iistra Medelhavet en viktig del av det karnvapenstrategiska hotet mot Sovjet. Detta 1edde til! en stark Sovjetisk satsning på strategisk ubåtsjakt, vilket blev en viktig roll får N ordflottan. Detta reducerades dock efter Trident ubåtarnas utp1acering under 1980-ta1et, eftersom dessa missi1ers rackvidd tillat patrullområden i vidstrackta havsområden i fjiirran Oceaner, vilket har gjort det ytterst svårt att jaga dem. Således sjiink aven Marinens strategiska ubåtsjaktsroll. Daremot iikade dess fi:irsvarsroll fOr de egna strategiska ubåtarna, dar alla enheter i Delta klasserna och framover sedan 1970-talet opererat i bakre skyddsområden - sk SSBN Bastians - fi:irsvarade av delar av Marinens konventionella styrkor. Har fick både Nordflottan och Stillahavsflottan prioritet, eftersom det var i dessa områden som de strategiska ubåtarna ar fiirlagda. Denna strategiska fi:irsvarsroll har blivit iinnu viktigare får Nordflottan under 1980-ta1et, eftersom alla de modema strategiska ubåtarna fiirlagts till Kola. (Se ovan.)

I tillagg till fOrsvaret av de Sovjetiska strategiska ubåtarna verkar det idag aven som om Marinens strategiska fi:irsvarsroll mot Amerikanska karnvapenstyrkor igen skulle uppstå, oman i mindre skala och i ett nytt fålt. Flere tecken tyder på att Marinen har fått en s!Odroll i det strategiska luftfOrsvaret, genom att bidra till VPVOs framskjutna Iuftfiirsvarsoperation- er med stridsfartyg som ger lednings-, iivervaknings- och luftvarnsmissilst- iid i yttre havsområden. Under de senaste åren har ett iikande anta!

integrerade luftfiirsvarsiivningar utfiirts av VPVO och Nordflottan i Barentshavet och andra nordliga vatten. Detta kan aven vara en delfiirklari- ng fOr den paradoxala kontinuiniteten i Sovjetunionens utveckling av stora hangarfartyg aven efter Gorbachev kom till makten 1985. I tillagg kan Marinen aven ha fått en ny strategisk ubåtsjaktsroll, om de Amerikanska TLAM-N Tomahawk kryssningsmissilerna med karnvapenstridspetsar uppfattas som ett strategisk! hot. Men det ar osiikert bur hiigt denna uppgift prioriteras.

Bagge dessa faktorer kan ha bidragit till Nordflottans fortsatta styrke- tillvaxt och dess utpraglade kvalitativa och marginella kvantitativa prioritet.

I 1990 disponerade Nordflottan over 36% av det totala antalet konven-

tionella ubiltar och ytfartyg från fregatts storlek och uppåt, och over 56%

av alla modema stridsfartyg utvecklade efter 1980. Detta ar Il%

respektive 31% over normen på 25% som representerar en lik fiirdelning mellan Sovjetunionens fyra flottor. Samtidigt har Sovjetiska uttalelser sagt att det fdrsta av de stora verkliga hangarfartygen som byggs i Svartahavet skall baseras med Nordflottan. Allt detta tyder får det fiirsta på att den Sovjetiska ledningen fortfarande satsar hått på uppbyggnaden av Marinen, och fiir det andra att Nordflottan har den hogsta prioriteten bland de fyra flottoma. Detta kan delvis bero på dess återupplivade strategiska fOrsvars- oppdrag, samt på en rad sekundara konventionella och mojliga framtida politiska roller med en mer Eurostrategisk orientering.

Sammanlagt har det karnvapenstrategiska hotet från bombplan och i synnerhet från luftbuma kryssningsmissiler vars moderflyg transiterar Arktis olmt under 1980-talet. Darmed har de Sovjetiska strategiska defensiva luftfiirsvarsintressen i narra norden stigit samtidigt som vikten av strategisk ubåtsjakt i nordliga vatten reducerats. Detta innebar att:

l. Det Arkliska luftrummct lir av Okad vikt fOr Sovjetunionens strategiska fdrsvarstratcgi gcncrcllt., och alt spcciellt det NV LFD har blivit viktigare f<lr det stratcgiska luftfOrsvaret.

