D E T ICRISTNA A R B E T E T BLAND JUDARNA JUST NU
AV G 6 T E HEDENQUIST
)
' 8
~Israels folk., som vi alska att kalla judarna - fastan de efter Jeru- salem~ forstoring %r 70 e. Kr. och sarskilt efter Bar-Kochbas uppror i 2:dra irhundradet npphort att ha ett folks kannetecken
-
har for den kristna kyrkan tiderna igenom varit ett mysterium. Sam Guds gamla aforbundsfolk> horde det aven efter forskingringen p i nigot satt med i Guds fralsningsplan med varlden. Men kanske var det bast, menade man fr2n kristet hill, att icke ha nigot att gora med detta .folk., att icke ingripa i Guds fralsningsplan med det. Nu hade ju fralsningsbudskapet blivit de hedna-kristnas privilegium framfor allt, och forst skulle ju ahedningarnas fullhet g i ina, innan Israel ocksi skulle f2 tilltrade till det snya forbundeb. Med sidana tankar kunde ofta kyrkans likgiltighet for att bringa evangeliets budskap till dsraels folk. forsvaras eller infor det egna samvetet motiveras.Det ar forst st sent som i vira dagar, soin en avgjord forandring har intratt i kyrkans ocb de kristnas forhillande till judarna. Tv2 handelser ha orsakat denna forandrade installning. Den forsta ar det fruktansvarda ode, som overgick judarna under nationalsocialis- mens herravalde, d i 5 965 000 judar mordades mitt i s.k. kristna lan- der i Europa. Den andra handelsen var staten Israels utropande den 14 maj 1948.
Det var p i EIyrkornas Va~ldsr&ds konstittierande konferens
i
Am- sterdam augusti-september 1948, som de kristna kyrkorna for forsta gingen sedan npostlarnas dagar samfallt fattade beslut och utfardade en resolution betraffande kyrkornas och de kristnas installning till judarna. (Den romersk-katolska kyrkan var icke representerad.) Den rapport och resolution i ~judefrigan., som antogs \rid denna konfe- rens, med anslutande rekommendationer till medlemskyrkorna iVarldskyrkort%det, har sedan oversxtts till de flesta sprik och genom kyrkornas ledning tillstallts prasterskapet i de flesta lander. Den delgives hamedan i n%gra utdrag p i norska.
I Pnrogmf 1 heter det am Kirlrrns opfidr-og 8 forkgnne evo,lgeliet: .Alle !,are kirkcr stPr under vir felles Herres orclre: rGP ut i all verdell og forkynn evan.
geliet for all sknpningen.~ Fulliarelsen av rlette oppdrag krever at vi inneslutter det jadiske folk i v%r evangeliserende oppgave..
P n r a g ~ a f 2 taler om Det jadiske folks snrlige befydning for den kristrte tro:
*Israel har en enertiendc stilling i Guds frelsesplan. Det var Israel Gutl sluttet pakt nied da han kalte Abraham. Det var for Israel Gud ipenbarte sitt navn.
ag ga sin lov til. Det var ti1 Israel Gud sendte sine profeter lued budskapet om d o n og nPde. Det var ti1 Israel han lovet P sende sin hlessias. I Israels historic forberedte Gud krybben, hvor han i tidens fylde la hele mcnneskeslektrns frelser.
Jesus Kristus. Kirkcn hnr nlortatt denne flndelige arv fra Israel ag er derfor farpliktet ti1 P gi den tilbake i lyset ira karset. Vi ma derfor i ydmyk over.
bevisning forkynne for jpdene: 'Den hlessias, saln dere venter pP, er kommet.' Lgiftet cr oppfylt i og riled Jesu Kristi kamme.,
Pn~agraf 3 taler om liindringer sow ,sd fjerrzes. Det hcter der bl. a,: .\Ti her alle kirker sotn er repesentert, om P fordanlrne antisemitis~nen, uansett hvilket opphav den en" matte ha, soln abmlutt ufarenlig lned bekjennelse iog utarelse av den kristne tro. Antiscmitis~nen er synd mot Gud og mcnnesker..
