Lena Boström Mittuniversitetet Monica Orwehag Högskolan Väst Helene Elvstrand
Linköpings universitet
DOI: https://doi.org/10.5617/adno.8834
På spaning efter fritidshemmets didaktik
Sammanfattning
Didaktik som teori och forskningsområde i relation till undervisning är vedertaget inom många discipliner (exempelvis naturvetenskap och förskolepedagogik) men inte för fritidspedagogik. Trots detta ska studenter på grundlärarprogrammet med inriktning fritidshem uppfylla ett av examensmålen som explicit uttrycker kunskaper om didaktik och ämnesdidaktik inom det fritidspedagogiska området. Därtill är forskningen ganska osynlig. Denna studie lyfter fram hur didaktik explicit behandlats i både vetenskapliga artiklar och forskningsbaserad litteratur med inriktning mot fritidshem. Syftet med litteraturöversikten är att a) identifiera och beskriva fokus och inriktning i åren 2000–
2021, b) jämföra, diskutera och problematisera resultaten, samt c) peka ut framtida forskningsinriktningar. Metoden är en systematisk litteraturöversikt (SLR) med en kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys. Resultaten visar att intresset för och med- vetenheten om didaktikbegreppet har vuxit fram de senaste tio åren och att de allra flesta texterna utgår från en kvalitativ ansats med diskuterande, argumenterande och reflekt- erande analyser. Ett mindre antal studier bygger på empiriska underlag. Innehålls- mässigt fångar studierna några av de traditionella didaktiska begreppen såsom läraren, ledarskap, ämnesdidaktik, men även olika teoretiska utgångspunkter. Användningen av begreppet didaktik i fritidshemmet pekar på att området behöver utvecklas, att didaktik- begreppet används i förhållande till fritidshemmets verksamheter och att det nyttjas som tolkningsram för empiriskt material. Studien påvisar förvisso medvetenheten om olika didaktiska aspekter, men det saknas studier som införlivar den didaktiska komplexi- teten.
Nyckelord: didaktik, fritidshemmets didaktik, systematisk litteraturöversikt
In search of didactics in School Age Educare Centers
Abstract
Didactics as a theoretical basis and as a research field in relation to teaching exists within many disciplines (e.g., natural sciences and preschool education) but not for leisure- time pedagogy. Despite this, teacher students in School Age Educare Centers (SAEC) must fulfil one of the nationally established goals which explicitly demands knowledge in didactics and subject didactics within the field of leisure-time pedagogy. In addition,
the research is quite invisible. This study highlights how didactics has been explicitly dealt with in both scientific articles and research-based literature aimed at SAEC. The purpose of the literature review is as follows: a) identify and describe focus and orien- tation (both subject-wise and didactically) in the years 2000–2021, b) compare, discuss and problematize the results, and furthermore, c) point out future research orientations.
The method is a systematic literature review (SLR) with a qualitative and quantitative content analysis. The results show that the interest in and awareness of the concept of didactics have developed over the past ten years, and that the vast majority of texts are based on a qualitative approach with discussing, argumentative and reflective analyses.
A small number of studies are based on empirical data. In terms of content, the studies capture some of the traditional didactic concepts such as the teacher, leadership, and subject didactics, but also different theoretical points of departure. The use of the concept of didactics in the SAEC indicates that the area needs to be developed, that the concept of didactics is used in relation to activities in SAEC, and that it is used as an interpretive framework for empirical material. The study certainly demonstrates the awareness of various didactic aspects, but there is a lack of studies that incorporate the didactic complexity.
Keywords: didactics, didactics in School Age Educare Centers, systematic literature review
Introduktion
Didaktik som teoretisk grund och forskningsfält är inom många discipliner ett självklart, beforskat och beprövat perspektiv i relation till undervisning, exempel- vis inom naturvetenskaper, matematik eller förskolepedagogik. Så är inte fallet inom fritidshemmets undervisning. Trots detta ska studenter efter genomgången utbildning utöver de allmänna målen i Högskolelagen, 1 kap. 8 §, uppfylla nationellt fastställda mål enligt Examensordningen (Högskoleförordningens bi- laga 2, 1993:100) för grundlärarexamen med inriktning mot arbete i fritidshem, där ett av lärandemålen är
– visa sådana kunskaper i didaktik1 och ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande inom det fritidspedagogiska området och inom det eller de ämnen som utbildningen avser och för yrkesutövningen i övrigt.
Problemet är dock att det inte finns någon definierad didaktisk teori eller teoretiskt ramverk för ämnet fritidspedagogik. Forskningen är också tämligen osynlig inom detta fält. Än mer problematiskt är det att fritidshemmets personal därmed inte har de didaktiska verktygen att använda, förstå och förhålla sig till i vardagen. En ytterligare komplikation är att Universitetskanslersämbetet (UKÄ) nyligen (UKÄ, 2019) utvärderat landets lärarutbildningar och fyra av tolv med inriktning fritids- hem bedömdes ha bristande kvalitet vid första granskningen gällande detta mål.
1 Våra kursiveringar
En komplexitet med arbetet i fritidshem är spänningsfältet mellan fritidshem och skola. Lärare i fritidshem ska i sitt dagliga arbete hantera och förhålla sig till dessa delvis skilda kulturer och pedagogiska traditioner samt olika, ibland över- lappande styrdokument (Boström & Augustsson, 2016). Detta i sin tur ger upphov till flera möjliga konkreta varianter på utformningen av fritidslärarens arbetsupp- gifter inom fritidshem och skola, beroende på vilka styrdokument som gäller för en viss arbetsuppgift (Hansen Orwehag, 2015).
För att skapa en förståelse för kontexten till denna översikt ges först en intro- duktion till problemområdet och till tidigare forskning inom fältet. Efter en genomgång av forskningsmetoder följer så resultat och diskussion med slutsatser och implikationer av vår litteraturgranskning.
Problemområde
Nästan en halv miljon elever i de yngre skolåldrarna tillbringar betydande tid i fritidshemmet före och efter skolan samt under skollov (Skolverket, 2019a), vilket gör att det är en betydande plats för lärande, lek och samspel. Fritidshemmet har i uppdrag att både stödja elevers lärande och erbjuda dem en meningsfull fritid.
Fritidshemmet ska tillsammans med förskoleklass och skola samverka för att skapa ett helhetsperspektiv på elevens hela dag och bidra till att komplettera skolans lärandeuppdrag (Skolverket, 2019b), även om formerna för komplett- eringen kan tolkas på skilda sätt (Perselli & Hörnell, 2019; Hansen Orwehag, 2015).
Fritidshemmet kan beskrivas vara mitt i en nyorientering där både uppdrag och kvalitet på olika sätt är föremål för diskussion. Det går också att beskriva nyorienteringen i termer av förskjutning från en socialpedagogisk tradition till ett uttalat pedagogiskt fokus och där lärande alltmer betonas (Gustafsson Nyckel, 2020). 2010 års uppdatering av Skollagen (Sverige, 2020) förstärkte fritids- hemmets lärandeuppdrag via ett tillägg av ett särskilt avsnitt (kap 14) som behandlar fritidshemmet, där fritidshemmet ses som ett komplement till de obligatoriska skolformerna. Verksamheten i fritidshemmet betecknas här som utbildning och begreppen undervisning, lärare och elev gäller i lagtexten även fritidshemmet.
Redan före uppdateringen av skollagen 2010 fanns fritidshemmet med i den då gällande läroplanen, Lpo94-98 (Utbildningsdepartementet, 1998), där skriv- ningen innebar att läroplanens två första delar skulle tillämpas i fritidshemmet – medan den tredje som innehöll kursplaner enbart gällde grundskolan. Från och med den nya läroplanen Lgr11 (Skolverket, 2016) knyts fritidshemmet tydligare till skolan genom att föreskriften tillämpas byttes mot att de två första delarna nu ska gälla även i fritidshemmet. Denna utveckling aktualiserades än mer genom att fritidshemmet i läroplansrevideringen 2016 fick en egen del i läroplanen, del 4, där fritidshemmets centrala innehåll och undervisningsformer beskrivs.