2. VPVOs jaktplan- och luftfdrsvarsrobotstyrkor i NV LFD fonfarandc priorilcras.

3. Marinens roll som st()dcicmcnt fOr framskjutna luftfårsvarsopcrationcr i Norskahavct, Barcnlc;havet och andra isfria Arkliska vanen har bli vit viktigare, vilkct lir en bidragandc faktor lill kontinuiteten i Nordflottans fortsatta upprustning.

Problemet fOr de nordiska Hindema ar att detta delvis skapar ett olmt Sovjetisk! strategisk! intresse i och runt norden som kan få regionala politiska fiiljder, och delvis att dessa flyg- och marinstyrkor runt norden fiirskjuter det nordiska styrkefiirhållandet i Sovjetunionens faviir. Trots att de framst ar avsedda fOr strategiska fiirsvarsoperationer kan de aven utnyttjas fiir regionala konventionella luftoperationer i norden och eventuell! mot ett eller flera nordiska lander. De bidrar således med att oka den Sovjetiska militiira kapaciteten i norden, vilket har direkta regionala siikerhetspolitiska konsekvenser for alla nordiska lander eftersom det fiirsvagar vår egen militars fiirsvarskapacitet.

2. Sovjetiska Eurostrategiska intressen runt Norden

I ti!Higg til! nordens geografiska lankar til! stormakternas bilaterala kamvapenstrategiska fOrhållande ligger området aven knutet till den Eurostrategiska militiirekvationen mellan USA och Europa på ena sidan och Sovjetunionen på den andra. Aven har lir Norden i sig sjiilv i princip sekundiirt och utgor inte ett vitalt mål per se, utan involveras på grund av dess geografiska placering langs den norra periferien av de primiira Sovjetiska politiska och militiira intressen i Centraleuropa.

Denna grundlaggande perifera placeringen giiller aven i det nya Europa som nu lir i fard med att uppstå. Diiremot genomgår sjalva nordiska flankrollen en djuptgående fOrandring i Sovjetisk! militiirt tankande. Under efterkrigstiden - från andra viirldskrigets slut till sista halvdelen av 1980- talet - uppfattade den Sovjetiska militiirledningen att ett eventuell!

Europeisk! krig skulle uppstå i mycket stor skala, med simultana och massiva militiiroperationer over hela kontinentet. Samtidig! hadde den sovjetiska militiirplaneringen fOr Europa en starkt offensiv karaktiir, med ytterst kraftiga huvudstyrkor koncentrerade i framskjutna stallningar langs Tysk-Tyska gransen med en mycket hog beredskap fOr en snabb och massiv sttit vasterut i tillfalle krig.

Sovjetunionens Eurostrategiska militiirintressen fokuserades diirmed relativt långt vasterut, vilket aven priiglade dess militiirplanering langs den norra flanken. Har bestod det primiira målet av de Danska oarna och den Jyllandska halvon, vilka kravdes fOr tre viktiga sttidoperationer: l) siikringen av huvudframryckningsaxen i Centraleuropa mot flankangrepp;

2) etableringen av framskjutna sttidjepunkter fOr flyg och marinenheter som sttidde huvudfronterna; 3) och fOr att stanga Ostersjon mot NATO styrkor och diirmed siilcra Sovjets egna bakre områden. Norra och stidra Norge utgjorde viktiga sekundiira målomdl.den fOr att stoda Nordflottans operationer i Atlanten och fOr framskjutna flygoperationer mot Storbritan- nien och vasteuropas Atlantiska hamnområden, medan Sverige och Finland framst representerade potentiella genomfartsområden fOr både ost och vast, med dom viktigaste områden i sodra Sverige och i dom nordligaste delarna av Sverige och Finland. Sjalva Ostersjon hadde karaktiiren av ett relativt skyddat ba1cre område vars framsta vikt låg i dess roll som sjoftirbindelse- linje med Centralfronten.

Sedan Gorbatsjov kom till makten har detta fOrandrats radikalt. Sen 1985 har Sovjetunionen inlett en gradvis militiir retratt ur ostra centraleuropa, vilken fdrstiirktes av en plotslig och total politisk retratt ur samma område

under vintem 1989-1990. Denna utveckling innebar att den tidigare offensiva Eurostrategiska militarplaneringen inte Ui.ngre kan uppratthållas eftersom de massiva konventionella styrkoma omojligt kan bevaras i sina framskjutna stallningar i mellersta centraleuropa. I stiillet har den Sovjetiska ledningen iverksatt overgången till en så kallad 'Defensiv Militardoktrin'. Dess slutgiltiga form iir fortfarande oavgjord, och utgor fOr niirvarande objektet av en mycket stark debatt inom den hogsta Sovjetiska militiirledningen, men under alla omstiindigheter innebar den en tillbakadra- gning av Sovjetiska militiirstyrkor osterut, ut ur de tidigare War- sawapaktstaterna och til! de Sovjetiska granserna.