Parogrof 4 taler sP orn K ~ i s t r n t vitnesbyrd for det jadiske folk: ePB tross av det alle- og altomfattende i Herrens misjonsbefaling, og trass det fakturn at kirkens farste ~nisjonsoppdrag gjalrlt det jadiske folk, har ?%re kirker med fS unntagelser sviktet nar det gjaldt % fortsette denne misjonsvirksamhet. Ansva- ret for denne misjan burde ikke havedsakelig overlates ti1 uavhengige og private
-
misjonrtiltak. At szrskilte selskap av farskjellig art har mittet ta seg av denne misjon, har ofte betydd en utskilling av jadene som gjenstand for en spesiell misjonsinteresse, ogsi der hvor de meget godt kunne blitt omfattet av kirkens normale virke. Det har ofte fprt ti1 at de omvendte er blitt tvunget ti1 P leve i et avsondret Pndelig snmfunn, istedenfor at de hurde f@res inn i og bli ansket velkommen ti1 kirkens og menighetens fellesskap.
I erkjennelse au disse feilgrep og farsarnlnelser m i vPre kirker pita seg ansvaret for jadcmisjonen og betrakte den sam en normal del av menighets- arbeiclet, s.erlig i de land hvar jadene har full samfunns- og borgerrett. Hvor det ikke er naen kirke p% stedet, eller landets kirke ikke makter denne oppgave, m i det bli ordnet med et spesielt misjonsarbeid fra utlandct.
P i grunn av det jadiske folks sarskilte historiske arv, mP kirkene gjare noe for P spesialutdanne prester sam er szrlig egnet far denne oppgave. Likes& burde det sarges for P f.3 utgitt kristen litteratur som kan forrnidle evangeliet ti1 det j$diske folket.
157
Likedan m2 det gjgres klart for de kristne, at det beste middel ti1 % vinne andre for Kristus, er et seirende og strilende kristenlivs vitnesbyrd og formid- ling av Guds kjzrligl~et i den personlige omgang mellom mennesker. N&r dette virkeliggjares og oppleves i et snnt og ektc kristent fellesskap og samfunn, vil evangeliets kraft viere merhbar. I et slikt fellesskap vil det ikke vzre naen forskjell rnellom en omvendt jade og andre lernlner av kirken, far alle tilharer den samme kirke og det sanlme fellesskap gjennoln Jesus Kristus. Men den om.
vendte jade trenger en sarlig kjierlighetsfull omsorg ag en helhjertet mattakelse i menigheten, fordi hans ooergang ti1 kirken ofte farer lned seg et dypt og s2rcnde bru,dd med familie og venner..
Det var verkligen nodvendigt, att ett ord antligen sades f r i n kristet hill i denna friga. Antisemitismen hadde icke begravts med na- tionalsocialismcn utan stack har och dar Bter upp sitt huvud. Mis- sionsarbetet bland judarna blev darfor nu till stor del ett upplys- ningsarbete bland kyrkans eget folk om judar och judendom och om vBr kristna missionsplikt'bland judarna. Och redan nu, sedan bara tre A fyra Br forflutit frBn Amsterdam-konferensen, kan man har och d b skonja en forandring frin kyrkans och de kristnas sida till ett storre positivt intresse for mission och evangelisation bland judarna. P i minga hBll ha missionssallskap sedan lange haft verk-
samhet bland judar. Kyrkorna ha nu ofta visat sitt intresse genom att mer an tidigare stodja sidana missionssallskap och lBta dem f B bliva uttrycket for resp. kyrkas missionsintresse. PB andra hill ha kyrkorna mcr mBlmedvetet gitt in for den i Amsterdam-rapporten anbefallda .forsamlings-verksambeten~, att prasten i menigheten ar ansvarig for evangelisation och sjalavird ocksB bland de judar, som bo inom hans verksamhetsomride. Det forra galler bl. a. de skan- dinaviska ianderna, men ocksi Storbrittanien och ett flertal lander p i Europas kontinent, det senare sarskilt ett flertal kyrkor i Forenta Staterna och Kanada.
I Skottland och Englnnd hora de flesta missionssallskapen bland judarna till n3gon kyrka. I den Presbyterianska kyrkan i England har man under nBgra Br haft en prast sarskilt anstalld som instruk- tor for denna del av missionsverksamheten.