I den lärarutbildning som startades 2011 fick grundlärarexamen tre olika inriktningar, varav en mot arbete i fritidshem, och detta innebar att yrkes- inriktningen mot fritidshemmet tydliggjordes och specificerades i de separata examenskraven för de tre inriktningarna. Samtidigt innebar det också något som har tolkats som en ökad ”skolifiering”, eftersom fritidshemmet i än högre grad via läroplanen inlemmades i den terminologi som av tradition gäller i skolan. För- ändringarna har inte varit helt oproblematiska för fritidshemmets del. I Skolin- spektionens nationella granskning 2018 av fritidshemmets undervisning, kritiser- ades undervisningen där i termer av att den inte var mer ”framträdande eller utvecklande” (Skolinspektionen, 2018, s. 5).
Under 2018 påbörjade Universitetskanslersämbetet en nationell granskning av all förskollärar- och lärarutbildning i Sverige. I denna inledande granskning av förskollärar- och grundlärarutbildningarna lyftes sex examensmål fram som utgångspunkter i granskningen. Ett av målen för grundlärare i fritidshem, som citeras inledningsvis, inom området Färdighet och förmåga, innefattar förmåga att tillämpa didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik för undervisning och lärande inom det fritidspedagogiska området. Granskningen aktualiserade ett bedömningsområde som sällan relaterats till fritidshem och som också kan upp- fattas som ett område att hålla borta från fritidshemmet då det kan uppfattas vara en skolifiering (se Boström & Augustsson, 2016; Haglund, 2018; SOU 2020:34) och där en polarisering också sker mellan olika värden.
Även runt om i Norden sker förändringar avseende Skolefritidsordning (SFO).
I Danmark har förändringar skett de senaste åren av såväl fritidshemmens organ- isation och arbetsformer som utbildningen av de pædagoger som arbetar i dessa.
De tidigare fristående fritidshemmen ersätts under denna tid i allt större omfatt- ning av SFO-er som finns integrerade i skolbyggnaderna. Samtidigt inleds en nära samverkan mellan klasslärare och SFO-pedagoger, ett samarbete som dock initi- eras senare än i Sverige (Ringskou & Gravesen, 2020). Den tidigare gemensamma utbildningen av pædagoger med enbart en kortare fördjupning i något av tre om- råden: inom förskola och fritidshem, inom socialpedagogik eller inom särskola/
vuxna med funktionsnedsättningar, ersätts 2014 av en ny utbildning med mer specificerade och fördjupade inriktningar, bland annat en inriktning för arbete med åldersgruppen 6–18 år i skola, fritidshem, klubbverksamhet och ungdoms- klubbar. I Norge sker också förändringar avseende SFO-ernas inriktning. Efter en nationell granskning (Wendelborg et al., 2018) som lyfte fram brister i form av bl.a. likvärdighet kring vilket innehåll som barn möter i SFO, samt ojämlikheten kring vilka barn som tar del av verksamheten, har ett omfattande reformarbete påbörjats (Kunnskapsdepartementet, 2019). Detta har resulterat i att från hösten 2021 gäller nationella riktlinjer för alla SFO som ett sätt att garantera likvärdighet avseende kvalitet och innehållsliga aspekter. Avslutningsvis går även liknande tendenser att urskiljas i Island gällande fritidshemmet där också krav på nationella kvalitetskriterier efterfrågas samt verksamheten tydligare relateras till skolan och med en ökad betoning på lärande (Pálsdóttir & Kristjánsdóttir, 2017). Det kan
också tilläggas att någon forskning om fritidshem i princip inte stått att finna vad gäller Finland.
Sammantaget har en förskjutning skett, både i Sverige och i flera nordiska grannländer, dels med avseende på att fritidshem ska bidra på ett mer specificerat sätt till barns lärande och dels med förändrade lärarutbildningar och policyarbete kring kvalitets- och likvärdighetsfrågor. Detta innebär i sin tur att fokus i flera avseenden tydligare riktats mot undervisning och verksamhetsformer i fritids- hemmet och att behovet av fritidspedagogisk forskning ytterligare ökat, inte minst behovet av forskning om didaktik i fritidshem. Fokus för denna studie är därför att granska vilken forskning som finns och vad den innehållsmässigt fokuserar.
Syfte
Denna studie lyfter fram hur didaktik explicit behandlats i de valda texterna.
Begreppet didaktik i förhållande till fritidshem används enligt vad vi funnit i det närmaste enbart i en svensk kontext, inte i de övriga nordiska ländernas texter, vilket är skälet till de avgränsningar som följer och att vi i detta sammanhang valt att inte ta upp annan nordisk forskning. Inkluderingskriterier i sökningen begräns- ades till texter publicerade i vetenskapliga tidskrifter, böcker eller rapporter och antingen skrivna på svenska, översatta till svenska eller skrivna av svenska forskare på engelska direkt riktade till fritidshemmets kontext.
Syftet med litteraturöversikten är således följande:
a) identifiera och beskriva fokus och inriktning (både innehållsmässigt och med avseende på nyttjande av didaktikbegreppet) åren 2000–2021 i en svensk kontext,
b) jämföra, diskutera och problematisera resultaten, samt c) peka ut framtida forskningsinriktningar.
Eftersom forskningen är i sin linda inom fältet samtidigt som Högskoleförord- ningen (1993:100) för grundlärarutbildning med inriktning mot arbete i fritidshem anger att didaktik i fritidshem är ett område som studenterna ska undervisas i, kommer denna översikt att vara till nytta inte bara för forskare och undervisande personal inom lärarutbildning, utan även för personal i fritidshem och aktörer inom skolväsendet såsom rektorer och politiker.
Tidigare forskning
Området fritidspedagogik kopplat till fritidshem är som helhet tämligen nytt som forskningsfält och dessutom i stor utsträckning enbart frekvent förekommande i Norden, främst i Sverige och Danmark. Av detta skäl har vi valt att inledningsvis presentera fältet mer översiktligt, med vissa jämförelser mellan den svenska och
den danska respektive norska utvecklingen, för att därpå ta upp det specifika området fritidshemmets didaktik.
Forskningsfältet fritidspedagogik
Fram till början av 2000-talet fanns i Sverige enbart en dryg handfull avhandlingar som berörde detta fält och utöver detta i princip inget alls, utom ett antal utvärderingar av olika, under denna tid aktuella, samverkansprojekt mellan skola och fritidshem. Avhandlingarna rör fritidshemmet som en del av den offentliga socialisationen (Svensson, 1981), fritidspedagogens yrkesroll (Johansson, 1984), olika aspekter på verksamheten i fritidshemmet, som kamratskap, pedagogens ledarskap och inkludering (Evaldsson, 1993; Ursberg, 1996; Karlsudd, 1999) samt samverkan mellan fritidshem och skola (Fredriksson, 1993; Hansen, 1999;
Calander, 1999). Även i Danmark framträder fritidspedagogiken i forskningen i huvudsak efter sekelskiftet. I en studie (Ringskou & Gravesen, 2020) av forskningsbaserade texter med koppling till detta fält, finns i det urval som gjordes för tidsperioden 1980–2019 inga texter från tiden före 2000, som uppfyller Ring- skou och Gravesens sökkriterier.
Under 2000-talets första decennium tillkommer ytterligare ett antal avhand- lingar som även dessa i flera fall har samverkan med skolan som ämne (Munk- hammar, 2001; Gustafsson, 2003; Nilsson, 2003; Hjelte, 2005). En viktig del i detta dominerande ämnesval torde vara den vid denna tid nya och i många fall påbjudna samverkan mellan skola och fritidshem som ofta även innebar att fritids- hemmen rent fysiskt integrerades i skolbyggnaderna. Men ämnesområdet för avhandlingarna börjar nu också att i viss mån fördjupas och vidgas. Här finner vi en närstudie av lärarnas förhållningssätt (Haglund, 2005), och av barns perspektiv på olika aspekter av fritidshemmets verksamhet (Kjær, 2005). Även fritids- hemmens historiska utveckling är föremål för en avhandling (Rohlin, 2001). Vid sidan av avhandlingarna kommer nu också några få artiklar i vetenskapliga tid- skrifter och i antologier – där det för de senare gäller att dessa är enstaka inslag i antologier som i övrigt behandlar förskola och/eller skola. Tidskriftsartiklarna (Haglund, 2009; Haglund & Anderson, 2009) gör jämförelser mellan svensk och amerikansk fritidshemsverksamhet, medan antologiartiklarna främst behandlar fritidspedagogisk verksamhet och kultur (se t ex Klerfelt, 1999; Hansen Orwehag, 2011). Den fortsatt ganska sparsamt förekommande forskningen på fältet före- faller att även gälla Danmark. I Ringskou och Gravesens (2020) studie identifieras 68 texter som möter de uppsatta kriterierna, men av dessa är enbart 13 skrivna under detta första decennium, fram till och med 2009.