Denna retriitt får aven viktiga konsekvenser for det nordliga flankområdet.

Den Sovjetiska frontlinjen i narra Centraleuropa iir i fiird med att dras 500 km osterut, från den tidigare Tysk-Tyska gransen och till den Polsk- Sovjetiska gransen. Detta omojligjor i sin tur den tidigare sovjetiska satsningen på en massiv alleuropeisk offensiv in i vasteuropa och skapar i stallet ett behov fOr en f<irsvarszon Jiings den Sovjetiska gransen. Darmed har aven de Sovjetiska Eurostrategiska militi:irintressen i norden fOrskjutits osterut. Mojligheterna - och det doktriniira behovet - att fullfora en snabb overraskande offensiv mot Danmark och eventuellt sOdra Norge har reducerats avseviirt. I stiillet har Ostersjon och de Baltiska Republikerna fått en primiir defensiv roll som framre fOrsvarslinje fOr sjalva Ryssland/

Sovjetunionen. Detta får aven konsekvenser fOr angransande områden - i

~ynnerhet mellersta och sOdra Sverige och sodra Finland - eftersom Ostersjon nu utgor en viktig Sovjetisk fOrsvarszon. For det andra innebar det att vikten av Sverige och Finland som mojliga fientliga transittrutter aven okar.

Samtidigt med denna fOrandring av nordens Eurostrategiska lage pågår aven en miirkbar okning av Sovjetisk konventionell militiirkapacitet !tings norden. Denna iir inte direkt knuten till sovjetisk militarplanering i norden utan ar snarare en indirekt konsekvens av den militara tillbakadragningen ur Centraleuropa, som leder till en okning av alla styrkor inom Sovjet- unionen. Denna process har aven lett till en kvantitativ och kvalitativ okning av styrkoma i Leningrads och Baltikums Militiirdistrikt. Detta iir inte i fOrsta hand en signal på okade sovjetiska offensiva hansikter i norr, men ar en naturlig konsekvens av styrketillbakadragningen ur Europa och reduktionerna under CFE avtalet. Det stora antalet trupper och forband som måste fOrflyttas bakom Sovjetunionens griinser påtvingar bruk av alla tillgiingliga faciliteter som kan anvandas som garnisoner och lager, inklusive i norr. For det andra iir det naturligt att Sovjetunionens reduktioner av krigs-materie! i enlighet med CFE avtalet fOrst omfattar det

aidsta materialet. Eftersom en del av detta illdre material var fOrlagt til!

Leningrads och Baltikums MD elimineras det nu och ersatts med modemt materie! från centraleuropa. Således ar både kvantiteten och kvaliteten av sovjetiska frontstyrkor i nord i fård med att tika. Denna tikning har blivit synnerligen markant sedan 1988 - dvs sedan CFE processen påbtirjades -

med ftiljande konsekvenser for Leningrads MD:

Mellandislans bombplan:

Mellandistans kryssningsmissilubåtar:

Modema stora krigsfartyg:*

Frontstyrkor:

* Kryssare och jagare utvecklade sen 1980.

+ 2 regt Su-24

+ sex SS-N-21/24 ubåtar +åtla

+ modemt materie}, ny organisation

Dessa styrkor behandlas i sttirre detalj i ftiljande kapittel.

Problement ftir norden ar att den sovjetiska militarkraften i vårt omedel- bara narområde trots allt tikar. Å ven om det in te idag foreligger sannolika motiv ftir att denna skall anvandas mot oss vet vi ingenting om hur Sovjetunionens - eller R ysslands - politis ka ledning kommer att se ut i framtiden. Det enda man med en viss sakerhet kan fårutspå ar att Nordens tistra granne kommer att fOrbli massiv men belastad med stor fattigdom och politisk instabilitet. Detta innebar att det finns en reell risk får allvarliga kriser och extrema politiska ltisningar inom Ryssland under 1990-talet. Det ar från detta Hingre tidsperspektiv som den sovjetiska styrkeutvecklingen i våra narområden måste ses.

3. Framtidsprognoser

Den kommande utvecklingen av sovjetiska militarintressen runt norden ar således i stor grad beroende av två faktorer. For det ftirsta hur den sovjetiska kamvapenstrategiska och Eurostrategiska militarplaneringen utvecklar sig, och ftir det andra hur de associerade strategierna och styrkoma beror norden.