-
I Holland har den reformerta statskyrkan anstallt ett antal praster, som har till sar- skild uppgift att Bstadkomma kontakt med judarna for att goraevangeliebudskap kant bland dern. I samma land forsoker ocksi den stora fria reforrnerta kyrkan n i alla judar i de storre staderna genom att fordela skrifter, eller tillstalla dern personliga brev av missionskaraktar.
-
Sedan forra Bret har man ocksi i Danmark slagit in p i samma vag och utger d b en tidskrift, kallad ~Kontakt., som distribueras till omkring 1000 judiska adresser i K@penhamn.-
Den suenska missionen bland judsrna, som sedan irtionden tillbaka arbetar i Osterrike och Frankrike, forsoker nu, i enlighet med Amsterdam-resolutionen, lner intressera de inhemska kyrkorna for direkt evangelisationsarbete bland judarna. I Osterrike har resul- tatet redan blirit, att den lutherska kyrkan i Osterrike tillsatt en p r b t med sarskild uppgift att agna sip i t denna verksamhet. Ha11 har sedan nip01 i r sin bostad i den svenska missionens hus i Wien, och ar samtidigt den andlige ledaren for det svenska missionsarbetet i Osterrike. - I Ungern fortsattes alltjamt det missionsarbete bland judarna, som g i r under namnet *Den Gode Herden*. Enligt de sparsamma rapporter man n u kan erhBlla fr9n Ungern, synes ocks9 detta arbete mer och mer ha overgitt till att bliva en normal del av det egentliga forsan~lingsarbetet.
-
I N o v e utfors organiserad lnissionsverksarnhet bland judarna huvudsakligen av den starkt kyrkligt forank-rade Norsk Israelsmisjon, med generalsekretariat i Oslo, och ett flertal kretssekreterare anstallda ute i landet. Ocksi denna mission anser som en av sina viktigaste uppgifter att mer och lner vacka kyrkans folk till missionsintresse for Israel.I Europa har ju kyrkans forhillande till judarna avsevart andrats dbigenom, att st@rre delen av Europas judar f r i n fore kriget antin- gen utrotats eller flyttat over till huvudsakligen Nord- och Syd- Amerika eller till staten Israel. Man beraknar, att av Europas 7 mil- joner judar fore kriget (utanfor Sovjetunionen) icke fullt 1 miljon judar iterstir. (Vad Sovjetunionen betraffar, aro uppgifterna ganska otillforlitliga. men man beraknar, att omkring 2 miljoner judar fin- nas i Rysslanrl och av Ryssland beharskade lander i Europa.) Fler- talet judar bor n u i Amerika och framfor allt i Forenta Staterua, dar antalet uppgir till omkring 5 miljoner. I Asien bor omkring 2 mil- joner judar, varav 1 400 000 i staten Israel. I Afrika beraknar man antalet till omkring GO0 000, huvudsakligen i de nordligaste och syd- 159
. . .
ligaste delarna av kontinenten. I Australien utgor antalet omkring 50 000.
Denna forskjutning av antalet judar i r i n Europa till Nya Varlden ,7, har dels gjort det lattare for de olika kyrkorna i Europa att inne- sluta ocksi judarna i sin pstorala verksamhet, och i andra sidan
~~ -
har den intensifierat intresset for evangelisation och mission bland judarna i Amerika. Vad Europa betraffar, finnas storre judiska enheter endast i England med oinkring 400 000 och i Frankrike med omkring 240 000, medan t.ex. Tyskland endast har omkring 20 000 judar kvar. P.4 grund av vad som forekornmit i detta sistnanlnda land under de senaste irtiondena ar dock alltjamt omvarldens intresse inriktat p i sarskilt Tyskland, d2 det galler ett stallningstagande till judarna av i dag f r i n kristet hill. Av stor betydelse for hela install- ningen till judarna f r i n de kristnas sida har har blivit den resolu- tion och skuldbekannelse, som den evangeliska kyrkan i Vasttyskland avgav p% en synod i Berlin den 23.-27. april 1950, dar det bl. a. heter:
.Vi tro pP den Herre och Prilsare, vilken sasom lnanniska stammar frPn det
.
t
judiska folket.