Under perioden fram till 2000-talets andra decennium används sällan be- greppet didaktik och detsamma gäller begreppet undervisning. Fritidshemmets verksamhet och lärarnas agerande beskrivs i termer av förhållningssätt, yrkesroll och aktiviteter, snarare än som ett strukturerat och planerat innehåll som i skolans ämnesdidaktik. Begreppet lärande kopplas inte särskilt ofta till fritidshemmets verksamhet – snarare talar man om barns utveckling av (sociala/relationella)
kunskaper, i många fall som motsats till skolans inlärningsbegrepp. Verksam- hetens innehåll och utformning ställs dessutom ofta i relation till och kontrasteras mot skolans undervisning (se t.ex. Calander, 1999; Gustafsson, 2003; Haglund, 2005). Men omkring 2010 sker som ovan beskrivits i Sverige, liksom i Danmark, flera förändringar på samhällelig nivå i förhållande till fritidshemmet som förefaller ha haft stor betydelse för utveckling och behov av såväl forskning som olika typer av litteratur som specifikt behandlar fritidshemmet, som exempelvis undervisningslitteratur med denna specifika inriktning. Ringskou och Gravesen (2020) ser mot bakgrund av detta ett behov av att inventera och kartlägga den forskningsbaserade litteratur som rör pædagogernas arbete inom det skol- och fritidspedagogiska fältet, med hänvisning till att den danska, liksom den mot- svarande svenska utbildningen, ska vila på vetenskaplig grund och vetenskaplig kunskap.
Detta andra decennium (2010–2020) innebär något som närmast måste beteck- nas som en explosionsartad utveckling av forskningsfältet i Sverige. Sju doktors- avhandlingar publiceras inom fältet2 men även tre licenciatavhandlingar. Inled- ningsvis under decenniet publiceras också flera antologier som nu har huvud- inriktning på fritidspedagogik och fritidshem, varav vissa är uteslutande forsk- ningsbaserade3 medan andra har även inslag skrivna av praktiker. Ytterligare en lång rad antologier riktade mot fritidshemmet, såväl forskningsbaserade som av mer lärobokskaraktär, följer under de kommande åren. De senaste tillskotten bland de forskningsbaserade svenska antologierna är bland annat Elvstrand et al.
(2019) om att arbeta fritidspedagogiskt och Haglund (2020) om fritidshemmets pedagogik i dagens samhälle. Men det som framför allt sker under decenniets senare del är att den svenska forskningen på fältet börjar publiceras i veten- skapliga tidskrifter. Under perioden 2015–2020 kan minst ett 80-tal artiklar identifieras i svenska, nordiska och internationella refereegranskade tidskrifter.
Artiklarna omfattar olika områden som exempelvis yrkesrollen för lärare i fritids- hem (Närvänen & Elvstrand, 2014; Haglund, 2018; Hjalmarsson & Löfdahl Hultman, 2015; Lago & Elvstrand, 2019; Ludvigsson & Falkner, 2019), kvalitets- arbete (Lager, 2015), fritidshemmets fysiska lärmiljö (Boström & Augustsson, 2016) och elevers perspektiv på fritidshemsverksamheten (Elvstrand & Närvänen, 2016; Hippinen Ahlgren, 2021). Antologier översatta från danskan kommer också under den här perioden. En av dem (Ankerstjerne, 2015) har främst karaktären av lärobok för utbildningen även om etablerade forskare medverkar, medan en annan (Hviid & Højholt, 2015) främst består av en rad artiklar från ett större forsknings- projekt med fokus på barnperspektiv.
Sammantaget innebär detta att en rad nya områden öppnas upp inom fritidspedagogiken och bland dem det område som denna översikt främst är riktad mot, didaktik i fritidshem. En motsvarande snabb utveckling kan konstateras i
2 Andersson (2013); Dahl (2014); Kane (2015); Lager (2015); Harvard Maare (2015); Andishmand (2017);
Holmberg (2018).
3 Klerfelt & Haglund (2011); Pihlgren (2013/2017).
Danmark, i Ringskou och Gravesens (2020) kartläggning där 55 av de totalt 68 identifierade texterna kommer under denna period. Dock konstaterar Ringskou och Gravesen att en mycket stor andel av dessa behandlar pedagogernas sam- verkan med lärarna samt att professionsområdet är underrepresenterat i forsk- ningen.
Fritidshemmets didaktik
Bland de första omnämnanden av didaktik i förhållande till fritidshemmet som vi funnit är hos Hansen (2000a, 2000b) i två antologiartiklar där didaktik relaterar till handlingsstrategier som syftar till att via fritidslärarens systematiska arbete ta vara på barns möjligheter till erfarenhetsbaserat lärande, främst med avseende på mer övergripande kunskaper och förmågor som lyfts fram i läroplanens (här den då gällande Lpo94/98, Utbildningsdepartementet, 1998) två första kapitel.
Men det är först i perioden efter de ovan beskrivna övergripande förändring- arna i styrdokumenten för fritidshemmet som begreppet didaktik framträder på allvar i forskningen. Ett tidigt forskningsprojekt: Kunskapsmöjligheter i svenska fritidshem (Löfdahl, 2010; Saar et al., 2012) behandlar den potentiella möjlig- heten att formulera en didaktik specifikt för fritidshemmet och pekar där på fritidspedagogikens särdrag i förhållande till skolans pedagogiska grund.
Hansen Orwehag och Mårdsjö Olsson (2011) lyfter i en analys fram flera karaktäristiska didaktiska principer för fritidspedagogisk undervisning, dock utan att uttryckligen använda begreppet didaktik. Pihlgren (2011, opubl.) tar upp begreppet didaktik i fritidshemmet i relation till två pedagogiska traditioner inom fritidspedagogiken, Friedrich Fröbels pedagogiska tradition och progressiv pedagogisk tradition genom främst John Dewey. Hon konstaterar att dessa två traditioner leder till delvis olika didaktiska strategier, med ett mera passivt stödjande förhållningssätt i den fröbelska traditionen och en mer aktivt kommu- nikativ hållning i den progressiva traditionen. Broström (2015, da. original 2010) diskuterar ingående fritidshemmet som arena för lärande och identifierar några viktiga didaktiska principer eller grundantaganden för fritidshemmet: helhets- tänkande, öppenhet och självbestämmande. Han tar också upp vad- och hur- aspekterna i fritidshemmets lärande och betonar att dessa på avgörande punkter skiljer sig från sina motsvarigheter i skolans didaktik – men också att den stora mängd didaktisk forskning som finns, sällan eller aldrig behandlar fritidshemmets särart. Framför allt understryker han hur-aspekterna, i termer av barns egen aktiva målinriktade verksamhet, deltagande i en social praxisgemenskap och väglett deltagande, med stöd av läraren.
Metod
Med utgångspunkt i tidigare forskning, forskningsbaserad litteratur, utredningar och rapporter presenteras här en systematisk integrativ forskningsbaserad
litteraturöversikt (Polit & Beck, 2007) med fokus på begreppet och innehållet i
”didaktik i fritidshemmet” i svensk kontext men med viss nordisk spegling. Nedan redogörs för metod, sökstrategier, datainsamling och urvalskriterier. Resultaten av studien beskrivs slutligen med tolkningar och slutsatser samt förslag på fram- tida forskningsområden.
Systematisk litteraturöversikt
Studien bygger på en integrativ och systematisk litteraturöversikt (SLR), inspir- erad av Polit och Becks (2007) modell och visas i ett flödesschema (figur 1).
Denna typ av granskning är en strategi för att hitta och bedöma vad som är känt om ett visst ämne, för att hitta en lösning på ett visst problem och/eller föreslå framtida forskning. Den integrativa litteraturöversikten har många fördelar, näm- ligen att den belyser centrala aspekter inom ett forskningsområde, sammanlänkar liknande områden, ger en helhetsförståelse för ämnet, påvisar forskningsluckor samt pekar ut behovet av framtida forskning (Cooper, 2010). Det beskrivs som den bredaste kategorin av forskningsöversikter, vilken kombinerar resultaten från olika forskningstraditioner och forskningsansatser (Snyder, 2019) samt möjliggör att data från såväl teoretisk som empirisk litteratur kan kombineras (Whittemore
& Knafl, 2005). Detta medför också att analysen blir mer komplex samt att forskningsfrågorna besvaras av ett bredare urval av källor. Litteraturöversikten följer rekommendationerna i PRISMA (2020).