For det ftirsta ar det viktigat att notera att det sovjetiska kamvapen- ftirhållandet til! USA har fortsatt en evolutionar utveckling i stort sett oberoende av de radikala ftirandringama som har bertirt de fiesta andra områden inom Sovjetunionen sen Gorbatsjov kom til! makten. Detta betyder att den mycket stora vikt som tillmats detta falt antagligen kommer att bestå under 1990-talet, vilket betyder att denna faktors betydelse ftir det nordiska sakerhetspolitiska laget kommer att bestå med

ofårminskad kraft. Det ar aven mojligt att vikten som Sovjetunionen tillmater sina karnvapenstyrkor kommer att oka under 1990-talet. For det fOrsta eftersom deras konventionella slagkraft i Europa avtar, och fOr det andra eftersom den sovjetiska militlirledningen kan tankas uppfatta att de egna konventionella styrkoma ar alltf6r underlagsna de Amerikanska, i ljuset av den avgorande overlagsenheten av Amerikansk militiirteknologi over Sovjetisk i operationema i Persiska Viken. Den falctor som kunde fOrandra denna trend vore om det sovjetiska intema sammanbrottet antog dimensioner diir all hi:igre organiserad verksamhet - inklusive militiir - upphi:irde, i vilket fall de strategiska kiirnvapenstyrkorna aven skulle uppli:isas. Detta ar mindre sannolikt - men inte helt omojligt.

Innanfi:ir ramarna av karnvapenstrategien sker det dock vissa forandringar som påverkar dess effekt på det nordiska området under 1990-talet. Det viktigaste avgorande elementet har ar START fOrhandlingama, som kommer att avgi:ira utformningen av bagge stormakternas strategiska kiirnvapenarsenal - om avtalet undertecknas och ratifieras. Så som avtalet ser ut idag kommer detta att leda till en allman reduktion av alla kiirnvapenstyrkor med ungefår 30 % som framsi beror markbaserade (ICBM) och sjobaserade (SLBM) missiler. Daremot kommer det relativa och kanske absoluta antalet av interkontinentala bombplan antagligen att oka. Detta betyder att vikten av det Arktiska och nordiska luftrummet antagligen aven skulle 5lca. Detta giiller både fOr US As och Sovjetunionens strategiska offensiva bombplanstyrkor, och for Sovjetunionens strategiska luftfi:irsvarstyrkor. Diirmed kan vi anta att kvaliteten och kvantiteten av modema sovjetiska luftfi:irsvarsflyg invid norden inte kommer att minska samt att det Sovjetiska milit:ira intresset i de nordiska landernas luftrum minst sagt kommer att bestå.

Den andra faktorn som avgi:ir nordens roll inom stormakternas kiirnvapen- strategier ar den tekniska utvecklingen av sjalva vapensystemen. En viktig trend har ar den okande sovjetiska satsningen på Arktiska strategiska ubåtar. Alla ubåtar utvecklade sen 1980 har varit speciellt konstruerade fOr operationer under den Arktiska isen, och alla dessa ubåtar har i sin tur baserats på Kolahalvi:in, som ar Sovjetunionens enda isfria kustområde med tillgång til! den Arktiska oceanen. Detta tyder på att nordens betydelse som baseringsområde fOr Sovjetunionens strategiska ubåtar har i:ikat markant. Denna trend kommer sannolikt att fortsatta under 1990-talet, och fOrstarks om det totala antalet strategiska ubåtar reduceras, med en åtfi:iljande reduktion av antalet aldre ikke-arktiska ubåtar. Detta betyder i sin tur att Nordflottans roll som strategisk vakthund åt missilubåtarna

bevaras eller okar, vilket antagligen medfOr att denna flotta kommer att fortsatta den pågående upprustningen.