Vi bekanna o s till den kyrka, som av judekristna och hednakristna a r sam- manfogad till en kropp o d ~ vars frid ar Jesus Kristus.
Vi tro, att Guds liiften over sitt utvalda folk Israel galla likafullt .%"en efter Jesu Kristi korsfbtelsc.
Vi tittala Bppet, att vi genom underlitenhet och tystnad blivit medskyldiga infBr barmhartighetens Gud till den mrbrytelse, sam genom manniskor av virt folk begatts mot judarna.
Vi bedja alla kristna att frigora sig frPn all slags antisemitism och med allvar st2 den emot, d8r den p% nytt uppstar, och att mota j~tdar och judekristna i broderlig andegemenskap..
Det ar visserligen sant, att bar och dar i Tyskland antisemitismen iterigen dycker upp, men denna forklaring f r i n kyrkans sida bar dock risat, att den evangeliska kyrkan vill vara medveten om sitt ansvar och det uppdrag den fitt f r i n kyrkans Herre. Det tyska folket har ocksi sival genom sin president som genom sin forbunds- kansler oppet forkl%rat sin beredvillighet att i den m i n detta ar mojligt soka gottgora till judarna nigot av den skuld, som man dragit over sig. Ett synbart bevis h o r p i utgora ocksi de forhand- lingar mellan Tyskland och staten Israel som inleddes under mars
minad i Holland. Ett annat uttryck harfor ar aktionen .Fred med Israel., som bl. a. samlar in medel i Tyskland for att i staten Israel kunna plantera omkring 6 miljoner olivtrad, vart och ett utgorande en minnesvird over av nationalsocialismen mordade judar. Direkt missionsarbete bland judarna i Tysklatld utfores ocksi av ett flertal missionssallskap och organisationer, forellade i Evangelischer Aus- schuss fur Dienst a n Israel.
Vad Amerikm Forenta State?. betraffar kan det vara av sarskilt intresse for vira skandinaviska lutherska kyrkor att erfara nigot om den verksamhet som bedrives av de lulherska kyrkorna i FGrenta Staterna bland judarna. De i t t a store lutherska kyrkorna i Nord- Amerika ha under sitt Nationella Lutherska R i d organiserat en sarskild avdelning for evangelisation och mission bland judarna.
Frin Chicago, dar denna avdelning har sin centrala byri, organise- ras detta arbete over hela landet genom heltidsanstallda praster, sorn st% forsamlingspristerna till buds med r i d och hjalp i detta speciella arbete. Overallt framhaves betydelsen av forsamlingspra- stens och forsa~nlingsmedlem~narnas positiva intresse for evangelisa- tion bland judarna. Varjr enskild kristen skall om mojligt vara en missionar. En rundfriga till de 9500 forsamlingarna (menigheterna) i hela Nordamerika bar visat, at i omkring 4000 forsamlingar bo judar inom den evangeliske pastorns verksomhetsomride. Av dessa forsamlingar ha 37,7
%
betygat, att dar rider ett positivt forhillande till deras judiska grannar och att dar finnes nigot slag av evange- lisation eller mission bland judarna. Genom den centrala ledningen for arbetet over hela landet har man kunnat anskaffa en del latt- tillgjanglig litteratur bide for prbter och forsamlingsmedlem~nar och for judarna sjalva. Hela verksamheten har visat nodvandigheten av ett visst teologiskt underlag for detta missionsarbete. A andra sidan har det ocksi visat sig, att judarna sjalva ofta ha lner respekt for en missionsverksamhet, som utovas av en kristen kyrka, an om en enskild frimissionar kornmer med evangelie budskap. En rundfriga till ett antal amerikanska rabbiner har visat, att rabbinerna i allmanhet hade forstielse for denna kyrkans inissionsverksamhet, sisom ett uttryck for kyrkans eget vasen. Endast mot vissa missions~netoder har man visat storre opposition frin judiskt hill.11
-
Norsk Tidsskrift for Misjon. 111. 161Nu kan det ju ocksi synas, som om forhillandet mellan oss kristna och judarna i vir tid icke skulle behova leda just till evangelisation eller mission bland judarna. For minga kristna manniskor synes det vara tillrickligt, om antisemitismen kan motarbetas och om ett vanskapligt forhillande kan komma till stind mellan judar och kristna. Sidana tankar ha vunnit hurskap inte minst i Amerika, dar ju mission ofta uppfattas som ett pitrugande av en personlig overtygelse, vilket i frihetens land inte ar alldeles sfair play.. P i grund harav ha minga kristna och judar gitt in for att motas i en s.k. .brotherhood movement. eller i vanskapsrorelsen .Christians and Jews.. Dessa organisationer ha aven f i t t sina avlaggare i Europa.