Figur 1. Sammanfattning av granskade texter i antal och procent.
Strategi för datainsamling och inkluderingskriterier
Den övergripande strategin för datainsamling följde de fem stegen som Whitte- more och Knafl (2005) rekommenderar:
1) Identifiera problemet och formulera syfte och forskningsfrågor. Forsk- ningsfrågorna styr granskningsprocessen.
2) Litteratursökning, vilken ska omfatta minst två sökstrategier.
3) Utvärdering av materialet gällande metodologi, representation, relevans och exkluderingar.
4) Analys av datamaterialet.
5) Presentation av innehållet.
Den primära sökningen gjordes i databaserna ERIC, Primo och Scopus. Ytter- ligare studier kunde identifieras under granskningsprocessen i referenserna till de utvalda artiklarna.
Följande nyckelord användes i olika kombinationer: leisure-time centers, didactic, didactics, school age educare centers, after school programs, fritidshem, didaktik. Endast texter publicerade åren 2000–2021 valdes. Inkluderingskriterier beskrivs i studiens syfte. Studier som genomförts i skolkontext för ungdomar över 12 år exkluderades.
Med denna sökstrategi identifierades 361 texter i databaserna. I en manuell sökning i 11 tidskrifter vilka publicerat texter om fritidshemmets verksamhet (ex- empelvis Barn, Educare och IJJER) identifierades ett tiotal artiklar och ytterligare tre texter kunde inkluderas i studien. 371 texter sammanlagt kunde identifieras i den första sökningen. 240 studier kunde uteslutas efter en granskning, därav 5 som var dubbletter. Exkluderingen utfördes manuellt genom att granska abstract, titel och forskare. I vissa fall granskades studien mer noggrant för att kunna avgöra om studien var relevant för litteraturöversikten. Artiklar uteslöts också om studien inte hade tonvikt på fritidshem.
I urvalsprocessens nästa fas lästes dessa 131 texter grundligt i fulltext. Detta innebar att ytterligare 90 texter exkluderades. Dessa valdes bort då studierna inte explicit relaterade till didaktik i en fritidshemskontext. Varje text utvärderades kritiskt och enskilt av var och en av de tre forskarna för att bestämma studiens kvalité och förklaringsvärde. Efter detta skedde en kalibrering av de enskilda värderingarna och genom diskussioner uppnåddes konsensus. I denna studie användes endast texter som innehöll sökorden på svenska eller engelska. Text- ernas informativa värde och sammanhang bedömdes också. När gransknings- processen var klar återstod 41 texter (se bilaga 1), vilka klassificerades som hög, medel eller låg relevans av forskarna var för sig först och därefter en gemensam kalibrering. Urvalsstrategin visas i figur 1.
Analys
Innehållet analyserades induktivt och tematiskt (Braun & Clarke, 2006). Koder och kategorier vilka slutligen bildade teman analyserades fram ur materialet.
Valet av analysmetod grundar sig på att befintlig kunskap om området är be- gränsad (jfr Seuring & Gold, 2012). Innehållsanalyser omfattar i stort sett följande tre steg: urval av fokustexter, kodning av texterna och tolkning av resultaten. Inne- hållet analyserades både på en kontextuell och på en innehållslig nivå i för- hållande till studiens syfte.
Trovärdighet och tillförlitlighet
För att upprätthålla vetenskaplig integritet ägnades stor uppmärksamhet åt valid- iteten under den integrativa granskningsfasen. Vi bedömde oberoende av var- andra, om texterna var relevanta för frågeställningen samt huruvida de uppfyllde inklusionskriterierna. De artiklar som inte uppfyllde kriterierna sorterades bort.
Därefter jämfördes inklusionslistorna. Om de inte överensstämde, fördes diskuss- ioner till konsensus uppnåddes. Under analysarbetet jämförde vi kontinuerligt våra respektive analyser och tolkningar av samma källor med varandra. Därefter genomförde vi en tematisk analys oberoende av varandra för att identifiera teman och subteman. Den uppskattade kontextuella relevansen i förhållande till syftet med studien var, som figur 1 visar: hög relevans 39,0 %, medelmåttlig relevans 29,3 % och låg relevans 31,7 %.
Studiens begränsningar
Studien har begränsats till texter publicerade åren 2000–2021, antingen skrivna på svenska, översatta till svenska eller skrivna av svenska forskare på engelska, att begreppet didaktik explicit ska framgå och att texterna ska handla om verksamheter i fritidshemmen.
Resultat
Detta avsnitt beskriver resultaten av granskningen och är uppbyggd kring två analysnivåer: den första är en kontextuell nivå där publiceringsår, språk och metodologiska tillvägagångssätt redovisas. Därefter följer en innehållsnivå som redogör för dels hur begreppet didaktik används i texterna, dels vilket didaktiskt innehåll som speglas i texterna.
Kontextuell nivå
Av de granskade texterna framgår i figur 1 att 22,0 % är artiklar och en majoritet av texterna är bokkapitel (56,1 %). Av de 41 texterna har 39,0 % bedömts hålla hög relevans. Dessa skriver fram kvalitativa och innehållsmässiga skillnader i hur begreppet didaktik används. De texter som bedömdes vara medelmåttigt relevanta reder ut begreppet didaktik i relation till fritidshem. De texter som bedömdes ha låg relevans pekar på att didaktik saknas, behöver utvecklas eller som ett potentiellt område.
Publiceringen av texterna har till största delen skett de senaste sex åren (70,7 %), vilket framgår av tabell 1.
Tabell 1. Publicering av de 41 texterna.
År Publikation (N= 41) Procent
2000–2005 2 4,9 %
2006–2010 1 2,4 %
2011–2015 9 22,0 %
2016–2021 29 70,7 %
De granskade texterna är till största delen skrivna på svenska (75,6 %), vilket framgår av tabell 2.
Tabell 2. Texternas språk.
Språk Texter (N= 41) Procent
Svenska 31 75,6 %
Engelska 7 17,1 %
Svenska (översatta från danska) 3 7,3 %
Vid en granskning av metodologisk ansats kan konstateras att samtliga texter, förutom två, utgår från en kvalitativ ansats. Många texter är av beskrivande, resonerande och argumenterande karaktär och endast ett mindre antal publicerade texter har ett framskrivet empiriskt underlag. Den vanligaste datainsamlings- metoden är intervjuer, men även observationer och web-enkäter förekommer.
Analysmetoder är inte ofta framskrivna, men de som förekommer i texterna är exempelvis innehållsanalys och grounded theory. Teoretiska utgångspunkter är sällan förekommande, men några som framskrivs är struktureringsteori och didaktisk teori.
Sammanfattningsvis kan konstateras att de flesta texter publicerats i närtid, de är skrivna på svenska, majoriteten är bokkapitel och många av texterna bedöms hålla hög relevans.
Innehållsnivå
Detta avsnitt redogör för innehållet i texterna relaterat till studiens syfte, det vill säga att beskriva det didaktiska innehållet i texterna och hur didaktikbegreppet används. Målet är att ringa in de till synes separata aspekterna för att ge en översikt över vad som behandlas i litteraturen.
Innehållet relaterat till didaktik
De granskade texterna fokuserar innehållsmässigt på tre teman som knyts till didaktiska frågor. Dessa teman med underteman illustreras i figur 2. Ett flertal texter diskuterar teoretiska utgångspunkter i fritidshemmets didaktik. Det rör sig om fem olika aspekter: undervisningsbegreppet, det sociala lärandet, den fria tiden, de didaktiska frågorna samt behovet av att precisera principer.
Figur 2. Bild av de innehållsmässiga temana där blå rutor visar huvudteman och de vita under- teman.
Undervisningsbegreppet i fritidshem problematiseras i några av texterna (Lager, 2020; Haglund, 2020; Elvstrand et al., 2019; Gustafsson Nyckel, 2020) och flera texter pekar på att det saknas forskning om hur undervisningen realiseras i fritidshemmet (Ackesjö & Haglund, 2021).