Den andra avgorande drivkraften fOr den sovjetiska militara verksamheten runt norden ar Imperiets Eurostrategiska intressen. Dessa har genomgått en radikal fOrandring sen Gorbatsjov kom lill makten, dar det markbaraste elementet består av retratten ur ostra centraleuropa och den åtfoljande overgången till en defensiv militardoktrin i Europa. Samtidigt sker det en mindre uppmarksammad men ingalunda mindre viktig fOrandring i den sovjetiska militarledningens planer fOr de Eurostrategiska styrkomas organisation, med ett fOrsok till en overgång lill en mindre men mer hogteknologisk militarstruktur. Denna trend harror från slutet av 1970- talet och den 'militiirteknologiska revolution' som Generalstaben då uppmarksammade. Den accentuerades starkt efter att Gorbachov kom til!

makten 1985, och kombineras idag med de militiirreformer som tillbaka- dragningen ur centraleuropa påtvingat.¹⁰

Dessa fOrandringar har aven fått viktiga konsekvenser fOr norden. For det fOrsta måste man notera att Sovjetunionens fOrsvarskrav har okat snarare an minskat. Ostra centraleuropas frigiiring har eliminerat Sovjetunionens efterkrigstida defensiva buffertzon i Europa, och Imperiet ar darmed mer sårbart fOr yttre anfall an någon gång sen 1941. Darmed okar snarare an minskar Sovjetunionens militara sensitivitet gentemot omvarlden, och speciellt mot grannområden. For det andra har - som noterats ovan - nordens geografiska roll i Sovjetunionens fOrsvar aven iikat.

For det tredje okar Sovjetunionens militara slagkraft i norden. Sovjetiska konventionella styrkor som kan anvandas i norden har påboijat en både kvantitativ och kvalitativ okning som sannolikt kommer att accelerera i dom kommande åren nar huvudparten av de massiva styrkona fOrlagda till ostra centraleuropa dras tillbaka i nom Sovjetunionens grans er. Å ven om Sovjetunionen sannolikt har givit upp den tidigare ambitionen om att uppriitthålla en kapacitet fOr att driva ett massivt alleuropeiskt krig, betyder det inte att den nya 'defensiva fOrsvarsdoktrinen' inte kommer att bevara en kapacitet fOr fOrOdande militaroperationer på regionalt plan. Å ven efter

10 I dom kommande åren kommer den aven au påvcrkas av Sovjetunionens inre poliliska utveckling, och stirskilt av fdrhållandct av Rcpublikema med den ccntrala sovjetiska ledningen.

Detta fårhållande kan leda lill en politisk uppJOsning av Sovjetunionen vilket kommer att få avscvli.rda fOljder fOr den nuvarande militiirorganisationen. Men fOr nordcn blir de rent mliUira konsekvenserna kanske mindre. Om Ryssland består som enad stat kommer antagligcn huvuddelcn av sovjetunionens nuvarande militfuresurscr au dras Lillbaka och underst1illas den Ryska staten. Danncd kommer nordcn fortfarande au Iigga vid sidan av en myckct stor och militart myckct stark granne.

Sovjetunionens sammanbrott kommer Ryssland fortfarande att bestå som en mycket stor och massiv makt bredvid norden. Om inte sammanbrottet ar totalt kommer detta Ryssland - vid sidan av Tyskland - att disponera over Europas starkaste militarapparat. Med tanke på att vi ingenting vet om hur denna grannes politiska ledning kommer att se ut - men med stor sannolikhet kan fOrutspå att landet kommer att vara ytterst fattigt och astabilt - måste dess vaxande nordiska militarkapacitet uppfattas som en av de avgorande faktorema i nordens kommande sakerhetspolitiska miljii.

Sammanlagt kan utvecklingen av Sovjetunionens militi:irintressen i norden under 1990-talet uppsummeras således:

ICBM SSBN Bombplan Strategisk roll

VPVO Marinen Strategisk roll

Bombplan SSGN MarinfOrsvar Frontstyrkor Strategisk roll

PROGNOSER

STRATEGISKA KÅRNVAPENSTYRKOR Antal Nordisk orientering Minskar

Min skar Ok ar

O ^kar

Obcfintlig

O kar Konstant 6kar

STRATEGISKA FORSVARSTYRKOR An tal Nordisk orientering

O kar O kar O kar O kar O kar O kar

EUROSTRATEGISKA STYRKOR Antal Nordisk basering Konstant

O kar O kar Minskar Minskar

6kar 1 O kar 6kar

O kar O kar

Darmed kommer Sovjetiska militiirintressen i nordområdena antagligen att tika under 1990-talet. Detta galler både på det globala karnvapenstrategiska planet och på det Eurostrategiska planet. Detta kommer att komplicera men antagligen inte allvarligt ifarasatta den nordiska s1ikerhetspolitiska miljiin. Daremot kan denna utveckling, i synnerhet i kombination med den sovjetiska militara styrketillvaxt som nu fOrsiggår i norden, bli all varlig om den kombineras med radikala politiska fiirandringar i ost.

- o

o