Deras intentioner aro sakerligen oklanderliga, d i man framfor allt velat bekampa antisemitismen och f i till stind en forsta kontakt med judarna frin kristet hill och med kristna f r i n judiskt hill efter de fruktansvarda handelserna fore och under senaste kriget.
Det miste ocksi med tacksamhet betygas, att man i detta avseende n i t t vissa resultat. Men nar dessa organisationer ocksi ha fastslagit i sina statuter, att de vilja bekampa varje form av sreligios intole- ram>, s i mQte vi friga oss, vad man forstir under dessa ord. Prak- tiskt har det visat sig, att man icke vill veta av mission eller evan- gelisation bland judarna frin kristet hill. Samtidigt ar ocksi den faran forhanden, att grinserna mellan de bade religionerna s i utsuddas, att den kristna trons absoluthet blir ifrigasatt. P i sina hill har samarbetet darfor, nar det rort sig om deltagande i guds- tjanster eller behandling av trosfrigor, urartat till nigot slags syn- kretism. I Amerika forekommar det ganska ofta, att rabbiner pre- dika i kyrkorna, och det fins aven ett fall i New York, dar kyrkan och synagogan motas i samma gudstjanstlokal t.0.m. p i samma tider. Det mivte vara en ganska liberal kristendom och en tamligeu ytlig judendom, som kunna tilleta sig nigot sidant.
Under senare i r har denna toleransrorelsen mellan kristna och judar, vilken ekonomiskt hittills till storsta delen underhillits f r i n judiskt hill, dock haft det goda med sig, att de kristna kyrkorna mer och mer besinnat sig p i sin egentliga missionsuppgift bland judarna. T y om vi kristna grnnda v i r tro och virt liv p i Jesus Kristus, som sade: .Jag ar vagen, sanningen och livet. Ingen kom-
mer ti1 Fader11 u t o ~ n genom miga (Joh. 14:6), d i m b t e vi ocksi gentelnot judarna forsoka upptrada med denna sanning for ogonen, d.v.s helt enkelt vara missionarer. Det ar ju det egendomliga med judarna, att de alltjamt langta efter sin Messias, som vi kristna redan mena har kommit i och genom Jesus Kristus. Det ar val ocksi denna langtan, som hillit judarna samman under irtusenden och sarskilt under de tvi sista irtusendena. Det ar strangt taget ocksi denna langtan, soin nu p i senare i r fort en del av judarna tillbaka till det land, som de sjalva kalla ssiua faders land. och som nu bar namnet Israel, det namn som bara for nigra i r sedan av en Hitler och hans nationalsocialister gjordes till ett forhinat skymford, som varje jude var skyldig att upptaga som fornamn.
Grundandet av staten Israel, dar redan en tiondel av alla judar i varlden samlats, har, shom inledningsvis namndes, i hogsta grad bidragit till att. gora frigan om de kristnas stallning till judarna aktuell. Det Heliga Landet har alltid varit ett gemensamt intresse b%de for kristna och judar. Aven om nu invandringen till Israel manskligt sett ter sig som ett politisk foretag f r i n den judiska sion- ismens sida, s% kan dock den kristna kyrkan icke underlita att friga sig, huruvida dessa handelser ha nigot med Gamla Testamentets profetior att gora och med Guds fralsningsplan for sitt gamla for- bundsfolk Israel. Amsterdam-konferensen sager i sin rapport om
~Kyrkan och Israel. ocksi nigra ord om deuna nya statsbildning:
.Vad de politiska synspunkterna p i Palestina-problemet betrafiar och den invecklade frigan om vem som har ratten p i sin sida, aro vi icke i stind att falla nigot omdome. Icke desto mindre vadja vi till natioilerna att behandla denna friga icke ur politisk, strategisk eller ekonomisk synspunkt utan som en moralisk och andlig friga, som beror ett nervcentrum i virt religiosa liv..