Den fria tiden poängteras vara särskiljande från skolans aktiviteter när det gäller didaktiska överväganden i fritidshemmets kontext (Hansson Stenhammar, 2020; Jensen, 2017). På följande sätt uttrycker sig Jensen:
Fritidshemmets didaktik skiljer sig från den didaktik som andra pedagogiska verksam- heter står för. Fokus bör ligga på den fria tiden, dvs. när-frågan, individens intresse, dvs.
vad-frågan, en varierad miljö dvs. var-frågan, att samarbeta i dyader eller samarbetande grupper, dvs. hur-frågan och att barnet själv ska kunna välja vem de vill lära med […]
(s. 73)
Även det sociala lärandet är av stor betydelse i fritidshemmet i relation till didaktik. I arbetet med det sociala lärande som undervisningsinnehåll, kan person- alen med hjälp av didaktik reflektera och göra verksamheten synligare (Jonsson, 2018, 2021). Resultaten i Jonssons avhandling (2021) pekar på tydliga implika- tioner för all personal där didaktiken kan stärka den undervisande kulturen, syn- liggöra värderingar och tydliggöra undervisningsuppdraget. Didaktikens möjlig- heter att stärka de demokratiska värderingarna och det sociala lärandet i fritidshem påtalades redan 2000 av Hansen:
Kan man tala om didaktik i förhållande till skolans mer generella mål? Jag menar att man kan och bör göra detta [...] På samma sätt bör främjandet av barns utveckling på det sociala området i enlighet med läroplanens intentioner utsättas för en medveten reflektion från pedagogernas sida. (Hansen, 2000b, s. 124)
Att precisera principer och utveckla didaktiken i fritidshemmets verksamhet är, som tidigare nämnts, en följd av förändringar i styrande dokument. Hansson Sten- hammar (2020) uttrycker sig med följande ord: ”Behovet av en definition av fritidshemmets didaktik blir mer påtagligt i och med förtydligandet av verksam-
hetens uppdrag i den reviderade läroplanen 2016 […]” (s. 57). I dessa diskuss- ioner lyfts även olika teoretiker och perspektiv fram för att positionera didaktiken.
Konsekvenserna av att inte ha utvecklat didaktiska strategier beskrivs av Grewell och Boström (2020) där ett varningens finger höjs för att didaktiska frågor kan förskjutas från planering av verksamhetens innehåll till organisering och struktur- ering av de fysiska lärmiljöerna.
De didaktiska frågorna lyfts fram som värdefulla för verksamhetens utveck- ling. De kan nyttjas till att främja olika relationer mellan barn, lärare och föräldrar (Dahl, 2020) eller ökad professionalisering av fritidsläraryrket (Hansen Orwehag, 2017; Orwehag, 2020), förtydliga yrkesspråket (Haglund, 2020) och att utveckla verksamhetens innehåll i pedagogiska termer (Ankerstjerne, 2015), vilket också Broström (2017) poängterar med följande ord: ”Fremtidens pædagoger i dag- institutioner, SFO og skole må mestre didaktikken, de må være didaktiske kompe- tente.” (s. 53)
Ett stort antal texter knyter didaktiken till lärarens roll. Olika aspekter som framträder i analysen är struktur i arbetet, interaktion med barnen, yrkesrollen, leken, ledarskapet samt integrationen mellan produkt- och processintentioner i lek eller ledarskap (med andra ord olika didaktiska positioner). I några fall kombi- neras några av dessa aspekter för att betona didaktikens betydelse, exempelvis Löndahl och Greve (2015):
We argue, however, that didactical work in institutions that emphasise children’s play requires knowledge and sufficient presence to grasp the interactions that occur between children in the play situations. Otherwise, it is not possible for the teachers to act with an attuned didactical thoughtfulness. (s. 476)
Jonsson och Lillvist (2019) understryker didaktikens betydelse för hela verksam- heten och att den kan relateras till såväl personalens uppfattningar som till de omgivande strukturerna i ett ömsesidigt beroende.
Några av texterna betonar även det ämnesdidaktiska innehållet på fritids- hemmen inom ämnen som matematik, naturkunskap och estetiska lärprocesser. I dessa texter ligger framförallt fokus på hur ett specifikt ämnesinnehåll arbetas med inom fritidshemmets ram och vikten av att ett ämnesinnehåll i fritidshemmet får en annan pedagogisk form (andra didaktiska utgångspunkter) än i skolans ämnesundervisning.
Didaktikbegreppets användning i texterna
Analyser av de granskade texterna i förhållande till deras relevans visar på kvalitativa och innehållsmässiga skillnader i hur begreppet didaktik används.
Texter med hög relevans nyttjar didaktiken som tolkningsram för empiriskt material. Två teman framträder: didaktikens karaktär i fritidshemsmiljön och didaktik i relation till specifika lärandeområden inom fritidspedagogik. Det förra pekar ut teoretiska kopplingar till didaktik i förhållande till fritidspedagogik vad
gäller professionalisering, ledarskap och tolkning av läroplanen. Exempelvis skriver Orwehag (2020) följande:
En ökad professionalisering av fritidsläraryrket går via utvecklandet och medvetande- görandet av den didaktik och de strategier som krävs för att uppfylla de ambitioner som uttrycks i skollag och läroplan, för att lärarna i fritidshem fullt ut ska kunna ge sitt väsentliga bidrag till barns skolning, lärande och vardag, för att i reellt avseende innebära en komplettering av skolan. (s. 166)
En handfull texter har en tydlig koppling mellan didaktik och specifika områden inom fritidspedagogiken. Dessa belyser exempelvis miljöns betydelse som didak- tiskt verktyg, lärarnas planeringar och det sociala lärandet i fritidshemmet.
Texter bedömda med medelmåttig relevans reder ut begreppet didaktik i relation till fritidshem. Det kan omfatta personalens ledarpositioner och perspek- tiv exempelvis med fokus på socialt lärande, ledarskapsstilar, didaktiska över- vägande eller förhållningssätt. En annan aspekt belyser didaktikens grundfrågor i fritidshemmet, som de didaktiska frågorna, didaktiken i förhållande till fritids- hemmets karaktär över tid samt didaktik i förhållande till fri lek, miljö och materiella resurser.
De texter som bedömdes med låg relevans pekar på tre teman, nämligen att didaktik saknas, behöver utvecklas eller som ett potentiellt område (jfr Löfdahl et al., 2011; Saar et al., 2012). Flera av dessa texter utgår från begreppet under- visning men använder i viss mån begreppet didaktik kopplat till textens huvud- fokus på undervisning i fritidshemmet. Andra nämner begreppet didaktik utan explicit koppling till artikelns ämne alternativt till fritidspedagogik eller införlivar didaktiken i fritidspedagogisk metod(ik). Alltså blir den didaktiska delen endast en metodisk aspekt. Utifrån detta kan en iakttagelse göras att även om didaktik inte utgör analysram eller utvecklas i diskussion, har det ändå blivit ett begrepp som nämns, vilket kan relateras till en förändring av språkbruket.
Sammanfattningsvis konstaterar vi att begreppet didaktik de senaste tio åren har sökt sig in i fritidshemmets verksamhetsområden på lite olika sätt och med olika fokus. Vad som framgår tydligt är att texterna karaktäriseras av ett sökande efter didaktiska ramar, modeller eller teorier att förhålla sig till, eftersom det som de allra flesta av de granskade texterna uttrycker, är att didaktiken har ett mer- värde för professionen i dess verksamhet.
Diskussion
Didaktiken har en självklar och tydlig roll i de flesta discipliner med lärande som fokus, exempelvis literacy, matematik och förskolepedagogik. Som tidigare nämnts är detta inte fallet gällande fritidspedagogik. Studenter på grundlärar- programmet inriktning fritidshem ska trots detta undervisas om och visa färdigheter och förmåga i didaktik i fritidshemskontext, vilket riskeras att bli ett
moment 22 (Catch 22) då varken de verksamma inom fältet eller forskningen ramat in den specifika didaktiken för fritidshem. Den skiljer sig nämligen från skolans och skolämnenas didaktik, men vad omfattar den? I likhet med våra danska kollegor Ringskou och Gravesen (2020) har vi sett behov av att sammanfatta forskningsläget för att hitta en utgångspunkt för fortsatt forskning.
Resonerande texter i en formuleringsfas
Studiens övergripande resultat visar att området didaktik i relation till fritidshem/
fritidspedagogik berörts sedan 2010, men en markant ökning kan ses från 2015.
Detta kan antas hänga samman med tre huvudsakliga förändringar, vilka i sig interagerar. Den första kan kopplas till de ovan beskrivna förändringarna i fritids- hemmens styrning och innehåll (Ackesjö & Haglund, 2021). Den andra föränd- ringen kan relateras till den förskjutning som skett inom fritidshemsområdet mot ett alltmer uttalat fokus på lärande (Gustafsson Nyckel, 2020) och som accentu- erades i och med den nya läroplansdelen 2016. Tidigare diskussioner har visat på förskjutningen i form av användning av termer som traditionellt förknippats med skolans praktik, som undervisning, lärande, elever, men även ett utpekat centralt innehåll (Närvänen & Elvstrand, 2014; Pihlgren, 2015). Den tredje kan härledas till den ökade forskningspublicering som skett inom fältet, från 2015 och framåt, vilket också visas i bakgrunden till denna artikel. Före 2015 producerades enbart ett fåtal vetenskapliga artiklar inom området fritidspedagogik, såväl generellt sett, som med koppling till didaktik.
Som framgår av resultatet är bokkapitel den klart dominanta genren. Flera av dessa texter har klassats med hög relevans, och många av dem för ett diskuterande resonemang kring olika didaktiska aspekter (ex. Dahl, 2020; Haglund, 2020). I de artiklar som utgår från empiriskt material är det vanligaste innehållet intervjuer (ex. Jonsson & Lillvist, 2019), dvs. lärare som talar om didaktik, medan det där- emot saknas studier som lyfter fram didaktiska aspekter på det som faktiskt sker i fritidshemmet, exempelvis i form av observationer. Vad som också saknas är studier med kvantitativa ansatser. Vi kan inte i någon text se en syntes om vad didaktik i fritidshem kan innefatta, bara att det behövs och har potential att utvecklas till ett eget didaktiskt ramverk. Därtill har didaktiken en ömsesidig betydelse för personal och omgivande strukturer, vilket poängteras av Jonsson och Lillvist (2019).
Analysen visar att de texter som publicerats framförallt rör sig i en formul- eringsfas där didaktik som begrepp på olika sätt orienteras dels till formerna, ofta till traditionella begrepp i fritidshem som lärarpositionen, och dels till innehållet, dvs. det centrala innehåll som lyfts fram i del 4 i läroplanen. Sällan sätts didakt- iken i relation till de två dominerande didaktiska traditionerna, den anglosaxiska eller den tyska. Däremot förekommer de didaktiska frågorna i ett flertal texter (t.ex. Broström, 2015; Jensen, 2017; Orwehag, 2020). Vi kan med andra ord se en tendens till ett sökande i didaktisk riktning men inte explicit till de vedertagna didaktiska traditionerna.
Att bokkapitel dominerat som publiceringsgenre får oss också att reflektera över varför forskare inom fältet i så ringa grad publicerat sig i artiklar. En orsak kan tänkas vara att det under lång tid i mycket stor utsträckning saknades lämplig litteratur med fritidshemsfokus för lärarutbildning på detta område. Exempelvis tillkom en av de första antologierna på området, Klerfelt och Haglund (2011), som en följd av ett aktivt samarbete inom nätverket för utbildning och forskning på det fritidspedagogiska fältet som ett led i att avhjälpa denna brist. En annan orsak kan ligga i den äldre traditionen inom det svenska pedagogiska fältet att främst producera monografier, snarare än sammanläggningsavhandlingar baserade på artiklar. Ett tredje hinder för att utvecklingen i riktning mot forskningsartiklar tog fart kan tänkas ha varit att det under lång tid fanns mycket få forskningstidskrifter som visade intresse för eller var beredda att publicera texter med inriktning mot fritidshem. Det var dessutom fram till de allra senaste åren mycket ovanligt att anslag beviljades för forskningsprojekt som rörde fritidshem, trots ett flertal ansökningar till olika instanser under årens lopp. Detta i sin tur bidrog till att volymen av forskning på fältet ökade ganska långsamt och fram till ganska nyligen har antalet doktorander och nya avhandlingar varit förhållandevis litet.
Under senare år har utvecklingen dock gått relativt snabbt, med enligt vårt över- slag 15–18 publicerade artiklar per år 2018–2020 på fritidshemsfältet, i svenska och internationella tidskrifter, skrivna inom den fortfarande relativt begränsade gruppen aktiva svenska forskare inom området.
Men denna studies resultat visar att fältet kanske inte främst behöver fler antologier där det skrivs att didaktik på fritidshem är viktigt, utan studier som visar implikationer av att arbeta med didaktik i praktiken.
Sökande efter teoretiska utgångspunkter
Däremot finns tydliga spår i texternas innehåll som handlar om att söka en teoretisk grund för fritidspedagogiken, vilket ska/kan/bör visa på dess särart i förhållande till skolans pedagogiska utgångspunkter och som i sin tur utgör en grund för den specifika didaktik som krävs för fritidshemmens undervisning. Här förs alltså en retorik kring att fritidshemmet behöver en specifik form av didaktik (Löfdahl et al., 2011; Saar, et al., 2012). Ett flertal texter (ex Broström, 2015;
Pihlgren, 2011; Orwehag, 2020; Gustafsson Nyckel, 2020; Dahl, 2020; Holm- berg, 2020) pekar på vikten av att precisera principer och anknyter till teoretiker som Dewey, Fröbel, Freire, Pestalozzi, Lave, Vygotskij och Wenger. Dock kan vi inte skönja en syntes eller enhetlig konsensus i denna fråga.
En annan teoretisk utgångspunkt som formar synen på fritidspedagogiken och den till denna kopplade didaktiken, är det uttalade barnperspektivet och ibland barns perspektiv som kan hämta sin utgångspunkt i en övergripande barndoms- sociologisk tradition med centrala texter som knyter an till teoretiker och forskare som exempelvis Corsaro eller James och Prout (Elvstrand & Lago, 2019; Dahl, 2020). Denna typ av texter utgår framförallt från elevers perspektiv eller
erfarenheter och berör didaktik mer implicit, exempelvis vilken betydelse som fritidshemmets undervisningspraktik kan få för elever.
Slutsatser
Sammantaget visar studien på hur texter som berör didaktiska frågor i relation till fritidspedagogik ökat de senaste fem åren. I studien har en värdering gjorts av relevans och en innehållsanalys av vilka områden texterna spänner över. Studiens resultat visar att didaktik är ett område som börjat diskuteras i relation till fritids- hemmets praktik. En majoritet av de texter som ingår i urvalet är diskuterande kring didaktik som begrepp eller lyfter fram lärares intervjuutsagor om begreppet, däremot saknas i hög utsträckning studier där man fokuserat didaktik i den peda- gogiska praktiken. Även om en stor del av texterna snarare kännetecknas av en resonerande ansats än en empirisk, menar vi att kunskapstillskottet är relevant.
Dock vore forskningsstudier som utgår från ett större empiriskt underlag bestå- ende av olika forsknings-, datainsamlings- och analysmetoder med en teori- byggande ansats med ett bottom-up-perspektiv ett viktigt kunskapsbidrag.
I vidare forskning ser vi ett behov av att gå från formuleringsfas till att didaktiska frågeställningar prövas och undersöks i den pedagogiska praktiken.
Här ser vi behov av studier som både utgår från didaktiska analyser av olika under- visningssituationer och studier som tar sin utgångspunkt i lärares erfarenheter och utgångspunkter i relation till didaktik som begrepp och som stöd i undervisningen.
Likaså är det betydelsefullt att lyfta in elevers perspektiv och erfarenheter i relation till fritidshemmets undervisningspraktik. För att vidare utkristallisera området är det särskilt angeläget att integrera teoretiska utgångspunkter och erfarenheter dragna i praktiken, det vill säga att kunskapsbasen utvecklas i samarbete mellan forskare och lärare i fritidshem. Sammantaget ser vi ett behov av en utvecklad, relevant och användbar didaktisk teori för fritidshemmet och för fritidshemmets undervisning.
Om författarna
Lena Boström är professor i pedagogik vid Mittuniversitetet. Hennes forskning handlar främst om allmändidaktik och ämnesdidaktik för olika skolformer.
Institutionsanknytning: Institutionen för Utbildningsvetenskap, Mittuniversitetet, 85170 Sundsvall, Sverige.
E-post: [email protected]
Monica Orwehag är lektor i pedagogik vid Högskolan Väst. Hennes forskning ligger till stor del inom det fritidspedagogiska fältet, under senare år med särskild inriktning mot fritidshemmets didaktik.
Institutionsanknytning: Institutionen för individ och samhälle, Högskolan Väst, 46186 Trollhättan, Sverige.
E-post: [email protected]
Helene Elvstrand är docent i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet.
Hennes forskning handlar framförallt om olika frågor relaterade till det fritids- pedagogiska området med ett särskilt fokus på elevers perspektiv.