Det ar sakerligen icke latt for oss kristna att bilda oss et gemen- satnt omdome om uppkomsten av staten Israel. Min erfarenhet f r i n mina resor och besok i olika protestantiska kyrkor i Europa och Amerika ar emellertid, att man i stort sett glader sig over att judarna iterigen f i t t ett nationalhem. Man glader sig ocksi over det intensiva och planmbsiga uppbyggnadsarbete, som det judiska fol- ket har genomfort i Israel redan p i s i fi i r , ett storverk som har
och dar har fiirvandlat oknen till ett land, som eflyter av mjolk och honung.. Av annu storre betydelse for oss kristna ar kanske, att denna nya stat, dar judar samlats frin over sextio lander i vHrl- den, ocksi har nigot att saga oss om v i r egen synd och skuld gent- emot judarna. I nara tvi tusen i r ha judarna vistats bland s.k.
kristna folk. Nu itervander en del av dem till cfadernas land*, men alltjamt ntan sin Messias. S i litet ha vi kristna forstitt att uppen- bara vir egen Herre och Fralsare sisom judarnas Messias. S i litet ha vi visat av den karlek, son1 vi sjalva f i t t del av, d i Gud sande sin Son i varlden for att fralsa oss.
Det religiosa tillstindet bland judarna, kan narmast karakteriseras som sekularism. Det galler framfor allt landet Israel, men det galler ocksi de lander, dar judarna aro samlade i storre antal, icke lninst Forenta Staterna. Omkring 50
%
av alla jndar i Nordanlerika till- hora icke nigon religiiis gemenskap eller synagogs. Rabbinerna klaga over att omkring 75 % av'den judiska nngdomen i Amerika icke f i t t nigon judisk uppfostran och icke ager nigot intresse for judisk religion eller tradition. I landet Israel ar forhillandet t.0.m. annu samre, vad religionen betraffar. Hogst 10%
av Israels befolkning visar ett positivt intresse for den judiska religionen. De ovriga aro mer eller mindre likgiltiga for religiosa frigor och svara i allmanhet, att de ha viktigare ting att syssla med, namligen att bygga upp sitt land nationellt, politiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt. Forst sedan detta skett, skulle man kunna agna intresse i t religion&Detta betyder dock icke, att man icke har en allman tro p i Gud.
Man t.0.m. laser sin Bibel, d.v.s. virt Gamla Testamente, men man visar ocksi ett pifallande intresse for Nya Testamentet, icke ininst darfor att Jesus av Nasaret dock levde och verkade just i Israels laud. Det Gamla Testamentet 2r ocksi den fornamsta laroboken for de over 200 000 skolbarn som redan besoka jndiska skolor i Israel.
Bibelns sprik ar ju ocksi det moderna spriket i Israel.
For den kristna missionen ar det av ganska stort intresse att stu- dera denna sekulariserande utveckling inom judendomen av i dag.
Den betyder i stort, att ghettomurarna brutits ned och att man ar mer vaken an tidigare inom storre delen av judendomen for infly- telser utifrin. Denna utveckling kan utgora en stor mojlighet for
det kristna evnngeliet att antligen bli mottaget och forstitt p i ett annat salt an tidigare varit fallet. Men den staller samtidigt storre krav p i varje kristen bekdnnare att i sitt liv visa, vad som ar sant kristet. Den a r en utveckling p i gott och ont. Det beror mycket p i oss kristna, huruvida judendomen av i dag skall kunna fyllas med nytt andligt innehill, av evighetsvarde. I Amsterdam-rapporten hette det, at det abor s t i klart for kyrkans folk, att det starkaste argumentet for att vinna andra for Kristus ar det segerrika liv, som smittar av sig, och den Guds karlek som kommer till uttryck i den personliga kontakten manniskor emellan.. Detta a r den viktigaste missionsmetoden, d i det galler kristet missionsarbete bland judarna ' av i dag.