Institutionsanknytning: Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Lin- köpings universitet, 58183 Linköping, Sverige.
E-post: [email protected]
Referenser
Ackesjö, H. & Haglund, B. (2021). Fritidspedagogisk undervisning: En fråga om
intentionalitet, situationsstyrning och inbäddning. Utbildning & lärande, 15(1), 69–87.
http://hig.diva-portal.org/smash/get/diva2:1539598/FULLTEXT01.pdf
Andersson, B. (2013). Nya fritidspedagoger: I spänningsfältet mellan tradition och nya styrformer. Doktorsavhandling, Umeå universitet. http://umu.diva-
portal.org/smash/get/diva2:603114/FULLTEXT02.pdf
Andishmand, C. (2017). Fritidshem eller servicehem? En etnografisk studie av fritidshem i tre socioekonomiskt skilda områden. Doktorsavhandling, Göteborgs universitet.
Gothenburg studies in educational sciences, 403.
https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/52698
Ankerstjerne, T. (red.) (2015). Perspektiv på fritidshemspedagogik. Studentlitteratur.
Boström, L. & Augustsson, G. (2016). Learning Environments in Swedish Leisure-time Centres: (In)equality, ‘Schooling’, and Lack of Independence. International Journal for Research on Extended Education, 4(1), 125–145. https://doi.org/10.3224/ijree.v4i1.24779 Braun, V. & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research
in Psychology, 3(2), 77–101. http://dx.doi.org/10.1191/1478088706qp063oa Broström, S. (2015). Fritidshemmet som arena för lärande. I T. Ankerstjerne (red.),
Perspektiv på fritidshemspedagogik (s. 91–114). Studentlitteratur.
Broström, S. (2017). Didaktik, leg og læring. I T. Ritchie & D. Tofteng (red.), Didaktik for pædagoger (s. 38–55). Billesø & Baltzer.
Calander, F. (1999). Från fritidens pedagog till hjälplärare: fritidspedagogers och lärares yrkesrelation i integrerade arbetslag. Doktorsavhandling, Uppsala universitet.
Cooper, H. M. (2010). Synthesizing research: a guide for literature reviews. SAGE.
Dahl, M. (2014). Fritidspedagogers handlingsrepertoar. Pedagogiskt arbete med barns olika relationer. Doktorsavhandling, Linnéuniversitetet. No 194/2014. http://lnu.diva-
portal.org/smash/get/diva2:755038/FULLTEXT01.pdf
Dahl, M. (2020) Ett relationellt perspektiv på lärares arbete i fritidshem. I B. Haglund, J.
Gustafsson Nyckel & K. Lager (red.), Fritidshemmets pedagogik i en ny tid (s. 207–220).
Gleerups.
Elvstrand, H., Lago, L. & Simonsson, M. (red.) (2019). Fritidshemmets möjligheter: att arbeta fritidspedagogiskt. Studentlitteratur.
Elvstrand, H. & Närvänen, A. L. (2016). Children’s own perspectives on participation in leisure-time centers in Sweden. American Journal of Educational Research, 4(6), 496–
503. http://pubs.sciepub.com/education/4/6/10
Evaldsson, A.-C. (1993). Play, disputes and social order: everyday life in two Swedish after- school centers. Doktorsavhandling, Universitetet i Linköping. Linköping studies in arts and science; 93.
Fredriksson, G. (1993). Integration – förskola-skola-fritidshem – utopi eller verklighet? Ett försök att skapa en annorlunda skola i en traditionell miljö. Doktorsavhandling,
Stockholms universitet.
Grewell, C. & Boström, L. (2020). Fritidshemmets lokaler och materiella resurser i relation till verksamhetens kvalitet. I Betänkande från Utredningen om fritidshem och pedagogisk omsorg. Stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg (Bilaga 5, s.
493–516). Norstedts Juridik. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens- offentliga-utredningar/2020/06/sou-202034/
Gustafsson, J. (2003). Integration som text, diskursiv och social praktik: en policyetnografisk fallstudie av mötet mellan skolan och förskoleklassen. Doktorsavhandling, Göteborgs universitet. Gothenburg Studies in Educational Sciences, 199.
Gustafsson Nyckel, J. (2020). Vägen mot det undervisande fritidshemmet. I B. Haglund, J.
Gustafsson Nyckel & K. Lager (red.), Fritidshemmets pedagogik i en ny tid (s. 57–77).
Gleerups.
Haglund, B. (2005). Traditioner i möte. En kvalitativ studie av fritidspedagogers arbete med samlingar i skolan. Doktorsavhandling, Göteborgs universitet. Gothenburg Studies in Educational Sciences, 224. https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/16424
Haglund, B. (2009). Fritid som diskurs och innehåll. En problematisering av verksamheten vid ›afterschool-programs› och fritidshem. Pedagogisk forskning i Sverige, 14(1), 22–44.
https://open.lnu.se/index.php/PFS/article/view/990/841
Haglund, B. (2018). ”Men dom flesta har en liknande situation”: En narrativ om bristande personella resurser och omgivningen begränsade förväntningar. Barn, 36(2), 75–92.
https://doi.org/10.5324/barn.v36i2.2766
Haglund, B. (2020). Från fritidspedagog till lärare i fritidshem. I B. Haglund, J. Gustafsson Nyckel & K. Lager (red.), Fritidshemmets pedagogik i en ny tid (s. 15–34). Gleerups.
Haglund, B. & Anderson, S. (2009). Afterschool Programs and Leisure-Time Centres: Arenas for Learning and Leisure. World Leisure Journal, 51(2), 116–129.
http://dx.doi.org/10.1080/04419057.2009.9674594
Hansen, M. (1999). Yrkeskulturer i möte. Läraren, fritidspedagogen och samverkan. Doktors- avhandling, Göteborgs universitet. Gothenburg Studies in Educational Sciences, 131.
http://www.avhandlingar.se/avhandling/6a3ff84578/
Hansen, M. (2000a). Fritidspedagogen och framtiden. I I. Johansson & I. Ronander (red.), Vägar till pedagogiken i förskola och fritidshem (s. 110–130). Liber.
Hansen, M. (2000b). Fritidspedagogen – en av lärarna i skolan. I G. Kärrby (red.), Skolan möter förskola och fritidshem (s. 138–162). Studentlitteratur.
Hansen Orwehag, M. (2011). Att leda den fria tidens lärande – med gruppen i fokus. I C.
Nielsen, M. Hansen Orwehag, E. Johansson, M. Lundström, I. Wernersson & R. Vikström (2011), Konsten att navigera mellan individ och grupp. Lärarens uppdrag i förskola, skola och fritidshem (s. 67–90). Gleerups.
Hansen Orwehag, M. (2015). Fritidshemspedagogiken och skolan. I A. S. Pihlgren (red.), Fritidshemmet och skolan: det gemensamma uppdraget (s. 41–68). Studentlitteratur.
Hansen Orwehag, M. (2017). Fritidspedagogisk didaktik – att vara lärare i fritidshem. I A. S.
Pihlgren (red.), Fritidshemmets didaktik (2 uppl.) (s. 27–58). Studentlitteratur.
Hansen Orwehag, M. & Mårdsjö Olsson, A.-C. (2011). Lärande i fria miljöer. I A. Klerfelt &
B. Haglund (red.), Fritidspedagogik – Fritidshemmets teorier och praktiker (s. 115–136).
Liber.
Hansson Stenhammar, M. (2020). Fritidshemmets pedagogiska uppdrag: undersökande, estetiska och ämnesövergripande arbetssätt. Natur & Kultur.
Harvard Maare, Å. (2015). Designing for Peer Learning: Mathematics, Games, and Peer Groups in Leisure-time Centers. Doktorsavhandling, Lunds universitet. http://mau.diva- portal.org/smash/get/diva2:1404350/FULLTEXT01.pdf
Hippinen Ahlgren, A. (2021). Lärare i fritidshems undervisningskunskap: undervisnings- handlingar i interaktion mellan lärare och barn. Licentiatuppsats, Stockholms universitet.
http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1595253/FULLTEXT02.pdf
Hjalmarsson, M. & Löfdahl Hultman, A. (2015). Confirming and resisting an underdog position – leisure-time teachers dealing with a new practice. European Early Childhood Education Research Journal, 23(4), 434–443.
http://dx.doi.org/10.1080/1350293X.2015.1087139
Hjelte, J. (2005). Samarbete i gränsland: Om relation och kommunikation i samarbete mellan skola och barnomsorg. Doktorsavhandling, Umeå universitet.
http://www.avhandlingar.se/avhandling/707072057e/
Holmberg, L. (2018). Konsten att producera lärande demokrater. Doktorsavhandling, Stockholms universitet. http://su.diva-
portal.org/smash/get/diva2:1177691/FULLTEXT01.pdf Holmberg, L. (2020). Perspektiv i fritidshem. Natur & Kultur.
Hviid, P. & Højholt, C. (red.) (2015). Fritidspedagogik med barnperspektiv. Studentlitteratur.
Högskoleförordningen. SFS 1993:100, bilaga 2. Examensordning. Regeringskansliet.
Jensen, M. (2017) Lärandets hur, vem, när och var. I A. S. Pihlgren (red.), Fritidshemmets didaktik (s. 59–75). Studentlitteratur.
Johansson, I. (1984). Fritidspedagog på fritidshem. En yrkesgrupps syn på sitt arbete. Dok- torsavhandling, Göteborgs Universitet. Göteborg Studies in Educational Sciences, 48.
Jonsson, K. (2018). Socialt lärande: arbetet i fritidshemmet. Licentiatavhandling, Mälardalens högskola. http://mdh.diva-portal.org/smash/get/diva2:1231356/FULLTEXT03.pdf
Jonsson, K. (2021). Socialt lärande i fritidshemmet: En intervjustudie med fritidshems- personal och fritidshemsrektorer. Doktorsavhandling, Mälardalens högskola.
http://mdh.diva-portal.org/smash/get/diva2:1534069/FULLTEXT02.pdf
Jonsson, K. & Lillvist, A. (2019). Promoting social learning in the Swedish leisure time centre. Education Inquiry, 10(3), 243–257.
https://doi.org/10.1080/20004508.2019.1571358
Kane, E. (2015). Playing practices in school-age childcare: An action research project in Sweden and England. Doktorsavhandling, Stockholms universitet. http://su.diva- portal.org/smash/get/diva2:851415/FULLTEXT01.pdf
Karlsudd, P. (1999). Särskolebarn i integrerad skolbarnsomsorg. Doktorsavhandling, Lunds universitet.
Kjær, B. (2005). Børn og barndom på fritidshjem: et folkloristisk studie af fortolkning og forhandling om barnlig identitet. Doktorsavhandling, Göteborgs universitet.
Klerfelt, A. (1999). Fritidshem och skola – olika miljöer för lärande. I I. Carlgren (red.), Miljöer för lärande (s. 79–101). Studentlitteratur.
Klerfelt, A. & Haglund, B. (red.) (2011). Fritidspedagogik – Fritidshemmets teorier och praktiker. Liber.
Kunnskapsdepartementet (2019). Tett på – tidlig innsats og inkluderende fellesskap i barnehage, skole og SFO. Meld. St. 6 (2019–2020).
https://www.regjeringen.no/no/dokumenter/meld.-st.-6-20192020/id2677025/
Lager, K. (2015). I spänningsfältet mellan kontroll och utveckling. En policystudie av systematiskt kvalitetsarbete i kommunen, förskolan och fritidshemmet. Doktors- avhandling, Göteborgs universitet. Gothenburg Studies in Educational Sciences, 379.
https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/40661
Lager, K. (2020). Systematiskt kvalitetsarbete i fritidshem. I B. Haglund, J. Gustafsson Nyckel & K. Lager (red.), Fritidshemmets pedagogik i en ny tid (s. 15–34). Gleerups.
Lago, L. & Elvstrand, H. (2019). Lek i fritidshem – ”Att ha roligt är att leka”. I H. Elvstrand
& L. Lago. (red.), Fritidshemmets möjligheter. Att arbeta fritidspedagogiskt (s. 115–140).
Studentlitteratur.
Ludvigsson, A. & Falkner, C. (2019). Fritidshem – ett gränsland i utbildningslandskapet:
Lärare i fritidshems institutionella identitet. Nordisk tidsskrift for pedagogikk og kritikk, 5, 13–26. https://doi.org/10.23865/ntpk.v5.1181
Löfdahl, A. (2010). Vad har de för sig i skolan efter klockan 3? Installationsföreläsning, 15 september 2010. KAPET. Karlstads universitets Pedagogiska Tidskrift, 6(1), 5–14.
http://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:398123/FULLTEXT01.pdf
Löfdahl, A., Saar, T. & Hjalmarsson, M. (2011). Fritidshemmets potentiella didaktik och barns och pedagogers gemensamma kunskapsmöjligheter. I A. Klerfelt & B. Haglund (red.), Fritidspedagogik – fritidshemmets teorier och praktiker (s. 42–60). Liber.
Løndal, K. & Greve, A. (2015). Didactic Approaches to Child-Managed Play: Analyses of Teacher’s Interaction Styles in Kindergartens and After-School Programmes in Norway.
International Journal of Early Childhood, 47(3), 461–479.
https://doi.org/10.1007/s13158-015-0142-0
Munkhammar, I. (2001). Från samverkan till integration: arena för gömda motsägelser och förgivet tagna sanningar: en studie av hur förskollärare, fritidspedagoger och lärare formar en samverkan. Doktorsavhandling, Luleå Tekniska Universitet. http://ltu.diva- portal.org/smash/get/diva2:990355/FULLTEXT01.pdf
Nilsson, M. (2003). Transformation through integration: an activity theoretical analysis of school development as integration of child care institutions and the elementary school.
Doktorsavhandling, Blekinge tekniska högskola. http://bth.diva- portal.org/smash/get/diva2:838097/FULLTEXT03.pdf
Närvänen, A.-L. & Elvstrand, H. (2014). På väg att (om)skapa fritidshemskulturer: Om visioner, gränsdragningar och identitetsarbete. Barn, 32(3), 9–25.
https://doi.org/10.5324/barn.v33i3.3498
Orwehag, M. (2020). Didaktik i fritidshemmet. I B. Haglund, J. Gustafsson Nyckel & K.
Lager (red.), Fritidshemmets pedagogik i en ny tid (Första upplagan) (s.139–170).
Gleerups.
Pálsdóttir, K. & Kristjánsdóttir, S. (2017). Leisure-time centres for 6–9 year old children in Iceland; policies, practices and challenges. IJREE, 5(2), 211–216.
https://doi.org/10.3224/ijree.v5i2.08
Perselli, A.-K. & Hörnell, A. (2019). Fritidspedagogers förståelse av det kompletterande uppdraget. Barn, 37(1), 63–79. https://doi.org/10.5324/barn.v37i1.3007
Pihlgren, A. S. (2011, opubl.). Att finna en fritidshemmets didaktik. Paper presenterat vid Nordisk ämnesdidaktisk konferens NOFA 3, maj 2011, Karlstad universitet, Sverige.
https://studylibsv.com/doc/253147/att-finna-en-fritidshemmets-didaktik-artikel Pihlgren, A. S. (red.) (2013/2017). Fritidshemmets didaktik. Studentlitteratur.
Pihlgren, A. S. (red.) (2015). Fritidshemmet och skolan: det gemensamma uppdraget.
Studentlitteratur.
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2007). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. Lippincott. Williams & Wilkins.
PRISMA (2020). Expanded checklist. http://www.prisma- statement.org/documents/PRISMA_2020_checklist.pdf
Ringskou, L. & Gravesen, D. T. (2020). Med viden skal skole- og fritidspædagogik bygges.
Forskning i Pædagogers Profession og Uddannelse, 4(1), 20–32.
https://doi.org/10.7146/fppu.v4i1.119212
Rohlin, M. (2001). Att styra i namn av barns fritid: en nutidshistoria om konstruktionen av dagens fritidshem i samordning med skolan. Doktorsavhandling, Stockholms universitet.
Saar, T., Löfdahl, A. & Hjalmarsson, M. (2012). Kunskapsmöjligheter i svenska fritidshem.
Nordisk barnehageforskning, 5(3), 1–13. https://doi.org/10.7577/nbf.315
Seuring, S. & Gold, S. (2012). Conducting content-analysis based literature reviews in supply chain management. Supply chain managemen, 17(5), 544–555.
https://doi.org/10.1108/13598541211258609
Skolinspektionen (2018). Undervisning i fritidshemmet. Granskningsrapport.
https://skolinspektionen.se/globalassets/02-beslut-rapporter-
stat/granskningsrapporter/tkg/2018/fritidshem/fritidshem_rapport_2018.pdf
Skolverket (2016). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, 2011:
reviderad 2016. Skolverket.