Den kristna missionen bland judarna har sedan mer an 30 2r ett genzeiisamt internntionellt o~gaiz i den komnzittt for jz~demission som finnes inoin Internalionella Missioi~sradet i London och New Yol-I<. KommittCns uppgift ar bl. a. att sainordna inissionsarbetet, d i r detta ar mojligt ell& nodvandigt. En annan sida av denna korn- mities verksamhet har varit att organisera ntbildning av praster och inissionarer for detta arbete. Detta har hittills skett dels vid inter- notionella son~morkurser, som anordnas i regel irligen, dels vid pernzaneizta institut for judisk forskning. En sidan internationell sommarkurs kommer att detta i r anordnas i Bethel bei Bielefeld, Tyskland, den 5-15 augusti. De permanenta instituten aro f. n.
tv$ det ena i Tyskland, Institutum Judaicum Delitzschianum i Miinster under ledning av teologie professorn K. H. Rengstorf, och det andra, det Svenska teologiska Institutet i Jerusalem under led- ning av direktor Hans Kosmala, av judarna sjalva ansedd som en av de iardaste kristna kannarna av den rabbinska litteraturen. Vid det sistnamnda institutet ha hittills varje 8r mottagits sex skandi- naviska stndenter, t v i f r i n Sverige, t v i f r i n Norge, t v i f r i n Dan- mark, vilka ined stipendier frin resp. landers kyrkor eller missions- sallskap kunnat studera vid detta institut.
Internationella ~lissionsridets kommittk ger ocksi u t ett missions- organ, .News Sheet., som utkommer varannan minad och innehil- ler dels principiella frigor av varde for missionsarbetet, dels rappor- ter f r i n olika missionsfalt. Ko~nmittCn soin i repel irligen samman- 165
trader, bestir av tre avdelningar, en for det kontinentala Europa och Skandinavien, en for Storbrittanien och en for Amerika. I kom- mitten ar dessutom representerade Kyrkornas Varldsrid och Jude- kristna VPldsforbundet. En av de viktigaste uppgifter som f. n.
iligger kommittkn ar utgivandet av en volym, upptagande den teo.
logiska bakgrunden for judemission, situationen inom judevarlden av i dag, de s.k. judekristna och kyrkan, forhillandet mellan kristna och judar i olika lander just nu och kyrkans speciella budskap till judarna i dag. Denna volym skall om mojligt ingi i det forberedande arbetet for n b t a stora kyrkokonferens under Kyrkornas Varldsrids ledning, vilken kommer att sammantrada i Evanston utanfor Chicago sommaren 1954.
Till kommittkns uppgifter hor ocksi att vid kyrkokonferenser av mer allmangiltig karaktar iita sig representera och f i ocksi denna friga behandlad. S i kommer vid Lutherska Varldsforbundets kon- ferens i Hannover sommaren 1952 en rapport att framlaggas om de lutherska kyrkornas stallning till judarna och det dar forefintliga missionsarbetet. Under innevarande sommar kommer ocksi denna missionsfriga att utgora en del av Internationella Missionsridets program vid dess konEerens i Willingen, Tyskland, 5-21 juli, med huvudamnet .The Missionary Obligation of the Church>.
I allt detta samordnade arbete ar kommitten dock fullt p i det klara med att det viktigaste arbetet bland judarna f r i n kristet hill icke utfiires vid konferenser och kommittksammantraden utan i den personliga kontakten mellan kristna och judar. Det ar ocksi glad- jande att f r i n kristet hill kyrkor och enskilda kristua mer och mer engagerat sig i denna personliga missionsverksamhet bland judarna.
Det ar sakerligen ocksi endast s i v i r Icristus skall kullna bli uppen- barad s%som judarnas lvlessias. Kanske m%ste vi kristna ocksi mer an tidigare iara oss att bedja ocksi for Guds gamla forbundsfolk Israel, s i att .Israel av kottetn en ging skall knnna upptagas i det sandliga Israel., Kristi kyrka, och till sist -hela Israel. bliva fralst.
